Emelies Travels -

Wellington
2011-04-14  12:17:31

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Efter en härlig natts sömn med ”sovmorgon” tog vi bussen klockan nio på morgonen med destination mot Wellington. Möra i kropparna var vi allt, men svullnaden på fötterna hade gått ner så nu kunde man få på sig ett par skor. Vi gjorde ett stopp i Taihape där vi kastade gummistövlar. Tydligen var det en populär sport i staden och det var en svensk som höll rekordet i gummistövelkastning. Lite udda! Sedan drog vi vidare och till slut kom vi fram till Nya Zeelands huvudstad, Wellington. Vi bodde mitt i smeten, och återigen var det dags för mig och Jossan att dra ut på jakt efter varma kläder. Vi gick runt på stan och typiskt nog så var det söndag och affärerna stängde tidigt så vi får fortfarande klara oss på våra sommarkläder. Aja det går ingen nöd på oss! Därefter sprang vi upp på vårt rum och fixade oss i ordning, för denna kväll skulle vi ut och käka med hela gänget. Vi gick till en Foodcourt och käkade riktigt god mat, och sedan gick vi tillbaka till baren på hostelet och spelade biljard och var med i en barquiz. Nu börjar allt fler folk droppa av från gänget, och det var dags att säga hej då. Men vi skulle vidare nästa dag så det blev inte så mycket party för vår del, sängen nästa helt enkelt!

 

 

Wellington


One of the world’s best one day walks – Tongariro Alpine Crossing
2011-04-14  12:08:48

