Emelies Travels

Nu sitter jag och Emma i Strasbourg. Hur vi hamnade här? Det är en lång historia. Efter en vecka i Barcelona var det dags för oss att börja ta oss hemåt, pengarna bara flög ifrån oss. Så vi hade sett fram emot en spännande resa till flygplatsen och hitta en billig biljett. Många vi pratat med har sagt att man kan hitta superbilliga biljetter om man lyckas få de allra sista på flygplatsen, om någon tex missat planet osv. Jättespännande att inte veta heller, tyckte vi, så självklart skulle vi testa detta.

Supergenierna Emelie och Emma planerade en sista dag på stranden, en torsdag, och sedan åka till flygplatsen. Vi hittade några holländare som vi delade taxi med, och vi var väl framme vid 7 tiden på kvällen. Mycket smart av oss, med tanke på att det är början på augusti, alltså högsäsong, det är helg och självklart är ju alla flyg fullbokade. Eller svindyra. Och med svindyr menar jag att den billigaste biljetten till Stockholm kostade 1000 Euro per person, alltså över 10 000 svenska kronor. Jo men visst, det har man väl råd med?? Äsch tänkte vi till en början, man kan ju alltid hitta nått, om man verkligen försöker. Sedan ska man också ha i tanken att vi var i Spanien, och spanjorer är inte direkt serviceinriktade eller medmänskliga, om de ens kan förstå ett ord engelska. "I do not help you with your problems if you don´t have the money" var en av alla kommentarer vi fick. Fortfarande med en gnutta hopp i kroppen hittade vi ett gömställe att sova på under natten, för att fortsätta söka efter den billiga resan hem när alla biljettförsäljare hade öppnat igen morgonen därpå. Men vi fick inga bättre napp dagen efter. Våra humör gick åt skyarna och paniken började växa. Det billigaste vi kunde hitta var ett flyg ett dygn senare till Oslo, för ca 400 Euro per person, men vi visste inte hur vi skulle ta oss ifrån Oslo eller vad det skulle kosta. Det helt sjuka är att jag har tittat på biljetter till Thailand i september, och då kan jag få tur/retur för 4500 svenska kronor. Så att lägga samma pengar på en enkelresa hem från Barcelona kändes inte som det allra roligaste.

Som tur var höll Emma ändå uppe hoppet i sista stund, så vi tog oss i kragen och åkte tillbaka in till Barcelona till tågstationen för att se vad det kostade att åka tåg. Något som jag egentligen inte var sådär superintresserad av, med tanke på den kaotisk artade tågresan från Rom med klassen för ca 3 år sedan. Då svor jag att jag aldrig skulle åka tåg från Europa hem någonsin igen. Men, nu sitter jag här, i Frankrike och vi har missat vårat nästa tåg.

Det började med att vi fick en supersmart biljett, som man får åka i hela Europa i 10 dagar för bara 159 Euro. Men då kunde det tillkomma några reservationer på tågen, men i Barcelona sa de att reservationerna skulle vi boka när vi kom fram till Cebere i Frankrike. Så vi satte oss på tåget, trötta som aldrig förr och längtade efter att få byta till tåget som skulle gå hela natten upp till Strasbourg för att få lite sömn. Väl framme i Cebere fick vi reda på att tåget var fullt, och nästa gick inte förrän nästa dag. Paniken bara skrek i våra ansikten, det enda jag såg var den här lilla, äckliga knarkhålan till tågstation mitt i ödemarken som vi skulle vara tvungna att övernatta på. Det här var bara inte möjligt. Som tur var fick vi till slut hoppa på tåget, men vi hade inga egna platser. Så i 14 timmar har vi gått från ledig stol till en annan, till att sova i bagageutrymmet, på golvet, till att hitta en ledig 1 klass hytt med sängar, dock rädda för att bli tagna av kontrollanten. Dessutom, av en ren slump skulle jag vid ett stopp, kolla till att vårt bagage när vi låg i hytten, så att de inte hade fått fötter och sprungit iväg. Plötsligt kom en konduktör fram och frågade argt vart jag var påväg, och jag svarade att jag skulle på toan, livrädd att han skulle upptäcka Emma som låg kvar i 1 klass hytten. Men han undrade vart jag skulle av, för att vagnen vi var på skulle de lämna på stationen medan resten av halva tåget skulle fortsätta. Fatta vilken tur att jag just då råkade gå förbi honom, annars hade vi ju vaknat upp mitt i ingenstans.

De 14 timmarna skulle egentligen bara vara 12, men mitt under resan stannade tåget i 2 timmar pga en olycka. Ett annat tåg hade kört in i en bil och polisen var ute på spåret och letade efter kropparna. Därför sitter vi nu här och har missat vårt andra tåg. Men vi har fått en ny resplan så vi kommer nog hem så småningom. När tåget väl började åka såg vi olyckan, och poliserna hade tänt ljus vid en plats. Fy fan så himla hemskt! Nu ska vi snart hoppa på vårt nästa tåg.

Jag säger bara en sak. Det var första och sista gången jag åkte till en flygplats för att hitta en billig biljett. Det värsta av allt var att vi kollade online några dagar innan och hittade biljetter för 150 euro, men vi bokade dem aldrig eftersom vi trodde att vi skulle komma ännu billigare undan. Jaja, det man inte vet får man väl ta reda på, och nu vet vi.