Emelies Travels

Det är skönt att vara hemma igen, riktigt skönt. Och det är skönt att jag packar ned hela mig själv i en väska för antagligen sista gången för tre år framöver. Jag lär ju packa väskor fortfarande, men nu kommer jag ha min egen lägenhet som väntar på mig när jag kommer tillbaka efter en resa. Jag är trött på att fara omkring! Jag är absolut inte trött på att resa och jag hade lätt kunnat gjort en säsong till. Men jag uppskattar det inte lika mycket längre, och jag har inte sett fram emot de sista resorna lika mycket som jag gjort tidigare. Det har blivit min vardag och nu får det bli stopp på det. Nästa resa ska jag gå och räkna ned dagarna till. Om det nu blir någon slags resa över huvud taget nu när jag ska bli fattig student helt plötsligt. Vi får väl se hur det här går. Jag har i alla fall kommit till den fasen i mitt liv att det känns helt rätt att plugga. Och den fasen trodde jag ju aldrig skulle komma till mig.

 

Jag flyttar upp till Sundsvall om en vecka och jag är nervös. Jag är ju alltid nervös inför saker och ting, men just nu känns det som att åka helt solo till Australien eller till Alperna bara är en baggis. Att åka upp till Sundsvall för att plugga utan att känna någon - hjälp. Och vad har jag för förutsättningar till att studera när jag supit bort varenda hjärncell jag någonsin haft de senaste åren? Vad är det för läskig utbildning jag gett mig in på, det där med foto är ju en helt ny värld som jag bara snuddat kanten av. Oj, oj, oj. Det blir säkert bra, jag måste bara noja mig lite (alldeles för mycket) som jag alltid gör.

 

Idag fick jag tankarna på annat när jag bokstavligt talat hängde med brorsan och seglade hans Australis. Det var kul, men nästa gång får det gärna blåsa lite hårdare så det blir lite action och man får hänga utav bara den! Jag träffade på våra grannkor igen på morgonpromenaden idag. I våras var de så himla snälla och nyfikna så jag bara klampade in i hagen och tyckte att jag var en i gänget. Men ack nej, tjuren tyckte annorlunda och stångade mig i magen - två gånger. Aj. Och jag backade undan illa kvickt - rätt i en koblaja. Usch. Så kan det gå!