Emelies Travels

Innan vi flyttade vidare från nattens hostel bjöds det på lyxfrukost. En tropisk frukttallrik med färskpressad apelsinjuice till förrätt och sedan toast med scramble eggs. Mätta och belåtna förflyttade vi oss till Smugglers Cove, ett hostel som ligger direkt på beachen. Där checkade vi in i ett stort dormroom. Hittills har det största dormet vi bott i bestått av 10 bäddar, detta dorm hade 34 bäddar. En riktig sovsal helt enkelt!

Vi tog bussen för 4 svenska kronor till Nadi Town för lite shopping. Nu känns det på riktigt att man är utomlands, i Australien och Nya Zeeland är folket ganska lika oss européer och shoppingen fungerar på samma sätt som hemma. Men här blev man dragen från alla håll och kanter av fijianer som ville visa oss till deras shop eller marknadsstånd. Snälla och ärliga svenska flickor som vi är tyckte vi att det var ganska jobbigt att neka det vänliga folket, eftersom vi visste att de skulle ”lura” oss på pengar. Vi fick använda våra prutnings skills också men vi vänjer väl oss snart hoppas jag. De flesta man ser är fijianer såklart (55%) men det finns många indier också, (40%) även kineser och annat folkslag (5%). Staden var inte så mycket att hänga upp i julgranen om vi ska vara ärliga, jag hade sett framför mig klädmarknader med billiga klännigar som i Thailand. Men Nadi är en turistfälla så vi kan nog bara vänta oss bättre!

Två mycket förvirrade tjejer sprang runt bland bussarna i hopp om att hitta den som skulle ta oss tillbaka till Smuglers Cove. Efter mycket om och men och många olika direktioner hade vi hittat rätt så vi tog oss tillbaka trots allt. Denna buss körde ner oss på stranden och för ett ögonblick trodde vi att vi var tillbaka på Fraser Island i en 4W jeep. 

Vi la oss och solade på stranden fram till solnedgången och då var det dags att få i sig lite käk. Nu till något ganska sjukt. Jag ska berätta om ödet och sanningsmöjligheterna här i backpackernas värld. I Sydney, för över tre månader sedan pratade vi med några holländska tjejer på vår allra första frukost tillsammans. De gav oss tips och var mycket trevliga, ingenting mer med det – trodde vi. Men de här tjejerna har vi alltså stött på av bara slumpen i Brisbane, Rainbow Beach, Airlie Beach, Cairns, Auckland, Queenstown och även här, i Nadi. Tre olika länder alltså. Sedan har vi två engelska killar, Jack och Tom, som vi umgicks med i Noosa. Inte trodde vi att vi skulle träffa dem igen, men vilka såg vi inte i Nya Zeeland? Jo, dem såklart. Jack var den som hjälpte mig få tillbaka laddaren till min kamera så vi träffades även i Auckland. Det sjukaste av allt är att Jack fyller år 5e maj, Josefin fyller år 5e maj, och vi alla fyra skulle bo på Smugglers Cove natten till den 5e maj. Hur sjukt är det inte?!

Hur som helst, vi käkade middag med Jack och Tom och några andra sköningar, och tittade på fijianska dans- och eldshower. Vi drack lyxiga, tropiska paraplydrinkar tills det började närma sig tolvslaget.  Då beställdes det in en tre liters öltapp på bordet som snart blev två. Klockan slog tolv och någon hade viskat i personalens öra att Jack och Jossan fyllde år så de kom ut sjungandes med två banan shots och blommor i håret. Jossan som numera gillar öl fick klunka (och kunde klunka!) direkt ur tappen vilket även Jack fick göra och vips var ölen slut. Detta fick några 18 åriga småpojkar att vilja fylla upp tappen igen – med piss, och vad som hände sedan är en annan historia. Men nu kommer jag vara lite tveksam till om man verkligen vill köpa in sådana ölkannor nästa gång, inte så fräscht!