Emelies Travels

Efter endast två månaders jobb i Stavanger var det plötsligt dags att åka tillbaka mot Sverige igen. Den sommaren gick fort kan jag lova, den bara svishade förbi. Men vi hann göra mycket ändå! Är lite ledsen att jag missar surffestivalen som är nu i helgen och att jag aldrig kom iväg och surfade. Eller att jag aldrig testade Kite surfing heller. Men en vacker dag så! 

 

Jossans föräldrar körde ända från lilla Ljungby i Småland bort till Stavanger vilket tog ungefär 14-15 timmar. Sedan gick vårt lägenhetskontrakt ut så vi flyttade ut med Tommy och Carina till en camping för två nätter innan vi bilade tillbaka mot Sverige allihopa. Det var en lång resa men det gick rätt fort ändå. Jag stannade till hemma hos Jossan några nätter i Ljungby och sedan bar det av mot Tylösand för en natt i tält. Det var kanonväder med sol och bad samt after beach och nu skulle jag helst aldrig mer dricka alkohol efter den här galna sommaren. Men snart börjar nollningen... Aja får ta ett litet break nu här hemma i alla fall. 

 

Idag fyller min lilla lillebror (som inte alls är speciellt liten längre) 18 år så nu väntas gäster. Grattis Oscar! 

 

 

I helgen har det varit Gladmat Festival här i Stavanger, men som de partysvenskar vi är har det mest blivit gladsprit festival i fyra dagar. Min kropp pustar ut nu när det är söndag då jag slipper dricka ikväll. Men kul har vi haft! Och beslut har vi tagit. Det blir en kortare vistelse än planerat här borta, så jag hänger med Jossan hem till Ljungby på fredag och kör lite Afterbeach och Måndagsklubben i Halmstad innan jag beger mig hem till Stockholm. Och där hemma är det väl bara att börja förbereda sig för plugget. Hjälp. Plugga? Hur ska detta gå? Fattigt studentliv. Jag? Neej det kommer ju bli knas, planer om att åka till Åre, alperna och Hemsedal i vinter har redan börjat dyka upp i min snurriga hjärna. Jag tror jag går och köper en triss lott, kan nog behövas. 

I helgen drog vi till Kjerag, som är ytterligare en bergsformation utöver det vanliga här i Stavanger. Vi körde med bil in till botten av Lysefjorden och upp för kurviga vägar som Jossan tyckte väldigt bra om (inte). Men fram kom vi tillslut och denna hike var inte alls lika jobbig som den till Trolltunga. Det här tog oss kanske fem timmar tur och retur. 

 

Kjeragbolten är en sten som är fastkilad mellan två berg som man då kan hoppa ut på för att få en liten adrenalinkick. Om man ramlar, halkar eller får svindel kan man vänta sig ett fall på över 1000 meter. Men det var faktiskt inte så läskigt som jag trodde det skulle vara. Eller så är vi vana nu efter både Preikestolen och Trolltunga. Vissa tog med sig hunden ut på stenen och andra stod på händer. Vi skippade det dock. 

 

Vi avslutade helgen i Godalen med sol och bad i sommarvärmen. Ändå hade vi tankar om att dra till ett sommarskid-center någon helg för att åka lite bräda. Får se om det blir av eller om det blir alldeles för dyrt... 

 

Vilken helg vi har haft här borta i Norge. Det är tisdag kväll och mina ben värker fortfarande så att jag tror de blöder innifrån. I fredags packade vi ihop en liten väska för att fara iväg på äventyr. Ett ganska spontant sådant trots att vi bokade hyrbil. Eftersom vi klickade på knappen "boka bil" såddär på onsdagskvällen var det väl bara att se till att komma iväg någonstans. Så passande att plats nummer 4 på listan "10 awe-inspiring places around the world" bara ligger dryga fyra timmars körtid från Stavanger. Turen bar av mot Trolltunga, en av de mest spektakulära fjällsformationerna i Norge. 

 

Vi proppade in vårt bagage i den lilla Audin och även täckena fick åka med då vi inte hade bokat något ställe att sova på. Och att tälta uppe på fjället var det inte frågan om, sånt orkar man ju inte bära med sig! Tyvärr började turen med långa bilköer och vi kom fram långt senare än beräknat. Vilken tur att vi ändå hade i baktanke att sova i bilen, eftersom alla incheckningar hade stängt när vi kom fram till Odda. Vi parkerade bilen och bäddade ihop det lagom mysigt och kröp ihop fem personer som packade sillar. Det var ganska klaostrofobiskt kan jag säga, och dålig luft också. Men det gick ju bra det med, så länge man inte är rädd för andras tår i ansiktet så! 

 

Det var ju inte frågan om någon sovmorgon vare sig tidsmässigt eller bekvämlighetsmässigt så grabbarna packade upp grillen och började grilla korv på parkeringsplatsen. Hela turen som var beräknad på ca 10 timmar började med en lång trappa som gick intill en gammal tågräls rätt uppför berget. Över 2000 steg var den på och det var mer som en ihop-spikad trästege än en trappa. Det var kämpigt och jävligt svettigt, men upp kom vi tillslut. 

