Emelies Travels

Sista Josefin-Emelie veckan nu på vår långa resa. Eftersom vi ska träffa våra familjer nästa vecka i Thailand passar det ju bra att dra iväg och festa av sig ordentligt innan. Langkawi är huvudön av alla 99 andra småöar en timmes båtavstånd ifrån Thailand. Vi tyckte inte riktigt att Malaysia hade levererat innan vi kom till Langkawi, alla pratade om hur fint det är på östkusten och hur bra dykning det är där osv. Vi ville jätte gärna åka dit, men det passade inte riktigt i vår planering. Från västkustsidan av Malaysia är det väldigt enkelt och säkert att ta sig över till Thailand via båt, men från östkusten måste man passera gränsen via buss eller tåg och området där är riktigt ostabilt. För några dagar sedan smälldes en bomb där bland annat. Men vi har det bra på Langkawi istället, det är inte lika fint som andra ställen i Thailand, men det finns mycket att göra och lokalborna är otroligt vänliga. Och festa kan man göra långt in på natten. Vi har lärt känna många Malaysiska grabbar här, vi är mer eller mindre kända nu. Det kan ju vara kul att känna på hur det skulle vara att vara känd, men det är lite obehagligt också. Man kan ofta få känslan av att folk stirrar på en och man vill helst sjunka genom jorden, men oftast kanske man inser att det bara var inbillning. Så är inte fallet här dock, har vi fått veta. Vi är i slutet av lågsäsongen och snart drar turismen igång på riktigt. Då kryllar det av svenskar här. Men tydligen har det varit svensktomt här väldigt länge nu, och vi är de första svenskarna inför säsongen. Att vara svensk här är som att heta Brittney Spears. Alla kan prata lite svenska, eller ganska mycket faktiskt, och de allra flesta har haft en svensk flickvän. Vi har retat upp hungern på hungriga vargar ungefär. Känslan att ALLA glor är inte inbillning, hela ön har fått nys om att det kommit två blonda, unga svenskar. De kommer från alla håll och kanter, jag känner mig som ett djur i bur. Folk kommer fram och tar kort tillsammans med oss utan att fråga, de filmar oss när vi går uppför trappan. När huvudattraktionen är att titta på t.ex. örnar så fotar man oss istället. Jag börjar fundera på att ta betalt, eller börja använda burqa.

På tal om burqa, Malaysia är ett muslimskt land och mestadels av befolkningen lever efter Islam. Därför badar alla med kläderna på, kvinnor bär allt från huva till burqa (eller niqab som det egentligen heter när man klär sig i svart skynke med endast en springas öppning för ögonen.) Man äter inte griskött och kvinnor får inte visa sig men männen får ha flera fruar. Jag är inte speciellt påläst på den här religionen, men jag står som ett frågetäcken när jag ser detta, undrandes hur man kan vilja leva så eller hur folk kan tycka det är ett normalt liv. Men jag ska väl inte yttra mig för mycket eftersom jag inte vet så mycket om hur det egentligen är, men detta är också en orsak till att det är lite obehagligt att vara känd på Langkawi. Killarna ser söta ut och är väldigt trevliga, men vad döljer sig där bakom? Vad har de för tankar och åsikter om en? Vi går omkring i korta shorts och linne med ljus hy och blonda hår, det är klart att folk tittar när de är vana att se tjejer i svarta slöjor. Dessutom är det mycket turister från arabländerna, och dessa killar har inte hög syn på tjejer i minimala kläder. Nu ska ni inte bli oroliga där hemma, vi har det riktigt bra och vi har lärt känna grymma människor som tar hand om oss som ”The queen of England” som en kille sa. Man är lite försiktig bara. En dag hängde vi med ett gäng bort till Monkey Island, en ö där grabbarna förbereder för lördagens Full Moon Party. Det snickrades bord av palmer och röjdes undan löv och skräp från stranden medans vi låg på beachen och blev serverade lunch. Vi har också hyrt moppe en dag och åkt kabinbana för att se vackra vyer av Langkawi. Vi har varit på en fruktfarm och sett hur de allra konstigaste frukterna växer och vi har åkt runt på Island hopping och matat örnar.