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Denna morgon gick vi upp strax efter fyra på morgonen, och eftersom vi hade en del att fixa med vår planering med resan kvällen innan så hade vi inte sovit många timmar. Jag trodde aldrig att jag skulle komma upp, för på den här resan hinner man aldrig sova, annat än på bussen och då vill man inte missa vyerna som kan ändras på några minuter. Men tillslut kom vi på bussen och vi körde mot Tongariro National Park, den fjärde första nationalparken i världen, skapad år 1887. Vyerna var underbart vackra, det var härligt att se snötäckta berg igen. De vita snöklädda topparna kontrades av de gröna kullarna mot den klarblå himlen. Nu började en resa som jag sent kommer glömma. Min första hajktur i hela mitt liv. Vi fick riktiga klossar till skor, tunga som attan och det kändes som att gå i stenhårda snowboardboots, och så fick vi ishackor. Vi hade förberett oss för att inte frysa, för tydligen kunde det bli riktigt kallt uppe på toppen. Vi satte på oss leggings under byxorna och så fick vi regntäta överdragsbyxor. Vi hade tre lager tröjor och vår nya regnjacka, vi hade till och med vantar och mössa med oss. Men vi fick ju ta av oss innan vi ens hade börjat gå, folk varnade oss verkligen för att det skulle bli så kallt men vi svettades redan ståendes. Så det slutade med att vi gick i linne och tunna byxor, utan leggings. Resten av grejerna använde vi inte under hela färden. Det är väl bättre att vara väl förberedd antar jag… Vi tog en buss upp till cirka 1100 meter över havet och började vår oändliga vandring. Sista toalettstoppet var bara en timme in på promenaden, så nu gällde det försöka hålla sig i de resterande 7 timmarna. Landskapet var väldigt kalt, vi gick ju för sjutton på en vulkan så det kanske fanns en liten lavasten i bästa fall att sätta sig bakom inför hela gruppen, kanske inte det bästa alternativet. Efter att vi hade gått ett tag så kom det skyltar som varnade för att man skulle tänka sig för en extra gång. Hade vi rätt kläder med oss? Var det bra väder? Var man verkligen tillräckligt tränad, skulle man klara detta? Det är en tuff utmaning, egentligen hade vi Inte den blekaste aning om vi skulle klara det, men vädret var bra i alla fall så vi började gå upp mot Mt Ruapehu, (2797 möh) den mest aktiva vulkanen i området. Det är den vulkanen som är med i Sagan om Ringen filmerna, Mordor. Mt Ruapehu hade sitt senaste utbrott år 1996 då den täckte hela Nordön med aska, hela vägen från Wellington upp till Auckland. Det har legat en varning i två år nu för att den ska ha ett nytt utbrott, för man trodde att den skulle ha ett runt 2008-2009, men ännu har inget hänt. Så den kanske smäller av när som helst. Mt Ruapehu har tre skidbackar och det finns ännu fler på ett berg längre bort, detta gör området kring Nationalparken väldigt populär runt vintertider och då bor det mycket folk däromkring. Hur som helst så skulle vi, tack och lov, inte upp på Mt Ruapehu, utan vi skulle vidare bort vänster om vulkanen. Det berget heter Mt Tongariro (1968 möh) vilket är en gammal, men dock ännu aktiv vulkan. The Red Crater of Mt Tongariro hade sitt senaste utbrott år 1926. Tongariro Alpine Crossing, rundan som vi gick, är klassad som en av världens bästa dagsturer, och jag kan lova er att vyerna var underbart vackra. Men det var inte som att sätta sig i en lift och åka upp på ett berg, titta på utsikten och njuta, åka ned på skidorna och sedan göra om samma procedur ett antal gånger. Nej, nu fick vi vara med om det kanske värsta i våra liv. Det var ett jävla helvete rent ut sagt, vi gick uppför i säkert 6 timmar, hade små korta mindre än fem minuters pauser innan vi skulle tvinga våra stackars ben att lyfta sig igen. Svetten rann trots att vi knappt hade några kläder på oss där vi gick i snön. Men första biten gick ändå ganska hyffsat. Då hade man motivation, jag ville inte ligga sist så jag låg bland de första och trampade envist vidare för att nå målet. Vi visste att vi skulle få se vackra sjöar och där skulle vi få äta vår lunch, så det var väl det som fick en till att kämpa på. När vi väl kom upp till The Red Crater så kändes det värt det. En riktig cool krater som var helt röd (som man kanske förstår på namnet) och kontrasterna mellan snön och den röda färgen var riktigt cool. Sedan kanade vi oss ner i löst grus och sand till vackra färgglada vulkaniska sjöar. Det var tre sjöar som hade en så konstig grön/turkos/blå färg så man trodde att de var inklippta. De har tydligen fått sin färg från mineraler som rinner ner från berget. Det såg helt sjukt ut, men vackert var det. Där fick vi äntligen äta vår lunch, och hungriga som vi var proppade vi i oss mackorna till den ruttna ägg lukten och innan vi hade tuggat färdigt var det dags att knata vidare igen. Nu började man bli rejält kissnödig och de där mackorna satte sig som en deg i magen så vi fick magknip resten av resan. Nu var det inte lika kul längre, vi som trodde att vi hade kommit hela vägen upp insåg snabbt att vi inte ens var i närheten. Uppförsbacken i brant, lös grussand var förjävlig. Nu trodde jag att jag skulle dö, och undrade var närmsta helikopter höll hus. Fy fan vad jag svor och kände för att slå ner folk som hade energi kvar till att peppa alla oss andra. Jag hade gett upp om jag inte var så envis och inte fan ville man visa sig svag inför alla dessa människor. Musklerna pumpade i benen så man trodde de skulle sprängas, och skoskaven från järnklumparna till skor var snart outhärdliga. Svetten fortsatte att rinna och man trodde aldrig att man skulle komma fram, vi såg toppen men hur mycket man än gick verkade det inte som att vi kom närmre. När man trodde att man redan hade dött och gick på sina sista reserver kom vi tillslut upp, och utsikten var fantastisk. Vi såg ut över the Blue Lake och bakom där såg vi Taupo River, Nya Zeelands största flod som är lika stor till ytan som hela Singapore. Vi såg så långt och känslan av att ”vi gjorde det” gjorde så att hela promenaden var värt allt slit. Och vilken jäkla tur vi hade med vädret! Dagen innan hade det varit stränga varningar om att det var farligt att gå turen, för det var kallt och blåste kraftigt. Vår dag var helt molnfri, vindstilla och sikten var så klar så man kunde se långt utan problem. (Dagen efter vår promenad var det molnigt och man såg inte toppen på bergen.) Vi tog ett gruppfoto på den högsta punkten, nästan 2000 meter över havet, och vi hade alltså gått cirka 900 meter upp i luften. Det kanske inte låter så mycket, men det VAR mycket. Hela promenaden var 20 km lång och det tog oss som sagt 8 timmar.  Nu äntligen var det dags att ta sig nedför, så vi åkte ”skidor” nedför ett grustag i en superbrant backe. Vi som längtat efter att gå nedför, men vi visste inte att det skulle vara nästan lika jobbigt som att gå uppförs. Det kändes i knäna och man trodde man fick nageltrång där inne i skorna och benen skakade för varje steg man tog. Men trots det så var det i alla fall på väg hemåt, och vi gick nedför i kanske två timmar (varav 6 timmar uppför). Jo, detta var en upplevelse, men kanske inte någonting för varken mig eller Jossan i framtiden. Vi är skidåkare och inga hajkare helt enkelt. Första och kanske sista gången för min del, om inte ryktena stämmer och vi måste göra om samma grej på glaciärerna på Sydön när vi kommer dit… Aja, jag är i alla fall glad att vi gjorde det, och man känner sig otroligt duktig och stolt över sig själv. Så jag skulle inte velat ha det ogjort, även om jag hatade allt och alla där ett tag. När vi äntigen kom ner till bussen fick vi en väl förtjänt öl och den satte sig i benen kan jag säga. Det var svårt att ställa sig på de spagettibenen sen!

