Emelies Travels

Forlat allihopa, men det finns inte tid just nu for att blogga! Har hur mycket grymma bilder som helst att lagga ut, men jag hinner inte med det nu. Vi hade en sjukt grym tur i Whitsundays, helt amazing! Jag berattar allt nar jag far tid, men kan ju namna att vi simmade med en hel del skoldpaddor och nemofiskar! Underbart!

Nu har vi bokat resan vidare, sa vi aker till Magnetic Island imorgon och bor dar i tva natter, efter det blir det tva natter i Mission Beach och sedan drar vi till Cairns typ 6 natter och sedan bar det av till... babababam New Zeeland! Dar spenderar vi en manad, och den tredje maj flyger vi till Fiji och har tva veckor runt oarna dar. Sedan flyger vi till Melbourne, och da har det redan blivit mitten pa Maj! Ni tycker val vi ar konstiga dar hemma, men vi lever livet och pengarna racker ett tag till sa varfor jobba nu? Vi far val hitta oss nagot jobb i Melbourne nar vi kommer dit!

Nu ska vi ut pa afterparty med ganget fran Whitsundays, det kommer bli galet! Ha det bra sa lange!

Nu har vi varit har i Airlie Beach i 6 natter, bara for att vanta ut det fina vadret. Men det fina vadret har redan varit och idag regnar det, sa det suger ju! Aja forhoppningsvis spricker det upp senare till klockan blir tva nar baten aker ivag. Det ar galet varmt i alla fall, man rinner bort... Hall utkik pa bloggen i borjan pa nasta vecka, forhoppningsvis hinner jag lagga upp nagra inlagg innan vi drar vidare till Townsville och Magnetic Island!

Just nu ar vi i Airlie Beach, och vi ska bo har i totalt 6 natter och pa lordag aker vi ut med en segelbat och seglar runt de 74 oarna i Whitsundays. Vi hoppas pa lite battre vader och att oversvamningarna ovanfor oss ska forsvinna innan vi aker upp dit. Det ar sjukt vad mycket som hander med varlden just nu, oversvamningar, jordbavningar, tsunamis, cykloner... Sjukt. Men vi marker inte av speciellt mycket, det har regnat ett bra tag nu sa vi hoppas fa se solen snart! Glom inte att kika in pa Jossans blogg http://josefingoransson.blogg.se/ 

Vi körde upp till Rockhamton och därefter körde vi ca 2 timmar inåt i landet för att ta oss till en cattle station, Kroombit. Nu hade vi våra danska vänner med oss, Erik och Kristian. När vi kom fram till farmen fick vi cowboyhattar och scarfs, och med en gång kändes det verkligen som att vi var på en riktig australiensisk cattle station som coola cowboys. Vi käkade lite god mat innan vi checkade in i våra rum. Det var som att bo i en gammal hästbox, det var springor överallt så djur kunde lätt ta sig igenom och de varnade oss för att ha mat på rummet för då kunde man locka in ormarna. Och det ville vi ju verkligen inte! Men trots det glömde vi bort att vi hade en påse popcorn längst ner i väskan. Så under natten hade en mus hittat dit och käkat upp alla popcorn och lämnat kvar små överraskningar i min väska. Nu måste jag tvätta igenom hela min packning!

 





Vart rum sag ut som en hastbox

Efter maten fick jag, Jossan och danskarna skjuts upp till Sunset Hill, så vi hoppade på bakskuffen på den lilla vanen och skumpade upp för den lilla backen, där han sedan släppte oss så vi fick gå tillbaka ner för kullen. Fin utsikt var det och vi stötte på hästar och åsnor, papegojor och lila gigantiska myror.

 

Sedan var det dags för getrodeo! Vi tog bussen bort till stället där de hade getterna, och där skulle vi börja med att skjuta lerduvor. Jag har aldrig gjort det förut så det var väldigt svårt, men jag lyckades i alla fall träffa en av fem, haha! Därefter fick vi öva på att kasta lasso inför tävlingen där vi skulle fånga getter. Det var ganska svårt faktiskt, men vi lyckades träffa pålen ett par gånger i alla fall, men jag undrade hur sjutton jag skulle lyckas fånga en get? Hur som helst, av någon anledning var jag den som var först ut i ringen. Cowboymannen pekade ut en get som jag skulle fånga, och den som fångade geten först och tog den i hornen och satte den mellan benen var den som vann. Jag var faktiskt skitnervös, folk satt runt omkring och tittade och hejade på, och innan jag ens fattade vad jag höll på med hade jag fångat den där lilla geten på första försöket, vilket tog mig 7 sekunder! Jag blev helt chockad, och med den grymma tiden vann jag sedan över alla, så det var sjukt kul! Vilken adrenalinkick! Jossan hade det lite tuffare, hennes get var en riktig rodeoget så den var väldigt svårfångad. Hon fick tillslut försöka slänga sig över den för att kunna fånga den, men den var helt galen, ungefär som den mekaniska tjuren som vi red på senare under kvällen. Men fan vad kul vi hade det, man kände sig som en riktig cowboy!

Vi skot lerduvor










Eeiihaa!


