Emelies Travels -

Klänningarna i Alpe d'Huez
2011-01-10  21:41:42

Get more visitors to your blog! Permalink  RESTIPS  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
I Alpe d'Huez finns ett litet gäng franska jibbare. Det finns säkert något liknande på andra ställen men våra jibbare är inte som andra jibbare. Jag måste bara få skriva ner lite om våra kära Klänningar.

Inte trodde vi att det här gänget skulle vara kvar denna säsong, men plötsligt dök en klänning upp och sedan poppade det upp ett helt gäng av dem.

Jag ska presentera våra franska jibbar killar:

Först har vi Klänningarnas Klänning. Han är klänningarnas kung, klänningarnas gud, alla andra klänningar ser upp till Klänningarnas Klänning. Han är den grymmaste av de alla i parken, han kör tills han dör och han är konstant hög och fyller bakfickorna med öl. (Det är därifrån Klänningarnas mode började, Klänningarnas Klänning hade för mycket öl i byxorna så de åkte ner ända till knäna, och då var han tvungen att införskaffa en längre tröja för att det inte skulle bli så kallt att gå med rumpan bar - en klänning). Klänningarnas Klänning har så mycket status bland de andra klänningarna att han inte behöver uttrycka sig med ord, det räcker med några mumlande läten och olika kroppsgester, t. ex. "birdcall." (Kommer till det senare.)
Klänningarnas Klänning med klänning i backen


Sedan har vi Klänningarnas Lärling. Den här lite mindre och yngre klänningen syntes inte så mycket från förra säsongen, men det berodde på att han var under upplärning under Klänningarnas Klänning, just för att kunna blomstra ut och bli sin egen klänning. Vilket han har blivit i år. Klänningarnas Lärling har fått komma ut och bli en riktig klänning och kunna skapa sina egna moden, t. ex. att ha en gammal rutig kökshanduk runt halsen, och de ännu yngre klänningarna ser upp till honom nu.
Klänningarnas Lärling annammade Elizes Klännings senaste nakenmode

Vi har också klänningarnas Tjockklänning. Han syns lite i bakgrunden men finns alltid med. Den här klänningen är lite rundare om magen och därför använder han alltid tjocktröjeklänning istället för t-shirtklänning som alla andra.

Kvar från förra året har vi också den skäggiga klänningen, även kallad Elizes Klänning (varför kan man ju undra...?) Elizes Klänning förvånade oss lite grann när vi återsåg honom detta år. Han hade nämligen startat det nya klänningmodet, antagligen lite på efterkälken om att det nu blivit vinter för han hade sommarklänningen kvar på sig. Med det menar jag att han hade sin kära klänning, plus en överklänning (för det måste man ha!) men däremot inga byxor. Lite kallt om benen blev det, så han fick ialla fall ta fram de gamla raggsockorna som räckte upp till vaderna så endast en liten glipa av benen syntes.
Längst till vänster i svart, Elizes Klänning, sedan Klänningarnas Klänning och Klänningarnas Lärling
Klänningarnas Klänning lånade ut sin överklänning till Sanna, och gör den fyrkantiga posen som är en del av Birdcall dansen

Det finns många fler klänningar, men jag struntar att berätta om dem för jag tror att ni har fått en liten uppfattning om klänningarnas existens och levnadsstil. Jag ska väl också nämna att om man ska vara en riktig klänning ska det man ha en klänning som tröja, pyjamas, jacka eller vad man nu har på sig, allt ska räcka ner till vaderna även i backen. Och inte att glömma, Klänning utan googles brännna, nej det är ingen riktig Klänning!
Riktig google bränna ska det vara!

Det roliga med klänningarna är deras sätt röra sig på. Det kan ju vara lite svårare att gå när man har byxorna ner till knäna, och tänk er då hur det blir när de ska dansa. De får hoppa antingen jämfota eller bara på ett ben, och eftersom alla klänningarna är grymma i parken så har de som en innbyggd studsmatta i fötterna för de når nästan upp till taket när de börjar studsa omkring helt hysteriskt. Och vill man få igång dem att dansa, ja då är det bara att göra "birdiecall" mot dem. Så fort man sätter ihop händerna som till en fågel som är ute och flyger, då är det som att stoppa i en peng i en maskin som ska underhålla en för en stund för att sedan stoppa i ännu mer pengar. För när man gör det går klänningarna igång till en helt galen dans som sopar undan allt som tidigare stått på dansgolvet och så drar de upp klänningen lite försiktigt med nyporna i kragen så dem blir fyrkantiga.

Elize hetsar upp Klänningarnas Klänning att göra Birdcall dansen, och snart spårar han ur

Detta är alltså sanningen om våra Klänningar, och vänta ni bara, snart har de spridit sig till resten av världen!

Människors möte
2009-11-01  01:17:41

Get more visitors to your blog! Permalink  General  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Jag hittade en mapp med en massa gamla arbeten jag sparat från skolan. Det var riktigt underhållande att läsa mycket av det faktikst! Här är en berättelse tagen från vår semester i Caribien som jag skrev när jag var 15 år.