 

Den som gjort något bra ska belönas, så när vi kom fram till den alpina lodgen som vi skulle bo på blev vi glatt överraskade. Det var ett hotell och hostel i ett, så backpackerserna beblandade sig med vanliga hotellgäster och det var ett riktigt fint ställe. Det kändes som att vara i en stuga i fjällen eller alperna, med öppen brasa i restaurangen, alla ganska möra efter alla promenader. Vi hade köpt en massa mat med vårt gäng från bussen, alla vi som var så duktiga att gå dessa 8 timmar, så vi satte igång att laga tacos direkt när vi kom fram. Det var en riktigt god middag med härligt sällskap, och sedan fanns det bara en sak att göra innan man kunde tillåta sig att stänga ögonen – jacuzzi. Vi hoppade i utomhusbadet och bubblade i mörkret under den stjärnklara himlen.  Vi låg och tittade på stjärnorna och hittade Southern Cross, och mitt i allt så såg vi ett stjärnfall. Jag tror aldrig jag har sett det förut faktiskt, för det här var riktigt coolt. Innan när jag trott att jag sett ett stjärnfall så har det säkert varit en satellit eller något. Det kanske låter som om jag hittar på bara för att det ska låta bra, men det är faktiskt sant och vi har det riktigt bra! När vi kom upp ur jacuzzin insåg man hur ont man hade i kroppen. Benen värkte och fötterna såg förjävliga ut. Förutom alla blåsor och skavsår så var anklarna svullna som tennisbollar och det var knappt så att man kunde gå. Shit, vad hade vi gjort med våra kroppar egentligen? Jag har nog aldrig sovit så gott som jag skulle till att göra denna natt, i vårt superlyxiga loft med egen kyl och badrum. Det fanns rum för fyra personer men jag och Jossan hade turen att få bo själva, så nu kunde vi snarka ikapp i lugn och ro. Det var bara att vänta och se om man skulle kunna komma upp ur sängen nästa dag med all träningsverk…

Intet ont anande om vad som komma skall...

Klarar vi detta?

Jo för upp kom vi!

The Red Crater

Blue Lake med Lake Taupo i bakgrunden

De små mineral sjöarna var minst sagt väldigt gröna

En tjej med världens kortaste pigmé ben

Phu, upp kom jag!

Mt Ruapehu, eller Mordor i Sagan om Ringen

Gruppbild efter mycket slit

Högsta toppen under turen, nästan 2000 möh

Välförtjänt tacokväll!

Och ett riktigt nice dopp i jacuzzin!


