Emelies Travels

Nu var det bokat och klart! Den 9 november drar jag och syrran vidare till Clagary i Kanada för att ta oss mot skidstaden Banff. Jag har tidigare tänkt mycket på Whistler men med tanke på att jag kommit fram till att jag inte trivs i storstäder så är det ganska självklart att Whistler kommer vara för stort för oss. Så Banff blir nog helt perfekt, det finns flera olika skidanläggningar i bla Mont Norquay, Lake Louise och Sunshine Village. Så vi har nog fortfarande en hel del valmöjligheter! Och naturen ska tydligen vara otroligt vacker då det ligger tätt på ett naturreservat. Frågan är bara hur det blir med jobb och boende... Tror det är enklast att ta det när vi kommer fram. Hoppas jag!

 

Hör och häpna allihopa. Den kommande säsong kommer bli min sista säsong. Det betyder inte att jag kommer sluta resa, men jag måste sluta fara runt och jobba över hela världen på det här sättet. Jag vill "sätta mig till ro" och ha mitt eget ställe, mina kompisar som jag har för en längre tid och kunna umgås normalt med min familj. Inte bara 2-3 gånger per år. Jag är redo för att växa upp. 

 

Frågan är bara vad jag ska jobba med? Ska jag börja plugga? Men den största frågan är: var i hela världen vill jag bo? Jag har skämt bort mig själv och kan inte klara av ett vardagsliv utan att bli rastlös och uttråkad. Att resa behöver inte innebära en massa svar utan mer en massa frågor. För mig har det bara blivit att jag vet att gräset är grönare på andra sidan och jag kan aldrig nöja mig med att vara där jag är just nu. Jag är förvirrad och missnöjd med att inse att tiden att bli vuxen har kommit ikapp mig. 

 

Om det råkar vara en syokonsulent eller någon annan vis människa som läser detta, kontakta mig snarast. 

 

 

 

 

Vår kära soffsurfar vän Mikkel anordnade igår en födelsedagsfest på hans underbara bakgård med Pimps and hoe tema. Syrran och jag klädde gladeligen ut oss till bordellmamma och steppdansös och mötte upp Hemsedals-Kristoffer och grillade böffar och drack gott. Det blev en festlig natt som höll i sig fram till kl 8 på morgonen, så Chrisse vaknade lagom till att börja jobba till klockan 4. 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Morten kopia

 

 

Förra veckan fick jag och syrran av en slump helt plötsligt 3 dagar ledigt, tillsammans. Detta märkte vi dagen innan vi skulle ha vår ledighet men vi tänkte att vi skulle utnyttja den till fullo och ha minisemester! Som vanligt när det gäller systrarna Persson så blev det en extremt spontan resa. Vi tog oss bort till Kastrup då planen var att hyra en bil och köra runt lite i Danmark. Men det är inte alltid så lätt när man är spontan, världen idag kräver internet och planering. När vi kom fram till hyrbils företagen fick vi reda på att alla bilar var uthyrda eller kostade skjortan. Men det där kunde vi inte helt tro på, så vi tog oss in på internetet och lyckades boka en billig bil på uthyrningsföretaget som inte hade några bilar kvar. Tydligen hade de en perfekt bil på lager till oss ändå så vi hoppade glatt in i Raggar-Ragnar och styrde kurs mot Skagen. Det var underbart att få känna sig lite fri och köra precis dit vi ville, vii gjorde bland annat ett lunch stopp i Odense och hälsade på Hemsedal - Joakim. Men efter lunchen dröjde det inte länge tills vår vanliga otur kom ivägen igen. Precis när jag skulle göra en omkörning på motorvägen blev bilen helt i obalans och det gick inte att köra rakt. Jag trodde vi var på väg att tappa decket så vi stannade till och kollade om jag var nojig och inbillade mig i vanlig ordning. Den här gången var jag inte nojig utan ena däcket var helt tom på luft så där stod vi mitt på motorvägen utan reservdäck eller varningstriangel. Så'n jävla oflyt hela tin'... Efter ett antal samtal hit och dit kom tillslut en bärgningsbil efter över en timmes väntan och körde oss till Billund där vi lämnade in före detta Raggar-Ragnar aka. Punk-Pelle till Lille Fia. Att få punktering var inte något som vi hade planerat i vårt oplanerade tighta schema så vägen till Skagen blev lång och vi kom fram väldigt sent. Tanken var att vi skulle ut och festa men eftersom det var söndag var byn helt öde och vi löste boende lösheten med att sova i bilen. Vi skulle ju ändå ligga och sova på stranden nästa dag så vi tyckte att Lille Fia hade finfint sovutrymme för två små Pysslingar. 

