Emelies Travels

Dag två i Mission Beach bestämde vi oss för att gå till Mission Beach ”village”, eftersom vi bor i södra Mission Beach. Ibland är vi inte så uppmärksamma jag och min lilla vän, så vi förstod inte vilken resa vi hade gett oss in på innan vi började gå. Solen gassade, svetten rann och solkrämen försvann vid ögonblicket vi försökte fästa den på oss. Så vi gick där, längs det reflekterande vattenbrynet i över en timme, så ni kanske kan tänka er hur bränd jag är just nu med pandaringar runt ögonen efter solbrillorna. Men det var en resa för sig det med, för efter halva promenaden stötte vi på en bred flod som mynnade ut i havet. Något som receptionisten på hostelet inte hade sagt någonting om. Där stod vi och funderade på hur sjutton vi skulle lösa detta, att vända tillbaka var ju inte ett alternativ. Efter att vi samlat tillräckligt mycket mod tog vi oss ned i den rostbrun färgade floden som gick oss ända upp till midjan, och bad till gudarna att vi inte skulle bli träffade av någon irjukandji eller jellybox (dödliga maneter). Men vi tog oss över, och det var inte förrän vi kom fram till byn som vi först förstod hur oförsiktiga vi hade varit. Där fick vi veta att det lurar krokodiler i just den floden, och inte ens lokalborna vadar över där. Så jäkla läskigt!

Vi hade hoppats på att det skulle finnas ett stingnet i byn, ett nät i havet där man kan bada utan fara, för att kunna svalka av oss. Men så var fallet icke, vi fick bada i vår egen svett i brist på vattenkällor. Mitt i alltihopa kom våra holländska roomies nerdinglandes i en skydive, så vi fick lön för mödan genom att skåda detta. Små prickar högt upp i luften som svävade ner i sina fallskärmar och landade på stranden. Men tillslut blev det alldeles för varmt så vi gick runt och frågade lokalbefolkningen var man kunde bada. En otroligt vänlig man (såklart aussie, alla aussies är underbara) visade oss till hans hem och lät oss bada i hans egna privata pool medans han själv återgick till sitt grova byggarjobb. Så otroligt snällt alltså! Det räddade vår dag, och sedan hade vi fått tillräckligt med energi till att börja promenera vidare hemmåt, dock innervägen denna gång, inga fler krokodilfloder för vår del tack! Vi gick och gick och trodde aldrig att vi skulle komma fram, men tack och lov kom det ytterligare en vänlig aussie som stannade med sin bil och erbjöd oss skjuts. Ni kanske kan föreställa er att detta är inget ovanligt här, här vill man bara hjälpa till och vara vänlig, något som är helt underbart med detta land!

Efter en dag i denna väldigt öde byn, alltför skadad av cyklonen, så har det ändå hänt väldigt mycket och det slutade med att vi bokade oss själva en skydive till morgondagen. Det ska bli grymt kul!

Vi såg när de hoppade skydive

Vi fick bada i en privat pool som låg med utsikt över havet