Rafting the highest waterfall in the world!
2011-04-14  11:44:17

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Efter ännu en natt med lite sömn var det dags att gå upp – tididgt igen. Har i New Zealand har vi ingen semester inte, semestern får vi ta borta på Fiji. Nu rullade bussen bort mot Rotorua. Det luktar väldigt mycket ruttna ägg i Rotorua, vilket är orsakat av sulphur, som i sin tur är orsakat av att jordskicket är väldigt tunt där och det leder till geometrisk aktivitet. Det finns massor av olika spa i de varma källorna och det sprutar upp gejsrar lite överallt. Vi gick inte på något spa, däremot åkte vi igenom det högsta vattenfallet i världen som går att rafta i. Sju meter högt var det största vattenfallet som vi splashade ner i Kaitiaki floden, och lite läskigt var det allt. Vi var 4 raftjollar och de 4 andra svenska tjejerna i vår grupp hamnade upp och ned efter fallet, så de fick simma upp under båten och ta luft innan de kunde vända upp den igen. Det såg rätt kul ut faktiskt. Men vi klarade oss ner helskinnade, även fast vi var nära att välta. Vi paddlade oss igenom forsen med den vackra naturen runt omkring oss, och vi fick hoppa i och simma igenom några mindre vattenfall och vi stoppade även fören i slutet på ett vattenfall så hela båten fylldes med vatten framifrån och det blev ett kraftigt tryck i båten så den sköts upp i luften baklänges. Vi hade sjukt kul och tiden gick som vanligt alldeles för fort. Nu hade vi raftat oss igenom världens högsta rafting vattenfall, det ni!

 

Nästa destination bar av mot Taupo. Men innan vi kom fram gjorde vi några stop längs vägen, inte så långt ifrån Rotorua. Vi åkte igenom Kaingaroa skogen och tog oss bort till ett ställe som kallas Craters of the Moon. Och det var precis så det var, jorden kokade så leran splashade upp högt upp i luften och det bubblade överallt i den lilla sjön. Mycket märkligt fenomen. Lite längre bort kunde vi bada i en annan liten sjö, det kokade inte där men det var fortfarande väldigt varmt. Efter raftingen var vi lite avkylda, så detta passade riktigt fint att simma ner i ett naturligt varmt badkar. På vissa ställen var det till och med för varmt. Tyvärr luktade man inte rosor när man kom upp ur badet, men vad sjutton gör det?!

 

Vi stannade också till vid Huka Falls. Det var ett helt sjukt vattenfall som fanns i Waikato River. Färgen var så klart turkos och det forsade så mycket vatten så man blev helt förbluffad. Fallet är 11 m högt, och det är känt för farten och volymen på vattnet, för var tredje sekund forsar tillräckligt mycket vatten för att kunna fylla en hel Olympisk simbassäng. Ganska sjukt.

 

Efter en hel dag med äventyr anlände vi Taupo, och nu var det dags att shoppa. Vi visste att vi skulle gå en sjukt lång hajktur nästa dag, så vi var tvungna att handla på oss en del nya kläder. Man kan inte gå på hajk i Converse till exempel. Vi letade efter skor, regnjacka och varma kläder, men tiden sprang iväg så det enda vi hittade var en varsin regnjacka. Det blev till att hyra skor på den där turen…

 

Redo för rafting

Hej vad det går!

7 meters vattenfall

Craters of the Moon

En naturligt varm jacuzzi utan bubblor

Huka Falls

Jossan, Joel (Canada), Louri (Scotland) och jag vid Huka Falls

 

 


Grottor i Waitomo och kulturkväll med Maori’s i Maketu
2011-04-14  11:17:23

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Vi drog vidare från surfparadiset Raglan nästa dag och körde mot Waitomo Caves. Ett område i Nya Zeeland som är mycket känt, och där omkring finns det runt 400 grottor och det finns fortfarande fler som inte upptäckts ännu. Jag och Jossan tog en lite lugnare tur genom klipporna, medans andra åkte Black Water Rafting (rafting inne i grottor) eller virade sig ned i linor genom vattenfall för att sedan klättra upp 20 meter ut ur grottan. Men vi kände att man inte kan göra det coolaste hela tiden, för då blir plånboken tunn ganska så fort. Så vi nöjde oss med en guidad tur av en härlig lokal bo som tog oss igenom två grottor. Den första var ganska ”vanlig”, jag har gått i grottor förut så det var inte så väldigt stor skillnad från det jag har sett innan. Det fanns en massa stalaktiter och stalagmiter och man blir ändå fundersam över hur något så märkligt som en grotta är kan vara naturligt. Efter lite uppvärmande te och kaka så tog vi oss till nästa grotta där vi skulle åka runt på en liten gummijolle på floden inne i grottan – i mörkret. Det var becksvart där inne, om det inte vore för alla lysmaskar. Sjukt häftigt var det, det fanns lysmaskar överallt i hela taket och de lyste så klart och starkt. Det var som att åka runt med vintergatan tätt över huvudet på en och man kunde hitta på sina egna stjärntecken i taket. Tydligen så är dessa lysmaskar något unikt för Nya Zeeland, de kan finnas i andra länder men de är aldrig så stora som här i Nya Zeeland. De lyser för att locka till sig flugor som de kan äta, det räcker med en fluga varannan månad för att de ska bli mätta, och flugan flyger mot lysmasken och fastnar i dens klibbiga trådar som hänger ner och sedan är det kört. Coolt djur faktiskt.

