Emelies Travels

Sjutton jobb på åtta år i sju olika länder. Så har mitt liv sett ut sedan gymnasiet. Ganska sjukt kanske men sant. Jag har lärt mig mycket, och är ganska van vid att alltid börja på nya jobb. Men trots det blir det aldrig enkelt. Att vara ny på jobb. Eller att stå ut i olika arbetsförhållanden. 

 

Nu har jag ändå varit i flera olika branscher men det är lika dåliga förutsättningar för personalen i samtliga. Främst har jag jobbat inom restaurangbranschen, men även som liftvakt, lager och e-handel. 

 

Det jobbet jag mådde allra sämst av var ett restaurangjobb på en rysk restaurang i Australien. Personalen blev behandlad som hundar. Ägarna skrek på oss och vi skulle stå ut med att deras ryska vänner kladdade på oss, bland annat. 

 

Ett annat jobb var på en bar i Spanien där chefen skrek på mig på spanska och ville att jag skulle kasta in folk från stranden fast jag var anställd som bartender. Han blev arg på mig om jag inte tog emot shots som gäster köpte åt mig. 

 

Att jobba som säsongsarbetare är inget man gör för att tjäna så mycket pengar, det är mer för upplevelsen. Men man får oftast jobba ihjäl sig då det alltid är personalbrist, utan något extra betalt för det.

 

Kanada var dåligt betalt men allt sköttes på ett sjysst sätt och det var inte dåliga arbetsförhållanden förutom lönen. Att jobba på farm i Australien var guldpengar. Allra bäst har det varit att jobba i Norge. Där får man verkligen lön för mödan, och man vill gärna jobba övertid för att det gynnar en så mycket. Det är sjyssta arbetsförhållanden och man blir väldigt uppskattad för det man gör. 

 

Men Sverige. Hallå? Jag har inte varit hemma så länge men jag har bytt jobb ett antal gånger och arbetsförhållandena är skrattretande. Jag jobbade på en restaurang där vi varje vecka jobbade flera 17 timmarspass på rad med möjlighet att sova fyra timmar emellan passen. Det var inte tal om övertid, men gästerna betalade dricks så där fanns det iallafall en morot till att ställa upp att jobba på sådana pass. Inte för att man hade något val egentligen. 

 

Jag trodde att restaurangbranschen var en ganska "skitig" bransch, men e-handel och lager verkar kunna mygla sig igenom systemet och lagarna. De missbrukar användningen av visstidsanställningar ganska brutalt. Man är anställd på inga villkor. Man får kontrakt som emellan raderna gynnar alla andra förutm sig själv. De säger upp anställda på dagen. Ett jobb jag hade tog jag för att själv få erfarenheter för att kunna gå vidare med mina egna mål. Jag såg det som en "betald praktikplats". Jag hade aldrig klarat det om jag inte hade bott hemma. Att jag hade tjänat mer på att gå på A-kassa är en annan femma. Jag skulle kunna skriva en bok om personalpolitiken på detta stället men jag besparar er det. 

 

Det hjälpte inte för att jag bytte jobb. Schemalagd för fyra månader men får bara kontrakt för en månad i taget med en månads uppsägningstid. De kan inte garantera jobb men jag är schemalagd. 

 

Jag är riktigt less faktiskt. Det är så sjukt hur arbetsmarknaden ser ut. Varför ska man stå ut med helt förjävliga arbetsförhållanden? Det verkar som att arbetslösheten är så stor att de som faktiskt får jobba ska vara så tacksamma för att få arbeta att de ska göra det villkorslöst och nästan gratis. Vi blir körda med från alla håll och kanter och man ska alltid ställa upp utan att få någonting för det.

 

 

Anledningen till att jag har stått ut är för att allting alltid har varit för en kortare period, och därför har jag aldrig klarat av att stanna på ett ställe under en längre tid. Men det hjälpte inte att jag bytte bransch och det som jag har varit med om på sista tiden har nog tagit priset. Dessutom är boendesituationen i Stockholm helt bisarr. Priserna har gått upp helt galet, alla priser har sprungit iväg men har lönerna ökat? På min "betalda praktikplats" i år tjänade jag mindre än vad jag tjänade på mitt första jobb för åtta år sedan. Då jobbade jag som liftvakt, nu jobbade jag med något som kräver kunskap.

 

Jag håller alla tummar och tår att jag kommer in på utbildningen som jag sökt, gå där två år och sedan ligger nog Norge ganska högt på listan. Där blir man uppskattad för att man vill jobba, man tjänar bra och det är sjyssta förhållanden.