Emelies Travels

Vi vaknade och hoppade på bussen som körde oss en ganska lång sträcka ända bort till Raglan, med några stopp längs vägen. Raglan är ett känt ställe för surfing så självklart skulle jag och Jossan hyra en bräda och testa på de Nya Zeeländska vågorna. Vädret här är ganska så rejält mycket kallare än i Australien, så igår kväll frös vi ordentligt i våra tunna kläder. På dagarna blir det som sagt ganska varmt, men vi var så genomfrusna efter natten så det verkade aldrig som att vi skulle tina upp under bussfärden. Att sätta på sig en blöt våtdräkt och veta att man skulle ner i det kalla vattnet kändes ju inte som det allra roligaste, men vad sjutton, surfa är kul och man kan inte ha varit i Raglan utan att surfa. Så det var bara att bita ihop, gå ner i det supertukosa men kalla vattnet och trotsa den starka strömmen ut mot de ENORMA vågorna. Asså, vågorna var helt sjuka, kraftfulla och stora som attan dundrade de emot en och man sköljdes under som ett litet tunt aspblad i en torktumlare. Tydligen var de mellan 3 – 5 meter höga (som mest kunde de bli upp till 7 meter de värsta dagarna!) Ibland undrade man om sista ögonblicket var kommet när man inte hittade upp till ytan igen, men man kan alltid följa repet till brädan. Det var ganska läskigt många gånger, men bara man trotsar rädslan kan man ha kul. Fast en gång kom jag under vattnet och fick lite smått panik, och när jag inte trodde att jag hade mer luft kvar i lungorna så kom brädan med strömmen och virade linan runt halsen på mig så jag trodde jag skulle strypas, inte så kul. Det var enormt svårt att komma upp på vågorna eftersom de kom med sådan kraft, och strömmarna var extremt starka så man kunde inte gå ut med brädan vid sidan om en för då bara sköljdes man med ut i havet. Ända sättet var att paddla ut, och även fast det kändes som att man paddlade förgäves så kom man tillslut ut en bit och ett par gånger lyckades jag ta några riktigt grymma vågor. Känslan var enorm, att kunna stå på dessa stora krafter och kunna styra över dem, det är coolt.

När det var dags att gå upp var man helt slut, jag skakade i hela kroppen. Inte av kyla, för jag var helt varm av att ha paddlat så mycket och våtdräkten höll värmen, utan av att jag var så utmattad. Då skulle vi upp för den mega branta backen, med denna tunga bräda, vilket jäkla workout pass.

Tillbaka på hostelet, vår bush lodge, som för övrigt låg väldigt nice inne i skogen med havsutsikt från rummen, så passade det väldigt bra att de hade satt på bastun, så där satt vi med en holländare och en kanadensare, drack öl och svettades ikapp. Därefter gick vi på en liten promenad med några svenska tjejer och tittade på grön-blå lysmaskar. Det var coolt, för de lyste överallt i mörkret, ungefär som om någon satt upp en ljusslinga från Thailand.