Pa 7 sekunder fangade jag den lilla geten







Efter getrodeon drog vi tillbaka till lägerområdet och käkade middag, två rätters faktiskt! Det var riktigt gott. Sedan skulle Al, ägaren på gården, lära oss hur man använder en piska. Shit vad den mannen kunde piska. Han snodde piskan upp i luften och drämde den ner i marken och det var som om åskan gick igång. Helt sjukt vilken kraft det var i den där piskan. Den kunde få en fart på 360 m/s, så man kunde lätt göra sig illa på den om man inte hade rätt teknik. Men fan vad kul det var, man kände sig mäktig när stod där och smällde i marken och ljudet piskade fram. Men kvällen var inte slut än, det var dags för att rida rodeotjur också! Det var ingen snäll tjur det där, vi snackar ingen mjukstart här inte! Den körde igång med detsamma och det var bara att kämpa för sitt liv för att kunna sitta kvar. Men till min förvåning satt jag ganska länge, och det slutade med att jag vann och fick en barrunda uppe i Cairns! Sjukt nöjd, haha!




Vi larde oss anvanda en piska




Vi red mekanisk tjur


Och jag vann!

Senare under kvällen gick vi hem till vår box och tittade på film med danskarna. Inte för att man såg speciellt mycket av filmen, vi däckade ganska fort. Min kropp är helt slut, och det känns som att jag har varit på träningsläger nu igen!

 
En cowboy lagade var frukost




Vi rostade broden pa grillen

Nu har vi lämnat Cooloola coast och åkt till Agnes Water. Vi bodde en liten bit utanför byn på Sothern Cross, så vi fick hyra gratis cyklar vilket jag och Jossan tyckte var en jättebra grej. Vi behöver motion efter allt onyttigt som man stoppar i sig… Vi cyklade in till stan på de skruttiga cyklarna utan växlar eller möjlighet att ändra inställning på sätet. Så det var sjukt jobbigt att cykla men fram kom vi tillslut och kollade in stan, som var extremt liten. Sedan drog vi ner till stranden och sov lite där innan vi handlade lite mat för kvällen och trampade vidare tillbaka till hostelet. Kvällen blev väldigt lugn och vi hängde bara runt på hostelet. Jättemysigt ställe by the way, det var mer som att bo på någons gård än på ett hostel. Det sprang runt en massa hundar på gården och vi bodde i små stugor där hästarna gick precis utanför. Så jäkla mysigt var det i vårt rum, för längs med sängarna var det ett avlångt fönster med bara ett tunt nät för, precis där man hade huvudet, så man somnade till ljudet av grodor och vaknade till solen och fågelkvittret, eller ett hästgnägg. Det var länge sedan jag sov så gott (kan ju också bero på att man var ganska trött efter Fraser Island.)

Nästa dag var det äntligen dags för surfing! Jag har verkligen längtat efter att få surfa lite, det har gått alldeles för lång tid sedan vi gjorde det senast. Men nu var det sista chansen att surfa, eftersom barriärrevet börjar efter Agnes Water. Vi tog faktiskt en lektion, så vi är inne på den fjärde surflektionen nu. Det var konstigt nog billigare att ta en tre timmars surflektion än att bara hyra brädan, så det var en riktigt bra deal. Vädret var perfekt och vågorna precis i rätt storlek för oss så det var sjukt kul, jag ville inte sluta. Men när vi legat i vattnet i tre timmar började jag känna hur trött jag var i armarna av all paddling, jag orkade knappt lyfta upp kroppen från brädan när jag skulle ta vågorna. Så det var väl på tiden att gå upp antar jag, trots att jag egentligen inte ville. Inte för att skryta, men jag fick faktiskt en massa komplimanger av en av tränarna, han undrade varför jag tog lektioner när jag klarar det lika bra själv. Det var ju himla kul att höra! Tråkigt att vi inte kommer kunna surfa nu på ett tag.

Efter surfingen käkade vi lite, och sedan tog vi bussen tillbaka till hostelet för att hämta cyklarna igen. Jag hade hoppats på att vi aldrig mer skulle cykla på de där hemska cyklarna, men vi ville åka och se 1770 så det var det bästa alternativet. Så då trampade vi iväg igen, och längs med vägen hittade vi ett utomhusgym så vi tränade lite där, det var kul. Sedan fortsatte vi vidare till Town of 1770, som fått sitt namn av att Captain Cook klev iland just på den platsen det årtalet. Där var det riktigt vackert, så vi lämnade cyklarna och promenerade en bit på stranden. Rätt var det var kom det ett gäng kajakare och vi tyckte att vi hörde danska röster långt ut på vattnet. Kunde det vara möjligt? Jo, visst var det så, där kom våra danska vänner från Fraser Island, och det var ett ganska sjukt sammanträffande! Och tydligen bodde vi på samma hostel också, så vi mötte upp dem senare på kvällen i baren och käkade BBQ och drack bärs. Det var riktigt nice med en kall öl efter denna dag som bara bestått av motion. Vi surfade i 3 timmar och cyklade i 2, så vi gjorde oss riktigt förtjänta av den där ölen! Sedan började lekarna och tävlingarna sätta igång, och det var dags för body painting. Vissa var mer extrema än andra, så det var riktigt kul. Vi blev utsatta för en som jobbade på hostelet, en liten rufsig kille som var helt galen och såg ut som en hob. Han kladdade ner alla med färg och tillslut blev han så jobbig att vi kastade i honom i poolen! Under kvällen hade vi besök av några roliga varelser. När jag gick förbi en buske trodde jag att det var någon snubbe som satt där bakom och försökte skrämmas genom att låta som ett får med sin mörkaste röst. Men efter ett tag insåg vi att det var ingen människa, det var grodor som lät så fruktansvärt roligt. Det var länge sedan jag hört något så roligt! Och på tal om djur, när vi kom tillbaka till rummet hittade vi en ödla som sprang omkring under sängarna, så en av danskarna plockade upp den i svansen. Gissa vad som hände? Ödlan tappade svansen och sprang iväg fort som attan medans svansen låg kvar och sprattlade som tusan. Jag tror det slutade med att svansen kastades i Jossans säng och sedan har vi inte sett röken av den. Jag tror Jossan sov gott i alla fall!