 

Bra början, med lagom mycket mjöksyra i benen hade vi bara lite över 9 timmar kvar att gå. Men det gick det med, naturen var otroligt vacker med vattenfall överallt och på vissa ställen kändes det som om man var i något slags Edens Lustgård. När vi väl kom fram till målet, Trolltunga, stod där fullt med folk samlat längs med bergskanterna som låg runt 1100 meter över havet och 700 meter över fjorden Ringedalsvattnet. Det såg ut som att alla skulle ramla ned, folk stod och gjorde hoppbilder på de mest läskigaste ställena och ute på Trolltunga-spetsen stod folk på händerna eller hängde och dinglade med benen över kanten. Herregud säger jag bara, alltså jag trodde inte jag var speciellt höjdrädd men jag fick panik. Hela kroppen skakade och det blev väldigt svettigt i handflaterna alltså. Det sprang lösa hundar överallt också som gärna tittade ut över stupen och det var ju omöjligt att hålla koll på att folk inte trampade fel eller halkade i. Men det var bara att försöka lugna sig och ställa sig i kön som gick ut till Trolltunga. Alla kunde ju inte stå där ute på en gång, då hade den ju antingen gått av eller så hade folk råkat putta i varandra. Så man fick gå ut en och en och känna på skräcken och akta stegen för att inte snubbla på någon konstig spik som stack ut ur stenen. Phuuu jag gjorde det, dock dinglade jag ju inte med benen som alla andra. Det var ganska konstigt hur jag reagerade så här på Trolltunga med var hyffsat lugn på Preikestolen som bara är 100 meter lägre. Man fick en adrenalinkick i alla fall vilket kanske var nödvändigt för att orka gå hela vägen tillbaka igen. 

 

Det var inte dirket lättare att gå ned för trapporna än att gå uppför dem om det var någon som trodde det. Benen var tämligen slut efter 10 timmars vandring och att gå ned i det stupet på de benen var ju som att gå på styltor - minst sagt darrigt och ostabilt. Men vi kom ned tillsut och eftersom vi fortfarande inte hade bokat något rum för natten var det bara att dyka i sjön för att bli av med svetten. En svalkande cider satt inte så fel heller. 

 

Planen var att dra in till Odda och festa i våra smutsiga joggingskor så vi tog första och enda restaurang i byn och käkade pizza. Taggade som få undrade vi var festen var men det enda vi mötte var alkoholister och pundare, överallt. Odda var så vackert till utsidan men det visade sig att vi var tvugna att fly illa kvickt. Vi tog oss bort till Röldal och checkade in på en fjällhytte som var riktigt sjysst med goa sängar. Vi försökte oss på några kortspel men det gick inte utan att stoppa tandpetare i ögonlocken så det dröjde inte länge innan alla slocknade. 

 

På söndagen var det dags att åka hem igen, efter en välbehövlig sovmorgon. Återigen har vi häpnats av Norges otroligt vackra natur med trollsliknande berg och klarblå fjordar, fluffiga får och mäktiga vattenfall. Vi avslutade helgen med att dra till Sola Strand där vi kollade på kitesurfare innan vi tog oss tillbaka hem till sängen som var skönare än någonsin. 

 

 

 

Oj vilken helg. Det var en ruskigt lång Måndag idag kan jag ju bara nämna. Nickade till ett par gånger under tiden jag stod och plockade varor. Men det var en bra helg! Fest, hike och sprucket öra, svårt att toppa detta. Vi drog till Månafossen i Lördags och jisses vad vackert det här landet är! Alltså man slutar inte förstummas. Kanske är det för att man inte har några förväntningar, det är ju trots allt "bara" grannlandet vi är i.

 

Det är hög tid för mig att sova för ungefär två timmar sedan så nu säger jag tack och hej för mig. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Glad midsommar på er, några dagar för sent! Det blev en riktigt svensk midsommar den här gången, något som jag inte fått uppleva de senaste åren. Vi har väl försökt fira så gott vi kunnat i Danmark, Australien och Spanien tidigare år men sillen har uteblivit. Men det tar vi igen nu när kylen är fullproppad med sill och vi har ätit sill till frukost, lunch och middag de senaste dagarna. Jag kommer väl aldrig kunna äta sill mer efter det här kanske. Vi blev ett glatt gäng svenskar här hemma i lägenheten med massa god mat, nubbar och snapsvisor. Det blev till och med dans runt midsommarstången. Jag och Jossan gjorde nämligen en bärbar midsommarstång av ett paraply vilket var väldigt praktiskt då vi kunde ta med den ut på nattklubben och dansa runt på dansgolvet. Succé! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

I söndags åkte vi som sagt ut på Lysefjorden in bland fjordarna och detta gjorde oss väldigt sugna på att dra ut och upptäcka ännu mer. Vi åkte nämligen under den kända "Preikestolen" som från båten inte såg så mycket ut till världen, men den skulle ju upplevas även från ovansidan såklart.

