Emelies Travels

Nu är det slut på semestern för de allra flesta. Det är dags att gå tillbaka till vardagen mot mörkare tider. Men det gäller att ha något att se fram emot. Att dagdrömma, planera och längta är ju något som gör en resa ännu bättre, tycker jag.

 

Så för att få lite extra energi nu efter semestern så kan man ju börja titta lite på resor till hösten och vintern. Det är ju nu man kan få boka-tidigt rabatter. Charterföretaget Apollo går nu ut med en ny reklamfilm om hur easy-going Apolloguden har det i Karibien. Bokar du en resa via dem får du nu 1000 kr rabatt per person. 

 

Detta får mig att tänka tillbaka 13 år då vi åkte till St Lucia i en vecka och sedan seglade vi en vecka ned till St Vincent och Grenadinerna. Jag var 12 år och den resan var verkligen något speciellt. Livsstilen, naturen och människorna - rena rama paradiset. Det var första gången jag såg en sköldpadda när vi snorklade, och någon sa att de var aggressiva och kunde attackera om man kom för nära. Det skrämde ju såklart livet ur mig. Nu vet jag ju att skölpaddor är hur snälla som helst men på den tiden trodde jag att fiskar kunde äta upp mina tår. Delfiner lekte längs med båten när vi seglade och vi kunde se valar på håll.

 

Invånarna kom ofta paddlandes ut i små roddbåtar till oss och sålde t-shirtar, bröd eller sovenirer. Vid ett tillfälle hade vi lagt oss för ankar utanför en ö, och då kom en gammal, tanig gubbe simmandes ut sent på eftermiddagen. Han undrade om vi ville beställa nybakat bröd för morgondagen. Vi kunde ju inte säga nej när den gamla gubben så duktigt simmat ut till oss, och nästa morgon fick vi vårt bröd. Det var bara det att gubben hade ingen båt, så han simmade även denna gång - med brödet i en påse på huvudet. 

 

Vi firade deras Indipendence Day på stranden, och alla hade dragit ut sina stora högtalare på flaket på sina bilar och det var olika fester överallt. Vi var en klick vitingar som smälte in i sanden på den proppfulla stranden. Men vi syntes tydligt ändå, folk kom fram och ville ta i vårat hår och de ville smörja in oss med Aloe Vera växter för att vi inte skulle bränna vår vita hy. Alla var coola med tjocka rastaflätor i håret och en stor, stickad, färgglad mössa på huvudet. De spelade på ett instrument som såg ut som en stor kastrull målat i färgerna rött, gult och grönt. Minnena är starka från vår resa i Västindien, och jag ville aldrig åka därifrån. Tolv år gammal skulle jag promt åka tillbaka så jag började planera en ny resa när vi kommit hem till kalla sverige igen. Jag sparade mynt i en gammal honungsburk i hopp om att det en dag skulle räcka till en ny resa. Pengarna räckte tyvärr aldrig till en resa utan de gick istället till en ridtur på en islandshäst. Däremot har jag hamnat på nya ställen och sett massor av nya kulturer på de här 13 åren. Men jag ska tillbaka. En dag kommer jag vara tillbaka på den där stranden och titta efter någon som jag kan köpa den där mirakelväxten av.

 

 

 

Nu när jag började tänka på den här resan ville jag ju såklart kolla igenom gamla bilder. Men till min stora besvikelse så hittar jag dem inte och tydligen har en hårddisk crashat så alla digitala bilder innan 2010 tiden är borta! Hjälp! Jag har nyligen fått reda på att hårdiskar inte lever för alltid och inte heller CD skivor, de kan sluta fungera efter typ 5 år. Jag ska ut och köpa på mig hårddiskar nu, det är en sak som är säker i alla fall.

 

Så därför bjuder jag på lite andra semesterbilder istället: