Emelies Travels -

Salento - Zona Cafetera
2014-11-27  03:15:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter Cali tog vi oss upp till Salento. Det är tydligen högre upp även här, vilket vi inte visste, så från att ha kommit i inga kläder sitter vi nu under täcket och huttrar igen. Kollar man inte hur högt nästa stad ligger innan man åkt dit så får man en surprise när man kommer fram. Och dessutom slutar det aldrig regna här. Men trots det är det väldigt fint här, väldigt grönt och mysiga små hus i alla möjliga färger. Det är en liten cowboystad där folk är klädda i mexikanska filtaktiga ponchos och cowboyhattar. Colombia är för övrigt väldigt grönt, även om vi är högre upp. Perus kust är typ bara öken och Bolivia var väldigt kalt. 
 
I områdena häromrking odlas det mycket kaffebönor så största anledningen att åka hit var för att besöka en av farmerna. Så idag har vi lärt oss massor om kaffe - på spanska. Det fanns ingen engelsktalande guide så det fick bli på spanska, och det gick faktiskt riktigt bra. Tydligen finns det två typer av kaffe, en bättre typ och en sämre. När kaffebönorna plockas så faller det med omogna bönor samt dåliga bönor, som senare sorteras bort för hand av tålmodiga kvinnor. De fräsha bönorna exporteras ut i världen, medans de sämre blir kvar här i Colombia och det är svårt att få tag på det finare kaffet här. Bönorna exporteras ut efter att de har skalats till sin innersta kärna, och sedan är det upp till respektive land att rosta bönorna på det sättet som de vill ha det på. 
 
Jag ock Christine som inte dricker kaffe i annat fall än med skummad mjölk, smaksatta syrups eller massor med socker till, tyckte faktiskt att kaffet smakade riktigt gott - svart! Vi fick såklart dricka av den finare typen och det var en enorm skillnad på dofterna från det fina och det sämre kaffet. Väldigt intressant faktiskt, framför allt då vi båda jobbar en hel del med kaffe på alla restauranger vi varit på. Det är ju extremt viktigt att inte bränna kaffet heller, vattnet får inte vara varmare än 90 grader för då bränns bönan och aromen försvinner. Det gäller såklart också när man rostar bönan, rostar man för hårt förstör man den helt. Detta är en stor anledning till varför många tycker att kaffe smakar olika på olika cafeér. Är cafeét kunniga på kaffe så vet dem hur man rengör kaffemaskinen och att man absolut inte får ha kaffet för länge i hållaren till espressomaskinen innan man låter vatten rinna igenom, för då bränns det. 
 
 
 
 
// After Cali we went up to Salento. It's apparently high altitudes here aswell, which we did not know. From arriving in not much clothes we now sit under our blankets, shivering again. It 's been raining here all day. But anyhow, it's very nice here, the nature is green and there is small cozy houses in all possible colors. It's like a cowboy town where people are dressed in Mexican ponchos and cowboy hats.
 
In the areas around here they grow a lot of coffee, which was the main reason why we came here. Today we learned about coffee - in Spanish. There was no English speaking guide so it had to be all in Spanish, and it actually went very well.
 
Apparently there are two types of coffee, a better type and a not as good one. When they pick the coffee beans some unfinished and bad beans will come along. They are later sorted by hand by a very patient woman. The nice beans are exported to the world, while the poorer beans will remain here in Colombia and it's difficult to get the finer coffee here. The beans are exported after they have been stripped to its essence, and then it is up to each country to roast the beans in the way they want it.
 
Me and Christine, who do not drink coffee other than with steamed milk, flavored syrups or lots of sugar, actually thought the coffee tasted really nice - just black! We drunk the finer type of the coffee, and it was a huge difference in between the fine and the poorer sorts. Very interesting indeed, especially since we both work a lot with coffee as we are servers. It is extremely important not to burn the coffee either, the water must not be hotter than 90 degrees. If not the bean will be burnt and the flavor disappears. This also applies when you roast the bean, if you roast it too hard it will be destroyed completely. This is a big reason why many people find that coffee tastes different in different cafes. The cafes that is knowledgeable of coffee know how to clean the coffee machine properly to get rid of old, burnt coffe remains.
 