Nu är vi på väg till en cattle station, där vi ska bo en natt och rida på en mekanisk tjur och skjuta lerduvor.

 

Utanfor hostelet


Vi cyklade en massa!


Scooby, en av hundarna pa garden


Vi tog en surflektion till


Sportiga Jossan

















Town of 1770






Jo, vi gymmade faktiskt!


En snuskig larv, vi tror att den blir en fjaril. Fjarilarna har ar sa stora som grasparvar


Vi stotte pa danskarna


Bodypainting!

Nu har jag lagt upp nagra inlagg, men det kommer fler imorgon! Borja las nerifran, med inlagget som heter "Bodysurfing i Rainbow Beach". Jag har ocksa kompleterat med en liten text om kangurus i inlagget "Mot Rainbow Beach". Vi har inte haft varken internet eller mottagning pa telefonen, darfor har jag inte kunnat hora av mig pa en vecka. Men vi lever och har det bra!

Tredje och sista dagen på paradisön Fraser käkade vi ägg till frukost (en riktig lyx vid det här laget) och sedan skulle vi vidare bort mot Lake McKenzie. Men under natten hade vi använt vår bil för musik och lyse, inte det smartaste kanske med tanke på vattenincidenten tidigare, så den gick inte att starta. Vi fick starta den med hjälp av startkablar och trodde att allt var frid och fröjd och körde mot Frasers största sjö. Trots problemen med bilen så klarade den av vägen till sjön helt galant, konstigt nog för denna väg var ännu värre än den dagen innan. Det skumpade så mycket att man flög upp i taket och man fick ont i ryggen för det blev så hårda smällar mellan varven. Jag klagar inte, jag måste ju bara förklara hur det verkligen var! Men däremot kommer jag aldrig mer påpeka gropar i dåliga vägar, för det är ingenting emot detta! När vi kom fram till Lake McKenzie så kändes det som att gå in i ett vykort. Så otroligt vackert, och sjön var så klar och blå, och sanden var vitare än vitast, jag har aldrig sett något liknande. Vädret var härligt så där låg vi och njöt ett tag, utan en föraning om vad komma skall. När vi hoppade in i bilarna igen hade vår bil tröttnat fullständigt. Även fast vi startade den med startkablar så ville den inte funka som den skulle, det gick inte att släppa gaspedalen utan att den skulle stanna, så man var tvungen att varva med bromsen typ som med en koppling. Efter många om och men bestämde vi oss för att försöka köra ner i skogen ändå, vilket var ett ganska dåligt beslut eftersom vi stannade mitt inne i bushen och eftersom vi låg sist försvann resten av vår grupp längre bort och Luke såg vi inte skymten av. Men det ryktades om att det skulle komma hjälp, så vi satt och väntade och eftersom man inte har koll på varken tid eller dagar nuförtiden så vet jag inte hur länge vi väntade men det kändes som en evighet. Och vi visste att vi hade missat färjan tillbaka till Rainbow Beach och vi undrade om vi någonsin skulle komma ut ifrån den där skogen. Tillslut kom farbror bildoktor, och inte ens han kunde fixa bilen utan vi fick fortsätta köra på startkablar och hoppas på det bästa. Den här gången kom vi en bra bit, tillräckligt långt för att vi skulle kunna hitta resten av gruppen innan vi stannade igen. Med hjälp av de andra bilarna fick vi fart och körde före gruppen, och som sagt, man kunde inte släppa gaspedalen för då skulle vi stanna. Tänk er då den här guppiga vägen i nerförsbackar med en skraltig bil och gasa ner för dessa backar… Jag höll i mig för mitt liv, och tänk om bromsen skulle sluta fungera? Herregud… Vi körde riktigt, riktigt långt i alla fall, innan vi mötte en stor traktor och då tog det stopp, men vi var trotts allt nästan framme och vi behövde inte vänta länge innan vår hjälte Luke kom till undsättning så vi kunde köra sista biten till affären för att köpa nytt batteri. Vilket äventyr! Hungriga som vi var fick vi i oss lite mat och glass innan vi var tvungna att rusa iväg så vi inte missade ytterligare en färja. Det var lite sorligt att lämna ön men fruktansvärt skönt att inte sova i en tunn silkessovsäck direkt på marken och slippa ha sand i ögon och mun 24/7. Men vilka härliga dagar vi har haft, bra väder och en underbar guide, vad mer kan man önska?

