Emelies Travels -

Traveling in Colombia
2014-12-29  04:37:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
19 days spent in Colombia, a total of 405 SEK a day with all the activities listed belo with food and drinks. We are still on the budget, even though it gets more expensive the more north we go. We had to stay at some hotels a couple of times, instead of hostels, because we arrived at night and were recommended to check in at closest place. 
 
Colombia, the best country so far! Higlights: Medellin and Taganga. Skip: Santa Marta, just go straight to Taganga instead. Don't miss Cocora Valley in Salento (as we did), it's supposed to be beatiful! If you know your route in advance, check the flights. They are as much as the buses but takes less than an hour. 
 
 
1 000 COP is $0,42 or 3,33 SEK today. 
 
- Hotel in Ipiales: 15 000 COP/person for a private room
- Supertaxi from Ipiales to Cali: 35 000 COP
- Hotel in Cali: 23 500 COP/person in a private room
- Bus from Cali to Armenia: 20 000 COP
- Bus from Armenia to Salento: 1 900 COP (x2)
- Hostel in Salento, La Casona, 5 bed dorm: 17 000 COP
- Coffee tour in Salento: 8 000 COP + hitch hiking back to town for 2000 COP
- Bus from Armenia to Medellin: 35 000 COP
- Hostel in Medellin, Casa de Kiwi: 24 000 COP 4 bed dorm
- Traintickets one way in Medellin: 1 900 COP
- Bus from Medellin to Cartagena: 105 000 COP
- Hostel in Cartagena, Casa Viena: 15 000 COP (shared bed in a 4 bed dorm)
- Mud vulcano tour: 45 000 COP
- Bus from Cartagena to Santa Marta: 42 000 COP (there is cheeper options though, but we were lazy)
- Hostel in Santa Marta, Casa Familiar: 16 000 COP
- Bus from Santa Marta to Taganga: 1 500 COP
- Hostel in Taganga, Casa de Felipe: 19 000 for 8 bed dorm. (great hostel with awesome steak)
- 2 Fun dives, Oceano Scuba: 130 000 COP/Discovering Scuba (without certificate) 190 000 COP
- Stand up paddle board: 25 000 COP/hour
- Partybus: 35 000 COP
- Bus from Santa Marta to Tayrona: 6000 COP
- Entrance for Tayrona National Park: 38 000 COP
- Sleeping in a hammock at Don Pedro: 12 000 COP
- Horsebackriding 2 hours: 30 000 COP
- Bus from the stable to the entrance of the park: 3 000 COP
- Bus from Santa Marta to Minca: 7 000 COP
- Hostel in Minca, Casa Loma: 22 000 COP
- Entrance for a waterfall in Minca: 3 000 COP
- Bus from Santa Marta to Cartagena 20 000 COP + taxi from busterminal 15 000 COP
- Partyboat in Cartagena: 80 000 COP
 

Colombia the movie
2014-12-28  01:30:51

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Enjoy!
 

Cartagena partyboat
2014-12-21  06:09:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter en slirig natt i Cartagena så mötte vi vår kära vän Jonathan som vi träffade i Medellin. Han hade dragit ihop en partybåt för nästa dag och den kunde vi ju inte missa. Jäklar vad nice det var, hängde med ett skönt gäng på en nice båt med drinkar i kokosnötter. Vi käkade lunch vid ett fort där jag och Chrisse blev attackerade av stickiga bollar från marken. De bara dök upp från ingenstans och gjorde så att våra fötter blödde. AJ. Hur som helst, grym dag!
 
// After a crazy night in Cartagena we met our friend Jonathan who we met in Medellin. He had organised a party boat for the next day and we could of course not miss out of that. What a nice day, hung out with a nice bunch of people on a great boat with drinks in coconuts. We ate lunch at a fort where Chrisse and I were attacked by prickly balls from the ground. They just appeared out of nowhere and made our feet bleeding. Aouch. Anyway, awesome day!
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Minca
2014-12-15  21:40:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter nationalparken åkte vi upp en bit, till Minca på 650 möh. Riktigt mysig liten hippie-by i djungeln med en massa fina vattenfall runtomkring. Vi bodde på ett hostel som låg uppför en brant backe, efter att ha gått upp där med hela vår packning var man död. Hostelet ordnade "familjemiddagar" så vi åt allihopa tillsammans, väldigt mysigt. När vi gick till ett av vattenfallen följde Lola med oss, en hund som bodde på hostelet. Han bestämde sig för att hänga med oss hela vägen bort och tillbaka, han följde med oss på restaurang och han vakade över oss. Lustig hund, det var liksom bara vi två som gällde, alla andra runt omkring struntade han i. 
 