Coffee plants behind the house
 
The coffeebean
 The coffebean before it's been peeled
 The bean goes in to this machine and separates the skin from the bean
 
 Then you rost the beans and as the last step you grain it
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cali
2014-11-27  00:58:51

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Det gick ju hur bra som helst att ta sig över gränsen till Colombia. Det var lite annorlunda än gångerna innan, då vi alltid åkt samma buss över gränsen. Men det gick inte den här gången, utan vi var tvugna att ta taxi i Equador, gå över gränsen, och sedan ta en annan taxi i Colombia. Vi stannade i Ipiales eftersom det tydligen ska vara farligt att åka från gränsen till Popayan kvällstid. Så vi tog in på hotell och käkade god pizza. 
 
Det var helt säkert en farlig väg, för nästa dag när vi åkte så var det poliskontroller i vartannat hörn. De skulle kolla allas ID och våra pass. Poliserna är klädda i militärkläder med pistoler hängandes i byxorna, och hagelgevärer på ryggarna som slänger omkring där de går i de trånga bussarna. När de kollade passen var det som att man hade det där läskiga hagelgeväret i knät. Men det är ju bra att dem har kontroller! Colombia har ju varit väldigt farligt, men de börjar komma ifrån det där ryktet mer och mer nu. Colombia ska inte vara farligare än de länder vi har varit i. Och eftersom de har haft ett sådant dåligt rykte så gör de allt för att ändra på det nu. De vill att ha hit turister och alla är hur vänliga som helst och vill mer än gärna hjälpa oss hitta rätt väg och tipsa om ställen vi ska undvika att gå på. Hittills har vi fått åka med busschaufförer två gånger längre än ändstation för att dem tycker att det är bättre att de skjutsar oss en bit till istället för att vi ska gå. Och deras spanska är väldigt bra för oss, ganska långsam och lätt att förstå. 
 
Cali var varmt och skönt, vi gick runt på gatorna i centrum som var ganska hysteriska med alla stånd och högljudda försäljare, men sedan hittade vi till ett shoppingcentrum som var betydligt lugnare. Och dyrare. De riktiga affärerna är i nästan samma prisklass som hemma. Och dessutom känns allt extremt dyrt här då en mango kostar 1000 soles och vår kitekurs som vi ska göra om några dagar kostar 1 800 000. 
 
 
// It went just fine to cross the border to Colombia. It was a little bit different than how we have done it before, as we've been riding the same bus across the border. But here that was not an option, we had to take a cab in Equador, walk across the border, and then take another taxi in Colombia. We stayed in Ipiales because apparently it is dangerous to travel from the border to Popayan in the evening. We checked into a hotel and ate very tasty pizza.
 
It was certainly a dangerous road, the next day there was police controlls in every other corner. They checked everyone's ID and our passports. The police are dressed in military uniforms with guns hanging in their pants, and shotguns on their backs who was throwing around where they walked in the crowded buses. When they checked the passports, it was like the scary shotgun we're in our laps.
 
Colombia's been very dangerous, but it's starting to be more safe now. Colombia should not be more dangerous than any of the other countries we've been in. And because they have had such a bad reputation they do everything to try to change that now. They want the tourists and everyone is very friendly and would be more than happy to help us find the right way.
 
Cali was nice and warm, we walked around the streets of the city center which was quite hysterical with all the stalls and loud vendors, but then we found at a shopping center which was much calmer. And more expensive. The clothes in the normal stores is almost the same price as at home. And besides, everything feels extremely expensive here when a mango costs 1000 soles and our kite course that we will do in a few days will cost us 1 800 000. 
 
  
 
 
 
 
 We found a 5D simulator and had a lot of fun!