 

Sedan körde vi vidare till Maketu, hemstaden för många urinvånare. I Australien finns det aboriginer, men här finns det Maori people. De är ljusbruna i hyn och oftast väldigt söta, och de pratar ett vackert språk som man inte förstår ett jota av. Många av Nya Zeelands städer och byar har Maori namn. På vägen dit berättade vår busschaufför, Chase, om Nya Zeelands bakgrund och historia, mycket intressant! Det gjorde oss väl förberedda för mötet när vi väl kom fram till gården. Där kom Unkle Boy och välkomnade oss med ett varmt leende. Kia ora! Det betyder välkomna på deras språk, och när man säger det låter det precis som Ciara, vår gamla lilla Jack Russel som vi hade för några år sedan. Han visade oss runt sina ägor och berättade om hur kvällen skulle se ut, och bjöd oss på mat. Sedan var det dags för lokalborna att göra ett kulturellt uppträdande för oss. Vi sågs först som fiender för dessa Maori peoples, så hövdingen i gruppen var väldigt ilsken och gjorde en väldigt hotfull dans med en pinne som var vass som ett svärd. Men i vår lilla grupp hade vi utsett en Chief, en annan hövding och efter lite maktkamp dem emellan blev vi accepterade av folket och togs emot med en vänlig näsa mot näsa ”kram” från alla i gruppen. Sedan dansade de och sjöng för oss, killarnas dans och sång kallades för haka, och tjejernas för the art of poi. Mycket fint var det faktiskt, och otroligt kul att det fanns alla åldrar med i gruppen, den yngsta lilla killen var 9 år och den äldsta damen var mycket gammal. Sedan var det dags för oss att lära oss danserna själva. Vi målade oss som deras folkslags traditioner, killarna var målade med krusiduller i hela ansiktet, medan vi tjejer fick en liten kringla på hakan så det såg ut som om vi hade skägg, men tydligen skulle det vara vackert och kvinnligt. En del teknik och taktkänsla krävdes, men efter ett tag var vi tillräckligt duktiga för att uppträda för killarna från Straybussen och vice versa. Mycket intressant och rolig kväll! Det hela slutade med att alla sov på madrasser i en stor sal tillsammans, alla vi 30 personer från bussen.

 

Waitomo Caves

Lysmaskar

Trådarna från lysmaskarna

Vi åkte under vintergatan av lysmaskar

Maori peoples gör en galen dans

Vi fick vackra (?) målningar i ansiktet

Sötaste lilla Maori ungen!