// After the national park, we went up to Minca at 650 meters above sea level. A very cozy little hippie village in the jungle with a lot of nice waterfalls. We stayed at a hostel which was up a steep hill, after having walked up there with our big backpacks we were dead. The hostel had "family dinners" so we ate all together, very cozy. When we went to one of the waterfalls Lola followed came with us, the hosteldog. He decided to hang out with us all the way there and back, he came with us at the restaurant and he was watching over us. Funny dog.
 
 
 
 
 
 
 
 
Lola
 
 
 
 
 
 

Jungle riding
2014-12-14  19:56:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter nattens spöregn i nationalparken så kröp vi ur våra fuktiga hängmattor när de sista dropparna hade passerat. Vi ville gå tillbaka till Cabo San Juan och vidare en bit bort innan vi skulle vända tillbaka ut ur parken. Hajken såg något annorlunda ut än dagen innan. Det var gyttjigt och blött, vi fick gå barfota med lera halvvägs upp på benen. Det hade bildats floder som krossade stigarna så vi fick vada över i de bruna vattnen. Det var ganska äckligt att gå i det där, och det enda jag tänkte på var att vi fått lära oss att det finns giftormar som bor i lera. Men vi överlevde och kom fram till stranden, så vi chillade där ett tag. Tyvärr hade regnet smutsat ned havet så det var inte alls så klart som dagen innan, men det var fint ändpå. 
 
Efter vår leriga hike hade vi inte så stor lust att gå tillbaka i samma terräng, så vi hoppade upp på varsin häst. All mat och dryck i parken fraktas av hästar och åsnor, så det var ganska hög åsne-trafik. De stackars hästarna fick gå på den mest svåra terrängen, smala stigar mellan berg där vi knappt fick plats och genom djupa lervällingar. Tayrona var superfint och en annorlunda upplevelse, men det räckte helt klart med en natt. Att sova i hängmatta ute i djungeln i spöregn kanske man inte vill göra varje dag hehe. 
 
// After the night's heavy rain in the national park we went out of our wet hammocks went back to Cabo San Juan. The hike looked a lot different than the day before. It was muddy and wet, we had to walk barefoot in mud halfway up our legs. Rivers had formed over the trails so we had to wade into the brown waters. It was pretty disgusting to go in there, and the only thing I thought of was that we knew that there are poisonous snakes that lives in the mud. But we survived and chilled at the beach for a while. Unfortunately, the rain had pushed a lot of mud intp the sea so it was not as clear as the day before.
 
After our muddy hike we didn't really want to go back in the same terrain, so we jumped up on each horse. All food and beverages in the park is carried by horses and donkeys. The poor horses got to walk on the most difficult terrain, narrow paths between mountains where we hardly could fit and through deep mud. Tayrona was super nice and a different experience, but it was enough with one night. Sleep in a hammock in the jungle in the pouring rain, you might not want to do every day hehe.
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Taganga
2014-12-13  18:53:26

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Taganga - ett av favoritställena här i Colombia. Och folk som sa att man skulle åka hit endast för att dyka och sedan dra illa kvickt. Vi hörde att det skulle vara så farligt här och bla bla... Men vi har tyckt jättebra om det här stället! I fredags åkte vi Chiva, en partybuss som tydligen är populärt att åka bland Colombianerna, fast vår variant var via hostelet så bara en massa turister. Fri dricka och partybuss till stränder och barer, sköj! De har en grym nattklubb här i Taganga, den ligger en bit upp på berget så man har utsikt över viken. Baren är utomhus utan tak så man dansar under stjärnhimlen och vinden fläktar så att det går att dansa i värmen. 
 
// Taganga - one of the favorite places here in Colombia. And people who said they would come here only to dive and then go away as quick as possible. We heard that it would be so dangerous here... But we have really enjoyed this place! On Friday we went on a Chiva, a party bus that apparently is popular to go among Colombians, though our version was through the hostel which means a lot of tourists. Free drink and a party bus to different beaches and bars, fun! They have an awesome nightclub here in Taganga, it is a bit up the mountain so you have a great view of the bay. The bar is open air without roof so you dance under the starry sky and the wind blows so that it is possible to dance in the heat.
 
