Emelies Travels

I helgen flyttade vi upp mina möbler till Sundsvall som stått och dammat ihop i alla dessa år. Jag hade ingen aning om allt skulle få plats men vi lyckades puzzla ihop det. Däremot var det lite struligt när jag först kom upp... Då skulle min lägenhet tydligen renoveras vilket jag inte fått någon information om. Så där stod jag med möbler i en stad jag aldrig varit i och en lägenhet som de skulle riva ur hela golvmattan ur. "Ehm, vad gör jag nu?" Efter mycket om och men lyckades de trolla fram en annan lägenhet till mig som befinner sig på fjärde våningen istället för på markplan vilket var ett himla positivt lyft, plus att den var fräsch och jag hade någonstans att göra av möblerna (och mig själv). Hur som helst, i väntan på att mamma och pappa skulle komma upp med flyttlasset på lördagen så drog jag och träffade min fadder Veronica och hennes vän Diana vilket var väldigt trevligt! Så mycket annat hanns det inte med den helgen, det blev några turer in på Ikea och en sväng förbi skolan, men sedan var det dags att åka hem igen några dagar. Men nu är bussen bokad igen och jag åker upp på fredag! Det blir nog skitbra det här, Sundsvall verkar vara himla mysig! 

 

Nu är det slut på semestern för de allra flesta. Det är dags att gå tillbaka till vardagen mot mörkare tider. Men det gäller att ha något att se fram emot. Att dagdrömma, planera och längta är ju något som gör en resa ännu bättre, tycker jag.

 

Så för att få lite extra energi nu efter semestern så kan man ju börja titta lite på resor till hösten och vintern. Det är ju nu man kan få boka-tidigt rabatter. Charterföretaget Apollo går nu ut med en ny reklamfilm om hur easy-going Apolloguden har det i Karibien. Bokar du en resa via dem får du nu 1000 kr rabatt per person. 

 

Detta får mig att tänka tillbaka 13 år då vi åkte till St Lucia i en vecka och sedan seglade vi en vecka ned till St Vincent och Grenadinerna. Jag var 12 år och den resan var verkligen något speciellt. Livsstilen, naturen och människorna - rena rama paradiset. Det var första gången jag såg en sköldpadda när vi snorklade, och någon sa att de var aggressiva och kunde attackera om man kom för nära. Det skrämde ju såklart livet ur mig. Nu vet jag ju att skölpaddor är hur snälla som helst men på den tiden trodde jag att fiskar kunde äta upp mina tår. Delfiner lekte längs med båten när vi seglade och vi kunde se valar på håll.

 

Invånarna kom ofta paddlandes ut i små roddbåtar till oss och sålde t-shirtar, bröd eller sovenirer. Vid ett tillfälle hade vi lagt oss för ankar utanför en ö, och då kom en gammal, tanig gubbe simmandes ut sent på eftermiddagen. Han undrade om vi ville beställa nybakat bröd för morgondagen. Vi kunde ju inte säga nej när den gamla gubben så duktigt simmat ut till oss, och nästa morgon fick vi vårt bröd. Det var bara det att gubben hade ingen båt, så han simmade även denna gång - med brödet i en påse på huvudet. 

 

Vi firade deras Indipendence Day på stranden, och alla hade dragit ut sina stora högtalare på flaket på sina bilar och det var olika fester överallt. Vi var en klick vitingar som smälte in i sanden på den proppfulla stranden. Men vi syntes tydligt ändå, folk kom fram och ville ta i vårat hår och de ville smörja in oss med Aloe Vera växter för att vi inte skulle bränna vår vita hy. Alla var coola med tjocka rastaflätor i håret och en stor, stickad, färgglad mössa på huvudet. De spelade på ett instrument som såg ut som en stor kastrull målat i färgerna rött, gult och grönt. Minnena är starka från vår resa i Västindien, och jag ville aldrig åka därifrån. Tolv år gammal skulle jag promt åka tillbaka så jag började planera en ny resa när vi kommit hem till kalla sverige igen. Jag sparade mynt i en gammal honungsburk i hopp om att det en dag skulle räcka till en ny resa. Pengarna räckte tyvärr aldrig till en resa utan de gick istället till en ridtur på en islandshäst. Däremot har jag hamnat på nya ställen och sett massor av nya kulturer på de här 13 åren. Men jag ska tillbaka. En dag kommer jag vara tillbaka på den där stranden och titta efter någon som jag kan köpa den där mirakelväxten av.

