Emelies Travels

Då var det dags att bege sig ut i den thailändska djungeln och skåda det vackra Chiang Mai. Vår galna guide ”Robbie” plockade upp oss och ett gäng i sin lilla bilbuss och körde oss mot bergen. Vi stannade till vid en liten hydda ute i bushen där vi blev bjudna på thailunch, och sedan var det dags att börja vandra. Det är regnperiod här just nu, så det regnar en hel del. Men varmt som sjutton är det ändå, svetten bara rinner och tar aldrig slut. Vi gick igenom djungel, risfält och floder och såg många konstiga insekter, ödlor och till och med en orm. Vandringen påminde oss om Tongariro Crossing på Nya Zeeland fast i samma miljö som vår Summit Walk på Fiji. Vi gick länge och uppförs, och stigarna gick knappt att kalla stigar. Efter ett par timmars vandring i fuktig, varm, regnskogsmiljö kom vi fram till ett stort vattenfall och vi hoppade snabbt i för en välbehövlig dusch. Dusch var precis var det var, under vattenfallet låg en stor grotta så man kunde stå i fallet och duscha av sig svetten. Riktigt maffigt vattenfall om ni frågar mig!

Efter doppet fortsatte hajk turen, uppför, uppför och ännu mer uppför. När vi inte trodde att vi skulle orka mer kom vi äntligen fram till övernattningshyddan. Mitt i ingenstans bland obebodda berg skulle vi bo, några små andra hyddor låg intill där någon bergssläkt bodde. Väldigt fattigt och slitet var det. Man malde havre i en medeltida mortel och husen var byggda av gles vass och stora löv som tak. Runt omkring gick en massa höns, tuppar och kycklingar och några nyfödda griseknoar vaggade omkring på området. För att inte tala om alla hundar. Vårt hotell, som de kallade det, var en hydda med ett golv av ett tunt lager flätad vassträ som man lätt kunde trampa igenom om man satte foten fel. Vi sov på en centimeters tunna madrasser på golvet tillsammans med resten av gänget. Så likt vi kunde komma det thailändska livet, men antagligen fortfarande lite mer lyxigt än vad de har det. Snart var det dags för middag med ris och en massa grönsaker a la Thai såklart, och våra Thailändska guider Lou och Robbie lärde oss magiska trix resten av natten.

Vi vaknade nästa dag till att tuppen gal och våra ryggar ömmade från den hårda ”sängen”. Det bjöds på te och kaffe med toastat bröd och scramble eggs. Vi började vandra igen och vi som trodde att vi kommit så högt upp vi kunde på berget hade fel. Vi skulle upp och backen var lång och tog aldrig slut. Svetten rann och skurarna kom och gick. På med ponchon, av med ponchon. Svenskt midsommarväder fast hundra gånger svettigare. Vi gick ytterligare ett par timmar denna dag, skorna var blöta, leriga och trasiga men snart kom vi fram till ett annat vattenfall. Vi skulle över floden, så vi klättrade på en smal bambustock tills vi kom över och kunde svalka oss i vattenfallet. Det började åska så vi bytte snart om igen och tog oss vidare till nattens läger. Nu öste regnet ned, och allt som var torrt innan var nu blött. Det var halt som sjutton, men tillslut kom vi fram till nästa hydda. Detta påminde väldigt mycket om den förra hyddan, fast lite mindre och mysigare. Efter middagen spelades det en massa olika spel och vi fick bland annat lära oss hur olika djur låter runt om i världen. Till exempel blir kukeliku på italienska kirrkerikirr. Mitt i allt ståhej smög sig en av de magra hundarna in i hyddan och snodde med sig en neccecär in i djungeln. När ägaren till neccecären upptäckte detta blev det ett himla liv. Vår guide Robbie blev väldigt upprörd och skulle minsann få dag på byrackan som stulit den. Full och galen tände han på några pinnar och gick ut och letade. Han hittade ingen neccecär men han fann jycken. Han sparkade och slog på den stackars lilla hunden och sprang iväg och hämtade en machetes som han skulle döda hunden med. Han tyckte att den gjorde bättre nytta på vår BBQ. Efter många, långa invändningar lyckades vi övertala honom att lugna ned sig och leta vidare efter nececcären nästa dag. Phu det var nära ögat att skåda ett hundmord… Under natten sov vi i vår koja under myggnätet till ljudet av det piskande regnet mot lövtaket, och vi sov gott trots det hårda underlaget.