 
 
 
 
 
 
 

Taganga Diving
2014-12-09  06:03:44

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Nu är vi på den Karibiska kusten av Colombia och det är NICE! Vi har hängt i Taganga ett par dagar där vi bland annat har dykt. Syrran som inte har dykcert, eller aldrig ens provat att andas under vatten förr, kunde ändå hänga på mitt dyk för här i Taganga är det inga problem. Hon fick gå titta på en liten film, sedan testa att göra lite övningar under ytan vid strandkanten och det var det! Sen var hon dyk-klar. Hur bra som helst, för då kunde vi dyka tillsammans! 
 
Sikten var inte den bästa, men det var fint ändå. Vi såg några coola bläckfiskar och en lionfish bland annat. På andra dyket vet jag inte riktigt vad som hände, jag andades upp min luft för fort. Så efter halva dyket borde jag ha gått upp, men min guide tyckte vi kunde köra på lite längre. Efter att vi kollat luften ett antal gånger så började jag få svårt att andas. Luften stod på noll. Men det var ingen idé att få panik, bara att byta till guidens extra reglulator så åkte vi upp till ytan och det gick hur smidigt som helst. Att jag ens kom ihåg hur man gjorde, det var ju svinlänge sedan jag övade på det där. Kul att få dyka igen! 
 
Första rånförsöket har drabbat oss så här in i mitten på resan. Men det blev inte så farligt som tur var. Vi gick upp klockan 6 på morgonen för en löptur (det är för satans varmt för att springa på andra tider). Vi hade blivit rekommenderade att springa uppför en väg som gick från Taganga till Santa Marta, och på den vägen sprang vi förbi ett gäng pojkar. Dem var inte gamla, men tillräckligt gamla för att kunna råna någon, tydligen. Vi var väl medvetna om att vi var lite korkade som sprang den vägen så tidigt på morgonen, så vi hade ingenting av värde med oss. Och jag hade inte en tanke att de där små killarna skulle kunna vara farliga. De bytte sida av vägen när de såg oss komma, Christine sprang igenom gänget utan problem och jag sprang efter. Men en av killarna grabbade tag i mig, typ hoppade på mig och höll om mig. Fast jag fortsatte springa och han släppte efter inte så lång tid. Antagligen för att en motorcykel kom och "räddade oss". Mannen på motorcykeln sa åt oss att ta oss därifrån så han följde oss tillbaka genom grabbgänget och lät oss springa tillbaka igen. Ingen fara skedd, och även om vi inte hade några värdesaker på oss eller pengar, så kanske killarna hade haft knivar på sig, inte vet jag. Tur att vi har skyddsänglar i varje hörn på den här resan! 
 
 
//  We're now on the Carribean side of Colombia and it is NICE! We've been hanging out in Taganga a couple days and one of the things we did was diving. My sister, that has never even tried breathing under water before got to go down one the same depth as me. Apparently here in Taganga that's okay. They had her watch a short movie and then try a few exercises by the shore and that was all before she could go down with me! 
 
The view wasn't the greatest but it was still pretty. Saw some cool squids and a lionfish. On my second dive I'm not sure what happened but somehow I ran out of air way quicker than I should have. After about half the time I should have gone up to the surface but my guide thought I could keep going for a bit longer but after I while my meter was down to zero. No reason to panic though, simply swap over to his spare regulator and then go back up. I am surprised I still remembered what to do it was ages ago I practised it. Real fun to be diving again!
 
We've also experienced our first robbery attempt, halfway through our trip. Luckily nothing really happened. Decided to head out for a run at 6am ( it gets too hot after that) and had been recommended a route that we did stick to. Just before we were gonna turn around we ran past a group of young boys, we were aware that it was early and not many people out so maybe this wasn't the smartest thing we've done. But we did'nt give it much more thought, after all we had nothing on us worth stealing. When we got closer they crossed the road so they were on our side and one of them grabbed me. He kind of gave me a big, tight hug. And as suddenly as he jumped on me he released again. Propably because a guy on a motorbike came, he told us to get away from there and followed us for a good amount of time to mae sure we got back safely. Good thing we have guardian angels everwhere on this trip! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

