Emelies Travels

Nu har jag gått och varit nervøs før skolan som jag søkt in till før høsten. Jag høll ju på dær sista tiden i Kanada med det hær projektet och ett tag kændes det omøjligt och jag funderade på att skita i det. Men jag klarade att genomføra det och så kom jag in också! Fan vad kul!!! Så det blir Sundsvall før mig i høst, skønt att æntligen få reda på det. Dags att styra upp lægenhet och grejer nu då! 

 

För att komma in på skolan var jag tvungen att skicka in två arbetsprover. Det första var en satt rubrik som jag skulle tolka: "arbeta för brödfödan" genom en text och berättande bilder. Det andra var en egen uppgift där jag själv fick välja ut foton ur en fotojournalistisk synvinkel, så där valde jag lite blanade bilder från olika resor. 

 

 

Vad är det egentligen som gör att dagens ungdomar väljer att arbeta under extrema väderförhållanden i främmande länder långt hemifrån?

 

Sunshine Village Ski and Snowboard resort är en av alla skidorter som ligger beläget i hjärtat av de Kanadensiska, så kallade Rocky Mountains. Det har lockat ungdomar från hela världen, från olika länder, bakgrunder och kulturer. Majoriteten kommer från Australien och England och många har aldrig sett snö innan deras vistelse i Kanada. De tjänar 9 Kanadensiska dollar i timmen, vilket i dagsläget representerar 60 Svenska kronor, för 6-8 arbetstimmar om dagen. Med transport till och från berget samt en 20 minuters gondoltur upp till anläggningen är de borta i 12 timmar om dagen.

 

De dåliga arbetsförhållandena är inget man skulle lägga märke till av ett besök uppe i Sunshine Village. Du blir bemött av personal som ständigt ler och hälsar glatt på alla runt omkring. Marcus Sandberg, 24, är inget undantag, för honom verkar det inte finnas några bekymmer.

 

    - Vi arbetar efter mottot; ”work hard, play hard”, menar Marcus, en av svenskarna som tagit sig till andra sidan Atlanten.

 

Vinden yr och det är svårt att urskilja liften som ligger lite längre bort på grund av sikten. Nästippen isar av kylan och det har bildats ett par istappar i Marcus fluffiga mustasch. Snön knarrar när folk går förbi i sina pjäxor och det doftar friskt av bergsluften.

 

Marcus kom till Banff i början av november och har arbetat i Sunshine Village de senaste sex månaderna. Säsongen är den längsta i Kanada och slutar inte förrän i slutet på maj. Han arbetar som skidpatrullerare för en lön som aldrig skulle vara rimlig i Sverige. Han tar personalbussen från byn till berget varje morgon innan solen gått upp och kommer inte tillbaka förrän det blivit mörkt igen. Dagarna är långa och krävande, men samtidigt väldigt givande.

 

   - Inte en dag är sig lik, säger han med ett stort leende på läpparna. Ena dagen kan man rädda någons liv, andra dagen kan man åka sina livs bästa svängar.

 

Det gäller att ha huvudet på skaft under arbetstid. Alla möjliga skador kan förekomma, från att värma upp en frostskadad kind till att frakta någon med brutna ben från den högst belägna toppen. De måste alltid vara väl förberedda för laviner och i värsta fall gräva upp personer ur djup, hårdpackad snö. Att vara vältränad och uthållig är en stor del av arbetet. En skidpatrullare har ett stort ansvar och spelar en extremt stor roll för skidorten. De utbildas regelbundet i säkerhet och många av dem arbetar frivilligt som brandmän efter arbetstid – utan lön.

 

   - Jag är inte här för att tjäna pengar, jag vill ha en erfarenhet för livet.

 

Det är framförallt en sak som Marcus tillsammans med resten av säsongsarbetarna har gemensamt, och det är deras passion för skid- och snowboardåkningen.

 

   - Det är en givande och väldigt social sport som ger vänskap för livet, berättar Marcus.

 

Det är väldigt lätt att komma tätt inpå varandra eftersom de spenderar så mycket tid tillsammans. De bor trångt i gemensamma rum, de arbetar tillsammans och de spenderar all fritid ihop. Att skaffa livslånga vänskapsband är ett faktum och många har även träffat kärleken under deras vistelse.

 

Det är tydligt att personalen har ett starkt band emellan dem. Man skulle kunna tro att de känt varandra sedan barnsben. Det finns inga bekymmer. De största besvären de har är var förfesten är för kvällen eller hur de ska ta sig till områdena med nysnö som ingen åkt på tidigare. Eller hur de kan skramla ihop tillräckligt med pengar till mat och fest. De lever i en bubbla som är otillgänglig för omvärlden, det är bara ögonblicket som existerar.

 

   - Det får bli nudlar ikväll, säger Marcus.

 

Under en tvåveckors period dokumenteras det vad personalen har gjort för tabbar, och därefter är det tid för en så kallad Jugnight då alla som gjort bort sig köper kannor av öl till de andra. Det festas en hel del bland personalen, de flesta går ut på den lokala baren eller nattklubben flera nätter i veckan. Att de ska upp och arbeta tidigt dagen efter verkar inte heller vara något bekymmer. Det är en del av deras livsstil. Men det är inget som skulle dra ned på mängden alkohol de dricker.

 

   - Är man kung om natten får man se till att vara kung om dagen också.

 

 

 

Att resa är det enda du kan köpa som gör dig rikare, sägs det. Världen är stor och den som inte har möjlighet att uppleva den vet heller inte vad den går miste om. Detta är en självklarhet för mig och jag har själv varit delaktig i säsongslivet i flera år. Det är dock inte lika självklart för de som aldrig fått uppleva ett liv som detta själva. Vissa är fascinerade av den livsstil vi väljer att leva men skulle aldrig våga ta steget dit själva. Andra är skeptiska och förstår sig inte på varför vi väljer att ”slösa bort” våra liv på det här sättet.

 

Jag har valt att dokumentera om livet som en fattig säsongsarbetare för att visa varför säsongsarbetarna frivilligt väljer att arbeta för en så låg minimilön. Det är inte alltid lätt, det finns en hel del nackdelar. Vissa hamnar i dåliga umgängeskretsar och blir narkomaner och alkoholister. Andra har inte råd att äta näringsrik mat och får problem med hälsan. Det kretsar mycket droger omkring sådana här områden där ungdomar samlas och testar sina gränser. Framför allt Cannabis är nästan lika vanligt som att dricka alkohol.

 

Att arbeta för brödfödan behöver dock inte enbart handla om något eländigt och tråkigt. Här i Kanada arbetar ungdomar från all världens hörn för en lön som, i princip, bara räcker till nudlar och öl. Deras arbeten är krävande och högst nödvändiga och ingen lokal invånare skulle gå med på att utföra dessa arbeten för den lönen de får. Utan säsongsarbetarna hade skidorterna haft svårt att gå runt eftersom de har sådana stora utgifter och kan inte betala ut högre löner. Säsongspersonalen klagar dock inte, de är lyckliga så länge de får göra det de tycker allra bäst om. Deras största passion här i livet är skidåkning. Metervis med snö, champagnepuder och att droppa ut för klippor, bland annat. Ungdomarna älskar sina liv, deras oförglömliga upplevelser och nya vänskaper. De skulle inte vilja byta ut det mot något annat i världen. De arbetar för brödfödan för att få uppleva det bästa som finns – det vita guldet.