Emelies Travels

Jag hittade en mapp med en massa gamla arbeten jag sparat från skolan. Det var riktigt underhållande att läsa mycket av det faktikst! Här är en berättelse tagen från vår semester i Caribien som jag skrev när jag var 15 år.


Redan tidigt på morgonen gassade solen över det klara, turkosa vattnet när pappa gick upp för att göra frukost. Det var bara han som var vaken, resten av båten låg och sov i den kvava värmen. Efter ett tag vaknade Peter och Ingis, ägarna av den stora katamaranen i Västindien. De började prata och då gick det inte att sova längre, så jag gick ut i sittbrunnen och tittade ut över det vackra dykarpalatset Tobago Keys. Det här stället är något som jag aldrig kommer glömma. Så många minnen lever kvar här, tänkte jag. Som igår när vi snorklade i revet och såg så många underbara fiskar och till och med en stor sköldpadda. Vi låg på svaj så vi låg lite för oss själva.

Plötsligt kom en liten jolle som ville sälja bröd till oss. Det var mycket vanligt här, och egentligen behövde vi inget bröd, men mannen i jollen var mycket trevlig. Sydney hette han och började berätta lite om Tobago Keys.
   - Har ni snorklat ute på revet än då? Åk inte för långt ut, för där är det bara för dem som djupdyker. Det är lite läskigt där, tycker jag. Vill ni ha tröjor? Jag har massor med olika färger och tryck.
   - Ja kanske det, sa mamma.
   - Har ni varit inne i byn? frågade han. Där är väldigt trevligt. Jag har också en restaurang där. Om ni har tid skulle det vara mycket trevligt om ni kunde hälsa på.

Jag kände direkt att han inte var som alla andra. Han ville inte lura oss för att få pengar, han pratade mycket bra och trevligt.
   - Du verkar tycka om det du gör, sa jag.
   - Ja du, det gör jag! sa han med ett skratt. Jag föddes här och det är här som jag hör hemma. För några år sedan reste jag till Tyskland, och där fann jag en så underbar person! Steffanie heter hon och vi flyttade ihop i Tyskland. Hon är väldigt duktig och har ett välbetalt jobb, så vi bodde som kungen och drottningen! Vi var förälskade och livet lekte. Efter några år skaffade vi två helt underbara barn. Men jag började tröttna på det röriga Tyskland och det lyxiga boendet. Jag hörde inte dit, jag är en västindier! Så jag var tvungen att lämna det jag älskade mest för att åka hem. Här älskar jag varenda sekund av mitt liv och saknaden av mina barn gör att det blir så mycket roligare när jag får träffa dem! Mitt jobb är så fritt. Jag kan ta ett dopp när det blir för varmt och sedan fortsätta att sälja mitt bröd och mina tröjor. jag tjänar bra, faktiskt. Så bra att jag varje år reser två gånger till Tyskland för att träffa mina barn. Men nu måste jag fortsätta vidare, vi ses!

Vi såg hans färggranna båt åka vidare till en annan båt, och efter ett tag kom en ny båt fram till oss.
   - Köp bröd! Hallå, köp bröd av mig då!!! sa killen i båten.
   - Nej, tyvärr, sa pappa. Vi har redan köpt bröd av din kompis Sydney.
Killen blev arg, kastade brödet i vattnet och sa något vi inte kunde förstå. Sedan åkte han in mot land.

Jag förstod att alla konkurrerade med Sydney, att han var den som alla visste om. Det han berättade kommer jag nog aldrig glömma. Man ska testa på nya saker, men om det inte känns rätt så ska man inte tvinga sig till att känna så. Man ska göra som man vill och det man tycker är roligt. För om man gör det så känner omgivningen det och blir trevligare tillbaka. Sydney har roligt och tjänar ganska bra, medan de andra med samma jobb vantrivs och tjänar dåligt.

Sydney har gjort så att jag ser på livet på ett nytt sätt!

Tobago Keys

Jag hade tydligen vunnit biljetter till en konert, så jag och Sara gick och tittade på Marit Larsen, en grym norsk tjej med underbart fin röst. Himla gullig tjej dessutom.