 

Den där sova på stranden dagen blev det inte så mycket av då vår vanliga otur bjöd på pissväder med dimma och regn. Dessutom hade vår spontanitets semester inte heller gett oss de bästa föutsättningarna för en bra packing. Vi skulle ju ha semester och på semester är det fint väder och man behöver inga regnkläder eller varma tröjor. Eller? Nja, systrarna Persson sprang igenom Skagen i dyngsura kläder och vi fick åtmistonde ett riktigt smörre-bröd till frukost. Så mycket mer fick vi inte se av Skagen så vi körde till Aalborg så fort vi kunde för lite shopping. I Aalborg körde vi till Christian, en kille som jag och Jossan reste med ett par veckor i Australien, där vi fick bo över natten. Han bjöd på starka Long Islands och så hade han tagit med sig Kava från Fiji som vi bryggde i kaffekokaren och det där träsmakande gyttjevattnet smakade precis så som jag mindes det. Kanske var det Kavan som satte i sig eller alla de Jägerbombs som Christian bjöd på i byn när vi var ute som gjorde att vi inte minns så mycket av Aalborg, men kul hade vi! 

 

Nästa dag tog Christian med oss ut på hans familjs farmer så vi fick se deras gris och mink farm. Inte trodde vi att vi skulle gå på privat guidad tur på farm när vi skulle på roadtrip i Danmark men så har man fått uppleva det också! Det var väldigt många grisar och minkar kan jag ju säga, levande som döda i frysen. Efter att ha provsuttit i stora traktorer och kännt oss som danska bönder körde vi vidare till Århus där vi träffade Simon som vi känner från Hemsedal säsongen. Simon visade oss runt och tog oss med till hans vänner där det bjöds på gormetmiddag. Vi fick också en privat guidad tur även i Århus men denna gång på en cykel taxi firma som hans vän ägde och sedan slumrade vi gott hemma hos Kalles Kaviar. 

 

Sista dagen bjöd endast på racerkörning mot Köpenhamn för att hinna med allt pappersarbete med gamla Punk-Pelle innan vi skulle jobba. Det blev riktigt tight och med Perssons tidsoptimism slutade det såklart till försening på jobb och ett fruktansvärt jobbigt arbetspass då vår semester inte handlat någon ting om utvilning. 

 

Det var trots allt en riktig höjdar semester och nu har vi i alla fall fått uppleva lite mer av Danmark än bara Köpenhamns gator. 

 

 

 

Raggar-Ragnar gick i pension som Punk-Pelle

 

Vi trodde däcket hade ramlat av, men sedan insåg vi att det exploderat tills bärgningsmannen kom och plockade ut en 2 cm lång metallbit. 

 

 

 

 

 

 

 

Lille Fia

 

De där jägerbombsen tog aldrig slut... 

 

Det enda vi såg av Skagen

 

 

Titt-ut

 

 

Traktor monster

 

Stackars grisar, det var nog enda gången de fick se dagsljuset

 

 

"Får jag bli din päls?" Stackars lilla mink... 

 

 

 

 

Yes, äntligen har både jag och syrran fått det efterlängtade mailet. Våra visum har tillslut gått igenom, något som var en enorm process. Tydligen är det inte det allra enklaste att få visum om man har rest runt och jobbat i andra länder så som vi har gjort. Det ska införskaffas polisregister hit och dit och det var en rejäl bunt papper vi skickade iväg till ambassaden. Vi trodde ett tag att vi skulle få skippa tanken på Kanada, men nu kan vi börja söka jobb och kolla flyg osv. Gött!! 

 

Vårt boende här i Köpenhamn går ut 1 november så vi drar väl hem då och packar om och drar vidare någon gång där i mitten på november. 

 

Frågan är vart vi ska. Whistler har vi nog kommit fram till att det är alldeles för turistigt. Man måste gå upp kl 5 på morgonen för att få sig ett åk av nypuder, och det är jag alldeles för morgontrött för... Men vi funderar mer och mer på Banff, eller kanske Revelstoke.