Emelies Travels

Nu har det redan gått en vecka sedan vi anlände Banff. Shit, vad tiden går fort! Jobbsökandet fortsätter men vi blir allt mindre effektiva känns det som. Man får väl vänta på lite svar också, det tråkigaste som finns är ju att gå runt och söka jobb. Det löser sig alltid, så det borde väl göra det den här gången också! Jag var på en intervju för några dagar sedan och den gick väldigt bra. MEN han ville inte anställa mig eftersom det var dåligt att jag bara jobbat 6 månader på varje ställe och att jag inte kände till Banff som min egen ficka. Nej jag skulle minsann vara bästis med the locals från scratch. Intervjun var i alla fall väldigt seriös och jag fick förklara varenda minsta detalj från mitt CV. Detsamma var det för Chrisse på hennes intervju, fast 100 gånger värre. Hon satt och snackade i 1½ timme och när intervjun var slut skulle hon svara på ytterligare frågor via mail. Det slutade med att Chrisse tackade nej till jobbet innan hon visste om hon skulle få det, eftersom det var så dåliga arbetstimmar. 

 

Det verkar lite annorlunda med jobben här än vad vi är vana vid. Alla säger att de kommer anställa folk om cirka två veckor och därför är det ingen idé att leverera sitt CV. Men alltså, om man ska ansätlla om två veckor är det väl dags att börja håva in CV:n nu och fånga de som är duktigast innan någon annan gör det? De verkar inte tänka så, förstår inte riktigt hur de tänker. Sedan verkar det inte så vanligt att få ett servitris jobb med detsamma, utan man ska springa runt som en nisse först innan man kanske kan få ta beställningar. Nu är jag kanske lite kräsen, men alltså jag kan det här yrket nu och jag pallar inte slava omkring med något som jag inte har lust att göra. Man måste ju inte direkt vara värsta Einstein för att servera. Eller ska man söka jobb som diskare måste man ha tidigare erfarenhet som det. Öhh hur svårt är det att diska då, och vem har aldrig diskat förr?

 

Vi var ute och käkade ikväll och studerade systemet de jobbar med. Ojojoj vad struligt säger jag bara. De använder GIGANTISKA brickor, alltså en vanlig servisbricka gånger tre. Den är så stor att man inte kan hålla den  framför sig utan man måste bära den över huvudet och eftersom man inte kan plocka glas eller tallrikar från skallen ska man bära med sig ett ihopfällbart bord för att ställa brickan på. Sedan när du ska ge gästen sin dryck ska du dra upp en stort block där du ritat upp en karta över vem som ska ha vad. Du står alltså där och läser innantill samtidigt som du försöker puzzla ihop den kladdiga bordsritningen. Hmm, konstigt system! Sedan serveras allt med en sidesalad eller soppa. Även om du käkar burgare får du soppa till. 

 

Vi får väl se hur det här slutar, men hittills har vi det bra och jobbpaniken kommer nog ligga på topp i mitten på nästa vecka skulle jag tro. Alla är väldigt trevliga här, så trevliga att vi undrar hur vi ska kunna vara lika trevliga. Det där med att svenskar är eftertraktade arbetsmyror kanske inte riktigt är så kännt på den här sidan av jorden, jag vet inte. 

 

Man kan inte gå runt och söka jobb dagarna i ända, så vi har faktiskt varit ute och promenerat och klättrat på berg. Dave som vi bor med tog oss upp till toppen av ett berg som vi trodde skulle vara en enkel promenad. Phu, det gick uppförs vill jag lova, och vi var inte direkt rätt klädda. Vacker utsikt var det och benet har jag med mig iallafall, även om jag envisar mig om att ramla just på det knät hela tiden...

 

Vi ska nog försöka ta oss ut i backen snart också. Det är bara så sinnesjukt dyrt men det är väl bara att bita i det sura äpplet. Ikväll blir det chill här i stugan men imorgon är det Sunday Funday igen!