 
Vi gick in i ett vykort, Lake McKenzie

Medans vi väntade på färjan såg vi några delfiner ta luft vid ytan och väl framme på fastlandet såg jag vildhästar, men det fattade jag inte förrän nästa dag när vår busschaufför berättade att det var vanligt att se just vildhästar här i trakterna. Jag såg tre bruna hästar stå längs kanten men jag kunde inte se något staket och eftersom att ingen annan reagerade trodde jag bara att jag var så trött att jag hade börjat hallucinera. Men nu sitter vi på bussen på väg bort till byn som heter Town of 1770 och Agnes Water, och vi såg ytterligare ett par vildhästar längs vägen. Coolt!

Jag ska väl kanske nämna att jag och Jossan tog en joggingrunda upp till ett stort sandtag när vi kom fram till hostelet för att titta på solnedgången. Carlo Sandblow heter det och är ett 120 meter högt sandtag. Ganska häftigt ställe, dock inte lika coolt som Fraser Island. Men det var duktigt gjort av oss tycker jag!

 
Hela ganget!


Carlo Sandblow

Nästa dag kom Luke med sin jeep och la sig på tutan för att väcka oss, så vi for upp och slängde i oss frukost innan det var dags att dra ut på nya äventyr. Den här gången skulle vi till en annan sjö, långt in i skogen. Eftersom Fraser är världens största sandö så kanske man kan förstå att det är en väldigt stor ö, och all skog växer på sanden så det är sand överallt. Så vägen in till denna sjö var fruktansvärt jobbig, det var trångt, lös sand och skumpigt som attan. Men det är ju safari så det var häftigt det med! Jag är bara glad att det inte var jag som körde, för det första sitter ratten på fel sida och för det andra var det bara extremt svårkört. Men tillslut kom vi fram till en ännu finare sjö än den vi var vid innan, så vi låg där ett tag och chillade och njöt av omgivningen.

Nästa stop vi gjorde den dagen var vid Central Station, stället som de aboriginska kvinnorna födde barn på, och där männen inte var välkomna. Där käkade vi lunch och därefter tog Luke oss med in i regnskogen där vi fick se den vackraste lilla flod jag någonsin har sett. Vattnet var så klart så man kunde nästan inte ens se att det var något vatten, det var helt genomskinligt. Jag hade gärna blivit född där om man säger så! Vi såg en stor ål simma i floden och vi såg även en ödla, en sådan med blå tunga.

En odla med bla tunga


Vacker flod i regnskogen

Därefter åkte vi vidare ut till stranden igen, och stannade till vid en annan flod som mynnade ut i havet, Eli Creek. Vattnet var krystallklart och gick att dricka (det mesta vattnet från sjöarna på Fraser går att dricka) och vi vadade igenom strömmen tillbaka ner till bilarna. Uppfriskande dopp! Från och med den här biten började saker och ting förändras. Vår jeep sa upp sig. Alla andra hade dieseldrivna bilar, medans vår kördes på bensin, och att köra en bensindriven bil i vatten är INTE SMART! För det var precis vad vi gjorde, för att komma till floden tog Luke oss med ner i två stora vattenpölar som gick ända upp till nedersta kanten på bildörrarna. Då fick vår bil nog och stannade, och vi fick putta upp den från pölen. För att komma därifrån var vi ju tvungna att köra igenom pölarna igen, men vår bil blev bara mer och mer grinig. Hur som helst ryckte den upp sig och vi kunde köra vidare resten av dagen utan problem, men detta var bara början…

Bilen fick haveri


Vi vadade igeom en flod med kristallklart vatten



Vi körde bort längs stranden till ett vrak som Fraser Island är känt för, Maheno Shipwreck. Det var ganska coolt för det hade regnat lite samtidigt som det var soligt och bakom vraket såg man regnbågen, vilken inte fastande på kameran av någon anledning. Det var väl ett sammanträffande eftersom Rainbow Beach ligger typ bakom där. Vraket var ett passagerarfartyg som blåste iland på Fraser år 1935 av en cyklon, och det sjunker långsamt ner i sanden. 


Maheno Shipwreck

En tysk, tva kinesiska hollandare, tva danskar och tva svenskar.

Sedan dundrade vi vidare tillbaka till lägret, stannade till och plockade upp aboriginsk mat. Luke visade oss att under sanden kunde man lätt hitta stora musslor, så kallade pippies, som skulle passa perfekt till vår BBQ för kvällen. Så alla plockade på sig var sin mussla, och sedan hade vi musselrace. Vi staplade upp musslorna vid varandra och såg vems som först skulle sticka ut sin stora tunga och börja gräva ner sig i sanden. Det såg helt sjukt ut, och jag tänkte att jag aldrig skulle stoppa en sådan där i munnen. Men när kvällen väl kom stod jag där och åt aboriginska musslor, kokade i goon (australiskt vin för er som inte hänger med i svängarna, gjort på fiskrens) och fulla av sand. Men förutom det och att de såg helt vidriga ut, och konsistensen var äcklig så var de faktiskt ganska goda!

Pippies! Musselrace


Musslans tunga

På vår BBQ fixade Ella stekt potatis och en fet köttbit, det var riktigt länge sedan man åt något sådant så det var grymt! Under kvällen närmade sig dingosarna allt mer och de stod och lurade bakom ryggarna när man minst anade det. En dingo blev nyfiken på ett tält och rev sig in där, inte så kul med hål i tältet för de som bodde där! Återigen var vi tvungna att trotsa vår rädsla och smyga ut på dingosafari men vi såg mer morgonen därpå. För runt klockan 6 på morgonen vaknade vi av att en flock dingos satt intill vårt läger och ylade för fullt till soluppgången. Tydligen ylar de nu när det börjar närma sig fullmåne, precis som vargar. Så vi kunde inte sova utan kikade ut ur tältet och tittade på alla dingos som sprang omkring, och sedan gick vi upp för att kolla på soluppgången. Mysigt!

