Emelies Travels

Nu är det bestämt. Jag har äntligen tagit ett beslut. Varför det har varit så svårt att ta beslutet vet jag inte riktigt. Jag har skrivit tidigare att det är lite som en bergochdalbana här och att ena dagen är bra och andra dålig och så vidare. Sanningen är att ingen dag har varit bra, det har bara funnits de dagar som har varit lite mindre dåliga på sin höjd. Jag vantrivs här, så varför ska jag plåga mig själv att härda ut tiden med något jag inte vill hålla på med? Nej, det går inte längre, jag har fan konstant hjärtklappning, svårt att sova, en stor klump i magen och jag är nervig hela tiden.

 

En vecka kvar, sedan bär det av till Åre över jul. Sedan flyttar jag hem till Stockholm, bor hemma och myser med min familj som jag saknar något så fruktansvärt mycket. Jag får väl försöka hitta något jobb, och så tänkte jag gå några kurser i vår så att jag kan komma in på någon annan utbildning till hösten. 

 

Varför trivs jag inte här uppe då? Jo asså det har varit en jäkla resa kan jag lova. För det första är det det här med fotot. Hjälp, oj och herregud vad jobbigt det har varit, och ÄR. Det var ju verkligen kul att jag kom in med mina arbetsprover, folk puschade mig och jag har fått fina kommentarer från alla håll och kanter som: "du kan det där med foto" "du har verkligen öga för det där" "dina bilder är så fina".... osv. Tack, supersnällt och jättekul, verkligen. Problemet är att jag kan inte fota. Jag har ingen aning om vad jag håller på med och jag hade aldrig hållit i en systemkamera innan jag började här. Jag fotade med min lilla "kompakta systemkamera" på autoläge som jag hade ägt i ett halvår innan jag sökte till utbildningen. Jag hade ingen som helst aning om hur man fotade manuellt, och när det började närma sig skolstart fick jag panik. Jag gick en kort internetkurs för att få ett hum om vad ens ISO, bländare och slutartid var, typ två veckor innan skolan började. Under tiden här uppe har jag fått hjälp av klasskompisar och det är verkligen en helt ny vetenskap för mig det här med att fota. Det är inget som man lär sig på en dag bara såddär, inte för mig i alla fall. Att vara så färsk med en manick i handen som man inte hanterar och tvinga sig på främlingar, stoppa upp den där kameran i ansiktet på dem och försöka bete sig "professionellt", nej fy säger jag bara. Snacka om ångest. Jag vet ju inte vad jag håller på med! Jag har gått före mig själv genom att hoppa på den här utbildningen, men jag trodde ju att man gick i skolan för att lära sig saker. Men så är det inte nu, nej, jag skulle haft mer kunskaper och erfarenheter först. I alla fall för min egen del och för mitt sjukt dåliga självförtroende som hamnat längst ned på botten nu. 

 

Självförtroende har verkligen åkt på sig en enorm törn sedan jag började här. Jag har tappat mig själv helt och hållet, jag vet typ inte vem jag är längre. Jag har ingen lust med någonting och vill liksom aldrig vakna för det är så himla långt till att jag får gå och lägga mig igen, då jag kan sluta tänka. Den sociala biten har varit väldigt speciell också. Det är något jag inte tänker skriva om här men det har haft stor påverkan på hela mitt liv här uppe. Jag vet inte hur många gånger jag har dragit iväg på säsong eller någon resa till andra sidan jorden helt själv, och har aldrig haft problem att trivas och skaffa vänner. Här uppe har jag bara gått och undrat när sjutton jag ska börja trivas, men den dagen kommer aldrig komma har jag insett nu. Jag passar inte in här, och jag är definitivt ingen journalist. Alltså, herregud hur tänkte jag egentligen? Jag läser ju aldrig tidningen, varför skulle jag då helt plötsligt börja skriva innehållet i den? Jag är inte intresserad av politik, samhälle var definitivt inget favoritämne och jag hatar att vara påflugen och jobbig mot folk. Nej det här är inte jag överhuvudtaget. Jag sökte hit med inställningen att jag gillar att fota och skriva. Men nu gillar jag ingenting av det. Jag har kommit fram till att jag gillar att efterbehandla bilderna mer än att fota, jag gillar att fota bland folk jag känner mig trygg med - inte bland främlingar! Och foto är nog mer en hobby (som precis har kommit in i mitt liv för sjutton!) mer än något jag skulle vilja jobba med. Eller jag vet inte, men jag vet att jag måste lära mig hur jag hanterar en kamera innan alla ska börja gå runt och kalla mig för fotograf. Jag är ingen fotograf!