El Totumo Mud Volcano
2014-12-05  04:19:46

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Ifrån Cartagena tog vi en dagtur bort till vulkanen Totumo som är en liten vulkan fylld med ljummen lera. Det var bland en av de konstigaste sakerna jag har gjort faktiskt. I den lilla öppningen av den här vulkanen skulle 10-15 personer ned i omgångar för att doppa sig i den helande leran. Man flöt som en kork, och man kunde inte röra sig. Man var tvungen att bli puttad fram och tillbaka där i, och jag vet inte hur djupt det var för jag vågade aldrig stoppa ned tårna för att känna efter. Istället flöt jag runt som en köttbulle där i och det var bara allmänt konstigt. Huden skulle ju i alla fall bli len och fin, så vi tänkte att våra hår borde få sig en omgång också. Det var desto värre att få bort den där leran, först nu ett par dagar senare tror jag att jag lyckats skrubba bort smutsen som liksom grodde sig in i huden - och öronen. 
 
Tydligen, enligt lokal myt, så brukade vulkanen spruta eld, lava och aska, men en lokal präst som trodde att den var Djävulens verk, strödde heligt vatten i vulkanen som tillslut förvandlade lavan till lera.
 
Before and after
 
// From Cartagena we took a daytour to the volcano Totumo which is a small volcano filled with lukewarm mud. It was among one of the weirdest things I've done actually. In the small opening of this volcano 10-15 people filled it up to immerse themselves in the healing mud. I floated like a cork, and you could not move. One had to be shoved back and forth in there, and I do not know how deep it was because I never dared to put my toes down to feel it. Instead I floated around like a meatball and it was just generally weird. The skin would be all smooth, so we figured that our hair should get themselves a game too. It was worse to get rid of that mud though, only now a few days later, I think I managed to scrub off all the dirt. 
 
According to local lore, the volcano used to spew fire, lava, and ashes, but it was turned into mud by a local priest who believed it was the work of the Devil, and ensued to banish him by sprinkling holy water into it.
 
 
 
 
 
 
 
 
Two little monkeys.... 
 
 
 Poor little dog... :(

Cartagena
2014-12-05  03:19:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter Medellin drog vi vidare med nattbuss till Cartagena. Förutom att Medellin var supercoolt så hade dem det bästa tänkbara vädret också. Det var varmt på dagarna, behaglig värme men ändå lite småsvettigt. På kvällarna blev det lite kyligare så man kunde dra på sig ett par långbyxor, men klänning gick lika bra. När vi kom till Cartagena dog vi. Satan vilken värme. Alltså aldrig är man nöjd, antingen klagar man för att man sitter i sin dunjacka och fryser och andra stunden när man äntligen kommer till värmen så önskar man att man hade en kran man kunde slå av för forsen som rinner ned för pannan. 
 
Tanken var att vi skulle åka på kite safari här på kusten. Men de lyckades aldrig hitta fler personer än oss så det blev inte av. Vi tänkte kita ändå, men det blir alldeles för dyrt ock komplicerat när man reser runt. Varje gång vi kommer på ett nytt ställe måste vi börja om och ta lektioner för att visa våra kunskaper så att de vågar hyra ut utrustning till oss. Så det är typ helt onödigt att kita en dag på ett ställe, vi borde istället stanna en längre tid. Vi har bestämt oss för att satsa på det här hemma istället, brorsan har köpt utrustning så vi får hjälpa honom att slita ut den hehe. 
 
Hur sjutton vi skulle hunnit med en 6 dagars kitesafari undrar vi nu, för helt plötsligt blev det jäkligt stressigt. Vi ska möta brorsan i Panama den 20 december och innan det ska vi segla över från Colombia till San Blas öarna. Nu har vi äntligen bokat den seglatsen, så om en vecka bär det av på stora havet i fem dagar. 
 
Cartagena var mysigt, den gamla staden låg innanför en mur intill stranden, ganska mycket Visby känsla eller som gamla stan på Rhodos. Men dock så dyrt. De gulliga damerna här nedan rånade oss på fruktsalladen där. Vi skulle bara ha lite frukt och dem insisterade på att vi skulle fota dem. Det blev dyr frukt, 70 SEK. Akta er för färgglada frukt-damer, dem vet hur man tar betalt, och hoppas ni tittar en extra gång på bilderna för det har vi för sjutton betalat för. 
 
 
 
 
// After Medellin we went with the night bus to Cartagena. Medellin was not just a cool city, they had the best possible weather too. It was hot in the day and a bit chillier at night. When we got to Cartagena we almost died because of the heat. We are never satisfied, either it's too cold or too hot...
 