 


Jossan, Erik och Kristian


Dingo!


En av alla dingos som hittade in i lagret




Soluppgangen

Vi gick upp tidigt på måndag morgonen och käkade pannkakor till frukost och samlades sedan med resten av gänget för morgon briefingen. Vi packade ihop allt bagage, frysboxar med mat och goon och tälten och hoppade sedan in i de fyrhjulsdrivna jeeparna för att bege oss bort till Fraser Island. Färjelägret bestod av en färja och vägen dit bestod endast av en massa lös sand och vi snackar inga vägar nu inte. För att ta sig upp på färjan var det bara att ta fart i sanden och försöka pricka rätt för det blåste väldigt mycket så färjan låg inte speciellt stilla. Det var inte speciellt långt att ta sig över med båten, men ändå hann vi se flera delfiner som simmade runt i vattnet kring färjan.  

Packa in allt i bilarna

Ganget i var bil


Pa vag till farjan


Laskig vag till farjan

Vi var tre bilar och en ledarjeep som Luke körde, vår supercoola guide. Han pratade och hade samma utryck som Jack Sparrow i Pirates of the Caribbean med blonda dreads, helt egen men riktigt söt och sjukt skön humor. Och så rimmade han på varje ord han sa, helt sjukt. I vår bil var vi två israeler och tre engelska tjejer, en chilenare plus jag och Jossan. Annars bestod gruppen mest av engelska tjejer, men vi hade också två tyskar, två danskar och två holländare. Vi körde längs med stranden och det var ganska högt tidvatten så ibland fick man köra runt vågorna som kom upp emot en. Efter en stunds körning på the highway på beachen kom vi fram till stället där vi skulle sätta upp vårt läger. Vi satte upp våra små tält som rymde 4 personer, jag och Jossan bodde ihop med en tysk och en dansk, och gjorde sedan lunchmackor i partytältet. Därefter åkte vi iväg med jeeparna till en sjö, vi parkerade bilarna på stranden och knallade upp i skogen runt 40 minuter för att komma till denna mysiga lilla sjö som låg i en sandgrop. Lake Wabby heter den sjön och den är omringad av eukalyptus skog på tre av sidorna medans den fjärde sidan är ett stort sandtag som långsamt täcker igen sjön och snart kommer den inte finnas kvar längre. Vi har varit så sjukt oroliga för att vädret skulle vara skit när vi var på Fraser, men vi hade riktig tur. Det har verkligen öst ner ett par dagar så sannolikheten att vi skulle campa i ett dyngsurt tält var ju ganska stor. Men som tur var hade vi fint väder alla dagarna, det enda var att det kom någon liten enstaka regnskur då och då, och det kan man ju lätt överleva med! När vi badade i sjön kom en sådan skur, ganska kraftig men den gick snabbt över, man kunde se halva sjön med piskregn och resten av halvan var det fint väder. Det såg ganska lustigt ut faktiskt.




Vi stannade vid en liten flod, vattnet var bronsfarjat men drickbart






Vy fran vart lager


En av israelerna, Jossan och jag

 Men tiden sprang iväg och efter ett tag var det dags att ta sig tillbaka till lägret igen för att laga lite middag innan det blev mörkt. I vår grupp hade vi Ella, en riktig masterchef, så vi slapp lägga ett finger för matlagningen och bara njuta av hennes extremt goda chicken stirfried. Vi satt i sanden men man kunde tro att man satt på en riktigt bra thairestaurang, så gott var det! Det dracks öl och goon och kvällen var igång, musiken dunkade från jeeparna och dryckeslekarna spelades för fullt. Så småningom blev nyfikenheten för Dingoshundarna allt för svår att hålla tillbaka, så jag och en av danskarna, Erik, drog ut på vår egen lilla dingosafari. Dingosarna sprang runt bland tälten, ibland även inne i tälten och de gjorde allt för att försöka lura till sig en fet köttbit från vår BBQ. Men det är ju vilda djur, och vi har blivit varnade så många gånger för att de är farliga, så det var med skräckinjagande förtjusning som vi gick runt och letade efter dem i mörkret utanför lägret. Men de är så söta, det är svårt att riktigt inse att de är farliga, men de kan se riktigt luriga ut när de kikar på en. Vi såg ett par dingos så vi gick och la oss i tältet och det var en upplevelse bara det. Det smög omkring dingos runt tälten och ibland krafsade de från utsidan och stack in nosen mellan blixtlåsen i öppningen. Spännande!


En dingo!


Danskarna ar pa g med maten


Var grupp och Ella, the masterchef

6 mars 2011

Idag gick vi upp tidigt och käkade gratis pannkakor på hostelet (det gäller att passa på när något är gratis när man är backpacker). Eftersom det fortfarande regnade så gick vi och la oss igen, sov några timmar till och därefter gick vi till Peterpan och bokade resan vidare uppåt. Så här ser det alltså ut just nu:

Måndag – Onsdag 7-9 mars; camping på Fraser Island.

Onsdag natt 9 mars; en natt till här i Rainbow Beach.

