Att älska det man hatar2009-11-16 16:32:11
Nu har jag varit en vecka på Gotland hos Emmaslemma, det var riktigt nice å få träffa henne igen. Blir liksom inte riktigt så som man har blivit van vid att det ska vara när vi är på olika håll... Vi hade i alla fall en chillvecka med spökjakt, spelkvällar, lite fest och mycket tv tittande på den ganska öde ön, och mysigt var det!
Nu är det inte långt kvar tills jag drar... Nästa vecka redan, drar jag till Danmark på kurs inför resan, och en vecka efter det bär det av. Än så länge går det ganska bra, men snart, om jag känner mig själv rätt, kommer jag bli så nervös att jag undrar om det är värt det. Tiden innan jag drar iväg på en sådan här resa, helt själv, att inte ha nån aning om hur någonting kommer se ut, vilka andra som jag kommer hänga med eller att inte ens veta vilka jag ska bo med, det kan ta kål på mig. Det är det värsta jag vet. Jag fullkomligt hatar det. Jag undrar varför jag gör så mot mig själv, men ändå kan jag inte fega ur, det finns ingen återvändo.
Men så fort jag är på plats, då älskar jag det! All oro som jag haft var förgäves, för det finns inget så roligt som att utmana sig på något som man egentligen inte vågar. Alla människor man träffar är oftast i samma sits eller bara väldigt öppna. Man får så mycket mer kontakt med folk när man åker själv. Men hade jag tittat några år tillbaka så hade jag aldrig trott att jag skulle hålla på och flänga omkring helt ensam, liten och vilsen i stora vida världen. Men det har blivit en drog. Det finns mycket i livet som jag inte skulle våga, egentligen, men jag tvingar mig för kicken efteråt övervinner alla känslor man hade innan man gjorde det.
Så det är mitt svar till er som frågar hur jag vågar åka iväg själv. Jag vågar inte. Jag tvingar mig själv för att jag vet att jag aldrig någonsin kommer ångra att jag gjorde det. Och jag kommer aldrig ha så kul som på en sån här resa. Men nej, jag blir inte van vid det, det är alltid lika jobbigt. Och alltid lika roligt!
Det man ångrar mest i sitt liv är det man aldrig gjorde när man hade tillfälle.
Jag tror jag kände på samma sätt när jag var ung och reste ensam till England. Det blev det mest fantastiska året för mig !! Alla resor jag gjort har varit minnesrika och till stor glädje. Stå på dig. Jag önskar jag var ung och kunde följa med dig.