Emelies Travels

Efter avslutet i Bowen tog vi Greyhound bussen upp till Townsville. Där var det ännu varmare än i Bowen och vi hade ingen aning om var vi skulle bo. Vi träffade på en schysst kille som hade ett nyrenoverat hostel, så vi hängde med honom till villan. Jo, det var en riktig villa, en kåk helt enkelt. Så jävla coolt ställe, det var som att bo på en överdimensionerad fjällstuga med en massa ungdomar i ren lyx. Huset var inrett i gammaldags stil fast med en modern tolkning, riktigt häftigt faktiskt. Köket hade diskmaskin, espressomaskin, ismaskin från kylskåpet och glänsande svart sten på arbetsbänkarna. Det fanns en stor öppen veranda och en pool, och trädgården var prydd med vita stenar och skulpturer. Det var som att gå omkring i ett dockhus. Riktigt coolt ställe om man ska stanna och jobba i Townsville, kan tänka mig att man känner sig som hemma och hostel supandet blir mer som hemmafester. Foreign Exchange heter stället, och kostar endast 23 dollar per natt.

Hur som helst, vi bodde där en natt och försökte överleva vår bakfylla så det blev en tidig lördagsnatt. Dagen därpå blev också tidig, framför oss hade vi en 27 timmar lång bussresa in till Alice Springs. Det tog oss 4 bussbyten och utsikten var inte speciellt varierande om man säger så. Men resan gick väldigt fort trots allt! Vi har blivit lite idiotförklarade för att vi för det första ska åka in i ödemarken bara för att titta på en sten och för det andra för att åka buss istället för flyg. Men hey, det var billigare! Och har man inte sett Ayers Rock har man ju missat en stor del av det som kännetecknar Australien, tycker jag! Det återstår väl att se hur värt det var att åka och titta på världens största sten som dessutom är röd. Under bussresans natt vaknade vi till vid ett tillfälle. Klockan var ett på natten och det var solnedgång. Eller vänta nu… Gick inte solen ned runt 6-tiden? Då måste det väl vara soluppgång då. Fast den borde ju inte gå upp förrän runt 6 på morgonen. Vad sjutton var det som lyste upp hela himlen röd långt där borta i fjärran land? Det visade sig vara en enorm skogsbrand. Eller skogsbrand, kanske det kallas savannbrand eller steppbrand? Den hade i alla fall hållit på ett par dagar och skulle antagligen hålla på minst lika länge till. Den var så stor att man kunde se flammorna och röken trots att det var så långt borta, och den lyste upp himlen mer än om det hade legat en storstad där. Det såg verkligen ut som en solnedgång. Men här ute i bushen finns det ingenting, så varför ska man släcka elden? Den får liksom ta hand om sig själv. Kan man förstå hur stort detta ingenmansland är då? Antagligen inte ändå. Trots att branden var så stor så var den en nål i en höstack om man tittade runt omkring och bara såg… ingenting. Det är helt sjukt hur stort detta land är, men hur liten yta som faktiskt är bebodd.

Vi kom in i Northern Territory och helt plötsligt var det dags att dra tillbaka klockan en halvtimme. Udda tid… Så småningom tornade Alice Springs fram som en oas i öknen och vi checkade in på vårt hostel. Nu väntade 2 nätter i denna stad, eller jag menar byhålan, innan vi skulle ut på vår Uluru tur. Alice Springs är som ett villaområde i en förort, fast du är mitt i den centrala stadskärnan. Bottle Shop butiken öppnar klockan 2 på eftermiddagen men du får inte köpa goonboxar förrän efter klockan 6 på kvällen. Goon på flaska gå bra, men inte på box. Logiskt? Inte för fem öre. Antagligen handlar det om att aboriginerna dricker för mycket, för vi hörde rykten om att det inte ens fanns Goon här överhuvudtaget för att försöka minska på alkoholismen. Tydligen ska det vara farligt att gå ut på kvällarna, så vi håller oss till hostelet. Vi är inte här för att se Alice Springs, vi är här för att se den där stenbumlingen. Det är i alla fall väldigt varmt här, och jag är överlycklig att jag inte är här under sommartid. Kvällarna blir däremot riktigt kyliga, så jag förstår varför vi måste hyra tjocka sovsäckar till Uluru turen när vi ska sova under den stjärnklara himlen.

Vi har inte druckit svensk cider på över 7 månader. Hur sannolikt är det att vi hittar tre olika svenska cidermärken när vi kommer in i mitten på Australien, mitt ute i ödemarken? Gott var det, speciellt till paprikan.