Redan tidigt på morgonen gassade solen över det klara, turkosa vattnet när pappa gick upp för att göra frukost. Det var bara han som var vaken, resten av båten låg och sov i den kvava värmen. Efter ett tag vaknade Peter och Ingis, ägarna av den stora katamaranen i Västindien. De började prata och då gick det inte att sova längre, så jag gick ut i sittbrunnen och tittade ut över det vackra dykarpalatset Tobago Keys. Det här stället är något som jag aldrig kommer glömma. Så många minnen lever kvar här, tänkte jag. Som igår när vi snorklade i revet och såg så många underbara fiskar och till och med en stor sköldpadda. Vi låg på svaj så vi låg lite för oss själva.

Plötsligt kom en liten jolle som ville sälja bröd till oss. Det var mycket vanligt här, och egentligen behövde vi inget bröd, men mannen i jollen var mycket trevlig. Sydney hette han och började berätta lite om Tobago Keys.
   - Har ni snorklat ute på revet än då? Åk inte för långt ut, för där är det bara för dem som djupdyker. Det är lite läskigt där, tycker jag. Vill ni ha tröjor? Jag har massor med olika färger och tryck.
   - Ja kanske det, sa mamma.
   - Har ni varit inne i byn? frågade han. Där är väldigt trevligt. Jag har också en restaurang där. Om ni har tid skulle det vara mycket trevligt om ni kunde hälsa på.

Jag kände direkt att han inte var som alla andra. Han ville inte lura oss för att få pengar, han pratade mycket bra och trevligt.
   - Du verkar tycka om det du gör, sa jag.
   - Ja du, det gör jag! sa han med ett skratt. Jag föddes här och det är här som jag hör hemma. För några år sedan reste jag till Tyskland, och där fann jag en så underbar person! Steffanie heter hon och vi flyttade ihop i Tyskland. Hon är väldigt duktig och har ett välbetalt jobb, så vi bodde som kungen och drottningen! Vi var förälskade och livet lekte. Efter några år skaffade vi två helt underbara barn. Men jag började tröttna på det röriga Tyskland och det lyxiga boendet. Jag hörde inte dit, jag är en västindier! Så jag var tvungen att lämna det jag älskade mest för att åka hem. Här älskar jag varenda sekund av mitt liv och saknaden av mina barn gör att det blir så mycket roligare när jag får träffa dem! Mitt jobb är så fritt. Jag kan ta ett dopp när det blir för varmt och sedan fortsätta att sälja mitt bröd och mina tröjor. jag tjänar bra, faktiskt. Så bra att jag varje år reser två gånger till Tyskland för att träffa mina barn. Men nu måste jag fortsätta vidare, vi ses!

Vi såg hans färggranna båt åka vidare till en annan båt, och efter ett tag kom en ny båt fram till oss.
   - Köp bröd! Hallå, köp bröd av mig då!!! sa killen i båten.
   - Nej, tyvärr, sa pappa. Vi har redan köpt bröd av din kompis Sydney.
Killen blev arg, kastade brödet i vattnet och sa något vi inte kunde förstå. Sedan åkte han in mot land.

Jag förstod att alla konkurrerade med Sydney, att han var den som alla visste om. Det han berättade kommer jag nog aldrig glömma. Man ska testa på nya saker, men om det inte känns rätt så ska man inte tvinga sig till att känna så. Man ska göra som man vill och det man tycker är roligt. För om man gör det så känner omgivningen det och blir trevligare tillbaka. Sydney har roligt och tjänar ganska bra, medan de andra med samma jobb vantrivs och tjänar dåligt.

Sydney har gjort så att jag ser på livet på ett nytt sätt!




Tobago Keys


Tips till er som ska till Oslo
2008-10-29  16:39:00

Get more visitors to your blog! Permalink  RESTIPS  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Det är många som frågar och undrar hur man ska gå till väga för att bäst få jobb här i Oslo. Jag tänkte skriva lite tips som jag, hittills, har lärt mig av den tiden jag har varit här (1½ månad). Hade jag gjort om min resa hade jag gått efter den här ordningen:

 

1.       Sök boende hemma i Sverige. Gå in på nav.no, finn.no och hybel.no och gå igenom alla annonser och skriv/ring till de som passar dig. Man kan också bli medlem på resedagboken.se och backpacking.se och skriva i forumen där. Läs vad andra skriver och lägg även in en egen diskussion och berätta när och var du vill bo osv. (Det var så jag hittade vårt boende) Jag tror att det är en stor fördel att ha boende innan man kommer hit, för vi har träffat många som hör på "snacket" hemma i Sverige om att det är så lätt att få boende och jobb här. Så de bor på vandrarhem och tror att allt löser sig dagen efter att de anlänt. Men man måste ha tålamod, och det är svårt att ha när man bor på ett dyrt vandrarhem och då man får panik och flyr hem.

 

 

2.       Gå till skattekontoret. Så fort du kommit till Oslo ska du gå dit så att du får ditt skattekort så fort som möjligt så du kan få lön. Det kan ta lång tid.