Vote for me, pleeease!
2014-11-26  04:54:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Rösta på mig! Jag kan vinna en resa till Indien där jag får fota och blogga en massa, det vore sjuuukt kul att få uppleva det! Så snälla rösta på mig här :D
 
// Please, vote for me! I can win a trip to India where I can take photos and blog a lot, it would be so much fun to get to experience that! So please vote for me here :D
 

Ciao Ecuador!
2014-11-26  04:34:44

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Sista dagarna i Ecuador spenderade vi i Quito, lite fest och en del promenerandes i stan. Quito var faktiskt en riktigt nice stad, om man bortser från kylan. Vi gick runt i gamla stan och åt en sjuuukt god frukost. 
 
Så är även Ecuador filmen klar. Den blev inte så bra den här gången, men vi har inte gjort så mycket aktiviteter i Ecuador, mest chillat och festat, sen blev Christine sjuk också. Och tydligen tog det mig två veckor att lära mig stava till Ecuador, just idag insåg jag att det stavas med c och inte q haha. 
 
Vi är sjukt taggade på att bli bra på spanska just nu, pluggar grammatik och glosor på bussarna och det hjälper faktiskt en hel del. Vi pratar typ bara spanska nu för tiden, förutom svenska med varandra. Det var länge sedan vi pratade engelska. Skönt att man faktiskt kan hålla hyffsade konversationer, men målet är ju att bli väldigt mycket bättre innan vi åker hem härifrån. 
 
// The last couple of days in Ecuador we spent in Quito. We did some partying and some walks in town. Quito was actually a really nice city, apart from the cold. We walked around the old town and ate a really nice breakfast.
 
The Ecuador movie is finished. It was not so as great this time, but we havn't done as many activities here as in Bolivia and Peru. And apparently it took me two weeks to learn how to spell Ecuador, just today I realized that it is spelled wiith a C and not a Q haha.
 
We can't wait to be great at spanish, we are studying grammar and vocabulary on the buses and it actually helps a lot. We talk only Spanish nowadays, apart from Swedish with each other. It was a long time since we spoke English. It is nice that we can have fairly good conversations with people, but the goal is to become a lot better before we go back to Sweden. 
 
 
 
 
 
 

Otavalo market
2014-11-23  05:01:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Equador  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Så nu är vi tillbaka på höjdsjuke-höjder. Vi är i Quito, Equadors huvudstad på 2800 meter och såklart är det kallt som satan så vi vill inte lämna täcket. Vi har lyckats ta oss till några köpcentrum och fått stilla vårt shoppingbegär en smula. Det märkliga är att det ska gå över till sommar här snart, men det går inte att hitta sommarkläder i butikerna, bara tjocka tröjor och jackor. Vi är fruktansvärt trötta på våra kläder vid det här laget. Våra varma kläder består ungefär av en outfit som vi lever i varje dag på de här höga höjderna, och våra sommarkläder är urtvättade, missfärgade och missbildade.
 
Shoppingbegäret var hur som helst inte mättat här i Quito, så vi tog oss två timmar bort till Otavalo som har Sydamerikas största utomhus marknad. Inte för att vi fyndade något där men det var mysigt att strosa runt bland stånden och titta på alla konstiga saker som de säljer. Tyger i alla möjliga färger, ostar som luktar gammal get, smycken och otilltalande streetfood. Vi hamnade på en djurmarknad också, buuhuu stackars små djur som får trängas i sådana trånga burar. 
 
I Otavalo verkade man vara indian. Alla hade långt hår, kvinna som man, ung som gammal. Låååångt hår dessutom, männen hade tjocka fiskbensflätor ned till rumpan. Och vilken hårkvalité dessutom, nu skäms jag för mitt risiga hästtagel, jag måste klippa mig. 
 
Imorgon bär det av till Colombia, och vi har hört så himla mycket bra saker om det landet så det ska bli riktigt nice! 
 
 
 
// Now we are back at the high altitudes again. We are in Quito, the capital, at 2,800 meters and of course it's cold as hell so we do not want to leave our warm beds. We have managed to do some shopping here though. We are terribly tired of our clothes by now. Our warm clothing consists roughly of one outfit in which we live every day at these high altitudes, and our summer clothes are washed out, discolored and misshapen.
 
