Emelies Travels

Tack och bock Åre för denna gång, och även så Sundsvall. På vägen hem packade vi ihop mina 16 kvadratmeter och nu blir det inget mer av den biten. Eller nästan i alla fall, jag kuggade såklart den sista tentan så jag måste upp och skriva om den, jippi! 

 

Hur som helst, trots plusgrader och snöfattiga backar hade vi en toppenvecka. Moster Ami kom och hälsade på, vi gick på sjukt bra spa på Copperhill (tack bästa pappa!) som avslutades med en lika bra middag. Det blev en sväng ute på byn också, alltid lika trevligt i Åre! 

 

Nu har jag packat upp alla mina grejer igen och flyttat in i ett rum här hemma. Jajemän, jag flyttar hem. 25 år gammal. Men det känns faktiskt rätt bra, jag behöver nog ta tillbaka lite hemmatid av det jag missade när jag drog iväg efter gymnasiet. Men resväskan är fortfarande packad. Imorgon bär det av mot Småland för nyårsfirande med världens bästa Jossan! Saknar den bruden oerhört mycket så det här ska bli kul! 

 

 

Hoppas ni haft en bra jul för det har i alla fall jag haft! Det har blivit mer ovanligt än vanligt att fira jul med min familj så det har varit riktigt mysigt att få vara här uppe i Åre med bara dem. Tyvärr är ju syrran i Kanada, men jag tänker dra och hälsa på henne snart, hänga där någon månad kanske... Ska börja kika på resor! Jag måste också börja kolla på vad jag ska göra i vår, vilka kurser jag ska gå och så vidare, nu när jag hoppat av skolan. Men det blir nog bra! 

 

Jag önskar er alla där ute en riktigt god jul!!!

 

 

Nu har jag fått träffa min underbara familj igen, lämnat Sundsvall och ankommit till Åre. Här är det vinter, det har snöat hela dagen så imorgon blir det nog bra åkning! Det är så himla skönt att komma bort från Sundsvall och nu ska jag bara ha kul här i Åre. Bästa sättet att fira jul på här i stugan! 

 

Gå in och läs på Addnatures blogg där jag gästbloggar om helgen och lavinkursen i Åre. Gå in här! 

 

För några helger sedan drog jag och Love upp till Jokkmokk på "norrskensresa". Jag har aldrig varit längre norrut än Åre förut så det var på tiden att utforska de Norrländska skogarna. Vi fick skåda norrsken på väg upp, och jag med min sprillans nya kamera (det blev en NikonD610) drog ut för att fota norrsken som första motiv med den. Haha, nja, det gick ju inte så bra, jag var inte direkt förberedd och visste heller inte hur jag skulle ställa in den riktigt. Och när google fått gjort sitt hade norrskenet sprungit iväg. Sedan blev det inga fler norrskensnätter under den resan, men det blir lite längdåkning och skoterkörning. Vi bodde hos Loves kusin som bjöd på riktig norrländsk husmanskost. Jag fick äta både blodpalt och renkött bland annat. Blodpalten var ingen höjdare alltså, men man är väl artig och äter upp och försöker sluta tänka på vad namnet kan ha att göra med innehållet. Det var en lite kaosartad resa av olika anledningar, men det blev trots allt bra och jag har nu fått se Jokkmokk också! 

 

Nu är det bestämt. Jag har äntligen tagit ett beslut. Varför det har varit så svårt att ta beslutet vet jag inte riktigt. Jag har skrivit tidigare att det är lite som en bergochdalbana här och att ena dagen är bra och andra dålig och så vidare. Sanningen är att ingen dag har varit bra, det har bara funnits de dagar som har varit lite mindre dåliga på sin höjd. Jag vantrivs här, så varför ska jag plåga mig själv att härda ut tiden med något jag inte vill hålla på med? Nej, det går inte längre, jag har fan konstant hjärtklappning, svårt att sova, en stor klump i magen och jag är nervig hela tiden.

 

En vecka kvar, sedan bär det av till Åre över jul. Sedan flyttar jag hem till Stockholm, bor hemma och myser med min familj som jag saknar något så fruktansvärt mycket. Jag får väl försöka hitta något jobb, och så tänkte jag gå några kurser i vår så att jag kan komma in på någon annan utbildning till hösten. 

