Emelies Travels

Nä vafan, nu får det vara nog asså... Värre blir det inte trodde jag, nu är det bara att se till att bli väck med förkylningen. Men, min lilla djävul som vakar över mig, den förbannelse jag verkar vara drabbad av gav mig såklart en riktigt kraftig ögoninflammation. Det började i ena ögat, precis lagom till att vi öppnade restaurangen. Poff sa det så var det rött och irriterat som bara den. Lite senare var nästa öga lika drabbat och allt eftersom fick jag svårare att se, allt var så suddigt. Kul, jättekul jag tycker om att bryta armar, tappa tänder, få halsfluss så man inte kan svälja och se ut som ett monster i ansiktet. När tar det slut???

Aja det var ialla fall en helt underbar dag i backen idag, och kanske var det för att jag inte var så flitig med att använda googlesena som jag blev straffad i ögonen. Vi träffade upp några gäster från hotellet och åkte Sarennen. Högst upp på toppen står vi, redo för att åka men lite nervösa för att bli bedömda av britterna. Så Charlotte säger: "Vi låter dem åka först så slipper man göra bort sig:" 2 sekunder senare ser jag henne glida någon millimeter bakåt, där ett rött staket står och bakom den ett stup ner. Hon föll handlöst ner baklänges, hon försvann fort som sjutton, det såg ut som ett hål öppnades under hennes skidor för plötsligt var hon bara borta. Det första jag såg framför mig var att hon föll nerför helvetesgapet och aldrig mer skulle komma upp, skitläslogt var det. Men när jag lutade mig över kanten såg jag henne ligga uppochner med skidorna långt övanför sig i djup snö, skrattandes. Och hon som inte ville göra bort sig!