Emelies Travels -

Skam den som ger sig
2011-06-09  13:18:09

Get more visitors to your blog! Permalink  "Fruitpicking"  Trackbacks ()   
Follow on Facebook Follow on Bloglovin   

Som jag skrev i tidigare inlägg så lyckades vi söka upp en hel del nummer till en massa olika farmare via nätet. Dessa nummer försökte vi ringa, med mer eller mindre lyckade resultat. Någon skulle återkomma men de flesta sa att det kommer dröja ytterligare 3 veckor innan det kommer finnas jobb. Vårt hopp om jobb började sina vid det här laget, men vi hade ett sista sätt vi kunde tänka oss för att kanske hitta rätt. Vi ringde runt till working hostels runt om hela Queenslands östkust. Om det krävde att vi skulle flytta på oss var det väl bara att göra det. Men saken är den att den här säsongen är katastrofal för frukten och grönsakerna. Vartenda hostel vi ringde till gav negativa svar och bad oss ringa tillbaka om ett par veckor.


Listan på vårt eget hostel rörde sig inte framåt heller. Istället sköts den upp för jobben som skulle kommit denna vecka, kanske, eventuellt skulle komma upp nästa vecka eller veckan därpå. Det innebar att vi inte var en av dem som skulle komma med dessa jobb, eftersom vi låg för långt ned på listan. Ingen visste hur länge vi skulle få vänta. Folk på hostelet började dra sig iväg på annat håll när de inte hade mer pengar kvar för att vänta, och jag och Jossan började undra hur sjutton det här skulle sluta. Men nu hade vi gjort allt vi kunnat, det sista som återstod var att stå på motorvägen med en stor skylt på oss som skrek om jobb. Men är vi verkligen så desperata? Inte riktigt ännu…


Vi bestämde oss för att försöka tänka på annat och låta listan göra sitt, så vi gick till biblioteket och läste på om Asien. Fan vad grymt det kommer bli! Frågan är hur vi ska lägga upp allting, planering och bokningar osv. Tips är väldigt välkommet om någon har något att säga om Thailand, Philipinerna, Malaysia/Borneo, Bali och Singapore!


Det gick en vecka, och det var dags för att betala en ny hyra på vårt hostel, Barnacles. Innan vi gjorde det ringde vi ett samtal till Paul, ägaren på Aussie Nomads Backpackers (hostelet som vi besökte häromdagen via skolbuss för att fjäska in oss för jobb) och frågade hur han tyckte att vi skulle göra. Han hade inga jobb på G åt oss ännu, utan tyckte att vi skulle stanna på Barnacles veckan ut så skulle han göra sitt bästa för att hitta något jobb och så skulle vi hålla kontakten med varandra. Vi antog ju att hur vi än kunde få jobb på, så skulle det inte komma upp förrän om minst en vecka. Så vi betalde en ny hyra på 140AUD på Barnacles. När dagen passerat eftermiddag fick jag ett samtal. Det var Paul som ringde och sa att han kanske hade hittat ett jobb åt oss. Vi skulle ringa tillbaka till honom nästa dag vid lunchtid. Yes, tänkte vi! Ett jobb! Skulle detta lösa sig? Men han sa kanske, det betyder inte att vi har jobb. Vi kanske får bo veckan ut här först? Vi visste ingenting mer än att det handlade om att paketera äggplantor.


Det blev en tidig kväll för oss, och vi hade planerat en del saker att göra för nästa dag ifall vi skulle få jobb dagen därpå. Men vi hann inte ens vakna innan planerna ändrades. Jag väcktes av ett samtal på morgonen. Långt inne i min djupa dröm lyckades jag efter en lång stund inse att det var Mr Barbera som ringde. Farmaren som vi träffade på puben häromkvällen som hade sagt att han skulle fixa jobb åt oss. Inte trodde vi att vi skulle höra från honom igen! Yrvaken och förvirrad svarade jag och fick besked om att vi har jobb. På momangen. Barbera anställer folk via Paul och Aussie Nomads Hostelet, så frågan var: Kunde vi flytta dit? Självklart kunde vi det, och självklart kunde vi börja jobba klockan 12 samma dag! Shit här hände det grejer! Det lustiga var att de två kontakterna hade inte pratat om oss tillsammans innan, utan Barbera ringde Paul och sa att vi skulle flytta in, och Paul blev förvånad eftersom han hade hittat ett annat jobb åt oss. Så nu har vi plötsligen möjlighet att jobba på två ställen!