 

Igår skyndade jag och Jossan oss från jobbet och hoppade på färjan som tog oss ut till Tau, där vi sedan slumpmässigt stötte på några killar som var med på Jossans fest i helgen. Därefter var det buss innan den omtalade hajken som skulle vara så svår och ta två timmar att gå upp. Vi blev avrådda från jobbet att gå upp en eftermiddag då det skulle ta allt för lång tid, men vädret var strålande och vi var på äventyrshumör så det var bara att börja knalla uppför. Det tog oss en dryg timme att komma upp med flås och drypande svett men jäklar vilken upplevelse! 

 

Preikestolen är en stor, fyrkantig klippformation, 604 meter över havet. Över kanten är det minst sagt ett stup och mångas första reaktion när de kommer upp ditt är kanske svindel. Det var riktigt läskigt och det sög till i magen så fort folk gick nära kanten. För att inte tala om handsvetten eller panikkänslan för att folk kunde ramla ned, eller bli i puttade. Man vande sig dock lite mer med tiden och tillslut kunde även jag och Jossan våga oss fram för att kika ned över stupet. Men herregud, jag blir nervös så fort jag tänker på det. Och killarna utmanade ödet bara mer och mer, tack snälla att de inte satte foten fel! Hela dagen var helt underbar, det kunde inte blivit bättre! 

 

Detta måste upplevas, hur höjdrädd man än är. Man blir lite fundersam över att det är i Norge vi befinner oss, bara ett stenkast från platta Sverige med grumligt, brunt vatten. Jag tror jag är tillbaka på Nya Zeeland. 

 

 

 

Plötsligt var helgen slut men vi har hunnit med en hel del! Igår hade vi fest för Jossan här hemma vilket blev väldigt lyckat, och idag har vi pallrat oss ut på Lysefjorden med en båt för att turista lite. Inte allt för bakis då med andra ord! Stavanger är så fint, det är verkligen som Milford Sound i Nya Zeeland. Riktigt nice! 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Den första veckan är nu avklarad på det nya jobbet som lagerarbetare. Tiden går fort på jobbet och jag sköter mig redan ganska mycket själv och går omkring i min egen värld. Helt ok faktiskt. Jag har redan lyckats få en cykel, eller låna en från jobbet och jag hade en jäkla flyt när jag fick hoppa in på personalfesten som egentligen bara var för de fast anställda. Bra första vecka! 

 

Vi drog ut med en skuta till en ö där vi käkade middag och lyssnade på en trubadur. Sedan bar det in till stan för att se vad Stavanger hadde att erbjuda. Man var kanske lite trött och slutkörd efter veckans tidiga mornar på nya jobbet men i det stora hela var det en riktigt bra första kväll här! Ikväll blir det 25 års fest för Jossan här hemma så nu är det dags att knäppa första ölen igen! 

 

Time passes quickly at work and it's pretty alright actually. I have already managed to get a bike and I was lucky to be able to go to the staff party that was only for the permanent employees. Great first week!

We went out with a schooner to an island where we ate dinner and listened to a troubadour. Then we went into town to see what Stavanger had to offer. I was perhaps a bit tired and exhausted after the early mornings at my new job, but it was a really good first evening here anyway! Tonight we are celebrating Josefins 25-year birthday here at home so now is the time to get those beers ready!

 

Sandra och Jossan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Imorgon bär det av igen. Denna gång till Jossan i Stavanger, Norge. Det ska bli sjukt kul att få spendera sommaren med världens bästa kompis! Vi får se hur det går med jobbet också, börjar på måndag... 

 

 

 

 

Den här gubben kommer jag tillverka. Jag ska tydligen arbeta i stöperiet så vi får se vad det innebär.

 

Nu har jag varit hemma i två veckor och väskan är packad igen. Jag har haft det riktigt bra här hemma, vädret har varit helt fantastiskt. Sverige är ju helt underbart när det är sådant här väder. Vi åkte ut på sjön över nationaldagen, åt god mat och slappade järnet. Riktig härlig semster med världens bästa familj (en saknades dock....) 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Om en vecka är det dags att dra igen. Det bär av mot Norge, igen, men denna gång blir det Stavanger. Vinter byts ut mot sommar och därav bloggdesignen. Det ska bli riktigt nice att komma till en bebodd lägenhet a la Jossan och Malin och bara glida in på ett jobb utan direkt ansträngning. För en gångs skull! Och den här mellanperioden från Banff och Stavanger har varit min första någorlunda riktiga semester på hundra år. Alla andra mellanperioder har varit en arbetslöshetsperiod där jag inte vetat när, hur och med vad jag skulle jobba med. Men 2 månaders jobb står framför mig och jag hoppas kunna fixa till min ekonomi lite till hösten då jag förhoppningsvis börjar plugga om allt går enligt planerna...