Emelies Travels

Efter en god frukostbuffé begav vi oss ut på havet till ett av alla rev. Att hoppa i ute på ett stort, öppet hav utan land i sikte kändes lite underligt, men när man tittade ner i cyklopet kände man sig som ”hemma” igen. Under oss uppenbarade sig ett fantastiskt rev, jag tror faktiskt att det slog the Great Barrier Reef. Efter bara någon minut simmade en haj förbi precis framför oss. Nu snackar vi revhajar här, alltså ofarliga, vänliga hajar (för oss människor) som kan bli runt 1,5 meter långa. Ingenting i jämförelse med vithajen, men för oss var de tillräckligt stora. Det simmade runt en tre, fyra stycken omkring oss, och vår lokala guide dök ned och lockade dem med mat. Han kom de så nära att han kunde fånga dem och ta upp de till ytan så vi fick känna på en levande haj. Mäktig känsla! Är lite tveksam dock om hajen verkligen uppskattade detta… Men det var en riktigt cool upplevelse och nu har jag äntligen fått simma med hajar. Det enda som saknas nu är att dyka ned i en bur och mata vithajarna i Adelaide!

Vi hämtade upp några fijianer på vägen hem som var ute och fiskade. Simmandes i snorkel och en lång spetsig sticka fångade de massvis med fisk stora som små. Riktigt oldschool alltså.

Väl tillbaka på resorten blev vi inbjudna av några fijianska kvinnor och barn att lära oss fläta armband. Vi satt där på hopflätade palmblad i sanden tillsammans med familjerna och gjorde smycken med snäckor och torkade växter. Tillslut ville de visa oss hur man gjorde armband av kokosnötter (eftersom Jossan såklart kläckte att hon gillar kokos) Barnen tog oss i handen och visade oss till deras Village. Där satt folk och åt lunch på marken och de bodde i små skjul med madrasser på golven. Men inte verkade de besvärade av detta, de visste ju inte bättre. De samlades runt om oss, frågvisa och nyfikna, gammal som ung. De hämtade två kokosnötter och sågade bort ändarna på dem. Sedan karvade de ur kokosköttet innuti och slipade tillsist utsidan mot en skrovlig sten för att få bort trådarna från det yttersta skalet. Skitcoolt och enkelt! Detta kan ni göra hemma, köp en nöt på ICA så får ni ett stort, modernt armband som säkert är dyrt i affärerna. Jag hittade mig också en ring gjord av ett spidershell.

Dagen full av händelser var inte slut ännu. Jag och Jossan har svårt för att ha semester så vi skulle bestämt upp på den högsta punkten för att se solnedgången. En fijiansk kille visade oss upp, och vad vi inte var beredda på var att stigen knappt var en stig. Det var så lerigt och halt att man varken kunde ha Converse eller flipflop. Enda alternativet var att gå barfota uppför den branta backen. Det tog oss runt 45 minuter att komma upp och svetten forsade i floder. Med ömmande fötter och värkande ben satt vi och tittade ut över vår resort och öarna runt omkring, käkandes papaya och klementiner som vi plockat på vägen upp. Solen började gå ned och himlen lyste i alla möjliga färger bakom molnen. Otroligt vackert. Det vi inte riktigt hade tänkt på var vägen tillbaka. Det blev mörkt fort och vi hade ingen ficklampa. Detta var fullständigt livsfarligt och vi skrapade upp både tånaglar och fotsulor på vassa stenar som inte syntes i mörkret (för att inte tala om alla vurpor i leran). Jag trodde aldrig vi skulle komma ned, men det var ett äventyr som vi avslutade i ett avsvalkande bad i vattenfallet under stjärnhimlen. Den natten sov vi gott kan jag lova!