När jag la på luren blev det snabba puckar. Vi som hade packat upp allt och lagt prydligt och fint i stora skåp fick slänga ned allt i ryggsäckarna igen. Vi slängde i oss ett lass gröt och sedan var det bara att berätta den oförväntade nyheten till ägarna på vårt hostel. Väl medvetna om att vi inte skulle få tillbaka ett öre av hyran, försökte vi ändå bedja om pengarna tillbaka. Men självklart gick ju inte det. Nästan 1000 sek för ett hostelrum en natt, det var ett jäkla dyrt hostel det! Aja, inga sura miner här inte, nu skulle vi ju börja tjäna pengar! Tanten på hostelet undrade ju såklart varför vi skulle flytta, och när vi berättade att vi fått jobb tappade både hon och gubben hakan. Nyfikenheten sprudlade och vi skulle visst berätta vilken farm det var och hela trudelutten. Själva grejen var att jag hade ingen aning. Vad sjutton hade jag sagt ja till? Jag var så nyvaken så jag frågade Barbera ingenting om jobbet, jag visste inte ens vad vi skulle göra på farmen. Tanten och gubben fick i alla fall reda på att vi skulle jobba för Barbera och bo hos Paul, och då började hela novellen. Detta paret kan snacka ska ni veta. Så fort de börjar går det inte att få dem att sluta. Och de är övertygande också. Den där Paul är ett riktigt svin, och Barbera en riktig slusk. De var väl medvetna om att på Pauls hostel jobbar ca 70 pers, och på deras hostel jobbar runt 15 pers. Men de undrade hur det gick till, för enligt dem finns det inga jobb. Vi har också undrat hur det gått till, och varit misstänksamma åt Barnacles. Men när de väl stod där och pratade om det började vi också fundera på hur Paul lyckas få jobb till alla. Dessutom började de babbla om att Pauls farmar bara går efter dåliga kontrakt, att få timlön där kunde vi glömma. Vi skulle tjäna skitpengar och hyran är (som vi redan var medvetna om) svindyr på hostelet. Nu började vi bli riktigt vemodiga. Vad har vi gjort? Vi hade ju ingen aning om vad vi skulle tjäna eller hur mycket vi skulle jobba. På Barnacles skulle man minsann tjäna riktigt bra pengar och dessutom jobba med packning vilket är det bästa man kan göra på farmarna. Men problemet var ju att vi fick vänta så länge för att få jobb om vi stannade, och nu när vi väl fått jobb kan vi ju inte tacka nej till det. Vi fick en varsin stor klump i magen och började förbereda oss på att vara starka och inte godkänna pisslöner. Men vi skulle ändå ge jobbet ett försök.


Vi satt och väntade på Barbera som för övrigt heter Roberto i förnamn, är halv italienare/halv australisk runt 35 års åldern. Vi var tidiga. Han var sen. Vi blev nervösa för att han inte skulle komma. Men han dök upp efter en halvtimme och vi började rulla iväg mot Nomads. Han ursäktade sig lite för den vilda kvällen och sa att han inte kom ihåg så mycket, men han mindes oss och hade haft oss i tankarna om jobb sedan dess. Han körde oss till hostelet så vi kunde göra den snabbaste incheckningen någonsin innan vi kunde dra vidare till hans farm. När vi kom fram till farmen fick vi kontraktet i handen på en gång och en tjej gick igenom alla regler och information om löner och utbetalningar osv. Nu var vi nervösa, vi hade fått höra att man kunde få allt ifrån 8-18 dollar i timmen, men fick man runt 13 kunde man vara nöjd, fick man 18 kunde man tacka gudarna. Vi fick veta att vi ska få lön varje vecka, vi ska jobba 10 timmar om dagen och vi kommer tjäna 18AUD i timmen. Hallelulja! Barnacles, dra åt skogen!!! Under senare efterforskningar om Barbera Farms har vi också fått reda på att det är en av de bästa farmarna man kan jobba på, för det är timlön och man får sina timmar som man behöver. Enda nackdelen är att man kanske jobbar för mycket. Men vi ska ha semester i Asien om två månader så nu jobbar vi gärnet!


Mr Barbera tog oss sedan ut på åkern och lämnade oss mitt ibland miljontals paprika plantor. Nu till det roliga arbetet. För ca tre dagar sedan planterades plantorna med traktor. Nu har små jordgetings liknande gräshoppor börjat äta av stammen på plantorna så de måste bytas ut. Vårt arbete var att omplantera typ var fjärde planta i några dagar framöver. För hand. Jo vi visste att farm jobb var slitsamt, men efter de 5 timmarnas jobb med konstant böjd rygg kan jag ju säga att det var sju år värre än vad jag trodde. Men nu ska vi inte klaga, vi har ju för sjutton ett jobb! Alla på Barnacles skulle veta vad vi gör nu, det tog oss en vecka och en dag för oss att få jobb. En helt normal tid att vänta även om det hade varit en normal säsong. En vecka var också det vi hade räknat med att det skulle ta. Förlåt om jag är kaxig nu, men FY FAN VAD VI ÄR GRYMMA!!!

 

Jobba i Australien och Kanada


Comments
Pappa

Man kan känna entreprenörs andan i er tjejer, grymt jobbat. sa jag inte det att ni inte skulle oroa er allt löser sig bara man är envis. Lycka till med jobbet, men det låter jobbigt tur att du inte är så lång............... Mli.

Var rädda om er Kramar Pappa

2011-06-10 @ 22:18:51
Send a letter:


Name:
Remember me?

Mail: (will not be published)


Website:


Comment:

Trackback
I have moved! Check out my new site at Emelie's Travels.
Home

Welcome to my blog! I'm writing mostly in Swedish, but feel free to use the google translation tool to read it in your language.
Stockholm, Sweden
Follow on Bloglovin




Are you interested in my photos? Please visit www.shutterstock.com for more information.


My photography interest started in 2012 when I did my snowseason in Canada. I bought my first DSLR in December 2013 and since then I've been practicing on my own, always trying new things and ame for getting better photos.
- Nikon D610
- Panasonic Lumix DMC GX1
- GoPro Hero3+ Black Edition




Emelie Persson
Stockholm, Sweden





In this blog I'm writing about my life as a backpacker and a seasonal worker. I've been traveling the past five years and just can't stop. I'm simply too dependent and the grass is always greener on the other side they say... I hope to inspire and help other Travellers by sharing my experiences through this blog. If there's any questions, don't hesitate to write a comment or contact my mail. And remember, a little comment will inspire me to write more often!


Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...