Our shopping desire was not saturated here in Quito, so we went two hours to Otavalo which has South America's largest outdoor market. Not that we found something there but it was nice to stroll around the streets and watch all the strange things they sell. Fabrics in all sorts of colors, cheeses that smells like old goat, jewelry and not so appealing street food. We ended up at an animal market as well, buuhuu poor little animals that get squeezed in such cramped cages.
 
In Otavalo they seemed to be Indians. Everyone had long hair, women and men, young and old. The men had thick herringbone braids down to their asses.
 
Tomorrow we are off to Colombia, and we have heard so much great things about this country so I'm very excited!
 
  
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Grattis Maria!
2014-11-20  04:40:28

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Du har vunnit reseneccecären. Din kommentar var helt klart bra och vi önskar att vi haft med oss detta nu.
 
"Ett måste i min necessär är Xylocain för insektsbett, småsår och även på solbränna, och Vätskeersättning. Oavsett om jag är uppe på berget för skidåkning eller hikes, på stranden för surfning eller i städer för olika äventyr så är det så himla lätt att glömma bort att dricka vatten, för upptagen med alla intryck antar jag"
 
Vi har inte haft med oss vätskeersättning på denna resa, och nu när Christine blev sjuk hade det verkligen behövts. Istället fick jag med min knackliga spanska försöka köpa vätskeersättning på apoteket här, och då fick jag en stor flaska lila vatten sörja som spysjuka Chrisse skulle hinka i sig - det gick inte. Dessutom får vi verkligen inte i oss tillräckligt med vatten i vanliga fall.
 
En annan sak som jag ångrar att vi inte tog med oss är solkräm. Alltså, vi har testat oändligt många solkrämer vid det här laget, den ena värre än den andra. En tog slut på två dagar, men den värsta av alla var den som torkade ut vår hud och gjorde oss grisrosa. Det var någon barnanpassad vattensäker solkräm som inte gick att smörja ut, den liksom fastnade i klumpar där man satte ut den. Och så blev man rosa och det blev ännu värre när man badade för då kom man upp som en Goretex jacka, man blev inte blöt. Och torr som fnöske blev man, och trots att vi hade skrubbtvål så gick den inte bort i duschen. 
 
 
Din neccecär är på väg hem till dig!

Santa Marianita
2014-11-20  04:27:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Equador  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Från Puerto Lopez tog vi oss vidare till Manta och Christine blev magsjuk, antagligen av något vi ätit. Stackars plutt, vi fick hänga och mysa på hotellrummet hela nästa dag och spendera ytterligare en natt i Manta. Egentligen skulle vi inte stanna i Manta över huvud taget, utan vi skulle ta oss ut till Santa Marianita för att Kite surfa. Men nu mår Chrisse bättre så vi har till slut tagit oss hit. Men vi möttes av enorma galna jäkla vågor och blev rekommenderade att inte ta oss ut i dem som nybörjare. Och den rekommendationen var nog bra, för alltså de där vågorna, hjälp. Jag hade drunknat ett antal gånger minst. Men vi stannar ändå här en natt till och hoppas på att havet lugnar ned sig lite till imorgon så att även vi kan få latja lite. Dock är jag faktiskt rädd för kite surfing, det är fett läskigt. Men det ser så jäkla kul ut att vara duktig, så man får väl bara tvinga sig för att komma dit så småningom... 
 
