Emelies Travels

Equador was more expensive than Peru. The busses were cheaper, but the trips were not as long. In Montañita we found cheap hostels, but after that we had to stay at some hotels and the hostels were more expensive. In general we spent about 420 SEK / $56 a day for our 10 days stay. If we compare this to Bolivia where we spent 400 SEK a day, Equador was more expensive. We didn't do many activities in Equador but we partied a lot more. It gets more expensive the more north we go. 

 

- Hostel in Montañita: Iguanas 1 night and Hostal del Rio 2 nights - $7 per night for private dorm

- Bus from Montañita to Puerto Lopez: $2,50 

- Hostel in Puerto Lopez, Isolates: $9 for a private dorm

- Isla de la Plata tour one day: $35

- Bus from Puerto Lopez to Manta: $3,50 

- Hotel in Manta: Hotel Leo $15 private room

- Minibus from Manta to Santa Marianita: $1

- Hostel in Santa Marianita: Donkey Den $15, 4 bed doorm

- NightBus from Manta to Quito: $10

- Hostel in Quito number 1: Galapagos $10

- Hostel in Quito number 2: Blue House: $10 

- Hostel in Quito number 3: Vibes $9

- Bus from Quito to Otavalo daytour $4,20 return

- Taxi to and from the busterminals in Quito $7-10

- Bus from Quito to Tulcan: $5

 

 

We can't wait to be great at spanish, we are studying grammar and vocabulary on the buses and it actually helps a lot. We talk only Spanish nowadays, apart from Swedish with each other. It was a long time since we spoke English. It is nice that we can have fairly good conversations with people, but the goal is to become a lot better before we go back to Sweden. 

 

 

Så nu är vi tillbaka på höjdsjuke-höjder. Vi är i Quito, Equadors huvudstad på 2800 meter och såklart är det kallt som satan så vi vill inte lämna täcket. Vi har lyckats ta oss till några köpcentrum och fått stilla vårt shoppingbegär en smula. Det märkliga är att det ska gå över till sommar här snart, men det går inte att hitta sommarkläder i butikerna, bara tjocka tröjor och jackor. Vi är fruktansvärt trötta på våra kläder vid det här laget. Våra varma kläder består ungefär av en outfit som vi lever i varje dag på de här höga höjderna, och våra sommarkläder är urtvättade, missfärgade och missbildade.

 

Shoppingbegäret var hur som helst inte mättat här i Quito, så vi tog oss två timmar bort till Otavalo som har Sydamerikas största utomhus marknad. Inte för att vi fyndade något där men det var mysigt att strosa runt bland stånden och titta på alla konstiga saker som de säljer. Tyger i alla möjliga färger, ostar som luktar gammal get, smycken och otilltalande streetfood. Vi hamnade på en djurmarknad också, buuhuu stackars små djur som får trängas i sådana trånga burar. 

 

I Otavalo verkade man vara indian. Alla hade långt hår, kvinna som man, ung som gammal. Låååångt hår dessutom, männen hade tjocka fiskbensflätor ned till rumpan. Och vilken hårkvalité dessutom, nu skäms jag för mitt risiga hästtagel, jag måste klippa mig. 

 

Imorgon bär det av till Colombia, och vi har hört så himla mycket bra saker om det landet så det ska bli riktigt nice! 

 

 

 

Från Puerto Lopez tog vi oss vidare till Manta och Christine blev magsjuk, antagligen av något vi ätit. Stackars plutt, vi fick hänga och mysa på hotellrummet hela nästa dag och spendera ytterligare en natt i Manta. Egentligen skulle vi inte stanna i Manta över huvud taget, utan vi skulle ta oss ut till Santa Marianita för att Kite surfa. Men nu mår Chrisse bättre så vi har till slut tagit oss hit. Men vi möttes av enorma galna jäkla vågor och blev rekommenderade att inte ta oss ut i dem som nybörjare. Och den rekommendationen var nog bra, för alltså de där vågorna, hjälp. Jag hade drunknat ett antal gånger minst. Men vi stannar ändå här en natt till och hoppas på att havet lugnar ned sig lite till imorgon så att även vi kan få latja lite. Dock är jag faktiskt rädd för kite surfing, det är fett läskigt. Men det ser så jäkla kul ut att vara duktig, så man får väl bara tvinga sig för att komma dit så småningom... 