Men framför allt, vi har levt otroligt billigt. Langkawi är en ö full av Tax Free, vilket innebär löjligt billig alkohol. En öl på puben kostar inte ens 10 kronor och en 1 liters flaska Absolut Vodka i affären kostar en hundring. Vi bor för 35 kronor per natt och vi käkar för mellan 2 – 10 kronor per måltid. Det låter kanske för bra för att vara sant. Men man kanske ska nämna också att vi bor med delad toalett och dusch, när man varit där inne känner man sig skitigare än man gjorde innan man gick in. Jag har lärt mig att uppskatta toaletterna som är ett hål i marken. Här i Asien använder man sig inte av toalettpapper utan av en vattenslang som sitter bredvid toaletten. Det betyder att toalettsitsen konstant är blöt och ingen sitter på den vilket resulterar i både en blöt och skitig sits. För att inte riskera att nudda toaletten med vare sig rumpa eller ben eller att riskera att få krampattack i låren så är det mycket mer praktiskt och hygieniskt att gå på ett hål i marken.

Maten är billig, man kan få 4 stycken vårrullar för 2,50 kronor, en pannkaka för 1,50 eller fried noodles/rice för 9 spänn. Maten är helt ok och pannkakorna är svingoda. Men vad saknar jag mest från Sverige? MAT!!! En natt drömde jag att jag inte kunde gå hemifrån huset hemma på Ekerö för att kylskåpet var full av svensk mat, en annan natt drömde jag att jag skulle dö av svält för jag var så hungrig. Jag kan snart inte äta mer nudlar, ris eller pannkakor. Jag saknar en egen säng som jag kan sova i en hel dag utan att få panik för att gå ut i solen eller upptäcka sevärdheter. Jag saknar en temperatur som inte innebär extrema svettningar och jag saknar en ren toalett som man kan sitta på. Och såklart saknar jag min familj men dem träffar jag om några dagar.

Efter Kuala Lumpur drog vi bort till västkusten och ön Penang. Bussresan skulle ta runt 5 timmar men såklart gick bussen sönder så det tog ytterligare tid att komma fram. Vi boddepå Batu Ferringhi beach, käkade billig mat (mer eller mindre god), chillade på stranden och strosade på nattmarknaden. En kväll gick vi och lyssnade på ett filippinskt band på Hard Rock Café som var asgrymt, men drinkarna var svindyra. Vädret var dock inte det bästa, och någon fest var det inte heller tal om, så vi åkte bort till Langkawi tidigare än tänkt.

Batu Ferringhi

Hard Rock Café

Från Singapore tog vi en buss över till Malaysia, stämplade våra pass på gränsen och körde vidare upp till huvudstaden Kuala Lumpur. Där tog vi in på ett guesthouse där vi bodde i ett minirum men vi fick i alla fall bo själva till skillnad från Singapore där vi bodde i ett 12 bädds dorm. Sedan gick vi ut på stan och shoppade i ett stort köpcentrum, BB Plaza, som liknar MBK i Bangkok fast detta var bättre. Det var riktiga affärer och det var mer variation av prylarna än i Thailand, och fortfarande billigt. Jag köpte örhängen och skor, och vi testade på hur vi skulle se ut som brunetter i en perukaffär. Jag som många gånger funderat på att färja håret mörkare insåg nu att detta kanske inte alls var något bra alternativ. Det passade inte riktigt.

Nästa dag gjorde vi något så icke-backpackigt som möjligt. Vi åkte med på en Hop on – hop of buss och tittade på staden genom fönsterrutorna. Vi börjar bli lata så detta kändes som ett bra sätt att få se det mesta på. Jag antar att vi kan behöva ett break, för när man har varit ute och rest så länge som vi så slutar man uppskatta saker och ting och att titta på sevärdheter blir som att gå till jobbet. Men det var en bra tur och vi fick bland annat se Twin Towers, två torn på runt 450 meter med världens högsta skybridge emellan. Dessutom åkte vi förbi T.G.I Friday’s när vi var som mest hungriga, så vi gick såklart in där. Om jag blev besviken på Friday’s i Singapore så blev jag positivt överraskad här. Vi möttes med ett handslag av servitören och jag fick min efterlängtade Oreoshake och mozzarellasticks. Jag som alltid serverade i röd-vit randiga piké tröjor tyckte det var lustigt att se de malaysiska servitörerna med beiga, guldprydda mantlar på sig. Men killarna tyckte det var desto roligare att titta på oss med blonda yrväder så det togs foton hej vilt från alla parter.

Vi avslutade kvällen med ännu mer shopping och vi hamnade av en slump på en modelltävling med malaysiska killar och tjejer, och sedan bar det av hemåt för att packa väskorna igen.

Twin Towers

I taket på en Hop on - hop of buss

T.G.I Friday's personal, inga rödvitrandiga pikeér här inte

Oreo milkshake, nam!