 
// From Puerto Lopez we went to Manta and Christine became sick, probably because of something we ate. Poor little thing, we hanged around in the hotel room the whole next day and spent one more night in Manta. Actually, we would not stay in Manta at all, but we'd go out to Santa Marianita for Kite surfing. Now Christine's feeling better so we've finally out here at the beach. But we were met by huge, crazy waves and were recommended to not go out as beginners. And the recommendation was pretty good, because those waves... Oh my God. I would have drowned a number of times at least. But we will stay here one more night and hope that the sea calms down a bit for tomorrow so that we can go kitesurfing. However, I am actually afraid of kitesurfing, it's pretty scary. But it looks so darn fun when your good at it, so I'll have to just force myself till I get there eventually ... 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Isla de la Plata
2014-11-18  21:18:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Alltså, Galapagos... Vi visste sedan länge att det skulle vara dyrt att åka dit, men SÅ dyrt som det visade sig vara var ju helt orimligt. Det skulle kosta oss minst 10 000 kronor för en 4 dagars tur med flyg där borta. Och det är ju ungefär vad vår budget ligger på i varje land här på fastlandet. Så vi tycker inte att det är värt det, vi kommer se så mycket djur ändå. Men visst, vi är i Equador en gång och det blir väl aldrig billigare att åka dit än vad det skulle bli nu, men det lär bara vara en massa pensionärer där och vädret är ganska ostabilt i Equador just nu, mest molnigt och en del regn så det känns lite osäkert att åka dit. 
 
Så vi fick höra om en "mini Galapagos ö", Isla de la Plata (Silverön) som skulle ha en hel del djurliv också. Väldigt mycket billigare, och eftersom vi redan badat med Galapagos sköldpaddor kändes det här som ett ok alternativ till Galapagos. Sköldpaddorna dök upp även vid den här ön, och vissa såg dem när vi snorklade. Vi var lite frusna så vår snorklingstripp blev inte så långvarig, och dessutom började min GoPro läcka in vatten så jag fick panik. Den har halvt överlevt... På ön fick vi se Blue-footed boobys, Red-footed boobys, Nazca bobbys och Frigatebirds.
 
Ön såg annars ganska tråkig ut med "döda" växter, men tydligen förbereder sig växterna för regnsäsongen och under den tiden är ön helt knallgrön och gräs växer flera meter högt. 
 
// We knew long ago that it would be expensive to go to the Galapagos Islands, but as expensive as it turned out to be was completely unreasonable. It would cost us a minimum of 1 400 USD for a 4 day tour including the flight. And that's pretty much what our budget is in every country here on the mainland for a month. So we don't think it's worth it, we will see loads of animals anyway. Well, we are in Equador once and it will probably never be cheaper to go there than it would be now, but it'll just be a lot of retired people there and the weather is quite unstable in Ecuador right now, mostly cloudy and some rain so it feels a little unsure to go there.
 
We were told about a "mini Galapagos island" - Isla de la Plata that would have a lot of wildlife too. A lot cheaper, and since we already swam with the Galapagos tortoises this felt like a good option instead of the Galapagos. The turtles appeared even at this island, and some saw them when we were snorkeling.
 
On the island, we saw Blue-footed boobys, Red-footed boobys, Nazca Bobbys and Frigatebirds. The island looked otherwise pretty boring with "dead" plants, but apparently the plants are preparing for the rainy season and during that time, the island is completely green and the grass grows several meters high. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

We survived Montañita
2014-11-17  05:28:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Equador  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Vi bodde längs med floden i hyddor byggda av bambu tillsammans med iguaner. Trots att vi egentligen var rätt trötta på alkohol från Mancora, så var det riktigt nice där. Vi käkade streetfood i form av Empanadas och Rasta pizza, riktigt gott! Och vi överlevde trots alla galna snubbar som trodde att dem ägde oss efter att ha sagt en mening till oss. Men det var ju rätt komiskt ändå, en annorlunda upplevelse kan man ju säga. 
 
Nu är vi i Puerto Lopez och ska åka till en ö som ska vara som en miniversion av Galapagos. 
 
// We lived along the river in huts built of bamboo along with iguanas. Despite the fact that we really were tired of alcohol since Mancora, it was really nice there, I liked it. We ate street food in the form of Empanadas and Rasta pizza, really tasty! And we survived despite all the crazy dudes who thought they owned us after saying a meaning to us. But it was pretty funny after all, a different experience.  
 
Now we are in Puerto Lopez and we are going to an island that should be like a mini version of the Galapagos tomorrow.
 