 

 

 

Nu när jag började tänka på den här resan ville jag ju såklart kolla igenom gamla bilder. Men till min stora besvikelse så hittar jag dem inte och tydligen har en hårddisk crashat så alla digitala bilder innan 2010 tiden är borta! Hjälp! Jag har nyligen fått reda på att hårdiskar inte lever för alltid och inte heller CD skivor, de kan sluta fungera efter typ 5 år. Jag ska ut och köpa på mig hårddiskar nu, det är en sak som är säker i alla fall.

 

Så därför bjuder jag på lite andra semesterbilder istället: 

   

 

 

Trots den dåliga väderprognosen drog vi ut med båten i helgen. Vädret klarnade upp på lördagskvällen och bjöd på en regnbåge i solnedgången. Mysig helg. 

 

Det börjar dra ihop sig nu. I helgen ska möblerna in i lägenheten. Wihoo!

Det är skönt att vara hemma igen, riktigt skönt. Och det är skönt att jag packar ned hela mig själv i en väska för antagligen sista gången för tre år framöver. Jag lär ju packa väskor fortfarande, men nu kommer jag ha min egen lägenhet som väntar på mig när jag kommer tillbaka efter en resa. Jag är trött på att fara omkring! Jag är absolut inte trött på att resa och jag hade lätt kunnat gjort en säsong till. Men jag uppskattar det inte lika mycket längre, och jag har inte sett fram emot de sista resorna lika mycket som jag gjort tidigare. Det har blivit min vardag och nu får det bli stopp på det. Nästa resa ska jag gå och räkna ned dagarna till. Om det nu blir någon slags resa över huvud taget nu när jag ska bli fattig student helt plötsligt. Vi får väl se hur det här går. Jag har i alla fall kommit till den fasen i mitt liv att det känns helt rätt att plugga. Och den fasen trodde jag ju aldrig skulle komma till mig.

 

Jag flyttar upp till Sundsvall om en vecka och jag är nervös. Jag är ju alltid nervös inför saker och ting, men just nu känns det som att åka helt solo till Australien eller till Alperna bara är en baggis. Att åka upp till Sundsvall för att plugga utan att känna någon - hjälp. Och vad har jag för förutsättningar till att studera när jag supit bort varenda hjärncell jag någonsin haft de senaste åren? Vad är det för läskig utbildning jag gett mig in på, det där med foto är ju en helt ny värld som jag bara snuddat kanten av. Oj, oj, oj. Det blir säkert bra, jag måste bara noja mig lite (alldeles för mycket) som jag alltid gör.

 

Idag fick jag tankarna på annat när jag bokstavligt talat hängde med brorsan och seglade hans Australis. Det var kul, men nästa gång får det gärna blåsa lite hårdare så det blir lite action och man får hänga utav bara den! Jag träffade på våra grannkor igen på morgonpromenaden idag. I våras var de så himla snälla och nyfikna så jag bara klampade in i hagen och tyckte att jag var en i gänget. Men ack nej, tjuren tyckte annorlunda och stångade mig i magen - två gånger. Aj. Och jag backade undan illa kvickt - rätt i en koblaja. Usch. Så kan det gå!

 

 

Efter endast två månaders jobb i Stavanger var det plötsligt dags att åka tillbaka mot Sverige igen. Den sommaren gick fort kan jag lova, den bara svishade förbi. Men vi hann göra mycket ändå! Är lite ledsen att jag missar surffestivalen som är nu i helgen och att jag aldrig kom iväg och surfade. Eller att jag aldrig testade Kite surfing heller. Men en vacker dag så! 

 

Jossans föräldrar körde ända från lilla Ljungby i Småland bort till Stavanger vilket tog ungefär 14-15 timmar. Sedan gick vårt lägenhetskontrakt ut så vi flyttade ut med Tommy och Carina till en camping för två nätter innan vi bilade tillbaka mot Sverige allihopa. Det var en lång resa men det gick rätt fort ändå. Jag stannade till hemma hos Jossan några nätter i Ljungby och sedan bar det av mot Tylösand för en natt i tält. Det var kanonväder med sol och bad samt after beach och nu skulle jag helst aldrig mer dricka alkohol efter den här galna sommaren. Men snart börjar nollningen... Aja får ta ett litet break nu här hemma i alla fall. 

 

Idag fyller min lilla lillebror (som inte alls är speciellt liten längre) 18 år så nu väntas gäster. Grattis Oscar!