Emelies Travels

Vi begav oss från vårt kära Queenstown och ändrade kurs tillbaka upp norrut igen, mot Mt Cook. Nu var det första gången vi hade en ny busschaufför och ett nytt busslass, så det kändes lite som att vi började om från början. Men vi hade fortfarande kvar våra Karlstad tjejer, Sara och Hanna, så det kunde ju bara sluta i något bra. När vi kom fram till Mt Cook, som för övrigt är Nya Zeelands högsta berg på 3754 meter, så regnade det. Vi kunde inte se hela berget utan vi fick nöja oss med de stora glaciärerna som låg på bergskedjan. Berget fick såklart namnet från Captain James Cook (som för övrigt verkar ha namngett hela Nya Zeeland och Australien, vilken egoist). Till vår förvåning så fanns det verkligen ingenting att göra i Mt Cook, om man inte ville gå en till glaciärvandring eller en lång vandring i kylan och regnet. Vi hade blivit rekommenderade att stanna ett par nätter för att få chans att se det fantastiskt vackra berget, men vad sjutton ett berg med snö på har vi sett rätt mycket av vid det här laget och jag har för tusan spenderat nästan ett halvår i alperna där bergen var nästan minst lika höga. Så vi bokade ganska snabbt om vår resa så vi spenderade bara en natt i ingenmanslandet. Vi fick i alla fall gjort något som var väl behövligt. Vi fick tvätta våra få varma kläder och jag tänker inte nämna när vi sist tvättade (illaluktande backpackers, det är vi det). Det blev till att försöka torka kläderna med hårtork och springa runt på det iskalla hostelet i shorts och linne, men väl värt för det var länge sedan jag kände en sådan ljuv doft från min backpack!

Nu börjar resan ta hårt på oss, framför allt mig. Jag börjar fundera på var jag har lagt av mig mitt huvud. Att flänga runt så mycket som vi gör tär på hjärncellerna, tydligen. I Franz Josef glömde jag min kamera vid jacuzzin vilket jag kom på flera timmar senare. Som tur var hade den lämnats in i receptionen (vi backpackers må vara snåla men dock så ärliga, vi sitter ju i samma båt!). Detta skulle inte upprepas såklart, men i Queenstown köpte jag en drinkbiljett och i samma sekund som jag köpte den hade jag tappat bort den, mycket märkligt. Dessutom märkte jag i Mt Cook att min kameraladdare var borta, och jag kan lätt se framför mig var den ligger inne på rummet i ett hörn. Förhoppningsvis kan en kompis hämta upp den så jag kan få tillbaka den i Auckland, annars blir det väl till att köpa en ny. Sist men inte minst köpte vi ketchup idag, men när vi packade upp i köket så var den borta, och jag har inte den blekaste aning var den hade tagit vägen. Min vattenflaska brukar springa på vift också. Lägg märke till att allt detta icke är alkoholrelaterat! Nej, vi backpackers har det inte så lätt vi…

Hur som helst, vi klarade av att få med oss alla grejer från Mt Cook för att ta oss till Rangitata i alla fall. Eftersom Christchurch blev drabbat av jordbävning i februari så får vi inte stanna där, hela staden är helt förstörd och innerstan är avstängd. Dessutom har de drabbats av runt 7000 efterskalv och härom veckan fick de ett nytt skalv som mätte 3,4 på richterskalan. Därför stannar vi en bit utanför Christchurch, i Rangitata. På vägen dit stannade vi till vid en helt fantastisk sjö, Lake Tekapo. Den har en så klarblå turkos färg så det ser ut som att det är en glasklar skridskobana. Den får tydligen färgen genom floder som rinner från glaciärerna uppe i bergen, fråga mig inte hur. Resten av vår resa upp mot Rangitata bjöd på underbara landskap, man trodde ibland att man var i en sagovärld med de vackra bergen och fälten med får överallt och de färgglada sjöarna till de höstfärgade träden.

Vårt hostel mitt ute bland kullarna var den enda byggnaden som fanns inom synhåll. Några drog iväg på rafting i floden intill, men vi och Karlstad nöjde oss med en promenad dit istället. Av med jackorna och på med shortsen! Nu har vi kommit längre norrut och det märktes direkt på temperaturen. Vi fick välkomna några svettdroppar trots endast shorts och linne. Vår färd bjöd på volontär fårvallning och skjuts tillbaka av en Nya Zeeländsk familj som hade rester av döda possums i bakskuffen där vi fick sitta. (Som senare fick pryda Jossans bakdel.) Dagen avslutades med lite skvaller i Karlstads rum och pingis i garaget. 

Mt Cook finns nagonstans dar bakom molnen


Lake Tekapo




Renar overallt


Och aven far. Det finns 4 miljoner invanare i Nya Zeeland, men 40 miljoner far. En jakla massa far assa...

Rangitata River