Singapore, en otroligt vacker och modern stad i landet med samma namn. Singapore är en ö nedanför Malaysia som består mestadels av Kineser. De pratar blandningar av språk som kallas för Malay, men det finns också ren kinesiska och indiska m.m. Det var enorm skillnad att komma från Thailand direkt till Singapore. Thailand är fattigt och ganska skitigt med små, ruckliga hyddor till hus. Singapore är rikt och rent med ett stort intresse för arkitektur och framtidsplaneringar. För oss var det fortfarande billigt, men det kändes som att vara i en stad i minivariant av Sydney. Deras lagar är väldigt hårda, knarkhandel kan sluta med dödsstraff och att skräpa ned eller ens spotta på gatan resulterar i höga böter.

När vi kom ut ur flygplatsen möttes vi av rosa blommor. Hela vägen från flygplatsen in till staden var prydd av rosa blommor i refugen. Första dagen i Singapore gick vi runt i Little India där vi bodde, kollade runt och gick på marknader. Det var billigt men dyrare än Thailand. Fram mot kvällen åkte vi iväg på nattsafari. Vi åkte omkring i ett tåg runt 11 på kvällen i stora burar med alla möjliga slags djur. Typ som på Kolmorden fast på natten. Man körde inne i burarna så man kom djuren nära inpå, de kunde hoppa in i tåget om de ville. Vi såg enorma lejon, tigrar, leoparder, elefanter, giraffer och en massa nattdjur bland annat. Jag tror dock att vi måste åka till Afrika och gå på riktig safari, för vi har sett djur i bur alldeles för många gånger nu.

Andra dagen åkte vi bort till det kända Sentosa Island. En äventyrsö som man kan komma till via en kabinbana. Där finns en undervattenspark, Undiversal Studios, stränder där man kan surfa på konstgjorda vågor och inomhus skydive m.m. Allt möjligt helt enkelt, men vi nöjde oss med att strosa runt på området och käka glass istället. Vi kände att vi har gjort det mesta vid det här laget. Dessutom var det alldeles för varmt. Jag tyckte Thailand var varmt, men vad sjutton var inte Singapore då? Det går inte ens att förklara hur varmt det var, svetten rann i floder och kläderna var dyblöta. Man blev slö och irriterad och orkade ingenting annat än att ligga i vattnet. Jag klarar inte av sådan värme! Man uppskattar inte det man ser för man vill bara fly undan värmen in i någon byggnad med iskall AC. Jag läste någonstans att den kallaste temperaturen de har haft var runt 19 grader och det var för många herrans år sedan. Det konstiga är att man aldrig är nöjd. När man svettas i sådan värme undrar man hur man någonsin kan klaga på att man fryser, och är man hemma i Sverige i vinterkylan tror man att man var knäpp när man tyckte värme var jobbigt. Men så är det i alla fall, och trots att vi har varit i värme under så lång tid nu så har vi fortfarande inte vant oss. Vi är för evigt svenskar helt enkelt.

Nog om det, efter Sentosa tog vi oss bort till Marina Bay Sands. Ett otroligt vackert område med ett pariserhjul, ett museeum som påminner om operahuset i Sydney, en fotbollsarena som ligger i vattnet och en båt som flyger i luften. Som jag sa innan så är de väldigt intresserade av arkitektur i Singapore, och en byggnad planeras 30 år innan projektet börjar byggas. Om man har pengar över som man inte vet vad man kan spendera på så kan man ta in på det lyxiga hotellet i området. För 3000 kronor kan man få ett rum under den flygande båten. Det är ett hotell i tre höghus med en lång takvåning i form av en båt. Där uppe, på närmre 200 meter finns barer, palmer, jacuzzis och en stor pool som ser ut att rinna över kanten på båten. Utsikten är fantastisk, och hela idén är helt sjuk. Vem kom på att bygga en stor på uppe på tre höghus med en pool på? Det är något unikt i alla fall. Vi satt och njöt till utsikten ända till skymning då vi kunde se hela Singapore lysas upp av alla lampor. Sedan åkte vi ned igen och gick in på det konstiga museet och kollade på konst av Dalí bland annat. Efter det satt vi jämte båthotellet och tittade ut över skyskraporna på andra sidan viken och plötsligt började en vattenshow framför oss. En show där bilder och text målades upp i luften med hjälp av vatten i bakgrunden. Mysiga låtar spelades, upplysta färgade vattenstrålar sprutade upp ur vattnet och tusentals såpbubblor flög runt omkring oss. What a wonderful world med Louis Armstrong spelades och vi funderade för oss själva hur rätt han har och hur fantastisk världen är. Hade Jossan varit min pojkvän hade hon fått en fet kyss för det var riktigt romantiskt kan jag lova.