Torsdag - lördag 10-12 mars; Buss upp till byn som heter 1770 för två nätter.

Lördag natt 12 mars; Buss upp till Cattle Station, där vi stannar en natt på en ko farm tillsammans med Oz Experience bussen.

Söndag 13 mars; Buss vidare upp till Airlie Beach där vi har två nätter bokade. Det är därifrån vi ska segla ut till Whitsundays, men vi har fortfarande ”open dated” biljetter så att vi lyckas time:a in dagar med fint väder. Så till min nyfikna seglar pappa, vi vet fortfarande inte riktigt när vi kommer segla!

Hur som helst, efter att vi bokat in allt detta så var det dags för briefingen inför Fraser Island turen imorgon. Där fick veta allt vi behöver veta, till exempel att man får absolut inte bada i havet, för det finns extremt starka strömmar och det är otroligt vanligt med hajar. Och vi blev varnade för dingosarna också, vildhundarna som springer runt på ön. De kan vara farliga så man ska undvika att komma nära dem. Annars kommer vi köra runt ön i egna jeepar och campa i tält, och nu snackar vi riktig camping. Det finns inga toaletter eller duschar, så vi lär ju vara riktigt fräscha när vi kommer tillbaka!

Efter briefingen drog jag och Jossan ut på stranden, för nu hade det äntligen slutat regna. Vi hämtade ut bodyboards från receptionen och surfade på vågorna nere på beachen. Sjukt kul, men det var väldigt starka strömmar så lite läskigt var det. Vi tog oss faktiskt en joggingrunda längs med strandkanten också, det var riktigt skönt att få springa lite.

Nu har vi ialla fall packat våra små väskor med det lilla man kommer behöva ha med sig, och är spända inför morgondagen.

Hostelet

Rainbow Beach har fatt sitt namn fran de fargade klipporna

Lordag 5 mars

De sista dagarna i Noosa har det regnat. En dag öste det verkligen ner hela dagen, just den dagen vi hade tänkt åka till Sunshine Beach och surfa. Men det blev inget av det denna gången heller. Vi hängde istället på Peterpan och tog en shoppingrunda i stan i våra fina ponchos. Folk skrattade åt oss när vi gick förbi, speciellt åt Jossan för hon såg ut som en anka i hennes poncho. Haha det var himla kul faktiskt. Men vi borde köpa oss riktiga regnjackor, speciellt när vi ska till Nya Zealand. Jag köpte mig i alla fall (äntligen) en surftröja. Nu kan jag surfa utan att oroa mig för att bränna upp magen igen, ska bara hitta ett par snygga surfshorts som passar så kommer jag se ut som ett proffs med brädan sen (eller?)

När vi var tillbaka på hostelet och funderade på vad vi skulle göra så dök Lisa upp, Jossans kompis hemifrån som jag även träffade i Åre när vi jobbade där. Det var ganska sjukt faktiskt, att vi lyckades hamna på samma ställe, samma hostel under samma tid! Så vi hängde med Lisa och hennes kille på kvällen och drack lite på rummet innan vi drog ut på puben och tillslut hamnade på Rolling Rocks igen. Nu var det ju fredag kväll, så det var bra mycket mer livat än på vardagarna, så det var kul!

Nästa dag fortsatte det att regna så vi tog det väldigt lugnt. Vi checkade ut och åkte ner på stan ett tag och shoppade. Det är typ det enda man kan göra när det regnar, och pengarna bara flyger iväg och väskan går snart inte att stänga. Men aja, man kan ju inte klaga! Sedan träffade vi upp Lisa och Karl och satte oss och fikade. Vår första fika på jag vet inte hur länge. Vi drack te och käkade banankaka, så jäkla gott! Te var precis vad jag behövde, och det var lite småkyligt av allt regn så det var hur nice som helst. Efter det var det dags att säga hej då till Lisa och Karl och hoppa på vår buss som körde oss från Noosa och Sunshine Coast bort till Rainbow Beach. Jag älskar vårt bussbolag som vi åker med, Oz Experience. Varje gång man hoppar på bussen är det något nytt och oväntat som händer, och varje busschaufför har verkligen sjukt sköna personligheter och ingen liknar den andra. De är ofta unga och snygga och är de inte unga så är de checka pappakex. Den här busschauffören var helt unik och egen, och hans buss var den så kallade the Love Bus. Vi körde windowbingo med hela bussen, vi fick färgpennor som vi skrev 20 olika siffror på fönstret för att sedan kryssa i dem tills vi fick bingo och vinnaren vann en flaska öl. Förloraren fick dock sitta längst fram och svara på 5 pinsamma frågor i mikrofonen som busschauffören hittade på. Sjukt kul, som tur var blev vi inte förlorare men nästan vinnare! Han berättade också en hel del historier, och två danska killar fick agera skådespelare med hans olika dockor som han hade fram i rutan.  Under färden var vi också på väg att köra på ett gäng kängurus. Det var riktigt nära ögat, jag har för mig att det var tre stycken enorma kängurus (här i Queensland finns det röda kängurus, som är mycket större än de gråa vi såg på västkusten) som skuttade fram i en rasande fart mot vägen. Men som tur var insåg de faran när bussen dånade fram så plötsligt tvärvände de raskt och hoppade tillbaka in i skogen igen. Phu!

