Emelies Travels

Nu är vi på den Karibiska kusten av Colombia och det är NICE! Vi har hängt i Taganga ett par dagar där vi bland annat har dykt. Syrran som inte har dykcert, eller aldrig ens provat att andas under vatten förr, kunde ändå hänga på mitt dyk för här i Taganga är det inga problem. Hon fick gå titta på en liten film, sedan testa att göra lite övningar under ytan vid strandkanten och det var det! Sen var hon dyk-klar. Hur bra som helst, för då kunde vi dyka tillsammans! 

 

Sikten var inte den bästa, men det var fint ändå. Vi såg några coola bläckfiskar och en lionfish bland annat. På andra dyket vet jag inte riktigt vad som hände, jag andades upp min luft för fort. Så efter halva dyket borde jag ha gått upp, men min guide tyckte vi kunde köra på lite längre. Efter att vi kollat luften ett antal gånger så började jag få svårt att andas. Luften stod på noll. Men det var ingen idé att få panik, bara att byta till guidens extra reglulator så åkte vi upp till ytan och det gick hur smidigt som helst. Att jag ens kom ihåg hur man gjorde, det var ju svinlänge sedan jag övade på det där. Kul att få dyka igen! 

 

Första rånförsöket har drabbat oss så här in i mitten på resan. Men det blev inte så farligt som tur var. Vi gick upp klockan 6 på morgonen för en löptur (det är för satans varmt för att springa på andra tider). Vi hade blivit rekommenderade att springa uppför en väg som gick från Taganga till Santa Marta, och på den vägen sprang vi förbi ett gäng pojkar. Dem var inte gamla, men tillräckligt gamla för att kunna råna någon, tydligen. Vi var väl medvetna om att vi var lite korkade som sprang den vägen så tidigt på morgonen, så vi hade ingenting av värde med oss. Och jag hade inte en tanke att de där små killarna skulle kunna vara farliga. De bytte sida av vägen när de såg oss komma, Christine sprang igenom gänget utan problem och jag sprang efter. Men en av killarna grabbade tag i mig, typ hoppade på mig och höll om mig. Fast jag fortsatte springa och han släppte efter inte så lång tid. Antagligen för att en motorcykel kom och "räddade oss". Mannen på motorcykeln sa åt oss att ta oss därifrån så han följde oss tillbaka genom grabbgänget och lät oss springa tillbaka igen. Ingen fara skedd, och även om vi inte hade några värdesaker på oss eller pengar, så kanske killarna hade haft knivar på sig, inte vet jag. Tur att vi har skyddsänglar i varje hörn på den här resan!