 

Varför trivs jag inte här uppe då? Jo asså det har varit en jäkla resa kan jag lova. För det första är det det här med fotot. Hjälp, oj och herregud vad jobbigt det har varit, och ÄR. Det var ju verkligen kul att jag kom in med mina arbetsprover, folk puschade mig och jag har fått fina kommentarer från alla håll och kanter som: "du kan det där med foto" "du har verkligen öga för det där" "dina bilder är så fina".... osv. Tack, supersnällt och jättekul, verkligen. Problemet är att jag kan inte fota. Jag har ingen aning om vad jag håller på med och jag hade aldrig hållit i en systemkamera innan jag började här. Jag fotade med min lilla "kompakta systemkamera" på autoläge som jag hade ägt i ett halvår innan jag sökte till utbildningen. Jag hade ingen som helst aning om hur man fotade manuellt, och när det började närma sig skolstart fick jag panik. Jag gick en kort internetkurs för att få ett hum om vad ens ISO, bländare och slutartid var, typ två veckor innan skolan började. Under tiden här uppe har jag fått hjälp av klasskompisar och det är verkligen en helt ny vetenskap för mig det här med att fota. Det är inget som man lär sig på en dag bara såddär, inte för mig i alla fall. Att vara så färsk med en manick i handen som man inte hanterar och tvinga sig på främlingar, stoppa upp den där kameran i ansiktet på dem och försöka bete sig "professionellt", nej fy säger jag bara. Snacka om ångest. Jag vet ju inte vad jag håller på med! Jag har gått före mig själv genom att hoppa på den här utbildningen, men jag trodde ju att man gick i skolan för att lära sig saker. Men så är det inte nu, nej, jag skulle haft mer kunskaper och erfarenheter först. I alla fall för min egen del och för mitt sjukt dåliga självförtroende som hamnat längst ned på botten nu. 

 

Självförtroende har verkligen åkt på sig en enorm törn sedan jag började här. Jag har tappat mig själv helt och hållet, jag vet typ inte vem jag är längre. Jag har ingen lust med någonting och vill liksom aldrig vakna för det är så himla långt till att jag får gå och lägga mig igen, då jag kan sluta tänka. Den sociala biten har varit väldigt speciell också. Det är något jag inte tänker skriva om här men det har haft stor påverkan på hela mitt liv här uppe. Jag vet inte hur många gånger jag har dragit iväg på säsong eller någon resa till andra sidan jorden helt själv, och har aldrig haft problem att trivas och skaffa vänner. Här uppe har jag bara gått och undrat när sjutton jag ska börja trivas, men den dagen kommer aldrig komma har jag insett nu. Jag passar inte in här, och jag är definitivt ingen journalist. Alltså, herregud hur tänkte jag egentligen? Jag läser ju aldrig tidningen, varför skulle jag då helt plötsligt börja skriva innehållet i den? Jag är inte intresserad av politik, samhälle var definitivt inget favoritämne och jag hatar att vara påflugen och jobbig mot folk. Nej det här är inte jag överhuvudtaget. Jag sökte hit med inställningen att jag gillar att fota och skriva. Men nu gillar jag ingenting av det. Jag har kommit fram till att jag gillar att efterbehandla bilderna mer än att fota, jag gillar att fota bland folk jag känner mig trygg med - inte bland främlingar! Och foto är nog mer en hobby (som precis har kommit in i mitt liv för sjutton!) mer än något jag skulle vilja jobba med. Eller jag vet inte, men jag vet att jag måste lära mig hur jag hanterar en kamera innan alla ska börja gå runt och kalla mig för fotograf. Jag är ingen fotograf!

 

Det är en sådan fruktansvärd lättnad att ha tagit det här beslutet. Som ett stort isberg som smält över mina axlar. Hundra arga flugor som varit instängda i min mage under flera månader börjar sakta flyga iväg. Nej, ibland måste man gå igenom vissa saker för att komma fram till andra saker. Nu vet jag vad jag inte ska bli, och jag har ändå lärt mig en jäkla massa på vägen, även om mig själv trots att jag ramlat ned i en självförtroendegrop. 

 

Tack till mamma som alltid lyssnar när jag ringer och tjatar om ditten och datten, tack till Daniel som är en bra människa rätt igenom och tack till söta klasskompisar som alltid funnits där. 

Jaaaaaaaaaaaaaa! Jag tillsammans med åtta andra tjejer blev utvalda till lavinkursen i Åre nästa helg! Det bjuds på kurs, boende och mat tillsammans med ett gäng skidglada tjejer. Shit vad kul! Det är Inspireus som har fixat allt för att lyfta frågan om lavinkunskap och säkerhetstänk vid offpist-åkning. De vill att tjejer i actionsportvärlden ska få synas mer och ge mer utrymme, vilket är skitbra! Jag har tänkt att gå en lavinkurs skitlänge, men det har liksom inte blivit av. Men nu jäklar! 

 

Gå in och kika på deras sida! Insireus.se