Emelies Travels

Nu har det gått två dagar till, och jag har faktiskt jobbat. I förrgår ringde en tjej till oss angående att vi söker en ny inneboende. Så vi bestämde träff med henne så hon kunde se vår lägenhet. Precis när vi skulle möta upp henne så ringde Jens, en kille som jobbar på Casablanca, och frågade om vi kunde komma upp och prata med honom. Nu fick vi brottom, lägenhetsvisning, duschning, ätning, göra sig i ordning på typ 40 minuter, ändå kom vi 5 minuter tidigt. Där möttes vi av Jens och några andra, och vi trodde bara vi skulle prata lite, men det visade sig att både Emelie och jag skulle jobba den kvällen. Provjobb alltså. Det visade sig också att vi skulle konkurrera med varandra, och börja jobba tillsammans, men sedan jobba en dag i taget med tjejen som skulle bestämma vem av oss som fick jobbet. Vi kutade hem och bytte om, och jag var så nervös så jag höll på att skita i brallan. Tur att man slapp oroa sig så mycket, eftersom vi knappt hann blinka innan vi stod där i baren. Kvällen gick faktiskt väldigt bra, och jag hade roligt som bara den. Jag kände ändå att jag gjorde bra ifrån mig, men personalen var lite svårflörtad och verkade inte så intresserade av att veta vilka vi var.
 

Hur som helst körde jag och Emelie sten sax påse om vem som skulle börja jobba nästa dag. Som tur var så vann jag, och hela nästa dag var ett helvete för jag var så nervös. Jag och Emelie åkte med personalen till Western Aqua Land nästa dag för vi trodde att vi skulle knyta viktiga kontakter, och underlätta för kvällen. Men fan, det kändes inte ok att lämna Emma kvar hemma i Magaluf på sitt jobb, hon som mest av alla har velat åka dit. Jag skulle inte gjort det egentligen, men ibland är man inte så klok som man tror. Förlåt Emma, du är den som går före allt annat, alltid!

På kvällen gick vi och åt fajitas på La Bodega och det var riktigt gott, säkert ännu godare om jag inte hade varit nervös och fått tvinga in maten. Sedan var det dags att ta sig bort till Casablanca för att jobba och bli bedömd av en tjej som heter Mona. Ok, jag säger såhär: det var den värsta kvällen i hela mitt liv, jag ville gråta, jag ville hem, hem till Sverige, jag stängde in mig på toaletten för att försöka rymma. Att en liten bitch kan klanka ner på en person så otroligt mycket som Mona gjorde på mig har jag aldrig varit med om förut. Det var hemskt. Till slut vågade jag inte ens hälla upp shots för jag var rädd att göra fel, eller få en nedlåtande suck i ansiktet. Dessutom verkar det här stället ha ett motto som låter ungefär såhär: Sälj vad du kan, så mycket som möjligt, men helst dig själv. Och jag visar fan inte brösten bakom baren för folk bara för att få dricks. Eller lägga mig på bardisken med bar överkropp nedsprutad i grädde för att låta någon slicka av det från mig. Nej, det kan andra göra, jag hamnade på fel ställe helt enkelt. Och mådde dåligt som in i norden.

Ikväll jobbar Emelie, vi får väl se hur det går. Jag vet bara att jag gjorde absolut inte mitt bästa igår eftersom mitt humör och självförtroende lämnade mig i sticket väldigt tidigt på kvällen så jag hade inte ens någon social kompetens kvar. Det känns också riktigt piss att konkurrera med en kompis, som är riktigt duktig. Fy fan säger jag bara.

Nej, imorgon kommer en ny dag, och jag ska inte ge upp. Nu har jag insett att jag har valt helt fel ställen att söka på. Jag ska dra mig lite längre bort mot pubar där det finns gott om barnfamiljer, folk som dricksar för riktig service och trevlig personal, istället för ett horigt yttre.
 

(Ps. Tjejen som skulle bo som inneboende var tvungen att åka hem efter att barskolan slutat. )

Killarna från Casablanca tävlar på AquaLand