Det verkar som att det kanske har börjat rulla igång nu. Jag står på det här himla hemska jobbet för sista gången, och det ska bli så skönt att slippa det. Jag börjar undra om jag dras till knäppa chefer? Det är inte ok ialla fall, så nästa jobb ska vara ett bra jobb där jag trivs. Och jag har fått en del svar på mina ansökningar nu. I helgen ska jag åka upp till Åre för att gå på några intervjuer, och söka jobb på plats. Dessutom fick jag ett samtal från ett företag som arrangerar resor, där jag bland annat kan få jobb i alperna eller västindien, så på måndag ska jag på intervju för dem. Jag ska inte ropa hej än, men jag hoppas verkligen att jag kan få jobb hos dem, för det verkar vara ett seriöst och bra företag och det här är ju verkligen något som jag vill och kan utvecklas enormt i. Och sist men inte minst, intervjun är i Göteborg, och hur tar man sig dit? I cockpiten på ett flygplan så klart! Lyckost mig som har kusiner som är piloter säger jag bara!

Ok, det förra inlägget beskriver precis hur jag tänker just nu, men vilket jäkla lyxproblem!! Var i världen ska jag åka? Hallå, Emelie, nyp dig i skinnet nu... Det är nästan så jag skäms!

Nej jag vet, jag har inte skrivit på sjukt länge! Men vad ska jag skriva om? Tillbaka i tråkiga, gamla vanliga Stockholm där jag otroligt nog hamnade hos ytterligare en helkonstig chef på ett dötrist jobb. I början var jag glad för att jag hade jobb i dessa "svåra tider", men det är faktiskt inte värt det. Så där kan jag inte vara kvar längre, och vad hände med Kanada, och min och Emmas plan? Jag vet inte, Emma har nu dragit iväg, helt spontant till Rom för att se om hon kan hitta nått jobb där. Och jag har kollat en hel del på Kanada, men det är ganska krångligt med visum och hela faderallan. Dessutom är det lite väl långt bort för att åka själv denna gång, känner jag, vart ska jag ta vägen om någonting skiter sig?

Så Kanada får bli en annan gång, jag har inte gett upp det helt, no way! Sedan har jag funderat på att fly tillbaka till Oslo, där jag får tillbaka mitt gamla jobb som jag i och för sig trivdes väldigt bra på! Men det känns som att gå bakåt i tiden och bara fördriva sin tid istället för att utnyttja den när jag väl kan... Och Sara, Jenkan och Madde ska dra till Asien i februari för en långresa, och jag funderade starkt på att följa med. Det är ju fortfarande inte försent att boka, men jag funderade en extra gång varför jag skulle åka med och insåg att det var ett försök att fly från allt bara för att ha nått att göra. Den resan skulle säkert vara jättekul, men det är inte vad jag egentligen vill göra just nu. Så nu har jag sökt jobb runt om i de svenska och de norska fjällen men egentligen skulle jag ju vilja åka till Alperna. Och då funderade jag på Bad Gastein i Österrike, men fick tips om att det finns så mycket andra ställen som är bättre i alperna, och jag har ingen riktig uppfattning eller känsla för vart jag borde åka.

Så här sitter jag nu, och funderar på vad det ska bli av mig. Jag har ingen lust att plugga när jag inte vet vad jag vill bli, och att bara plugga för pluggandets skull leder ingen vart, inte för mig ialla fall. Vem vet, man kanske hittar nått man vill göra som inte kräver att man behöver plugga?

Så jag är inte bara lite förvirrad över var jag ska ta vägen, och dessutom är jag helt ensam eftersom alla andra ska göra andra grejer. Eller egentligen är det väl jag som har valt det, för jag vill göra som jag vill och just nu är det jag vill att åka snowboard.

Så va sjutton, vad gör jag? Åker ner till Emma, min bättre hälft, i Rom? Blir övermodig och drar till Kanada själv? Åker med mina kära vänner till Asien och har hur kul som helst? Tar ett jobb i nått fjäll i Sverige eller Norge som inte känns så värst utmanande men ändå kul? Åker tillbaka i tiden till Oslo där jag vet att jag trivs? Åker till Alperna, men var?