The idea here in Cartagena was that we would go on kite safari up the coast. But the company never managed to find more people than us so we couldn't go. But how the heck would we have had time for a 6 day kite safari we wonder now, because all of a sudden our plans became pretty stressful. We're going to meet up with our brother in Panama on December the 20th and before that, we are going to sail across from Colombia to the San Blas Islands. Now we finally booked the sailtrip, in a week we are heading off to the great sea for five days.
 
Cartagena was cozy, but very expensive. The cute ladies above "robbed" us of the fruit salad there. We just wanted some fruit and they insisted that we would take pictures of them aswell. Susch an expensive plate of fruit, 70 SEK. Beware of colorful fruit-ladies, they know how to charge you. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Medellin nightlife
2014-12-03  05:28:44

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Medellin var inte bara en cool stad, den erbjöd galen fest också. Sjukt sköna barer överallt med reggaestil. Ett barområde låg vid en flod där man satt ute på stubbar, det påminde väldigt mycket om Klubb Blå i Oslo för den som varit där. Vi tillbringade kanske lite väl mycket tid på alla shotbarer, och sista kvällen lyckades vi hamna på den ena hatt baren efter den andra. Det var som om vi var i Alice i underlandet, jag vet inte var alla hattar kom ifrån, eller hur många olika hattar jag hade på mig den kvällen. 
 
Kvinnorna är väldigt vackra i Medellin, väldigt modemedvetna och bara allmänt snygga. Vid 17 års ålder har de flesta tjejerna haft någon form av plastikoperation. Var och varannan har inlägg i både rumpa och bröst. Och när man väl började tänka på det, så kunde man inte sluta stirra på alla absurt utåtputande rumpor som gick omkring. Till och med skyltdockorna har gigantiska rumpor. Läs mer här
 
Alla gringos var ganska galna efter dessa vackra kvinnor. Och fick dem någon på kroken, så väntade sms med tecknade hjärtan i överflöd. En kille visade oss deras sms konversation och den var ganska sjuk, bara en massa änglar, hjärtan och pussmunnar efter bara en kväll. 
 
// Medellin was not just a cool city, it offered some crazy party too. Very nice bars everywhere with the reggae style. One bar area was at a river where you sat out on stumps. We spent maybe a little too much time in the shot bars, and the last night we managed to end up on one hat the bar after another. It was as if we were in Alice in Wonderland, I do not know where all the hats came from, or how many different hats I wore that night.
 
The women are very beautiful in Medellin, very fashionable and just generally good looking. At the age of 17, most girls have had some form of plastic surgery. Every few have inplants in both butts and boobs. And once you started thinking about it, you could not stop staring at all absurd bulging butts walking around. Even the mannequins have gigantic butts. 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Medellin
2014-12-03  04:35:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Bästa staden vi varit i hittills! Alltså vilket coolt ställe. Vi som inte är så stora fan av storstäder, men här hade jag kunnat stanna en längre tid.
 
Medellin är Colombias näst största stad och stadskärnan ligger i en dal som omringas av en massa maffiga berg. Man tar sig överallt via skytrain, hur smidigt som helst, och inom systemet kan man ta sig vidare upp till förortskvarteren som ligger uppe i bergen med antingen olika gondoler eller världens längsta utomhus-rulltrappa. Uppe i bergen bor de fattigare, folk som har tvingats fly från de väpnade konflikterna i landet. Medellin är känt som kokainhandelns huvudstad. Medellinkartellen sprängdes på 1990-talet och då minskade brottsligheten. Däremot blev Medellin en av de mest våldsamma städerna igen under 2000-talet. Under 2009 dödades i snitt 9 personer om dagen och staden var under 2010 skådeplats för ett av de blodigaste drogkrigen i Colombias historia.
 
Pablo Escobar är ett stort namn för Medellin, han var ledare för Medellinkartellen. Han höll på med kokainförsäljning och kokaintrafiken från Colombia till framför allt USA gjorde Escobar till en av världens mest rikaste människor. Hans motto var "plata o plomo", vilket översätts till silver eller bly, vilket i sin tur betydde att man antingen accepterade muta eller så blev man ihjälskjuten. I början av 1980-talet var han politiskt aktiv och invald som ersättare i parlamentet, eftersom han vann popularitet bland Medellins fattigare invånare då han agerade Robin Hood hjälte med sin rikedom. Han blev dock utsedd till brottsling vilket fick honom att döda justitieministern, och därefter blev han satt i exil i Panama och Niquaragua. 
 
