Emelies Travels

Den här veckan har jag fått i uppgift att göra om en redan befintlig bild på mitt eget sätt och sedan publicera resultatet på olika medier.

 

Jag har valt att göra om en konstnärlig bild av Anna Clarén eftersom jag känner igen mig själv i hennes bild. Bilden utstrålar ångest och det är precis det jag känner just nu. Jag har skolångest. Jag har två intervjuer för två olika yrkeshögskoleutbildningar, varav den ena har jag pluggat till hela våren. Jag har svårt att sova, tänker på plugg, tänker på vad jag ska göra om jag inte kommer in på utbildningen som jag verkligen vill in på.

 

Jag har gjort om Anna Claréns bild, mitt mål var inte att göra den bättre för jag tycker hennes bild är så bra som den bara kan bli. Men jag ville göra om den till min egen ångest. Hennes bild talar kanske mer för någon psykisk sjukdom med tanke på pillrena, hon ser fast och fångad ut, mer panikslagen. Riktigt så känner jag mig inte, utan jag har oroliga nätter, jag pluggar sent in på småtimmarna och somnar i böckerna. Men ljuset i min bild kan tyda på att det finns hopp, snart kommer framtiden vara viss och de sömnlösa nätterna behöver kanske inte vara så sömnlösa längre. 

 

Jag har tagit självporträtt och lagt ihop två av alla bilder jag tog. Tittar man noga på mitt huvud så kan man se att jag ligger både i profil och framifrån, ögonen syns precis vid örat, det ser lite creepy ut faktiskt. Det hånfulla ansiktet på boken på golvet verkar skratta åt mig, typ: "ha! du kommer aldrig komma in." Eftersom inte så många böcker kom med på den slutliga bilden ville jag ha med någon mer detalj så jag tog ett nytt foto och klippte sedan in min dator och ett block på sängen för att tydliggöra att det är skolångest som är bildens budskap.