Emelies Travels

Inte riktigt va... Vi ”kämpar” vidare på vårt nya jobb. Det oturliga är att vi knappt har några timmar. Förra veckan tjänade jag tillräckligt för hyran så jag hade resterande 700 kronor. Jaja, vi går ju i alla fall inte back… Vi tjänar lika mycket i timmen som det förra jobbet, problemet är bara att vi aldrig jobbar. Vår farm suger. Maskinen har gått sönder 3 gånger så att vi har varit tvungna att åka hem eller sitta och vänta på reparation i timmar. Inte får vi betalt för den tiden inte… Vi har försökt se oss omkring, kollat efter andra hostel och jobb osv. Men det är så lite tid kvar för oss här nu, så det är liksom ingen vits. Vi kommer inte få ett nytt jobb för en dryg veckas arbete. Det är väl bara att stänga av tankarna i huvudet om pengar och bara ha kul istället (utan att spendera pengar?!). Vi har i alla fall börjat motionera. På Barbera fick vi ju värsta workouten varje dag, men nu när vi står och packar paprika använder vi inte speciellt många muskler. Det är väl ögongen som rör på sig mest, så man till slut blir hypnotiserad och tror att man ska somna på rullbandet… Så vi har börjat gå powerwalks runt 1½ timme per dag, för nu finns det ju massa dötid helt plötsligt. Vi brukar gå förbi en hel del olika fält. Vi pallade majs en dag och käkade rå, färsk majs, jätte gott, och senast idag gick vi förbi ett par chilis.

Det är jätte dumt att vi inte får några timmar på jobbet å ena sidan, men å andra sidan blir jag lika lättad varje gång när vi får höra att vi har ledigt. Jag hatar det där jobbet. Det är det tråkigaste man någonsin kan göra, det mest IQ befriade man kan ägna sig åt och cheferna är dumma i huvudet. Vår chef ser ut och låter som en man men är kvinna, hon luktar så mycket svett så jag har aldrig varit med om något liknande. Och såklart så har jag fått den positionen på jobbet där jag måste stå och jobba jämte henne hela dagarna. För den som känner mig så vet ju ni att jag har fått mormors luktsinne (mormor har inget luktsinne så jag fick en persons extra luktsinne) så jag håller på att dö under arbetstid. Jag vet inte var jag ska ta vägen, kippar efter luft, håller andan, räknar ner hur länge jag kan klara av utan ny luft… Och så stanken av rutten paprika eller lukt av paprika över huvud taget. Jag kräks. Nej nu får jag sluta klaga, men jag säger bara en sak till: jag sätter inte min fot på industri igen, och den som bjuder på fylld ugnsbakad paprika när jag kommer hem blir inte uppskattad!

Men hur som helst, vi har det riktigt bra här, trots tråkiga jobb. Vi har roligt. Jossan som var osäker på om hon ville stanna här i Australien, har nu separationsångest. Vi vill liksom inte åka härifrån, fast vi ändå vill det för vi ska få resa mer! Jossan har i alla fall erkänt att hon är glad att hon stannade, och hon är glad att jag pushade henne så. Hon hade ångrat sig om hon hade åkt hem.  Sverige finns ju kvar! (Förhoppningsvis, man vet ju inte med världen längre…) Vi har haft riktigt roliga utgångar i lilla Bowen, sjungit karaoke och blivit tajta med en hel del folk.  Bland annat Sonia, italienaren, och Paul, gubben med skägg. Det är ganska komiskt faktiskt, det ser säkert hel sjukt ut när vi går ut och festar med honom, men han är vår polare och vi har riktigt kul med honom. Han har tagit hand om oss sedan början på Barbera farmen, han är ingen slusk som han kanske ser ut att vara.

