Emelies Travels

Vi tog oss bort till Denarau Harbour med hjälp av en buss som plockade upp oss utanför hostelet. Där blev vi som vanligt varmt välkomnade av fijifolket som spelade gitarr och sjöng Bula sånger för oss på bryggan. Fijianer ska tydligen vara ett av världens trevligaste folkslag, och det tvekar jag inte en sekund på. Enligt min uppfattning är de t.o.m. trevligare än thailändarna. Så fort man tittar på dem ler de och om man inte tittar på dem ropar de bula (hej) till en. Deras glada attityd smittar av sig så man går runt och ler precis hela tiden och säger bula av bara farten till varenda kotte man går förbi.

Vi hoppade på en färja som tog oss runt öarna och vädret var strålande. Vi åkte längst upp norr som vi kunde komma på vår resrutt vilket tog oss drygt 4 timmar. Ögruppen som vi reser runt bland heter Yasawa öarna och består av 20 olika öar. Totalt finns det 333 öar här i det idylliska, vänliga paradiset så kallat Fiji. Solen stekte så vi låg och solade på däck men det var svårt att stänga ögonen för varenda ö man åkte förbi var något unikt för sig. Jag förstår nu varför Fiji kallas paradis. Så det var ingen långtråkig resa direkt, och vips var vi framme vid vår ö, Nacula Island och Nabua Lodge. Att det ens var möjligt att det grönturkosa vattnet såg ut som det gjorde mot de gröna bergen täckta av palmer kan jag inte förstå. Vi befinner oss just nu i en resekatalog från Fritidsresor. Jag hoppas våra bilder kan bevisa detta, men jag måste ju bara tillägga att bilderna inte visar sanningen. Det är vackrare än så.

Från färjan fick vi hoppa på en liten, liten båt som var så skruttig att man funderade på när den skulle sjunka. Med ett misslyckat försök att hålla hakan uppe puttrade vi in i den vykortsliknande viken och där stod några fijianska kvinnor, välkomnade oss glatt och insisterade på att bära våra väskor. De visade oss till terrassen och där serverades det lunch med en gång. Maten är något som jag antagligen inte kommer berätta så mycket om, för saker som man upplever som lite negativt ska man ju försöka att se positivt. Vi försöker tänka oss in i fijianernas situation och vi förstår att de gör deras bästa och vill oss bara väl. Att de inte förstår att vi kräsna européer tycker att maten är vidrig är en annan femma. Men vi tänker på barnen i Afrika och visar vår uppskattning och förhoppningsvis går vi ned lite i vikt på köpet! Dessutom är vi på en all-inclusive resa just nu, vilket innebär att vi slipper koka upp vatten till snabbnudlarna, så vad kan man klaga på?

Vi blev tilldelade våra rum och återigen fick vi inte bära våra väskor. Visst vet de vad service innebär och hur man skämmer bort turister! Vår lilla hydda bestod av 6 bäddar omsvepta av vita myggnät som såg ut som en sänghimmel. Vi hade vår egen toalett på rummet som var inbyggt i ett litet skjul. Det fanns lite småkryp här och var men man får ju göra det bästa av det man har så de hade lagt ut fina röda blommor på varenda säng. Mysigt, vi får uppleva det riktiga fijianska livet!

Resten av dagen bestod av strandhäng, och jag har inte nämnt dagens höjdpunkt ännu. Dagen till ära fyllde en liten söt tjej 23 år. En liten tjej som kallas min vän och heter Josefin. Min vän Josefin är en mycket speciell tjej. Denna tjej fattar tycke om en del saker och när hon väl bestämt sig för att gilla en grej kan hon inte släppa den. Josefin har just nu en dille på ringar, kokosnötter i alla dess former (tvål som nöt som drink som bounty), färgen lila, vattenfall, hjärtan och mycket mer. Med detta menar jag att hon kan stå och titta på en av dessa saker i all oändlighet om det inte är köpbart, annars åker plånboken garanterat upp.

Detta gjorde det mycket enkelt och roligt att hitta en present till Jossan. Det fanns mycket jag kunde komma på att köpa, men när jag såg en hjärtformad lila ring så slog jag ju tre flugor i en smäll. Denna ring var Jossan upp i dagen. Och eftersom Jossan nästintill bokade resan till Fiji endast för att få dricka ur en grön kokosnöt på Robinson Crusoe ön så hade jag ju smidit ut en plan tillsammans med bartendern på ön. (Eftersom hon hade sett en broschyr om ön med en tjej som drack ur en sådan nöt så var det detta som gällde, att det finns gröna kokosnötter överallt i Australien har ingen betydelse.) Vi gick iväg och plockade ned en grön kokosnöt och högg upp toppen, blandade en i-brist-på-annat-pina colada (=kokosmjölken med Fanta) och skrev lite texter på. En sovandes Jossan väcktes på stranden med en kokosnöt i handen! Denna oförväntade handlig fick min lilla vän att få tårar i ögonen och lika så jag. Hon blev paff och överlycklig och på det fick hon sin persongjutna present. Det blev väldigt uppskattat, och hur kan en födelsedag vara bättre än en dag omringad av kristallklart vatten, fötterna masserade av den kritvita sanden på en paradisö omringad av stränder fulla med kokosnötter och korallrev? Det är nog oslagbart.

Mycket nöjda med dagen blev det så småningom dags för middag, vilken vi spenderade med några nya människor och vår alldeles egna Leonie (en av holländskorna som jag skrev om i tidigare inlägg). Småsnacket höll på till 10 tiden då all elektricitet på området släcktes ned och det enda som fanns att göra var att sussa kudden. Under min sänghimmel sov jag gott som en prinsessa hela natten lång.