Emelies Travels

Vi vaknade till ljudet av trummor och det var dags för frukost. Riktigt smaskig sådan. Nybakat varmt bröd och frukt i mängder. Därefter var det hög tid för oss att ta en titt i söndagskyrkan. Där ställdes det till med körsång i stil med gospel i USA, man klappade i takt med händerna och sjöng med till sångerna som visades på en digital storskärm på väggen. Lite mer tjohej än Svenska kyrkan, även fast sången var falsk så var det faktiskt lite underhållande.

Sedan var det dags att ta sig ut och snorkla. Här i Korovou ligger revet ända upp till strandkanten, så bada kan man inte göra utan att skrapa upp hela fötterna. Det var bara att gå i och simma en bit bort där vattnet inte var så grunt och hujeda mig, vad vackert det var. Korallerna såg ut som tagna ur en film, det var alla slags olika färger och former. Det fanns kanske inte riktigt lika mycket fiskar som vi har sett innan, men revet var tillräckligt vackert för att kunna roa oss. När vi låg där och snorklade upptäckte vi en liten båt som åkte förbi oss, den båten som tar nya gäster från färjan in till ön. Där i satt Hanna och Sara, värmlänningarna. Vilken trevlig överraskning! Dessvärre hann vi inte hänga så mycket med dem, för snart var det dags att ta sig vidare söderut, till Waya Lailai. Det var en härlig båtresa över, med sol och fint väder, tills vi kom in i en regnskur. Efter skuren uppenbarade sig regnbågen över de knallgröna öarna, helt otroligt vackert.

Väl framme i Waya Lailai träffade vi Leonie igen, och en annan tjej som vi hängde med i Byron Bay tiden.  Helt sjukt, henne har vi inte sett skymten av sedan dess. Vi tog en titt runt denna underbara resort och blev varmt välkomnade av all trevlig personal. Efter ett tag gick vi förbi ett vattenfall, där några fijianska kvinnor låg och badade. De insisterade på att vi skulle hoppa i med dem, och vips fick vi håret tvättat i ett vattenfall.

Vi bodde i ett rosa 8 bädds dorm med myggnät till varje säng. Återigen kände man sig som prinsessan på ärten under det vita, genomskinliga skynket. Tyvärr är Fiji inte bara ett paradis för oss turister, utan även för insekterna så kallade Bedbugs. Ett tag trodde jag att jag fått syrrans blod, för jag hade så jäkla mycket myggbett. Överallt – på fingrarna, mellan tårna, på rumpan, i bikinilijen och för att inte glömma en inflation på överarmarna. Men det har visat sig vara bett från dessa bedbugs, små svarta insekter som gosar ned sig i lakan och madrasser och tittar fram lagom till natten. De biter i spikraka rader och kliar som tusan, så nu har vi lärt oss att bedbugs-inspektera sängarna innan vi somnar. Efter mycket om och men somnade vi till ljudet av vattenfallet precis intill fönstret och vaknade till solens ljumma morgonstrålar som lyste igenom sänghimmelen. Detta kunde inte annat än bli en bra dag!