Väl framme i Rainbow Beach drog jag och Jossan iväg på ”stan” (det är väldigt litet här) och hittade fish and chips billigt. Nu sitter vi på rummet och är helt döda från gårdagens festande, utanför spelar ett liveband men vi måste nog sova så vi kommer upp till pankaksfrukosten imorgon bitti. Vi ska även gå på en ”briefing” imorgon där de berättar om allt hur Fraser Island turen kommer gå till och vad man ska ta med sig osv. Snart är vi på världens största sandö, det ni!

Kyckling Jossan!


Vara skona sangar...


Karl, Lisa jag och Jossan pa rummet



Harlig fika i regnet

Tredje dagen i Noosa bestämde vi oss för att gå kustrundan i Noosa National Park. Det var otroligt vackert och vi satte oss och vilade vid Dolphin Point och såg en sköldpadda simma upp till ytan för att ta lite luft. Sedan knallade vi vidare i den stekande hettan, inte riktigt medvetna om hur långt det egentligen var att gå. Tillslut kom vi fram till en lång, nästan helt öde strand och tog oss ett välförtjänt dopp i det knappt svalkande vattnet. Det fanns inga livräddare så det var ganska läskigt att bada. Sedan började vi gå in i skogen igen för att ta oss tillbaka till hostelet. Vid det här laget var vi rejält trötta, vi hade gått i nästan 4 timmar i sträck mitt på dagen i dåliga skor. Så vi var på väg att gå vilse bland stigarna, men plötsligt dök en vänlig man upp och visade oss vägen ut till Sunshine Beach istället (dit man normalt tar bussen för det är så långt bort.) Där däckade vi på stranden ett tag innan vi hittade en buss tillbaka till hostelet. De senaste dagarna har vi verkligen gått mycket, så nu kändes det som om vi varit på en veckas träningsläger, så det dröjde inte länge tills vi somnat när vi kom tillbaka till sängen. Planen för kvällen var att ta det lugnt och chilla inne på rummet, men vi vaknade av att ett live band spelade nere vid poolområdet på hostelet. Så det var bara att pallra sig dit och det ångrar jag inte att vi gjorde. Det var så sjukt mysigt, där satt vi på utegården med en massa palmer runt omkring oss och tända facklor överallt. Det kändes som om man var på Expedition Robinson. Och den här söta australiensiska killen satt och sjöng och spelade gitarr, bara en massa grymma låtar, han var otroligt duktig. Kanske var det för att jag var trött, men hela stämningen och miljön var så otroligt mysig och vacker att jag blev alldeles känslosam faktiskt. Hur som helst, när det blev för sent för att spela utomhus drog vi med bandet in på puben och lyssnade på dem där istället, och där dansade vi resten av kvällen.

 

Fjärde dagen skulle bli en riktigt lugn dag för oss, vi skulle bara ligga på stranden och inte lyfta ett finger på hela dagen. Vi åkte ner till Main Beach och träffade upp två holländska tjejer som vi hängt med lite grann. Sjukt nog var en av tjejerna typ den första personen vi pratade med i Sydney på Jossans första dag. Vi trodde aldrig att vi skulle ses igen, men vi stötte på varandra i Brisbane. Man går på folk som man träffat hela tiden här, det är kul!

Men jag och Jossan har en tendens att bli uttråkade på stranden, och det var alldeles för varmt för att ligga på land så när våra fingrar blivit till russin i havet kände vi för att göra något annat. Så vi började gå längs med stranden ända bort till Noosa River. Där såg vi en massa Kite surfare, och det är fortfarande något som jag sjukt gärna vill göra. Vet inte när man ska lyckas time:a in det bara… Sedan fortsatte vi att gå längs med floden ända bort till Noosaville och ännu längre bort, där det fanns en massa restauranger och cafeér längs med floden. Där satte vi oss och pustade ut och tog en glass och undrade hur dagen som absolut inte skulle innebära några promenader helt plötsligt bestod mestadels av just det. Aja, förhoppningsvis går man väl kanske inte upp så mycket i vikt trots alkoholen?

Poolen pa vart hostel


Utsikt fran Noosa National Park


Lite langre bort sag vi en skoldpadda




Harligt stalle for lunchpaus




En nastan helt ode strand


Grym kille som spelade i onsdags kvall


Kite surfare vid mynningen av Noosa River


Noosa River

Efter en hard natt i Brisbane hoppade vi pa var Oz Experience buss som skulle ta oss vidare till Noosa. Den strackan tog oss ca 4,5 timmar med matstopp och pauser. Var chauffor tog oss en bit in i skogen och slappte av oss i borjan av en laaang lang kulle. Dar skulle vi upp och titta pa utsikten. Bakfulla och svettiga som aldrig forr borjade vi klattra uppfor den har superbranta kullen. Jag trodde jag skulle do ett tag. Men nar vi kom upp fick vi se detta vackra landskap:


Konstigt hur kullarna kan se ut sa dar...