"The scared girl" haha
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Traveling in Peru
2014-11-17  03:51:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
We experienced Peru more expensive than Bolivia, it's almost double the price on most stuff. However, we managed to spend less money. Our daily budget has been around 350-400 SEK, but we didn't do as many activities as in Bolivia, and we never traveled by plane. In that daily budget all underneath is included, plus food and alcohol. 1 Soles is (today) 2,5 SEK and 0,34 USD. We stayed in Peru for 17 days. 
 
- Bus from Copacabana to Cusco: 40 Soles
- Hostel number 1 in Cusco: Wildrover 29 Soles, 8 bed dorm
- Hostel number 2 in Cusco: Point: 25 Soles, 14 bed dorm
- Machu Picchu by car 2 days/1 night: 397 Soles (135 USD) We got 76 Soles back because we didn't go with the car the next day. 
- Machu Picchu train: 252 Soles (86 USD)
- Bus from Cusco to Ica, 16 h, Moviltours, 100 Soles, include dinner and breakfast
- Hostel Huacachina: Plaza de Arena, 30 Soles, 13 bed dorm
- Sandboarding with snowboardgear: 100 Soles
- Bus from Ica to Lima: Cruz del Sur, 36 Soles include snacks
- Bus from Lima to Trujillo, 60 Soles
- Hostel in Huanchaco: Casa de Amalia, 20 Soles, 3 bed dorm
- Bus from Trujillo to Piura: 35 Soles
- Bus from Piura to Mancora: 18 Soles
- Kitesurf lessons: 135 Soles/h for lessons, 170 Soles for a whole day rent with a supervisor, 150 Soles for rent a whole day
- Hostel in Mancora: Loki, 30 Soles, 6 bed dorm
- Snorkling with turtles: 80 Soles
- Bus from Mancora to Montañita: 75 Soles
 
 The hours by bus is not correct on this map, it took us a lot longer than what google says it takes. 

Peru the movie
2014-11-16  03:48:29

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
 

Montañita
2014-11-16  00:32:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Festerna fortsätter här utmed kusten. Nu är vi i Montañita som är en surfby i Equador. Ganska mycket rastafari i den här byn, och den påminner lite om Christiania i Köpenhamn. Rastasnubbar överallt, färgglada målningar och happy brownies. 
 
Vår första kväll ute här var väldigt speciell. Betoning på väldigt. Det var Ladies Night på en klubb som heter Hola Ola, och dit skulle ju såklart vi. Men det där med Ladies Night, det var liksom bara jag och Christine och resten lokala grabbar. Nu vet vi hur djuren på zoo har det. Fast vi satt inte i bur så detta var värre då folk kunde komma nära, ta på en och tvångs-hångla upp en. Och snubbar stod i kö, flockvis runt om oss. Som tur var hängde vi med José, en kille som vi träffade i Máncora, och hans vän, och dem fick bli våra bodyguards. Men så fort dem försvann till baren eller på toa så var det kaos. Vi fick springa efter och ropa på hjälp. 
 
Det roligaste av allt är att minst fyra personer kom fram till oss dagen efter och påpekade att det var det sjukaste dem sett. "The scared girls". De som stått passiva hade tydligen fått sig ett gott skratt, och de menade att det inte var det mest vanliga att gå in på ett sånt ställe som blonda tjejer. Det var alltså inte bara vi som kände oss extremt iaktagna, hela nattklubbens huvudattraktion var liksom vi. Vi har inte vågat gå in där igen. 
 
Annars har vi väl tänkt att surfa här men vi är så bakis hela tiden så det känns väldigt jobbigt att vara aktiv. Dessutom har jag lyckats stuka foten så vi får väl vänta lite med det. Dags att korka upp ölen igen då. 
 
 
Håll ut, Peru filmen kommer inom kort!
 
// The party continues here along the coast. Now we are in Montañita which is a surf village in Equador. Pretty much Rastafari in this village, and it reminds me of Christiania in Copenhagen. Rasta dudes everywhere, colorful paintings and happy brownies.  
 