 

Det är en sådan fruktansvärd lättnad att ha tagit det här beslutet. Som ett stort isberg som smält över mina axlar. Hundra arga flugor som varit instängda i min mage under flera månader börjar sakta flyga iväg. Nej, ibland måste man gå igenom vissa saker för att komma fram till andra saker. Nu vet jag vad jag inte ska bli, och jag har ändå lärt mig en jäkla massa på vägen, även om mig själv trots att jag ramlat ned i en självförtroendegrop. 

 

Tack till mamma som alltid lyssnar när jag ringer och tjatar om ditten och datten, tack till Daniel som är en bra människa rätt igenom och tack till söta klasskompisar som alltid funnits där. 

Den senaste veckan har vi jobbat med ett kortare reportage. Vi fick välja vilket ämne vi ville så jag var lite nyfiken på surfstreamen de har på Himlabadet. Så jag var där och fotade i förra veckan och var fruktansvärt missnöjd med resultatet och insåg hur sjukt svårt det var att få det bra. Men igår fick jag möjlighet att gå tillbaka och det blev mycket bättre. Dessutom fick jag surfa lite själv och det var ju kul! 

 

Sundsvall är i alla fall först i Europa med att ha en surfstream. I Australien och Singapore såg vi det på flera ställen. Kul grej i alla fall, de kör kurser och det var många som drog iväg utomlands för att uteckla sig vidare för att surfa på riktigt. 

 

Livet rullar på här borta i Sundsvall, ungefär som en bergochdalbana. Ena dagen är positiv, andra dagen är mindre positiv. Och jag är splittrad i mig själv och vad jag vill hålla på med. Men nu är det inte långt kvar till jul och innan dess ska en hemsk tenta i Massmedierätt avklaras och en redaktionsövning hållas där vi ska publicera vår egen tidning. Det blir nog spännande. 

 

Vi har hållt igång med våra fotouppdrag. Ett kallades för "uppdrags lappen" då vi fick boka olika personer för någon form av nyhet som någon annan i klassen skulle dra lott om. Jag anordnade en fotografering på Restaurang Kanel som är en nyöppnad restaurang som hör till det stället där jag jobbar på. Mitt uppdrag blev att fota polisen Andreas Larsson angående att cykelstölden har ökat i Sundsvall (påhittad nyhet). Jäklar vad nervös jag var innan jag kom dit. Det känns liksom jätteläskigt att gå in med en kamera och fota främlingar som tar en för "fotograf". Fotograf! Hjälp, jag är inte van eller bekväm med att bli kallad för fotograf än. Det har gått så snabbt och jag får en sådan sinnesjuk press på mig själv hela tiden. 

 

Man har väl rätt att få vara lite ego och lägga ut bilder på sig själv när man har en så proffsig kompis som tar så bra bilder på en!?

 

Det är hög tid för mig att skaffa mig en kamera! Det lutar åt en Nikon D610, det verkar som att den passar mig bäst. Men jag har också kikat på Canons 6D och 5 mark III, men tror ändå att Nikons är prisvärd och bra. Någon som har tips om detta? Hjälp, jag är lost i kameravärlden. 

 

Foto: Nathalie Agnekil

Jag kan verkligen tacka Nathalie att hon redan lärt mig en massa om att fota porträtt, för till dagens fotouppgift var det just det vi skulle göra. Så vi drog ut till Selångers kyrkoruin och fotade en massa. Vädret var kass; dimma och jämngrå himmel, men med hjälp av en reflexskärm blev det ganska bra ändå! Dock var de flesta porträtten inte tillräckligt fotojournalistiska, men det beror ju på hur man definierar ett porträtt. Jag blev nöjd i alla fall!

 

Vårt andra fotouppdrag var att fota vad som helst, men utan att kolla i sökaren. Jag åkte med Daniel till ett gammalt pappersbruk i Svartvik och fotade lite övergivna byggnader. 

 

Igår var det halloweenfest! Vi började hos Lotta, en tjej i klassen sedan var vi runt på stan. Kul kväll, helt klart! Vill man snacka med en massa människor ska man ju köra på Nathalies sminkning, snacka om bra isbrytare. 

