Emelies Travels

Efter en vecka kom nedslaget. Jag tyckte väl att allt gick för lätt. Igår när jag jobbade var det ganska mycket folk, Ketti kom in i rushen men jag tyckte ändå att hela dagen flöt på ganska bra. Sedan ville chefen snacka med mig, och han oroar sig för sommaren, för det finns inte tillräckligt med kunnig personal. Somrarna här, efter midsommar, blir helt kaotiska med alla turister som kommer. Jag räcker inte till, även om jag verkligen gör mitt allra bästa. Jag har inte mycket tidigare erfarenheter av det här yrket, så det kändes lite hopplöst. Vad ska jag göra, om inte mitt allra bästa räcker?

Efter det hade jag inte så stor lust att gå på någon fest. Jag ville bara gå hem och plugga på pizzor. Men i sista stund bestämde jag mig för att inte deppa ihop, jag visste att jag ändå inte skulle kunna tvinga in några pizzor i huvudet i det läget. Så jag hängde med till Gråbo där det var utflyttningsfest, inte inflyttning! Det var så himla rätt att göra så, för det första var det väldigt trevligt, och för det andra fick jag så sjukt mycket bra tips och stöd från folk från andra restauranger, folk jag inte känner men som verkligen bryr sig! Fan vad skönt det var, så nu jävlar ska jag visa dem på jobbet, de ska fan inte bli besvikna!

Innan jobbet, hur som helst, hängde jag med och spelade golf. Vi slog lite, och sedan skulle vi spela på banan. Riktigt kul!