Our first night out here was very special. It was ladies night at a club called Hola Ola, and offcourse we went there. But the thing was, there was no ladies, it was like just me and Christine and the rest was local guys. Now we know how the animals at the zoo feels like. Though we were not sitting in a cage so this was worse because people could get close, touch us and kiss us. And the guys stood in line, in herds around us. Luckily, we hung out with Jose, a guy we met in Mancora, and his friend, and they acted as our bodyguards. But as soon as they disappeared to the bar or the bathroom it was chaos. We had to run and call for help.  
 
The funniest thing of all is that at least four people came up to us the following day and said that it was the craziest thing they've seen. "The scared girls". Those who stood passive clearly had a good laugh, and they said that it was not the most common to go into a place like that as blonde girls. So it was not just us who felt extremely observed, the whole night club's main attraction was us. We do not dare to go in there again.
 
Otherwise, we planned to surf here, but we're so hung over all the time so it's very hard to be active. In addition, I managed to sprain my foot so we'll just have to wait with the surfing.
 
Time to uncork the beer again then. Hold on, the Peru movie coming soon!
 
 Iguanas haning aroung at the river
 
 
 
 
There's puppies everywhere, sooo cute
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 The guys caught oysters and an octupus for dinner
 
 
 

Kitesurfing days
2014-11-16  00:12:29

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
De sista dagarna i Peru spenderades i Máncora, vi stannade där i nästan en vecka. Chrisse tog kite-surfing lektioner och jag nötte vidare på mina ringrostiga skills. Det var ganska mycket mer vågor än när jag surfade i Thailand, så man åt väldigt mycket hav - hela tiden. Men det gick väl hyffsat och nu är vi redo för att kita oss upp mot Central Amerika. 
 
Trots att vi stannade i Máncora nästan en vecka så hade vi kunnat spendera ännu mer tid där. Det var sjukt nice och vi fick jobberbjudanden och medbjudna på kiteresa till en sjö. Men vi kände att det var dags att ta sig vidare till Equador och nu är vi i party byn Montanita. 
 
// The last days in Peru we spent in Mancora. Chrisse took kite-surfing lessons and I continued with my rusty skills. There was quite a lot more waves than when I was surfing in Thailand, so we ate a lot of sea - all the time. But it went fairly well and now we are ready to go kiting towards Central America.  
 
Although we stayed in Mancora almost a week, we had been able to spend even more time there. It was really nice and we got job offers and the kiteguys wanted us to join a kite trip to a lake. But it was time to get on to Equador and now we are in the village of Montanita with loads of partying.
 
 
 
 
 
 
 
Vi sprang iväg på en springrunda vid ett tillfälle i detta landskap. Vi trodde vi hade koll på var vi var men i själva verket sprang vi vilse in emellan dessa laburinter bland en massa skelett från hundar och andra djur. När vi tillslut insåg att vi inte skulle komma någon vart började vi klättra upp för bergen för att kunna se var vi var. Lättare sagt än gjort, bergen var gjorda av sand så allt bara föll under fötterna på oss. Ganska dum idé, men när vi väl kom upp insåg vi att vi var sjuuuukt lost och fick knata tillbaka igen. Tur att vi inte slutade som ett av alla skelett.
 
 
// We went jogging in this landscapes. We thought we'd know where we were but in fact we ran in between these mazes among a bunch of skeletons from dogs and other animals. When we finally realized that we would not get anywhere, we began to climb the mountain to see where we were. Easier said than done, the mountains were made of sand so the ground was falling under our feets. A pretty dumb idea, but once we got up we realized that we were lost and had to walk back again. Luckily we did not end as one of the skeletons. 
 
 
 
 
 
 
 
In Thailand there was those massive jellyfishes, but here we had to watch out from the sealions.
 
 
 

Swimming with turtles
2014-11-10  04:40:45

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter världens hårdaste fest natt så gick vi upp med tuppen för att dra iväg på snorkling tripp. Vi var fortfarande fulla typ, tur att vi tog bilder för jag minns knappt att vi var där. Det var väldigt flummigt och det roligaste jag gjort på ett tag! Kunde inte sluta skratta. Vi åkte med en svensk tjej, Amanda och hoppade i ute vid en pir där dessa enorma Galapagos sköldpaddor chillade runt. Amanda och Christines reaktion när de hoppade i vattnet och alla sköldpaddor flockades runt dem - alltså priceless. Dem fick panik. Och jag med när jag väl hoppade i. Sköldpaddorna var ju inte skygga direkt, man fick simma försiktigt för att inte råka sparka på dem. Sjukt nice alltså, jag älskar sköldpaddor. Dem är så himla relaxed och coola. 
 