Förresten! Tack för brevet mormor, och tack mamma för paketet! Algrens bilar och Marabou, det satt fint det! Det satt bra med nya kläder också, och enligt bilderna kan ni ju se hur trötta vi är på våra gamla kläder. Så fort paketet kom slet jag och Jossan tag i varsitt stycke plagg och vips kände vi oss som nya! Och nu rullar Solsidan på datorn här varje kväll. Lite nostalgi på svensk sommar, men bara lite! Herregud, er sommar är ju snart slut och vi får det bara varmare och varmare här! Nu kanske jag är elak… Vi ska ju till Alice Springs efter nästa vecka, och då måste vi tydligen ha med oss plastpåsar till skorna ifall det kommer frost i dem under nätterna. Men dagarna ska vara riktigt varma, svårt att föreställa sig… Undrar hur vi ska klara oss i våra silkessovsäckar där ute i öknen?

Nu har vi bytt farm för det har strulat till sig för Barbera. Tidigare i år gick farmen i konkurs, men fick hjälp av banken så de kunde fortsätta hålla arbetet igång. Men nu när vi har planterat kanske hälften av hela farmens marker så kan vi inte fortsätta. Barbera är skyldig banken multum med pengar och nu finns det inga pengar kvar att köpa nya plantor för. Det gick till domstol och nu var vi alla tvungna att försöka hitta nytt arbete. Det gick fort dock, vi hamnade på en ny farm nästa dag. Men nu är det slut på det ”roliga”. Ingen mer sol eller träning för vår del. Nu ska vi stå inne i ett jäkla skjul, sortera och paketera paprikor. Man är aldrig nöjd och man klagar på allt, men man inser inte att man har det bra förrän man först mister det. Nu saknar vi att plantera helvetesplantor i skitjord. Att paketera paprika är nog det tråkigaste jag någonsin har sysselsatt mig med i hela mitt liv. Det kommer tusentals paprikor på ett rullband, så ska du stå där på samma ställe en hel dag och sortera ut dem efter färg och märken. Är dem lite ruttna ska de slängas, är de lite mjuka ska de till process (där man skär av bitar av paprikan och använder i såser och dipper osv) är de små ska de i en låda, är de större ska de i en annan, och lika så om paprikan är lite grön. För den som inte visste så är röd och grön paprika samma. Den gröna är plockad tidigare än den röda så egentigen är den omogen. Ibland är det väldigt mycket grönt på en röd paprika, och då slänger man in den i ett värmerum så den mognar till sig och blir helt röd. Man blir helt yr i huvudet av alla paprikor som åker runt. Vi får inte lyssna på musik och maskinerna är så högljudda så man kan inte prata med varandra. Så fruktansvärt jävla tråkigt. Och det är inte speciellt lätt att bedöma de där jäkla paprikorna. Man gör så gott man kan men så har man ändå bedömt fel när cheferna kollar igenom lådorna. Dessutom, har ni luktat på en paprika förut? Jag visste inte hur en paprika luktar innan jag hamnade i detta skjul, fy fan säger jag bara. Lukten är så jävla äcklig, plus att det åker omkring en massa ruttna paprikor överallt. Jag har aldrig funderat på en paprikas liv förut, men jag inser nu vilket jävla jobb det är innan den lilla grönsaken kan säljas ute i affären. Först ska jorden plöjas, sedan ska det läggas plast, det ska planteras plantor på plasten, sedan ska det vattnas och skötas om, sprutas med gifter osv. Så ska man ta bort ogräs runt omkring plantan. Handlar det om tomater ska det sättas upp pinnar i marken för att ge plantorna stöd. Sedan ska grönsakerna få tid och värme på sig för att växa, och tillslut ska de plockas. Sedan ska de sorteras och packas, och det är många paprikor som kastas. Förstå hur mycket pengar och arbetskraft detta handlar om? Och ändå tjänar dem så sjukt mycket pengar. Och tänk hur många fingrar utan handskar som har rört på en paprika, det är helt sjukt. Tvätta frukten innan du äter den säger jag bara. Hur som helst, vi har lite mer än två veckor kvar här nu, så vi borde väl klara av detta…

Glatt gäng på Cubie

Ambra och Barbera för några helger sedan

Jossan, Saliya, Joe och jag

Hej då solbränna, nu drar vi in på packingshed

Vad kan man göra egentligen för att inte slösa pengar på onödiga saker när man är ute och reser? Få ut så mycket som möjligt men gratis, eller för en billigare peng. Det finns många tips och knep, och nu tänkte jag dela med mig lite av våra egna erfarenheter vi hittills har hittat på.

