Emelies Travels

Vi gick upp tidigt för att hinna med färjan som skulle ta oss till södra ön, så tidigt att vi inte hann äta frukost på hostelet. Färjan tog runt 3 ½ timme och vädret var strålande. Jag låg ute på däck och sov i solen och jag vaknade till när vi närmade oss sydön, och det var så otroligt vackert. Vi åkte in i något som jag tror liknar fjordarna i Norge och bergen var helt gröna och täckta av tät buskage, träd och palmer. Jag spanade efter delfiner, och typsikt nog hade jag suttit i flera timmar och kikat runt, men under fem minuter som jag gick in i båten så kom folk springandes efter mig och ropade ”Emelie, dolphins!”. Självklart missade jag dem! Väl framme på andra sidan hoppade vi in i Straybussen, och nu hade vi blivit ett allt större gäng sköna människor. Vi stannade till vid en vinyard och smakade av några viner och lite Nya Zeeländsk fudge längs vägen, smarrigt! Efter en oerhört lång dag med endast transport så kom vi äntligen fram till Marahau, eller Abel Tasman som det heter nu för tiden. Det var holländaren Abel Tasman som var den första europén som upptäckte Nya Zeeland, och därifrån fick platsen sitt namn. Vi kom fram runt klockan sju på kvällen, så det hade redan blivit mörkt. Vi körde in på en gård där vi skulle bo, Old Macdonald Farm (ia-ia-oo!) och vi bodde med de svenska tjejerna, från bussen, Emma och Sara, i en liten hytt med eget kök utanför. Efter lite käk drog vi upp till lägerelden och grillade banan med choklad under den stjärnklara himlen, chillade lite där och såg en stjärna som blinkade i rött, vitt och grönt. Runt om oss hade vi massa djur, hönor, kycklingar, lamor, hundar och kor. Vi hade verkligen hamnat ute i bushen i skogen av en national park, mysigt!

Sydön, precis utanför Picton

Vinprovning

Vi stannade till vid en liten sjö och kastade macka

Grilla banan med choklad på lägerelden