Emelies Travels

Igår var det sjuk fest. Hela Alpe d'Huez har förvandlats till ett stort party, det är som att vara på Magaluf fast i skidkläder. Igår hade de slagit upp en stor scen utanför sporthallen och det var grymt mycket folk. Heeelt galet! Sedan drog vi en sväng till igloo också, såklart.

Lova och jag




Sjukt mycket folk!

Igår var vi ute och firade Emmas födelsedag, kul kväll! Idag kommer 3000 studenter till Alpe, och det kommer bli total kaos. Var fan ska dem få plats? Aja, ska bli ett asgrymt utomhusparty på söndag, det lär bli coolt.

Här är lite bilder:

Madde och Karro


Emma jag och Albert




Charlotte i Les 2 Alpes


Les 2 Alpes!


Rubiks kub tema på Charlotte och Karros födelsedag

By the way, Lilleman har hängt sig i skidförrådet....

Igår var jag och Charlotte iväg till Les 2 Alpes som ligger bara en timme bort. (Efter en jävla helvetesmorgon med tjaffs om jobbet, jag är så jävla trött på det här företaget nu och alla översittar gäster, nu räcker det!) Men vi fick tillslut en riktigt fin dag med grymma åk och mycket sol. Jag var väldigt positivt överraskad för jag hade inga förväntaningar om 2 Alpes, trodde det skulle va pyttelitet. Men det var lika stort som Alpe, och ännu högre till och med, nästan 3670 möh.

En snuskfågel lyckades pricka mitt ben vilket såg ut såhär:

Charlotte på toppen

Nu har jag kommit tillbaka och varit här i Alpe nu i en vecka reda, sorry för dålig uppdatering men det har verkligen inte hunnits med. Det har varit speckat schema nu ett tag.

Det var i alla fall skönt att komma hem och att få säga hej då till lilla morfar en gång för alla. Begravningen var hur underbart vacker som helst, och prästen var en av morfars bästa kompisar så det var väldigt personligt och äkta, otroligt fint. Vila i frid kära morfar.

Direkt efter begravningen åkte jag med familjen tillbaka mot Frankrike igen. Familjen stannade här hela veckan, och de hade inte kunnat få en bättre vistelse. Strålande sol varendaste dag och så varmt att man kunnat sitta och sola i bikini på terassen om man hade velat. Det har börjat flyga förbi fjärilar när man kör i backen, och brevid pisten börjar träden knoppa. Man kan känna en varm vårbris dra förbi kinden, och fåglarna kvittrar som aldrig förr. Det här är livet kan jag lova, skidsemester slår solsemester 100 gånger om! Men blir lycklig i hela kroppen av den vackra utsikten och hur sjukt sköna åk man har lyckats hitta. Men nu är det inte långt kvar, bara en månad, och det är ångest... Att lämna ett sjukt bra säsongar gäng och en grym alport kommer bli tungt...

Men när jag kommer hem blir det en sommar i Stockholm, och jag har fått lägenhet på Kungsholmen så det kommer bli sjukt nice hoppas jag! Jag kan nog behöva ta det lite lugnt och i somras på Magaluf saknade jag svensk sommar något otroligt. Ska väl försöka ta en sväng över till Goltand, Oslo och bara segla lite i Stockholms skärgård också.

Jahap, nu har man tagit sig tillbaka till Sverige för att gå på min morfars bergravning. Vi åker till Götene imorgon kväll för begravningen på fredag, sedan drar jag till Alpe igen på lördag och med mig tar jag familjen.

Igår blev det en ganska chill resa, istället för att åka från Alpe kl 5 på morgonen för att passa alla bussar till flygplatsen i Geneve, så fick jag åka med stackars Madde som lyckades hamna på samma flyg som mig för att åka hem på operation. Hennes försäkringsbolag betalade taxiresa hela vägen, det gick på ca 4000 kr. Inte ofta man åker taxi för så mycket pengar asså! Jag tänker på dig Madde och hoppas du blir bra så fort som möjligt!!! Inge Alpe utan Madde.

Vad är det här för oturs år? 2010 verkar inte vara något bra år... Alla skador och konstiga sjukdommar som jag har lyckats ha redan, Madde den lilla stackaren har inte heller haft en bra start. Min lilla morfar har gått bort, Elize tappade rösten helt och hållet. Min syrra krockade med två andra bilar i förrgår som hade kunnat gå riktigt jävla illa, men inga personskador skedda tack och lov, mamma fick fortkörningsböter och nu, idag, när min familj snart ska hälsa på mig i Alpe och ha semester, då har min pappa åkt på rosfeber igen. Inget att leka med, det kan gå upp i hjärnan så en skidsemester är väl det sista han borde göra i det här laget... Systemkameran har gått sönder dessutom. Vad fan är det som händer egentligen? Nu tycker jag att saker och ting kan vända till det bättre, lite mer tur till oss tack!

Fast å andra sidan har jag lyckats hamna på en asgrym säsong med den bästa personalen och bästa stället ever!

Fan vad tråkigt väder det har varit den senaste tiden. Man bara jobbar och sover bort hela dagen, det enda som finns att göra är att festa... Hoppas det blir bättre snart. Den här veckan är det riktigt kul att jobba middag faktiskt. Riktigt härliga gäster, trevliga och glada. Idag ska vi ha After ski på hotellet igen, det blir nog kul. Synd att man ska jobba bara...

Spice Girls kvällen