 

Nu sitter hela familjen och har det gött i Thailand, INTE rättvist. Åhhh jag vill också! Nu börjar det bli mörkt redan klockan fyra här uppe - inte så pepp. 

 

Jag skulle egentligen provjobba på en restaurang senare i veckan, men tror jag skippar det hel och hållet och satsar på en indisk restaurang. Jag trodde inte jag skulle vilja jobba med indisk mat, men stället var så sjuukt himla fint och alla verkade så trevliga så det borde ju kunna bli bra. Jag hoppas bara inte det krockar för mycket med skolan men det ska bli skönt att få jobba och koppla bort plugget lite. 

 

Igår var jag, Nathalie och Daniel ute och fotade i mörka natten. Det var kul, som vanligt fick jag lära mig sjukt mycket av mina kära fotovänner. Och så har jag kommit fram till att pappas Canon 400D inte räcker till, min lilla Panasonic Lumix Gx1 har faktiskt gått om i tekniken, så nu borde jag verkligen ta och köpa en ny, "riktig" systemkamera. Med extra objektiv. Och stativ. Fjärrkontroll. Blixtar.... Någon där ute som känner för att sponsra lite? Haha... Det går ju inte att vara student. Jag måste köpa nya snowboardbindningar, eftersom jag slängde mina gamla i Kanada, detsamma med skidjacka. Och suget för den nyaste Gopro kameran är stort. Jag har inga varma kläder heller. Gymkort borde jag skaffa. Hur går allt detta ihop när man inte tjänar pengar? 

 

I-landsproblem kan man kanske tycka. Men nu har jag i alla fall två alternativ på extrajobb på g. Jag ska gå på första intervjun idag. 

 

 

Jag kan inte plugga. Jag skulle ha öppnat boken för tre timmar sedan och jag har ännu inte kommit dit. Istället gör jag en massa hundra andra grejer - av ingenting. Internet är farligt. Jag borde stänga av datorn, fast det är lättare att anteckna på datorn. Det är också lätt att glida in på gamla bilder och drömma sig bort och börja längta efter äventyr. Jag vill tillbaka till Kanada, det finns så mycket där som vi aldrig gjorde eller såg. Jag vill till Japan och åka puder. Volontärjobba i Afrika. Vinna på lotto så jag kan resa jorden runt. Jag vill vara on top of the world....

 

Nej, sluta nu, öppna boken för i h-vete, så svårt kan det väl inte vara... 

 

 

 

Ibland känner man att man vill komma bort från verkligheten. Dra ut på en resa och komma tillbaka till vardagen som en ny människa. En del drömmer om ett nytt liv. Andra byter till och med namn. 

 

Det är nu du har chansen. Har du gått och tänkt på ett namnbyte men inte vetat vilket namn du ska välja? Gör det lätt för dig - byt namn till Klaus-Heidi så kan du dessutom få ett helt nytt liv i Berlin. 

Så var det dags att fara iväg mot Sundsvall igen. Jag borde väl sätta igång och plugga och försöka strukturera upp det där på något sätt, komma in i plugg-vardagen. Men det har varit jätteskönt att få vara hemma lite, igår åkte jag och mamma ut till Kaggeholm och tittade på solnedgången. 

Idag fick min kära syster ställa upp som mitt objekt vare sig hon ville eller inte. Jag kände att jag ville öva på att fota porträtt, efter det Nathalie har lärt mig. Eftersom jag inte riktigt har den rätta utrustningen så skapade jag en egen reflexskärm av folie på en kartongbit, och det fungerade bra! Det var kul, och det är ju inte direkt så svårt att fota när syrran är så snygg! <3

Åh vilken härlig helg! Vädret har varit toppen verkligen, perfekt för höstiga promenader här på Ekerö. Igår körde vi ut till Laxsjön och strosade runt i flera timmar. Hösten är allt bra fin den. 

 

Med risk för att verka tjatig har jag återigen varit uppe på Norra berget. Det har liksom blivit att jag drar ett varv runt Sidsjön eller Norra berget. Jag kanske ska försöka hitta andra rundor som jag kan springa och gå på. Hösten är så vacker nu. Jag åker hem en sväng i helgen, hoppas det blir fint väder. 

 

Vem kom på att det inte ska finnas lov på universitet? Varför är alla föreläsningar så utspridda så man måste vara fast här även om man knappt har några lektioner? Grrr jag vill så gärna följa med familjen till Thailand vecka 45, meeeeen det går inte att ha frånvaro för då är man körd. Bu-hu.