• Betala för att tvätta? Nej tack. Man kan lätt använda sig av pinnen på en tops istället. Ta bort bomullen och stoppa sedan i tre stickor där man annars stoppar i pengar. Leta efter rätt ”hål” tills du hör ett klick, dra sedan in den silvriga grejen precis som om det var pengar där i. Men släpp inte pinnarna för då kanske de åker in i maskinen och då går den sönder. Dra sedan ut silvergrejen och maskinen startar. Detta funkar även på torktumlare, men det funkar bara på sådana maskiner som har ett betalsystem som ni ser på bilden.

• Äta billigt. Som jag sagt tidigare så finns det billigare cheeseburgare än den vanliga lilla cheeseburgaren på McDonalds. Dels har vi Cheeseburger Deluxe, en minivariant av McFeast (som för övrigt inte finns utomlands i stor storlek konstigt nog). Sedan har vi McDubble, en cheeseburgare med två bitar kött. Lunch för en tia en dag man glömde massäck är ju helt ok. Ingår det frukost på hostelet kan man lätt fixa en lunchmacka. Det finns väl ingen gräns på hur mycket man får äta? Salt, peppar och ketchup finns lättillgängligt på McDonalds. Gå till bagerier eller caféer precis innan de stänger, då får du gratis bröd eller mackor som de annars hade tänkt slänga.

• Äta smart. Man vill inte spendera allt för mycket tid i köket när man är backpacker. Det är inte kul att laga mat när 15 andra pers står och glor på vad du gör, och det finns heller inga redskap. Men äta bör man annars dör man. Nudlar kokar man inte. Man använder antingen kokvattenkranen eller vattenkokaren och låter nudlarna mjukna i några minuter. Vi gör gröten i mikron varje morgon, går på 2-3 minuter. Man kan göra omelett i mikron också. Två ägg med lite vatten i en skål runt 5 minuter i mikron så är det klart. Sedan kan man steka konservsvamp och lök i mackgrillen och lägga på omeletten. Tar inte speciellt lång tid. Vi brukar även steka köttbullar i mackgrillen. Ägg och pasta kan man koka i vattenkokaren, fungerar alldeles utmärkt.

• Drick billigt. Goon är det enda alternativet här i Australien. En 4 liters vinbox kostar runt 60 -70 kronor och man blir full på tre glas. Farligt men bra. Måste man ändå fylla på i baren så är det kannor som gäller. Jag gillar öl, men Jossan gillar cider. Då kompromissar man. Blanda öl med cider och häll i lite syrup så får du Snakebite. Gott. Köp aldrig små läsk. Köp bigpack och dela upp den i gamla vattenflaskor istället. Då får du mer läsk för samma peng.

• Internet. Använd McDonalds gratis WIFI. McDonalds finns överallt och man kan sitta hur länge som helst. Fungerar ändå helt ok. Annars finns det caféer eller pubar som man kan gå till där det räcker att köpa en läsk för att sitta i flera timmar.

• Utnyttja andra. Det finns hur många människor som helst runt omkring dig. De vet alltid saker som du inte vet. Fråga hellre för mycket än för lite, och ha alltid ögonen öppna. De har säkert en massa filmer och musik på sina datorer som du kan få istället för att ladda hem eller köpa.

• Utnyttja hostelet. Tog tvålen slut? Ingen fara, fyll på den gamla förpackningen på toaletten. Ett lakan kan fungera som filt på stranden.

• Bo billigt. Börjar det sina i plånboken? Dela en säng och sov skavfötters, låt bara ingen se att ni egentligen var två som checkade in istället för en. Eller om man ska checka in sent kan en person betala för en säng, och ibland när man kommer in i ett rum så är det tomt och då kan man ta in resten av gänget så delar alla på priset av en säng. Ganska riskabelt dock. Couchsurfing är ett bra och billigt sätt att bo på. Man lånar andras soffor gratis.