Tillslut överlämnades han till Colombia på grund av en grundlagsändring och sattes i en katedral som var som ett lyxigt fängelse som han själv fick styra över. Hans brottslighet fortgick och blev hotad att bli flyttad till ett riktigt fängelse, varav han tog till flyckt. Amerikanska specialstyrkan Delta Force kom till undsättning och började jakten på Escobar. Tillslut lyckades man spåra honom i Medellin där han sköts ihjäl. Trots att han var en sådan skurk var det många som sörjde honom vid hans begravning. 
 
Vi upplevlde hur som helst inte Medellin som speciellt farligt. I hela Colombia har folk varnat oss vart vi inte ska gå, och även här. I princip varje dag kom det fram randoms på gatan och undrade om vi verkligen skulle fortsätta gå den långa gatan bort, och rekommenderade oss att vända om och ta metron istället, muy peligroso... Vi åkte upp i en av gondolerna en dag och där kunde man verkligen se skillnaden på de fattigare områdena. Vi hörde till och med en skottlossning men vi satt ju tryggt i vår gondol. Däremot åkte vi aldrig till rulltrappan för den skulle vara så farlig. 
 
Vi har skämtat om att folk i Colombia drabbas av sjukdomen Torrettz, fast en finare variant. I de tidigare länderna har killar, grabbar, män, gubbar, hejat på oss på spanska och sagt fina ord till oss. Här är dem bättre på engelska och ropar gärna ut OMG BEAUTIFUL. Börjar de säga ett ord så kommer sedan resten på räls som för en med Torrettz, och då går det spanska ordförrådet bättre. LINDAS, BONITAS, Hermosas, Preciosas, guapas.... Haha helt hysteriska blir dem.
  
 
 
// Sorry guys, if you wan't to read about Medellin and Pablo Escobar, just google it haha. However, Medellin  is the best city we have been to so far! Such a cool place.
 
Medellin is Colombia's second largest city and the city center is situated in a valley surrounded by a lot of impressive mountains. The skytrain takes you anywhere, the system can take you up to the suburban district located in the mountains with either different gondolas or the world's longest outdoor escalator. Up in the mountains the poorer people live, people who had to flee from armed conflicts in the country. Medellin is known as the cocaine trade capital. In 2009, an average of nine people was killed each day
 
We didn't think Medellin felt very dangerous. Across Colombia, people have warned us where we should go, and even here. Almost every day randoms are coming up at the streets and recommending us to turn around and take the metro instead.
 
 
 
Just another shoe shop
 
We went to a shopping mall with an iceskating rink
 
 
 
 
One of the bar streets in daytime
 
 
 
 They had some qute little botiques and everyone of them had a smell of cake or vanillia. 
 
Up at the gondola
 
 
We went to the botanic garden a spotted a monkey, iguanas and butterflies
 
 
 
 Waiting for the train
 
 
 

Salento
2014-12-03  02:39:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Colombia  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Tusen, tusen tack för alla superfina kommentarer som jag fick i förra inlägget! Jag kommer inte hinna svara er alla, men det värmer att få så fina kommentarer så tack snälla! Kärlek till er <3
 
Efter att ha gått kaffe kurs i Salento har vi blivit lite småberoende av kaffe. Eller nja, fortfarande som Latte men ändå. Och vi åt den godaste burgaren hittills, och vi unnade oss en peanut brownie till efterrätt. (Yep, vi kommer komma hem som feta kossor, den där träningen hinns liksom aldrig med...) Det var ganska pissigt väder när vi var i Salento, annars hade vi nog åkt till Cocora Valley. Jag ångrar lite att vi skippade det faktiskt, det hade kunnat bli en del coola bilder. Aja man kan inte göra allt. Efter Salento tog vi oss vidare mot Medellin. 
 
After attending the coffee tour in Salento, we have become a bit addicted of coffee. Oh well, still as Café Latte. And we ate the most delicious burger so far, and we had a peanut brownie for dessert. (Yep, we'll come home as obese cows, our workouts are none ...) It was pretty shitty weather when we were in Salento, otherwise we would have probably been going to the Cocora Valley. I regret that we skipped it actually, there could have been some cool pictures. You can't do everything... After Salento we went on to Medellin. 
 