Sedan kom vi fram till Noosa och checkade in pa vart hostel som har en supermysig innergard med pool. Det kanns som att man flyter omkring i djungeln nar man simmar dar, skitnice! Vi tog oss ner till stranden ett tag innan det var dags att testa hostelbaren som hade ladies night och vi fick gratis pasta och champagne. Men vi blev inte sa jattematta pa den maten, sa vi gick en svang runt i Noosa Junktion och hittade en pub som bjod pa gratis BBQ, sjukt bra! Vi traffade nagra engelsman som vi hangde med och lite senare stotte vi ihop med tva danskar och en tysk som vi bestamde att vi skulle surfa med nasta dag. Vi motte upp dem pa stranden men till var besvikelse sa var det knappt nagra vagor sa det var ingen ide att surfa, sa vi kastade boll ute i vattnet i stallet. (Det ar for varmt att vara pa land just nu) Helt plotsligt simmade det runt en fena inte sa langt ifran oss, och for en sekund fick jag panik och trodde att det var en haj. Men det var en rocka, typ en halvmeter stor som simmade med vingarna upp ur vattnet sa att det sag ut som en hajfena. Coolt!

Lite senare gick jag och Jossan till Noosa National Park och gick en promenad uppfor Noosa Hill. En promenad som tog oss en timme och efter alla uppforsbackar och den kokande varmen trodde vi att vi skulle rinna bort ett tag. Men det var underbar natur och vi leta efter koalor men hittade inga. Daremot sag vi ett par stora odlor, en sort som vi inte stott pa innan. De liknade ormar i ansiktet sa vi fick for oss att dem var farliga.

Hur som helst, nu har vi gatt i sa manga backar och langa promenader att jag har sjukt mycket traningsvark i rumpan. Men det ar val bra att man ror pa sig ocksa! Vi ska forbi national parken idag igen och ga kuststrackan, ska bli mysigt.

Senare pa kvallen gick vi pa beachparty med engelsmannen vi traffat har. Det var en massa kul lekar och tavlingar, sa aven om det inte var sa mycket folk sa hade vi det riktigt trevligt. Vi har inte nagon koll pa vad det ar for folk vi bor med den har gangen, for vart rum har blivit festrummet och det ar nya manniskor dar stup i kvarten sa jag vet inte vem som hor hemma var. Det ganget var i alla fall helt galna och dansade helt nack pa dansgolvet. Nar puben stangde akte vi vidare med gratis taxi ner till stranden och gick pa nagon nattklubb.

Nu pa morgonen har vi bokat bussen for Nya Zealand. De har dragit ner priserna ganska kraftigt just nu pga jordbavningen sa de vill forsoka locka dit folk. Men var bussbiljett, som ska ta oss runt hela Nya Zealand, ar open dated sa vi har inget bokat datum nar vi ska dit utan vi far se hur lange vi kommer hanga har pa ostkusten. Men nar vi kommer upp till Cairns bar det nog av till NZ efter det, eller om vi aker in till Ayers Rock forst, vi far se. Vi har ocksa bokat i var Fraser Island vistelse. Vi kommer vara har i Noosa till pa lordag och sedan aker vi till Rainbow Beach och tar oss ut till Fraser pa mandag och kommer tillbaka till Rainbow Beach pa onsdag. Det ska bli sjukt nice, vi har hort sa mycket om Fraser Island.



Noosa


En laskig odla i Noosa National Park

Underbara vyer har i Noosa


En kvall ute

 

 

 

Det var riktigt trakigt att lamna Surfers Paradise, det hade efter 10 dagar blivit lite av varat hem. Men vi maste ju vidare sa vi hoppade pa bussen i Surfers som tog oss till Brisbane. Det var inte alls speciellt langt den strackan, sa vi hade hela dagen pa oss i Brisbane. Vi gick och kollade stan hela dagen och shoppade lite, sedan gick vi till var kara resebyra, som har hjalpt oss med hela resan och som kommer hjalpa oss vidare resten av vistelsen. PeterPan heter dem, och vi bokade hostel i Noosa billigt via dem. Sedan var det dags att bege sig till hostelet och gora sig i ordning for kvallen. Den har gangen bodde vi med 6 grabbar, 3 skottar, 2 engelsman och en irlandare. Riktigt grabbiga killar, typ fotbollshuliganer som luktade svett, men trevliga var dem allt! Pa kvallen gick vi ner till puben nedanfor hostelet, och traffade pa nagra aussie killar som tog oss med bort till the Valley, bargatan nr 1 i Brisbane. Dar festade vi och hade kul till klockan 5 pa morgonen, sa vi var lagom doda dagen efter.

Andra dagen i Brisbane spenderade vi pa en marknad och i Botanic Garden. Marknaden lag vid en lagun, Australiens enda innerstads lagun, den sag sjukt nice ut, men tyvarr var den avstangd pga renovering efter oversvamningen. Det var sjukt mysigt i Botanic Garden, vi la oss i skuggan i graset och sov och det kandes som man sov i djungeln med allt fagelkvitter. Vi var aven tvugna att kolla utestallet the Fox pa sondagkvallen, for det hade vi hort mycket om. Det var inte sa mycket folk, men vi hade kul och traffade en massa aussies.

Jag gillade anda Brisbane, en stor stad men anda mysig. Vi sag ju inte sa mycket i och for sig, vi hade bara tva dagar pa oss. Och man sag inte mycket av oversvamningarna, det tydligaste var att floden var alldeles brun. Vi pratade med nagra pa puben under vart hostel som berattade att det var vatten upp till borden i puben, men man kunde inte se nagra skador nagonstans... Men att det ska ha simmat runt krokodiler pa gatorna har jag lite svart att forsta.

Floden i Brisbane ar alldeles brun efter oversvamningen


Konstiga trad i Botanic Garden


Klappa den lilla grodan