Nu börjar det väl att dra sig mot hösten, och så småningom vintern och därför tog jag tillbaka min gamla bloggdesign. Så nu, innan jul ska jag väl blogga lite om planeringen inför nästa resa, som förhoppningsvis blir Whistler i Kanada. Alla jag pratat med hittills har varit superpositiva och tror att detta kommer bli kanon bra. Så nu är det väl bara att jobba på så man kan resa efter jul!

... efter oflyt kommer flyt för min del!

I söndags kom jag hem från en superslitsam tågresa på 3 dagar, och planerade att i alla fall ta det lugn och sova ut en vecka innan nästa strapatser. För min nya plan är att jobba i Stockholm hela hösten och dra till Kanada efter jul, till Whistler eftersom vinter OS kommer vara där, och jag hoppas på en cool säsong med mycket bra snowboardåkning! Sedan tänkte vi (jag och Emma) dra vidare ner till USA och sedan kanske ända ner till Mexico och förhoppningsvis sluta på Jamaica. (Vi kanske har väldigt ouppnåeliga drömmar, men jag har hört att dröm kan bli verklighet så det här ska vi jobba för!)

Hur som helst, så låg jag och sov i måndags, och hade planerat att sova heeela dagen i min sköna säng i normal värme, utan oljud från bilar och högljudda nattklubbar. Men så kom mamma in och vävkte mig, och sa att pappa kanske fixat jobb åt mig. Pappa skulle alltså in till stan, för att åka och köpa en grej till min brorsa som fattades på hans födelsedagspresent (eller hur det nu var). Men affären hade stängt så pappa gick över till cafeét mitt emot för att ta sin morgonkaffe. Där möttes han av en kille som var helt uppe i varv och var rejält besviken på sin personal. Så pappa undrade vad som hade hänt och det kom i alla fall fram att han behövde personal. Så jag ringde och blev tillkallad på intervju, och jag åkte in till caféet som ligger mitt i stan, mitt emot Gallerian och pratade med han, Tony, som verkade väldigt positiv och vips hade jag fått ett provjobb till nästa dag.

Så idag har jag provjobbat och det gick väldigt bra, han var tydligen mer än nöjd och det kändes super att höra efter allt skit jag fått ta i Magaluf. Så nu har jag fått jobb! Ganska nice va? I söndags kom jag hem, igår var jag på intervju, idag har jag provjobbat och nu har jag fast jobb. Flyt säger jag bara!

Jag och Emma har haft filmkväll, vi har kollat på gamla goa klipp på youtube, typ som Ronny och Ragge, Sunes Sommar, Rasmus på Luffen och en massa kul! Shit man har glömt hur de var, och vad de handlade om. Jag älskade Ronny och Ragge kommer jag ihåg, men inte minns jag att de var så himla grova! Fick man se på sånt när man va liten? Och fan va Sunes Sommar är kul! Här kommer lite klipp:

Nu har jag fixat en blogg till Emma, så jag hoppas hon kan börja skriva snart! Läs Emmas version från våra resor: (klicka på bilden för att komma till sidan)

Nej, det blir inget USA denna hösten för min del pga. den stora finanskrisen där. Så kan det gå! Så jag och Emma tänkte dra till Magaluf över sommaren och försöka få oss jobb som bartenders. Till hösten blir det antingen en långresa långt bort eller en till vintersäsong antagligen någonstans i Alperna!

Låter väl bra va?

Mina föräldrar är galna tror jag visst. Nu har de helt plötsligt gått och skaffat hus i Thailand, Hua Hin där vi var i november förra året. Men tydligen var det ett riktigt bra erbjudande, och jag säger inte emot! :D

God Jul allesammen, jag hoppas ni får många fina klappar!

ONSDAG 10 DECEMBER

Det var bara att packa om alla grejer hemma och sedan dra vidare mot Arlanda igen. På två veckor blev det 4 flygresor varav endast ett gick i rätt tid. Mitt flyg till Oslo hade tekniskt fel och den tidigare flighten hade råkat ut för samma sak. Så det var ganska många irriterade människor som ville hem. Vi hoppade in i en buss som körde långt, långt bort och tillslut kom vi fram till ett plan som stod i sin ensamhet utanför reparationshallarna. Det kändes såddär säkert, men några timmar senare kom jag hem till ett varmt, välkomnande bombnedslag till lägenhet.