 

3.       Skaffa norskt telefonnummer. Det bästa är att skaffa det precis när du kommer, så att du ger ut ett nummer till jobben du söker. Annars måste du ha ditt svenska nummer fram till att du fått jobb och det blir väldigt dyrt att hålla på att ringa på. Alternativt att du tar med dig två mobiler, det är smartast. Det bästa och billigaste ska vara Tele2, och det beställer man via internet, så det kan man fixa redan i Sverige. Jag har Chess och det är helt ok, men ska byta till Tele2, LeBara ska vara billigt också.

 

4.       Sök jobb. Det bästa är att börja söka i god tid hemma i Sverige via internet, via nav.no och finn.no. Man kan också hitta jobb genom den svenska arbetsförmedlingen ams.se. Sök effektivt hemma och skriv upp adresser som är intressanta som du besöker så fort du kommit till Oslo. Skriv ut massvis med CVn innan du åker. När du väl kommit hit har du inte tid att sitta framför en dator hela dagarna, det är bara onödigt. Nu ska du ut och visa upp dig. Gå runt på stan och se vart de söker personal och gå in på ställena med motivation. Det är många svenskar som bara går in på det ena stället efter det andra utan att egentligen veta vad de söker, och det blir så genomskinligt. Man ser på dem att de är panikslagna och vill ha vilket jobb som helst. Försök att alltid leverera ditt CV direkt till den personalansvarige, fråga annars när den personen är på jobbet och kom tillbaka då. Man ska veta att det är stor konkurrens att gå och söka på Karl Johans Gate. Tänk att alla svenskar går upp och ner där, nya varje dag och alla de ställena får hur många CVn som helst. Sök dig lite mer till smågator och runt om, i köpcentrum lite utanför. Ha tålamod! Vissa har tur och får jobb direkt, för andra kan det ta några veckor innan man får något. Men alla får jobb, om man söker effektivt och vet vad man vill.


Andra sidor med jobbannonser: deltidsjobb.no, monster.no, gigass.no, stepstone.no, rubrikk.no, zett.no, jobb24.no, jobbdirekte.no, jobbguiden.no, jobbnor.no, medrec.no.

 

5.       Adecco.no, Profice.no, Manpower.no osv. Det bästa är om du skrivit in dig på dessa sidor innan du kommit hit. Gå sedan till ett sådant kontor och prata med någon där. Boka en intervju och visa verkligen att du vill jobba så borde de hjälpa dig ganska fort och sätta ut dig på vikariat. Vissa säger att man får mycket sämre lön via ett sådant bemanningsföretag, men det tycker inte jag stämmer. Det är bra till att börja med så man har ett jobb, så kan man söka vidare samtidigt.

 

Andra bemanningsföretag: kellyservice.no, jobzone.no, toptemp.no, personalhuset.no, lenas.no, topteam.no, grata.no, bjorgfjell.no, nefas.no, okonomipersonell.no, orcus.no



6.       Svenska Föreningen. Eller Svenska Förnedringen som vi kallar det. De hyr ut billigt boende men man får bo ofräscht och trångt tillsammans med många andra. Och det är alltid fullt så ska man bo där får man skriva upp sig i god tid. Men de går inte att lita på. Man kan också bli medlem för att få hjälp med jobb och skattekort osv. Det låter väldigt bra det dem säger, men man blir bara lurad. Allt som de kan hjälpa en med klarar man helt utmärkt på egen hand. Om man bestämmer sig för att bli medlem och vill få hjälp är det jätte viktigt att man är på dem hela tiden. Men jag tycker inte de är värda ett enda öre, så skit i dem!

 

7.       Under 20 år? Om man är under 20 år och bara har tänkt jobba ihjäl sig utan att ha lite kul så ska man ju komma hit. Men annars tycker jag man kan vänta tills man fyllt 20. Man får inte jobba inom servering om man inte är 20 år eftersom man varken får servera eller dricka alkohol som är starkare än 22 %. Så det är 20 års gräns på nästan alla krogar. Vi trodde att det finns ju alltid undantag, klart man kan komma in även om man inte är 20 år, men det är nästan helt omöjligt.

 

 

Detta är bara min syn på det hela och jag hoppas att jag kanske har gett er lite tips. Är det något jag glömt är det bara att kommentera!


Nyare inlägg
I have moved! Check out my new site at Emelie's Travels.
Home

Welcome to my blog! I'm writing mostly in Swedish, but feel free to use the google translation tool to read it in your language.
Alberta, Canada
Stockholm, Sweden
Follow on Bloglovin




Are you interested in my photos? Please visit mostphotos.com/emelaia for more information.


My photography interest started in 2012 when I did my snowseason in Canada. I bought my first DSLR in December 2013 and since then I've been practicing on my own, always trying new things and ame for getting better photos.
- Nikon D610
- Panasonic Lumix DMC GX1
- GoPro Hero3+ Black Edition



Emelie Persson
Stockholm, Sweden





In this blog I'm writing about my life as a backpacker and a seasonal worker. I've been traveling the past five years and just can't stop. I'm simply too dependent and the grass is always greener on the other side they say... I hope to inspire and help other Travellers by sharing my experiences through this blog. If there's any questions, don't hesitate to write a comment or contact my mail. And remember, a little comment will inspire me to write more often!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...