Efter att ha simmat med jättarna gick vi upp och hängde en stund på piren. Men det tyckte tydligen inte fåglarna att vi skulle göra. Jag vet inte vad som hände men alltså jag blev så himla nedbajsad så jag måste ha gjort en fågel väldigt förbannad. Eller en fågel, det var typ en flock fåglar som sköt ned mig med bajs. Från huvudet ned på hela ryggen och hela benen, bajs överallt. Alla runt omkring fick sig i alla fall ett väldigt gott skratt, och jag stod i duschen ett jäkla bra tag efter det där. 
 
 
// After a crazy party night we went up really early to go on a snorkeling trip. We were still drunk, I'm happy that we took pictures because I hardly remember going there. It was one of the funniest thing I've done in a while! Could not stop laughing. We went with a Swedish girl, Amanda and jumped out to a pier where these huge Galapagos tortoises chilled around. Amanda and Christine's reaction when they jumped into the water and all turtles swam around them - that is priceless. They panicked. And me too once I jumped in. The turtles was not timid, you had to swim carefully not to accidentally kick them. A very nice trip, I love turtles. They are so relaxed and cool.
 
After swimming with the giants, we went up on the pier. But the birds didn't like this. I do not know what happened but suddenly I was so covered in poop, I must have made a bird very angry. Or one bird, it was a herd of birds who shot me with poop. From my head down on the entire back and my whole legs, poo everywhere. Everyone around got a very good laugh, and I stood in the shower a darn good while after that.

 
 
The turtles were huge!
 
 
Look, it's even bigger than Christine
 
 
 
 
 
 
 Poop all over the place....

Pirate party
2014-11-10  03:10:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Nu är vi nästan ända uppe i Equador. Vi åkte från Huanchaco till Máncora och nu jäklar har vi hittat vårt place to be! Vi älskar det här! Det är varmt, man kan surfa, kite-surfa, snorkla, det finns lite butiker och vi har hamnat på värsta party-hostelet som dessutom firar 6 års just den här veckan så det är fullt ös. Igår var det pirat-tema och festen började tidigt som satan.
 
Nu är vi dödens döda, och imorgon blir det kite-surf!
 
 
// We are at the northcoast of Peru now, almost in Equador. We went from Huanchaco to Máncora and now we have found our place to be! We love it here! It's hot, you can surf, kite-surf, snorkeling, there's some shops and we have ended up on a party-hostel that is celebrating 6 years aniversary this week, so it's pretty crazy. Yesterday they had a pirate theme party we started really early.
 
We are so tired now, the beds are calling our names.Tomorrow we will go kite-surfing!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

I have moved! Check out my new site at Emelie's Travels.
Home

Welcome to my blog! I'm writing mostly in Swedish, but feel free to use the google translation tool to read it in your language.
Stockholm, Sweden
Follow on Bloglovin




Are you interested in my photos? Please visit mostphotos.com/emelaia for more information.


My photography interest started in 2012 when I did my snowseason in Canada. I bought my first DSLR in December 2013 and since then I've been practicing on my own, always trying new things and ame for getting better photos.
- Nikon D610
- Panasonic Lumix DMC GX1
- GoPro Hero3+ Black Edition



Emelie Persson
Stockholm, Sweden





In this blog I'm writing about my life as a backpacker and a seasonal worker. I've been traveling the past five years and just can't stop. I'm simply too dependent and the grass is always greener on the other side they say... I hope to inspire and help other Travellers by sharing my experiences through this blog. If there's any questions, don't hesitate to write a comment or contact my mail. And remember, a little comment will inspire me to write more often!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...