Killarna fick lära sig dansa Haka

Och vi lärde oss dansa med bollar, the art of poi

Hela gruppen


Surfing i Raglan
2011-04-14  10:41:57

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Vi vaknade och hoppade på bussen som körde oss en ganska lång sträcka ända bort till Raglan, med några stopp längs vägen. Raglan är ett känt ställe för surfing så självklart skulle jag och Jossan hyra en bräda och testa på de Nya Zeeländska vågorna. Vädret här är ganska så rejält mycket kallare än i Australien, så igår kväll frös vi ordentligt i våra tunna kläder. På dagarna blir det som sagt ganska varmt, men vi var så genomfrusna efter natten så det verkade aldrig som att vi skulle tina upp under bussfärden. Att sätta på sig en blöt våtdräkt och veta att man skulle ner i det kalla vattnet kändes ju inte som det allra roligaste, men vad sjutton, surfa är kul och man kan inte ha varit i Raglan utan att surfa. Så det var bara att bita ihop, gå ner i det supertukosa men kalla vattnet och trotsa den starka strömmen ut mot de ENORMA vågorna. Asså, vågorna var helt sjuka, kraftfulla och stora som attan dundrade de emot en och man sköljdes under som ett litet tunt aspblad i en torktumlare. Tydligen var de mellan 3 – 5 meter höga (som mest kunde de bli upp till 7 meter de värsta dagarna!) Ibland undrade man om sista ögonblicket var kommet när man inte hittade upp till ytan igen, men man kan alltid följa repet till brädan. Det var ganska läskigt många gånger, men bara man trotsar rädslan kan man ha kul. Fast en gång kom jag under vattnet och fick lite smått panik, och när jag inte trodde att jag hade mer luft kvar i lungorna så kom brädan med strömmen och virade linan runt halsen på mig så jag trodde jag skulle strypas, inte så kul. Det var enormt svårt att komma upp på vågorna eftersom de kom med sådan kraft, och strömmarna var extremt starka så man kunde inte gå ut med brädan vid sidan om en för då bara sköljdes man med ut i havet. Ända sättet var att paddla ut, och även fast det kändes som att man paddlade förgäves så kom man tillslut ut en bit och ett par gånger lyckades jag ta några riktigt grymma vågor. Känslan var enorm, att kunna stå på dessa stora krafter och kunna styra över dem, det är coolt.

 

När det var dags att gå upp var man helt slut, jag skakade i hela kroppen. Inte av kyla, för jag var helt varm av att ha paddlat så mycket och våtdräkten höll värmen, utan av att jag var så utmattad. Då skulle vi upp för den mega branta backen, med denna tunga bräda, vilket jäkla workout pass.

 

Tillbaka på hostelet, vår bush lodge, som för övrigt låg väldigt nice inne i skogen med havsutsikt från rummen, så passade det väldigt bra att de hade satt på bastun, så där satt vi med en holländare och en kanadensare, drack öl och svettades ikapp. Därefter gick vi på en liten promenad med några svenska tjejer och tittade på grön-blå lysmaskar. Det var coolt, för de lyste överallt i mörkret, ungefär som om någon satt upp en ljusslinga från Thailand.

Raglan
Höga vågor

Grottor, Rafting, surfing, haiking och mycket mer!
2011-04-09  12:41:44

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Hej pa er alla dar hemma, har springer tiden ivag och bloggen hamnar sist pa priolistan tyvarr. Vi gor sjukt mycket saker varje dag har sa man tror att man varit borta i flera veckor redan. Jag far skriva lite mer detaljerat nar jag har tid, men jag kan ju beratta lite smatt vad vi har haft for oss de senaste dagarna, bilder kommer senare! Efter Hahei drog vi till Raglan och surfade pa de Nya Zeelandska vagorna, riktigt tufft! Darfefter akte vi bort till nagra grottor och sag helt vackra miljoer och senare mot Maketu dar vi bodde hos en Maori familj (de inhemska har i landet) och larde oss deras sanger och danser och lite av deras sprak ocksa, mycket intressant! Harligt folkslag det dar. Sedan akte vi bort till Rotorua dar det bara luktar aggmok och det angar varmt vatten upp fran varma kallor overallt. Dar akte vi ialla fall White Water Rafting vilket var sjukt kul. Sedan overnattade vi i Taupo dar vi var tvugna att shoppa nya klader, for nu gar det inte att ga runt i sommarkladerna langre, och en regnjacka ar ett maste. Imorse drog vi upp svintididgt och jag trodde aldrig jag skulle halla mig vaken genom hela dagen, men jag hade inte sa mycket annat val, for hela dagen har vi tillbringat runt omkring Sagan om Ringen filmens vulkan vandrandes i 8 timmar! Jag trodde jag skulle do och nu hanger ogonlocken langt ner sa det blir sangen nasta! Men jag ska inte avsloja for mycket, jag ska skriva riktiga inlagg om allt vi har gjort sa ni far lasa vad vi verkligen har upplevt. Men vi lever och har det alldeles for bra egentligen, var Straybuss som vi aker omkring med har blivit som var familj vid det har laget. Imorgon aker vi till Wellington och pa mandag bar resan vidare over till sydon dar helt andra aventyr vantar!

Glom inte att kommentera, det ar era kommentarer som far mig inspirerad till att halla igang bloggen, glom inte det!