 
 
 
 
 
Bilder från Cocora Valley tagna från Google 
 
 

 

Salento - Zona Cafetera
2014-11-27  03:15:00

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Efter Cali tog vi oss upp till Salento. Det är tydligen högre upp även här, vilket vi inte visste, så från att ha kommit i inga kläder sitter vi nu under täcket och huttrar igen. Kollar man inte hur högt nästa stad ligger innan man åkt dit så får man en surprise när man kommer fram. Och dessutom slutar det aldrig regna här. Men trots det är det väldigt fint här, väldigt grönt och mysiga små hus i alla möjliga färger. Det är en liten cowboystad där folk är klädda i mexikanska filtaktiga ponchos och cowboyhattar. Colombia är för övrigt väldigt grönt, även om vi är högre upp. Perus kust är typ bara öken och Bolivia var väldigt kalt. 
 
I områdena häromrking odlas det mycket kaffebönor så största anledningen att åka hit var för att besöka en av farmerna. Så idag har vi lärt oss massor om kaffe - på spanska. Det fanns ingen engelsktalande guide så det fick bli på spanska, och det gick faktiskt riktigt bra. Tydligen finns det två typer av kaffe, en bättre typ och en sämre. När kaffebönorna plockas så faller det med omogna bönor samt dåliga bönor, som senare sorteras bort för hand av tålmodiga kvinnor. De fräsha bönorna exporteras ut i världen, medans de sämre blir kvar här i Colombia och det är svårt att få tag på det finare kaffet här. Bönorna exporteras ut efter att de har skalats till sin innersta kärna, och sedan är det upp till respektive land att rosta bönorna på det sättet som de vill ha det på. 
 
Jag ock Christine som inte dricker kaffe i annat fall än med skummad mjölk, smaksatta syrups eller massor med socker till, tyckte faktiskt att kaffet smakade riktigt gott - svart! Vi fick såklart dricka av den finare typen och det var en enorm skillnad på dofterna från det fina och det sämre kaffet. Väldigt intressant faktiskt, framför allt då vi båda jobbar en hel del med kaffe på alla restauranger vi varit på. Det är ju extremt viktigt att inte bränna kaffet heller, vattnet får inte vara varmare än 90 grader för då bränns bönan och aromen försvinner. Det gäller såklart också när man rostar bönan, rostar man för hårt förstör man den helt. Detta är en stor anledning till varför många tycker att kaffe smakar olika på olika cafeér. Är cafeét kunniga på kaffe så vet dem hur man rengör kaffemaskinen och att man absolut inte får ha kaffet för länge i hållaren till espressomaskinen innan man låter vatten rinna igenom, för då bränns det. 
 
 
 
 
// After Cali we went up to Salento. It's apparently high altitudes here aswell, which we did not know. From arriving in not much clothes we now sit under our blankets, shivering again. It 's been raining here all day. But anyhow, it's very nice here, the nature is green and there is small cozy houses in all possible colors. It's like a cowboy town where people are dressed in Mexican ponchos and cowboy hats.
 
In the areas around here they grow a lot of coffee, which was the main reason why we came here. Today we learned about coffee - in Spanish. There was no English speaking guide so it had to be all in Spanish, and it actually went very well.
 
Apparently there are two types of coffee, a better type and a not as good one. When they pick the coffee beans some unfinished and bad beans will come along. They are later sorted by hand by a very patient woman. The nice beans are exported to the world, while the poorer beans will remain here in Colombia and it's difficult to get the finer coffee here. The beans are exported after they have been stripped to its essence, and then it is up to each country to roast the beans in the way they want it.
 
Me and Christine, who do not drink coffee other than with steamed milk, flavored syrups or lots of sugar, actually thought the coffee tasted really nice - just black! We drunk the finer type of the coffee, and it was a huge difference in between the fine and the poorer sorts. Very interesting indeed, especially since we both work a lot with coffee as we are servers. It is extremely important not to burn the coffee either, the water must not be hotter than 90 degrees. If not the bean will be burnt and the flavor disappears. This also applies when you roast the bean, if you roast it too hard it will be destroyed completely. This is a big reason why many people find that coffee tastes different in different cafes. The cafes that is knowledgeable of coffee know how to clean the coffee machine properly to get rid of old, burnt coffe remains.
 