• Har du fått bedbugs? Stoppa i allt du äger och har i torktumlaren så tar det död på varenda liten rackare. Fly sedan så långt ifrån sängen som möjligt eller byt hostel illa kvickt.

• Hårfön? Behövs inte. Huka under handtorken istället.

Vi stannar i Bowen till den 6/7 augusti, så ytterligare en månad. Jag tänkte bara skriva min adress ifall det skulle finnas en omtänksam själ där hemma som kanske får lust att skicka ned någon surprise till mig. Lite svenskt godis kanske, en tub kaviar, en försenad midsommarburk sill, en tidning eller bara någon fin topp? Vad som helst egentligen, alla får paket hemifrån här så det skulle vara kul att känna att man inte är helt bortglömd här borta på andra sidan jorden. Absolut inget tvång, men det skulle vara väldigt uppskattat! Om mamma får för sig att skicka något kanske du skulle kunna skicka ned den här klänningen? Jag saknar den…

Jag och brorsan i Sydney

Min adress är i alla fall:

Emelie Persson

c/o Aussie Nomads Backpacker Resort

P.O. Box 453

Bowen QLD 4805

Australia

Jag skrev i förra inlägget att vi hade en helvetesvecka. Denna vecka är ännu värre. Jag hatar att plantera paprika! För det första: plantorna är så små så de knappt går att ta i. Om man lyckas ta upp en planta från backen utan att ha själva plantan i handen och roten kvar i backen, så återstår att försöka plantera den i jorden som består av stenbumlingar. Och klarar man av att plantera den så kallade plantan på en sten så är det bara en sak kvar. Den ska täckas över med stenhård lera som knappt går att rubba. Så ser våra dagar ut, med ömmande ryggar, axlar, händer, fingrar, nacke, rumpa och lår. Många gånger tänker man att det finns ingen möjlighet i världen att man skulle klara av att böja sig en gång till, men man gör det i alla fall. Och ibland börjar man krypa längs raderna för att ändra teknik och minska smärtan i ryggen, men det slutar alltid i samma position. Oergonomiskt böjd rygg. Sedan har vi humöret. Jag vet inte hur många gånger jag har svurit på dessa plantor, kastat dem i backen och sparkat på leran. Men ingenting hjälper, vi har till och med testat att prata med plantorna. Nej, det enda som funkar är väl att stå ut helt enkelt.

Nu har våra härliga arbetskamrater Ambra, Sonia, Manon och Julia lämnat oss. Mycket tråkigt för oss, men kul för dem för nu börjar de resa runt i Australien. Det kommer väl nytt folk så småningom!

Varje morgon ser soluppgången olika ut, ena dagen vackrare än den andra

Vi möter många grodor under våra dagar

Julia och Jossan redo för en plantrunda

Förra veckan var ett rent helvete på jobbet. Fy fan säger jag bara. Vi skulle plantera paprika på ett stort fält, och det såg väl inte så farligt ut från början. Men allt gick bara emot oss. Plantorna var väldigt små, så när man tog i dem så bara föll de i bitar. Och jorden var så jäkla kass. Stenar överallt, och den sög åt sig allt vatten. När vi planterar så gör traktorn hål och det rinner i en vattenblandning i hålen. Då blir det en liten pöl där i, så jorden blandas runt och täcker plantan. Men eftersom jorden sög åt sig allt vatten så var det som att plantera torrt, vilket betydde att vi var tvungna att gå efter traktorn och täcka över varenda lilla planta för hand. Det var det riktiga helvetet. Vi stod böjda från morgon till kväll, så tillslut kunde man inte räta ut ryggen för man fastnade i böjd ställning. Det gjorde ont som fan i rumpan och undersidan av låren eftersom man stod med ena benet uppe på jorden hela tiden. Fingrarna ska vi inte ens prata om. Hela handen var katastrof, helt förstörd av den hårda jorden och de vassa stenarna. Jag trodde aldrig att vi skulle klara det. Men de gjorde vi och det tog oss en hel vecka att bli klara med det där helvetesfältet.