Hahei
2011-04-07  12:49:53

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

Första dagen på vår resa runt New Zealand började utanför vårt hostel. Vår Straybuss hämtade upp oss och sedan bar det av, först stannade vi till uppe på en gammal vulkan så man såg utsikten över hela Auckland. Tydligen är Auckland världens fjärde största stad till ytan. Det är förhållandevis inte så många som bor där, men det tar ca 1 ½ timme att köra ut ur staden. Sedan körde vi vidare till några olika utsiktsplatser, och shit vad New Zealand är vackert! Det är inte likt Australien för fem öre, det är otroligt grönt och ganska bergigt, med många fårhagar överallt. Ibland är det så grönt så det nästan är självlysande limefärgat. Färgen på vattnet är ännu turkosare än vi hittills har sett, vilket jag inte trodde var möjligt! Det finns en massa små lustiga öar lite överallt som sticker upp som raukar ur havet. Vädret är ganska kyligt, men när solen är framme är det skönt.

 

Efter ett tag kom vi fram till Hot Water Beach. En strand men underjordiskt vatten som var så varmt så det kokade på vissa ställen. Där kunde vi gräva upp vår egen lilla pool i sanden och bada i det extremt varma vattnet. Det var som att vara på ett spa, fast utomhus, sjukt nice!

 

Sedan kom vi fram till vårt hostel i Hahei, och jag och Jossan knallade iväg på en lång promenad till Cathedral Cove. Där var det väldigt vackert med konstiga klippformationer, grottor och vattenfall. Men vi hann inte vara där så länge, utan vi fick skynda oss tillbaka till hostelet för att hinna till middagen som vår busschaufför lagade. Det blev alla möjliga sorters kött, sötpotatismos och sallad. Mycket gott! Det bjöds till och med på efterrätt, godis som choklad och marshmallows blandat med yoghurt och grädde… Hmm, ja det var något nytt i alla fall!

 

Auckland

Mitt hår är så platt det kan bli

Hahei Beach

Cathedral Cove

 

Vattenfall vid Cathedral Cove

Hot Water Beach

Äntligen fastnade regnbågen på kameran!

 

 


Auckland
2011-04-07  12:30:08

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

5 April

Vi flög från Cairns halv elva på kvällen och kom till Aucklands flygplats klockan 5 på morgonen. Vi flög bara fyra timmar, men New Zealand ligger två timmar före Queensland. Men när vi kom fram insåg vi att det precis blivit vintertid så vi fick ställa tillbaka klockan en timme. Vi kom till hostelet runt 7 på morgonen (eller vad klockan nu var, det var en jäkla förvirring med tidsomställningar hit och dit) så vi kunde inte checka in förrän klockan ett på dagen. Trötta som vi var efter flygresan mitt i natten gick vi in till TV rummet och tvärsomnade i sofforna i flera timmar. Vi vaknade lagom till incheckningen och sedan kunde vi gå och göra stan. Vädret var fint, solen sken och det var varmt och behagligt. Alla har varnat oss för att det ska vara svinkallt här, men de har tydligen inte varit i Sverige någon gång. På kvällarna är det lite kyligare dock, då kan man behöva långbyxor och en tröja. Vi gick i alla fall ner till hamnen och kollade runt lite, gick vidare upp på stan och igenom Albert Park. Av någon anledning fick jag känslan av att Auckland liknar lite Oslo faktiskt, fast ändå inte. Men jag gillar staden i alla fall, och Nya Zeeländarna verkar vara väldigt trevliga!

 