Coffee plants behind the house
 
The coffeebean
 The coffebean before it's been peeled
 The bean goes in to this machine and separates the skin from the bean
 
 Then you rost the beans and as the last step you grain it
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 

Cali
2014-11-27  00:58:51

Get more visitors to your blog! Permalink  Latin America  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Det gick ju hur bra som helst att ta sig över gränsen till Colombia. Det var lite annorlunda än gångerna innan, då vi alltid åkt samma buss över gränsen. Men det gick inte den här gången, utan vi var tvugna att ta taxi i Equador, gå över gränsen, och sedan ta en annan taxi i Colombia. Vi stannade i Ipiales eftersom det tydligen ska vara farligt att åka från gränsen till Popayan kvällstid. Så vi tog in på hotell och käkade god pizza. 
 
Det var helt säkert en farlig väg, för nästa dag när vi åkte så var det poliskontroller i vartannat hörn. De skulle kolla allas ID och våra pass. Poliserna är klädda i militärkläder med pistoler hängandes i byxorna, och hagelgevärer på ryggarna som slänger omkring där de går i de trånga bussarna. När de kollade passen var det som att man hade det där läskiga hagelgeväret i knät. Men det är ju bra att dem har kontroller! Colombia har ju varit väldigt farligt, men de börjar komma ifrån det där ryktet mer och mer nu. Colombia ska inte vara farligare än de länder vi har varit i. Och eftersom de har haft ett sådant dåligt rykte så gör de allt för att ändra på det nu. De vill att ha hit turister och alla är hur vänliga som helst och vill mer än gärna hjälpa oss hitta rätt väg och tipsa om ställen vi ska undvika att gå på. Hittills har vi fått åka med busschaufförer två gånger längre än ändstation för att dem tycker att det är bättre att de skjutsar oss en bit till istället för att vi ska gå. Och deras spanska är väldigt bra för oss, ganska långsam och lätt att förstå. 
 
Cali var varmt och skönt, vi gick runt på gatorna i centrum som var ganska hysteriska med alla stånd och högljudda försäljare, men sedan hittade vi till ett shoppingcentrum som var betydligt lugnare. Och dyrare. De riktiga affärerna är i nästan samma prisklass som hemma. Och dessutom känns allt extremt dyrt här då en mango kostar 1000 soles och vår kitekurs som vi ska göra om några dagar kostar 1 800 000. 
 
 
// It went just fine to cross the border to Colombia. It was a little bit different than how we have done it before, as we've been riding the same bus across the border. But here that was not an option, we had to take a cab in Equador, walk across the border, and then take another taxi in Colombia. We stayed in Ipiales because apparently it is dangerous to travel from the border to Popayan in the evening. We checked into a hotel and ate very tasty pizza.
 
It was certainly a dangerous road, the next day there was police controlls in every other corner. They checked everyone's ID and our passports. The police are dressed in military uniforms with guns hanging in their pants, and shotguns on their backs who was throwing around where they walked in the crowded buses. When they checked the passports, it was like the scary shotgun we're in our laps.
 
Colombia's been very dangerous, but it's starting to be more safe now. Colombia should not be more dangerous than any of the other countries we've been in. And because they have had such a bad reputation they do everything to try to change that now. They want the tourists and everyone is very friendly and would be more than happy to help us find the right way.
 
Cali was nice and warm, we walked around the streets of the city center which was quite hysterical with all the stalls and loud vendors, but then we found at a shopping center which was much calmer. And more expensive. The clothes in the normal stores is almost the same price as at home. And besides, everything feels extremely expensive here when a mango costs 1000 soles and our kite course that we will do in a few days will cost us 1 800 000. 
 
  
 
 
 
 
 We found a 5D simulator and had a lot of fun!

I have moved! Check out my new site at Emelie's Travels.
Home

Welcome to my blog! I'm writing mostly in Swedish, but feel free to use the google translation tool to read it in your language.
Alberta, Canada
Stockholm, Sweden
Follow on Bloglovin




Are you interested in my photos? Please visit mostphotos.com/emelaia for more information.


My photography interest started in 2012 when I did my snowseason in Canada. I bought my first DSLR in December 2013 and since then I've been practicing on my own, always trying new things and ame for getting better photos.
- Nikon D610
- Panasonic Lumix DMC GX1
- GoPro Hero3+ Black Edition



Emelie Persson
Stockholm, Sweden



Instagram @emelaias


In this blog I'm writing about my life as a backpacker and a seasonal worker. I've been traveling the past five years and just can't stop. I'm simply too dependent and the grass is always greener on the other side they say... I hope to inspire and help other Travellers by sharing my experiences through this blog. If there's any questions, don't hesitate to write a comment or contact my mail. And remember, a little comment will inspire me to write more often!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...