Emelies Travels

Nu är det slut på farmar, sheds, plantering, packning, böjda ryggar, tråkiga minutrar och framför allt, det är slut på CAPSICUMS! Ingen paprika för mig på ett tag nu alltså… Men det betyder också att det är slut på Bowen, ny vänskap och en rolig tid. Det ska bli så fruktansvärt lättande att lämna detta lilla stället, men samtidigt väldigt, väldigt sorgligt. Vi efterlämnar goda minnen och glömmer det tråkiga, snart kommer vi tänka tillbaka och undra hur vi kunde klaga på att det var så tråkigt det där jobbet, vi fick ju i alla fall pengar… Men nu är det slut på jobb, vi har nu åtminstone 2 månaders semester. Vi drar in till Alice Springs nu på söndag, in i mitten på Australien. Där ska vi åka runt i jeepar och utforska Uluru a.k.a. Ayers Rock. Efter en vecka där inne i Red Centre så drar vi tillbaka till Sydney för en natt, innan nästa flyg bär av till Bangkok i Thailand. Därefter är ingenting bestämt. Men som det ser ut nu kommer vi nog stanna några nätter i Bangkok, shoppa loss som bara den för vi behöver nya kläder!!! (Har jag inte glömt kläder, har jag haft sönder dem, eller så har jag missfärgat dem eller så har de blivit uttänjda. Det finns inte mycket kläder kvar att välja på nu…) Efter Bangkok kommer vi nog åka norrut, upp till Chiang Mai och Pai för att hälsa på tigertempel och titta på elefantshower och umgås med thailändare som har smycken som halsförlängare. Planen efter det är ganska vag, men tåg eller flyg ned till Phuket kanske är en god idé, för att göra Phi Phi öarna och sedan åka buss norrut igen mot Koh Phangang och Koh Tao. Kanske hinner vi tima in Full Moon Party och sedan skynda ut ur landet eftersom vårt visum går ut, och sedan bege oss till Singapore. Stanna ett par dagar där och sedan bussa vidare genom Malaysia till Kuala Lumpur. Åka till Pulau Penang och kanske Pulau Langkawi. Efter en tid i Malaysia bär det av tillbaka till Thailand, denna gång direkt upp till Hua Hin där vi möter våra familjer och bor i förväntad lyx med riktig mat varje dag där vi blir bortskämda som riktiga döttrar ska bli. En grillad köttbit kanske? Två månader med Chicken Cashew kan nog bli lite mycket.   Vi ser fram emot detta väldigt mycket, det ska bli riktigt kul att umgås med våra familjer och se hur de fungerar ihop eftersom de aldrig har träffats förr. Men det blir nog bra, eftersom jag och Jossan tas som syskon/tvillingar ungefär tio gånger per dag. Det börjar bli väldigt jobbigt faktiskt. Att folk inte kan hålla reda på vem som är vem, hur svårt kan det vara? Droppen var när Paul, ägaren på hostelet skulle ge Jossan nya anställningspapper, och han skrev ut en kopia på mitt pass och gav det till henne. Eller när chefen på jobbet ska säga till om vi gör rätt eller fel, så är jag numera Jossan och Jossan är Emelie. Eller när Jossan får sms av en snubbe från vår gamla farm men han tror han smsar med mig. Ja, listan kan göras lång. Sjukt är det i alla fall. Så lika är vi väl inte? Vi börjar undra om vi växte upp i fel familj, eller kommer våra familjer ta fel dotter? Det återstår att se!