Tredje dagen hängde vi på en gratis stadstur från hostelet, på sparkcykel. Vi såg nog riktigt töntiga ut när vi hoppade runt på scootrarna men det var en grym tur! Vi fick se allt som man ska se i Singapore, vi fick gå in på en massa olika museer och vi lärde oss mer om deras sätt att tänka i arkitektur och religion. Överallt i alla affärer finns pappersversioner av alla prylar som finns, så som Ipad, skor, hus, ferarris, rakhyvlar, juveler, you name it. Ganska dyra är de också, men vad finns det för vitts med att ha en pappers Ipad? Jo, om någon i din familj har dött och du vet att den personen alltid hade önskat sig en Ipad, så kan du skicka den genom att skriva personens namn på den och sedan bränna den. Eller om man tycker att personen var värd ett stort hus kan man skicka det osv. Pengar fanns såklart också, i flera hundra miljonersedlar stora som en platt-tv. Märklig religion alltså. Vi skuttade i alla fall runt på våra sparkcyklar hela dagen i den svettiga värmen och vi fick en inblick i hur folket i Singapore fungerar.

Lite senare på kvällen tog jag och Jossan oss bort till Orchard Road, och gick igenom ett lyxigt köpcentrum. Vi blev snabbt ganska hungriga och skulle testa något annat typiskt för Singapore än Chicken Rice. Vi gick 10 varv runt i en foodcourt och försökte desperat hitta något som föll oss i smaken. Stora kycklingar med huvudet kvar på hängde överallt, det serverades vita bollar som såg ut som stora fiskägg, soppor i konstig konsistens, dumplings som luktade skunk och nudlar i alla olika variationer förutom så som vi ville ha det. Det var en riktig fräsch foodcourt med mycket folk, det är bara våra matvanor det är fel på. Efter lite hjälp lyckades vi beställa nudlar som vi trodde skulle passa oss, men nu är jag trött på att beställa mat som jag inte kan äta upp. Fy fan, var är min pizza säger jag bara. Jag har försökt flera gånger men det vänder sig i magen varje gång. Jag är helt enkelt ingen kines. Det slutade med en japansk dessertpannkaka med banan och chocklad, en grekisk yoghurt glass och karamellpopcorn istället. På det hittade vi ett T.G.I Friday’s dit vi var tvungna att gå eftersom jag jobbat på Friday’s,  så då blev det en Strawberry Daquiri och en Strawberry Mojito också. Vi slapp ju vara hungriga i alla fall! Dock blev jag besviken på Friday’s eftersom de hade ett litet utbud och Friday’s standards var inte alls som hemma i Sverige. Tråkiga kläder utan pins hade de också. Men efter lite hemmakänsla på Friday’s hittade vi också ett H&M! Vi har inte sett skymten av H&M på 8 månader, det har inte funnits i något av länderna vi varit i innan. Dessutom var den här affären nyöppnad sedan en vecka tillbaka, så hysterin var total. Jag som tänkte hitta en färgglad bikini i den stekande värmen i Asien möttes av ett europeiskt höstmode med orangea och bruna koftor med varma mössor och halsdukar. Nej tack, jag blev svettig bara av att titta på det. Vi tog oss bort till Mustafa Center istället, ett shoppingcentrum som har öppet 24 timmar om dygnet. Men indiska krusiduller och guldfärgade klänningar var inget för oss, så vi fastnade på Supermarket istället. Oj, oj, oj säger jag bara. Klockan var 12 på natten och supermarket bestod av godis i alla färger och former. Det tog aldrig slut, jag har aldrig sett så mycket godis på en och samma gång. När man trodde att hyllplanen med godis var slut stod det skyltar: ”More chocolate this way”. Ingen bra tidpunkt att hamna på en sådan avdelning på, vi fick i alla fall i oss snabb energi för att orka promenaden hem till hostelet.

Singapore är ett eget land och en stad på en ö.

Fejk surfing

Marina Bay Sands

Uppe på båt hotellet med poolen i bakgrunden

Poolen på dagen

Poolen på kvällen (sorry för suddigheten)

Marina Bay Sands på kvällen

Vattenshow

Vi gick på museum men fastnade mer för speglarna än för konsten

Här kan man köpa strykjärn, ficklampor, mobiltelefoner, playstations, Ipads, ölburkar m.m. Allt i papper, för att kunna offra till de döda

Muppar på sparkcyklar

Dags för lunch

Lyxigt, coolt shoppingcentrum