 

 

// From Puerto Lopez we went to Manta and Christine became sick, probably because of something we ate. Poor little thing, we hanged around in the hotel room the whole next day and spent one more night in Manta. Actually, we would not stay in Manta at all, but we'd go out to Santa Marianita for Kite surfing. Now Christine's feeling better so we've finally out here at the beach. But we were met by huge, crazy waves and were recommended to not go out as beginners. And the recommendation was pretty good, because those waves... Oh my God. I would have drowned a number of times at least. But we will stay here one more night and hope that the sea calms down a bit for tomorrow so that we can go kitesurfing. However, I am actually afraid of kitesurfing, it's pretty scary. But it looks so darn fun when your good at it, so I'll have to just force myself till I get there eventually ... 

Alltså, Galapagos... Vi visste sedan länge att det skulle vara dyrt att åka dit, men SÅ dyrt som det visade sig vara var ju helt orimligt. Det skulle kosta oss minst 10 000 kronor för en 4 dagars tur med flyg där borta. Och det är ju ungefär vad vår budget ligger på i varje land här på fastlandet. Så vi tycker inte att det är värt det, vi kommer se så mycket djur ändå. Men visst, vi är i Equador en gång och det blir väl aldrig billigare att åka dit än vad det skulle bli nu, men det lär bara vara en massa pensionärer där och vädret är ganska ostabilt i Equador just nu, mest molnigt och en del regn så det känns lite osäkert att åka dit. 

 

Så vi fick höra om en "mini Galapagos ö", Isla de la Plata (Silverön) som skulle ha en hel del djurliv också. Väldigt mycket billigare, och eftersom vi redan badat med Galapagos sköldpaddor kändes det här som ett ok alternativ till Galapagos. Sköldpaddorna dök upp även vid den här ön, och vissa såg dem när vi snorklade. Vi var lite frusna så vår snorklingstripp blev inte så långvarig, och dessutom började min GoPro läcka in vatten så jag fick panik. Den har halvt överlevt... På ön fick vi se Blue-footed boobys, Red-footed boobys, Nazca bobbys och Frigatebirds.

 

Ön såg annars ganska tråkig ut med "döda" växter, men tydligen förbereder sig växterna för regnsäsongen och under den tiden är ön helt knallgrön och gräs växer flera meter högt. 

 

On the island, we saw Blue-footed boobys, Red-footed boobys, Nazca Bobbys and Frigatebirds. The island looked otherwise pretty boring with "dead" plants, but apparently the plants are preparing for the rainy season and during that time, the island is completely green and the grass grows several meters high. 

 

Vi bodde längs med floden i hyddor byggda av bambu tillsammans med iguaner. Trots att vi egentligen var rätt trötta på alkohol från Mancora, så var det riktigt nice där. Vi käkade streetfood i form av Empanadas och Rasta pizza, riktigt gott! Och vi överlevde trots alla galna snubbar som trodde att dem ägde oss efter att ha sagt en mening till oss. Men det var ju rätt komiskt ändå, en annorlunda upplevelse kan man ju säga. 

 

Nu är vi i Puerto Lopez och ska åka till en ö som ska vara som en miniversion av Galapagos. 

 

Festerna fortsätter här utmed kusten. Nu är vi i Montañita som är en surfby i Equador. Ganska mycket rastafari i den här byn, och den påminner lite om Christiania i Köpenhamn. Rastasnubbar överallt, färgglada målningar och happy brownies. 

 

Vår första kväll ute här var väldigt speciell. Betoning på väldigt. Det var Ladies Night på en klubb som heter Hola Ola, och dit skulle ju såklart vi. Men det där med Ladies Night, det var liksom bara jag och Christine och resten lokala grabbar. Nu vet vi hur djuren på zoo har det. Fast vi satt inte i bur så detta var värre då folk kunde komma nära, ta på en och tvångs-hångla upp en. Och snubbar stod i kö, flockvis runt om oss. Som tur var hängde vi med José, en kille som vi träffade i Máncora, och hans vän, och dem fick bli våra bodyguards. Men så fort dem försvann till baren eller på toa så var det kaos. Vi fick springa efter och ropa på hjälp. 

 

Det roligaste av allt är att minst fyra personer kom fram till oss dagen efter och påpekade att det var det sjukaste dem sett. "The scared girls". De som stått passiva hade tydligen fått sig ett gott skratt, och de menade att det inte var det mest vanliga att gå in på ett sånt ställe som blonda tjejer. Det var alltså inte bara vi som kände oss extremt iaktagna, hela nattklubbens huvudattraktion var liksom vi. Vi har inte vågat gå in där igen. 

 

Annars har vi väl tänkt att surfa här men vi är så bakis hela tiden så det känns väldigt jobbigt att vara aktiv. Dessutom har jag lyckats stuka foten så vi får väl vänta lite med det. Dags att korka upp ölen igen då.