Efter att ha tagit oss från kokheta El Tunco i El Salvador (vår fläkt fungerade inte under natten = vi svettades sönder) så kom vi tillslut - efter en oändlig resa - till iskalla Cobán. Vi blev välkomnade med regn och kyla iklädda våra flipflops och shorts. Damn it, vi som trodde det var slut på kalla platser... Som tur var skickade vi aldrig hem dunjackorna och sockorna med brorsan.
Vi hade en riktigt strulig kväll när vi kom fram. Utan att ha ätit under hela morgonen, dagen eller kvällen, med undantag kakor (vilket är vår nya bussåkar-diet) så behövde vi en bankomat fortast möjligt för att kunna styra upp våra liv. Detta var mer eller mindre omöjligt, då inte en endaste bankomat tog emot MasterCard, och vi testde nästan hela stans alla bankomater kändes det som. När allt var som mest hopplöst (utan cash i dessa länder får du bo på gatan, ett kort kan inte hjälpa dig om inte en bankomat kan) så dök en resebyrå upp och hjälpte oss. De körde oss till den enda bankomaten som fungerade på våra kort, och sedan var vi ju "tvugna" att boka en resa med dem. BOKA INTE RESOR MED RESEBYRÅER. Du blir lurad, om du inte läst på innan vad saker och ting borde kosta. Vi var fruktansvärt hungriga, trötta och frusna, vi hade ingen aning om vad en tur samt bussar skulle kosta så vi langade fram cashen som att det inte var någonting. Detta har vi fått ångra ett antal gånger, vi betalade nog dubbelt så mycket. Hur som helst, vi har i alla fall inte blivit rånade (bara slarvat bort plånboken någonstans, fuck). Som ni hör, det börjar bli dags för hemresa för oss nu, vi har blivit slarviga, vi orkar inte läsa mer i den tunga, tjocka bibeln (Lonley Planet) och vi blir lurade hela tiden fast vi tror att vi vet vad vi håller på med. Vi tappar bort kläder, glömmer saker, de kläder vi har kvar är det stora hål i och de har blivit ofrivilligt batikmönstrade av märkliga tvättmedel. Jag är ganska trasig också för den delen. Jag blev ett bedbugs-offer i Nicaragua, hela min rygg var prickig i zickzack mönster. Min surf-bränna i ansiktet var den värsta brännan jag någonsin varit med om på mig själv. Hela ansiktet skalades av, jag är nu brun på kroppen och ett spöke i ansiktet. Mina ögonlock svullnade upp och gjorde så att huden hängde över ögonen, tills de började fjälla och jag såg ut som 70 år helt plötsligt. Mina mungipor och ögonvrår var "saltskadade" eftersom jag dragit bort saltvatten från ansiktet när jag surfat, så det var öppna sår som streck som gjorde att jag såg väldigt ledsen ut. Haha, asså så hemskt, jag tänker aldrig bränna mig i igen. Jag har blivit konstigt magsjuk också...
Förutom det där, så kan jag bara säga: Wow, Semuc Champey, vilket vackert ställe! Antagligen en av de vackraste platserna under den här resan faktiskt. Från Cobán är det en väldigt vacker resa genom berg och "molnskogar" innan man kommer till Semuc Champey. Namnet betyder vatten under jord på deras inhemska språk och är en 300 meter lång naturlig kalkstens brygga med 22 naturliga pooler på, och under den forsar en flod. Poolerna är extremt turkosa och vattnet är glasklart. Bilderna kan inte göra det här stället rättvisa. Så himla fint så det var bara att titta runt, låta det sjunka in och försöka minnas det i huvudet.
// From the steaming hot El Tunco in El Salvador (our fan did not work during the night = we sweated down) we finallyarrived at our destination - after an endless journey - a freezing Cobán. Damn it, we thought we had had it with cold places...
With no food throughout the morning, day or evening, with the exception of cookies (which is our new busride diet), we were starving. But we needed an ATM as soon as possible to be able to buy any food, or tours, hostel- anything. This was more or less impossible, since not a single ATM accepted Mastercard, and we tested what felt like the ATMs of the entire town. When all hope had left us (without cash in these countries, you stay on the street, a card can not help you unless an ATM can) a travel agency popped up and helped us. They drove us to the only ATM machine that worked with our cards, and then we were "forced" to book a trip with them. DO NOT BOOK WITH TRAVEL AGENCIES. Unless you have read before what things should cost, you will get scammed. We were terribly hungry, tired and cold, had no idea what a tour and buses would cost and ended up paying too much. This has happened a number of times, we paid probably twice as much. Anyway, we have nevertheless not been robbed yet (just lost the wallet somewhere, fuck). As you can hear, it is time for our journey home and we can not be bothered to read in the heavy, thick Bible (Lonely Planet) anymore and weget scammed all the time although you think we would know what we are doing by now. We have lost clothes, forget things, the clothes we still have has got large holes in them and they have are now involuntarily tie dye patterned by strange detergent. I'm pretty broken for that matter. I was a bedbugs victim in Nicaragua, my whole back was covered in a zigzag pattern. My surf-burn in my face was the worst tan I've ever been through. The entire face peeled off, I now have a tanned body and the palest ghost like face. My eyelids were so swollen that the skin folded it self over my eyes, until they started to peel and suddenly I looked like 70 years old. The corners of my mouth and eyes were "salt damaged" because I kept rubbing off salt water from them when I surfed, so I had open wounds that made me look very sad. Haha, so horrible, I will never burn again.
Besides all that I can only say: wow, Semuc Champey, what a beautiful place! Probably one of the most beautiful places on this trip actually. From Cobán it is a very beautiful trip through the mountains and cloud forests towards Semuc Champey. The name means water below ground in their native language. It is a 300 meter long natural limestone bridge with 22 natural pools with a river flowing beneath. The pools are extremely turquoise and the water is crystal clear. The pictures can not do this place justice. It was so beautiful.
The river flows beneath the limestone bridge