Nästa dag i Auckland tyckte jag att det var dags för mig att äntligen klippa mig, nu när vi har kommit till ett billigare land än Australien. (Allt känns väldigt billigt nu helt plötsligt, riktigt nice att gå omkring och fönstershoppa, för vi kan inte köpa något eftersom väskorna är proppfulla.) Jag valde i alla fall att klippa mig på en salong där studenter gjorde billiga klipp. Eftersom jag vet hur bra min syrra var efter andra året i skolan så tyckte jag att det var en bra idé, något som jag sedan fick ångra såklart. För det första hade jag inte funderat på hur sjutton man förklarar en klippning på engelska så där satt jag och försökte gestikulera med händerna och hoppas på det bästa. För det andra så gick killen som klippte mig sitt andra år i frisörskolan och hade bara tre veckor kvar tills han var färdig. (I Sverige går man ju minst tre år!) Han var extreeeeemt långsam. Alltså jag fick panik, det gick så sjukt segt och han visste inte alls vad han höll på med. Till slut när han verkade klar med klippningen skulle hans handledare kolla igenom håret, men han bara skakade på huvudet och klippte om hela håret. Sedan skulle den stackars killen föna mitt hår som tog ytterligare en evighet och därefter insisterade han på att han skulle plattånga mitt hår. Jag kunde inte säga nej men tänkte att det kunde väl inte ta så lång tid… Tji fick jag för han tog typ tre hårstrån i taget som han plattade minst fem gånger och det tog säkert en timme för honom att platta igenom mitt hår! När han var färdig undrade jag vart sjutton mitt hår tagit vägen, det kändes jättetunt och det har aldrig någonsin varit så platt förut. Det var som slickat runt mitt ansikte och han avslutade med att låta mig spraya håret själv för det stod ut en massa raka, korta hårstrån från huvudet som han inte visste hur han skulle hantera. Herregud… Jag hoppas han inte brände bort mitt hår och att det kommer tillbaka nästa gång jag duschar. Jag tror jag satt där i minst 2 ½ timme, för en klippning som syrran gör på 20 minuter. Hur som helst så kostade hela kalaset bara runt 120 svenska kronor, och håret känns ändå jämt och bättre än trollkalufset som det var innan.

 

Stackars Jossan som satt och väntade hade också panik för att det tog så jäkla lång tid, vart tog denna dag vägen? Vi hann i alla fall ta oss bort till Newmarket för att leta efter bra skor att gå i och en regnjacka, men vi hittade ingenting… Frågan är hur vi ska klara nätterna med våra sommarkläder, för det blir bara kallare och kallare ju söderut vi kommer.

 

Imorgon drar i alla fall det nya äventyret igång och vi hoppar på bussen tidigt på morgonen för att åka till första stoppet Hahei. Jag lägger upp en lite halvtaskig karta, jag hoppas ni kan läsa vad det står på den. Följ den gröna linjen, det är vägen som vi kommer åka och förutom platserna som står på kartan så kommer vi göra några avstickare på mindre ställen under resans gång. Vi funderar på att även åka till Milford Sound (ljusgrön linje) men det är inte bokat än, så vi får se hur det blir med det.

 

Albert Park

 

 

Vid hamnen

 

Auckland Sky Tower, högsta byggnaden i New Zealand

 

Vi kommer åka längs den gröna linjen

Några sista bilder från Cairns
2011-04-07  12:11:41

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     

 

 

Varning för Cassowarys, den farliga regnskogs fåglen

 

Lagunen i Cairns

 

 

Härliga dagar


Mot New Zealand!
2011-04-02  03:39:16

Get more visitors to your blog! Permalink  New Zeeland  Trackbacks ()   Follow on Bloglovin     
Igår hade vi sista kvällen här i Cairns och vi lämnar nu Australien för ett tag, och drar bort till New Zealand! Jag har ingen aning om hur ofta jag kommer hinna uppdatera här på bloggen, men ni får väl hålla utkik. Vi har i alla fall en massa aktiviteter som vi ska göra där borta, bland annat bungyjump, rafting och simma med delfiner. Det skulle va grymt och ta en dags skidåkning också, om vi har råd med det!

Nyare inlägg
I have moved! Check out my new site at Emelie's Travels.
Home

Welcome to my blog! I'm writing mostly in Swedish, but feel free to use the google translation tool to read it in your language.
Alberta, Canada
Stockholm, Sweden
Follow on Bloglovin




Are you interested in my photos? Please visit mostphotos.com/emelaia for more information.


My photography interest started in 2012 when I did my snowseason in Canada. I bought my first DSLR in December 2013 and since then I've been practicing on my own, always trying new things and ame for getting better photos.
- Nikon D610
- Panasonic Lumix DMC GX1
- GoPro Hero3+ Black Edition



Emelie Persson
Stockholm, Sweden





In this blog I'm writing about my life as a backpacker and a seasonal worker. I've been traveling the past five years and just can't stop. I'm simply too dependent and the grass is always greener on the other side they say... I hope to inspire and help other Travellers by sharing my experiences through this blog. If there's any questions, don't hesitate to write a comment or contact my mail. And remember, a little comment will inspire me to write more often!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...