Emelies Travels

Kom precis hem från en underbar vecka i kära Alpe d'Huez! Galen har den varit, nu är man ganska sliten... Tur att man har 10 dagar på sig att vila upp sig inför nästa resa, Australien! Men det är mycket som ska göras, köpa väska, packa, fixa och dona, byta ut min kamera som jag duktigt nog spolade ner i toaletten på flygplatsen! Why?! Det var ju bara helt sjukt, men bilderna finns kvar så jag lägger upp lite när jag hittat något ställe där minneskortet passar. Berättar mer om Alpe då också!

Glatt gäng som återförenats från förra säsongen; Sara, Sanna, Malou, Madde Padde, jag och Karro!

Nu var man hemma i Stockholm igen. Flyget gick tillslut som det skulle, och vi hade några härliga dagar i Chamonix. Men trots allt, ALPE ÄGER!!!

Där satt en liten mus vid fontänkanten.




Sån packning blir det efter 4 månader i alperna

Jahapp, då har man fått sig en "weekend" i Chamonix! Ganska nice faktiskt, bo på hotellrum och bara vara lediga, festa, kanske åka lite skidor. Vänta på att flyget ska börja gå.

Lär väl va hemma i Sverige i helgen i alla fall!

Nu har Le Petit Prince varit stängt i en vecka, och vi har städat och slitit som djur. Vi har agerat rörmockare, elektriker, grovarbetare och slavar. Stod det något sådant i vårat kontrakt? Nej, jag trodde väl inte det. Men nu är vi på hotell Undantag för Undantagsföretaget Langely och det är så att hotellet ska renoveras och därför måste vi slå och riva bort toaletter och handfat på varenda hotellrum. Folk har fått stora skador av porslinsskärvor, vi har ju inga riktiga arbetskläder eller verktyg. Vi har slitit ut toaletter så nu är rören sönder och det är stora läckage nere i källaren. Folk har pajat ryggarna för att det varit så tunga grejer att bära, och har vi fått något mer betalt för detta slitarbete? Nej, såklart inte.

Vi får inte ens en hemresa. Nu har ju den här vulkanen på Island ställt till det ganska rejält för oss. Hela första veckan skulle vara en "städvecka" för hela personalen (=slavjobb) sedan skulle de allra flesta åka hem i fredags, medan jag och några till stannar till Tisdag för att hjälpa till lite med bygget. Men ingen kom hem i fredags. Alla fick komma tillbaka till vårt kära hotell och hoppades att Langley kunde ställa upp och hjälpa till nu när alla flyg var inställda. Kanske boka en stor buss till alla, vi pratar ju ändå om en hel personalstyrka från både Alpe d'Huez och Serre Chevalier som skulle hem samtidigt, det kunde väl inte vara så krångligt eller dyrt? Självklart kunde dem ju inte fixa detta, att vi ska ta oss hem är ju vårat problem, eller? Så idag, söndag, fick alla som skulle åka hem i fredags med Easy Jet, betald hemresa med hyrbil. Cred till Easy Jet! Men vi är fortfarande kvar, och hur ska vi ta oss hem? Vårt flyg som ska gå på tisdag lär ju fortfarande vara inställt. Inte får vi hjälp av Langley i alla fall. Eller jo, det får vi ju faktiskt. Det kommer gå en buss på lördag, om en vecka, eftersom de måste få hem gäster från Val Thorens, där kanske vi skulle kunna få plats. Problemet är bara att vår hotellchef på det här hotellet drar på tisdag, så vi måste hitta någon stans att bo till på lördag, eller ta oss ända till Val Thorens. Här ställer man inte upp för sin personal inte, vem bryr sig om oss? Nu har vi ju gjort vår insats den här säsongen så nu behövs vi ju inte mer.... Inte för att vi har varit högt prioriterade någon gång under säsongen. Polackerna som städade fick till och med högre lön än oss.

Så vi får väl se när vi kommer hem... Fortsättning följer....

Japp, då var det Påsk då. Inte för att det märks av här förutom att kidsklubb målar påskägg... Men det är bra fest och igår var vi på nått ställe på sporthallen med galet mycket folk. Kul!

Igår var jag och Charlotte ute i backen och körde grym offpist! Det har snöat sjukt mycket nu, och det är början på april. Det var jävligt kul. Nu har vi bestämt att vi ska stanna till den 22a april, då är det tomt hotell och vi får bo på egna gästrum, gött!

Charlotte, Emma och Sanna




Folk, folk, folk!!






Mycket snö på berget men grönt i dalen


Vi stötte på en mus som ville hänga med och åka skidor


Seriekrock?

Igår var det sjuk fest. Hela Alpe d'Huez har förvandlats till ett stort party, det är som att vara på Magaluf fast i skidkläder. Igår hade de slagit upp en stor scen utanför sporthallen och det var grymt mycket folk. Heeelt galet! Sedan drog vi en sväng till igloo också, såklart.