Detta förjävliga arbetet fick oss på dåligt humör, så vi bestämde oss för att skita i allt och gå ut på fredagskvällen. Vi drog in till nattklubben Cubie och festade loss och kom hem lagom för 1½ timmes sömn innan jobbet. Den dagen var lång, och det blev ju inte bättre för att traktorchauffören körde över min ryggsäck på morgonen. Vi såg allihop hur nära han var området där våra väskor var, men vi trodde aldrig han lyckades köra över något. Jag som hade planerat bakisdagen med överösta vattenflaskor och energidryck, fick en besvikelse när jag öppnade väskan. Allt var mosat, förutom matlådan och två apelsiner konstigt nog. Fan tänkte jag, jag som var så jäkla törstig. När jag sedan kom på att mina solglasögon låg i väskan och upptäckte att de var i tusen bitar så blev jag ursinnig och ledsen. Tänk om jag hade haft kameran och mobilen i väskan också som jag brukar… Det tog chauffören ett par timmar att tänka igenom vad han hade gjort, och tillslut slutade han förneka att han kört över väskan och gav mig 100 dollar för glasögonen. Det trodde jag aldrig, så då blev jag glad igen! Däremot gick jag runt och funderade på en händelse från förra året. En tysk tjej hade varit ute kvällen innan hennes första dag på jobbet, hon gick direkt från festen till jobbet och drack bara en liter vatten, och hon hade heller ingen hatt på sig. Det slutade med att hon dog på grund av vätskebrist, och jag bara tänkte att det skulle hända mig. Kepsen var neddränkt av energidryck (som jag för övrigt har fått av Barbera och får mig att se ut som Emil i Lönneberga) och jag hade inget vatten. Men tillslut fick jag två stora vattenflaskor och jag tog mig igenom dagen med livet i behåll.

Allt verkar hända mig, kanske har jag fått tillbaka min otur som jag hade i säsongen i alperna. (Bruten handled, spricka i revbenen, svart sår på näsan, ögoninflammation och allt vad det nu var.) En tjej i vårt rum blev utslängd från hostelet, så då fanns det helt plötsligt en undersäng ledig. Den skulle jag ha! Nästa dag insåg jag att jag hade blivit ihjälbiten av bedbugs. Fy fan. Det kliade som fan så jag visste inte var jag skulle ta vägen. De jävla krypen bodde i hennes madrass så nu fick jag flytta tillbaka till min gamla säng efter att ha tvättat alla mina grejer för att ta död på dem så de inte skulle sprida sig. Betten är hundra gånger värre än myggbett, och de biter i rader direkt efter varandra. Så jävla äckligt är det. Man ser dem inte, och de kommer fram under natten när det är mörkt och när de känner kroppsvärmen, och så börjar de vandra runt på en utan att man märker det. Men nu har de köpt in en ny madrass så jag hoppas att jag har lyckats få bort dem från mina kläder så jag slipper gå och riva upp min hud.

Efter att fältet var klart fick vi en dags ledigt, och kvällen till ära var det Fancy dress party på hostelet. Inte så lätt att klä ut sig när man knappt ens har vanliga kläder att ta på sig. Men jag hittade ett par gamla fjäderörhängen i rummet och så fick jag bli Pocahontas. Jossan var leopard och det fanns alla möjliga kostymer. Kul kväll! Det tråkiga är att dem vi har lärt känna på jobbet och på hostelet börjar dra sig vidare nu, så hela denna vecka har vi sagt farväl till en drös med folk. Riktigt tråkigt, men det kommer in nytt folk nu också och vi har faktiskt tagit oss halvvägs igenom tiden här i Bowen. Dessutom firar jag halvår den här veckan. Det har alltså redan gått 6 månader från att jag senast var i Sverige. Sjukt. Tiden går fort när man har roligt!