Lova och jag




Sjukt mycket folk!

Igår var vi ute och firade Emmas födelsedag, kul kväll! Idag kommer 3000 studenter till Alpe, och det kommer bli total kaos. Var fan ska dem få plats? Aja, ska bli ett asgrymt utomhusparty på söndag, det lär bli coolt.

Här är lite bilder:

Madde och Karro


Emma jag och Albert




Charlotte i Les 2 Alpes


Les 2 Alpes!


Rubiks kub tema på Charlotte och Karros födelsedag

By the way, Lilleman har hängt sig i skidförrådet....

Igår var jag och Charlotte iväg till Les 2 Alpes som ligger bara en timme bort. (Efter en jävla helvetesmorgon med tjaffs om jobbet, jag är så jävla trött på det här företaget nu och alla översittar gäster, nu räcker det!) Men vi fick tillslut en riktigt fin dag med grymma åk och mycket sol. Jag var väldigt positivt överraskad för jag hade inga förväntaningar om 2 Alpes, trodde det skulle va pyttelitet. Men det var lika stort som Alpe, och ännu högre till och med, nästan 3670 möh.

En snuskfågel lyckades pricka mitt ben vilket såg ut såhär:

Charlotte på toppen

Nu har jag kommit tillbaka och varit här i Alpe nu i en vecka reda, sorry för dålig uppdatering men det har verkligen inte hunnits med. Det har varit speckat schema nu ett tag.

Det var i alla fall skönt att komma hem och att få säga hej då till lilla morfar en gång för alla. Begravningen var hur underbart vacker som helst, och prästen var en av morfars bästa kompisar så det var väldigt personligt och äkta, otroligt fint. Vila i frid kära morfar.

Direkt efter begravningen åkte jag med familjen tillbaka mot Frankrike igen. Familjen stannade här hela veckan, och de hade inte kunnat få en bättre vistelse. Strålande sol varendaste dag och så varmt att man kunnat sitta och sola i bikini på terassen om man hade velat. Det har börjat flyga förbi fjärilar när man kör i backen, och brevid pisten börjar träden knoppa. Man kan känna en varm vårbris dra förbi kinden, och fåglarna kvittrar som aldrig förr. Det här är livet kan jag lova, skidsemester slår solsemester 100 gånger om! Men blir lycklig i hela kroppen av den vackra utsikten och hur sjukt sköna åk man har lyckats hitta. Men nu är det inte långt kvar, bara en månad, och det är ångest... Att lämna ett sjukt bra säsongar gäng och en grym alport kommer bli tungt...

Men när jag kommer hem blir det en sommar i Stockholm, och jag har fått lägenhet på Kungsholmen så det kommer bli sjukt nice hoppas jag! Jag kan nog behöva ta det lite lugnt och i somras på Magaluf saknade jag svensk sommar något otroligt. Ska väl försöka ta en sväng över till Goltand, Oslo och bara segla lite i Stockholms skärgård också.

Jahap, nu har man tagit sig tillbaka till Sverige för att gå på min morfars bergravning. Vi åker till Götene imorgon kväll för begravningen på fredag, sedan drar jag till Alpe igen på lördag och med mig tar jag familjen.

Igår blev det en ganska chill resa, istället för att åka från Alpe kl 5 på morgonen för att passa alla bussar till flygplatsen i Geneve, så fick jag åka med stackars Madde som lyckades hamna på samma flyg som mig för att åka hem på operation. Hennes försäkringsbolag betalade taxiresa hela vägen, det gick på ca 4000 kr. Inte ofta man åker taxi för så mycket pengar asså! Jag tänker på dig Madde och hoppas du blir bra så fort som möjligt!!! Inge Alpe utan Madde.

Vad är det här för oturs år? 2010 verkar inte vara något bra år... Alla skador och konstiga sjukdommar som jag har lyckats ha redan, Madde den lilla stackaren har inte heller haft en bra start. Min lilla morfar har gått bort, Elize tappade rösten helt och hållet. Min syrra krockade med två andra bilar i förrgår som hade kunnat gå riktigt jävla illa, men inga personskador skedda tack och lov, mamma fick fortkörningsböter och nu, idag, när min familj snart ska hälsa på mig i Alpe och ha semester, då har min pappa åkt på rosfeber igen. Inget att leka med, det kan gå upp i hjärnan så en skidsemester är väl det sista han borde göra i det här laget... Systemkameran har gått sönder dessutom. Vad fan är det som händer egentligen? Nu tycker jag att saker och ting kan vända till det bättre, lite mer tur till oss tack!

Fast å andra sidan har jag lyckats hamna på en asgrym säsong med den bästa personalen och bästa stället ever!