Emelies Travels

Upp tidigt denna morgon, för det var dags att åka till Cape Tribulation - en av de få platser där regnskogen möter revet. Vi blev upphämtade av Nic, vår chaufför för dagen och vi körde runt i 1½ timme innan vi kom fram till Daintree River. Med sina 130 km så är Daintree River en av de längsta floderna på Australiens östkust, och den kryllar av... ta-da-da-da... krokodiler såklart. Vi gick ombord på en båt som låg precis brevid en annan brygga som såg lite förfallen ut. Där fanns för inte så länge sedan, ett annat krokodilsafari företag som nu har bommat igen. Varför? För inte alls länge sedan hände en olycka. Familjeföretaget hade guidat runt turister på floden i många år, men de hade missat att verkligen förklara för deras två små barn hur livsfarlig floden egentligen är. Så en dag gick de två små flickorna ned till floden, utan sällskap av föräldrarna, och vad tror ni hände? Den fem åriga flickan blev tagen av en krokodil, sjukt tragisk händelse. Ni kanske har läst om det i tidningen där hemma?

Hur som helst, detta skulle inte hända oss, vi skulle bara cruisa runt och kika efter krokodilerna på håll i den leriga brunfärgade floden. Vi såg ett par fina färgglada fåglar, och efter ett tag såg vi en liten, liten ettårig saltvattenskrokodil ligga och sola på en stock. Den såg ju inte så farlig ut den lilla, men vi förstod nog inte hur farlig floden egentligen är förrän vi skådade två enorma hankrokodiler inte alls långt ifrån båten. De var gigantiska, den ena var lite större än den andra. 4,5 meter och runt 700 kg tung. Det var tydligen inte så vanligt att se två hanar simma runt så nära varandra, så till och med guiden som körde båten blev nervös och berättade att det kunde sluta i slagsmål för att de skulle markera sina revir. Han ville också se till att hålla ett säkert avstånd ifrån dem, för tydligen var det någon annan snubbe som tidigare inte riktigt hade visat tillräckligt med respekt för dem, och åkt alldeles för nära. Den över fyra meter långa krokodilen blev irriterad och attackerade båten så den fick sig en rejäl duns. Men tur var det, för hade krokodilen velat så hade den lätt kunnat välta hela båten med alla dess krafter.

Det var något riktigt speciellt med att se dessa farliga djur i det vilda, pumpa sig fram i vattnet med den stora muskulösa svansen. Det var med skräckfylld dörtjusning som man tittade på dem. Men som tur var blev det inget slagsmål under tiden som vi cruisade runt, utan istället hoppade vi på bussen tryggt och säkert för att ta oss vidare upp norrut. Nic körde oss till en boardwalk i Marrdja. Där guidade hon oss runt i regnskogen, och vi fick bland annat se en ödla som såg ut som en minidinosaurie. Hon var en riktigt cool guide som verkligen älskar natur och djurliv. Hon berättade många historier som hon varit med om i regnskogen. Bland annat att den största ormen hon haft i sitt hus var en tre meter lång pyton, och hon lät den ligga där i tre dagar tills den självmant slingrade sig uti djungeln igen.

Efter promenaden i regnskogen körde vi vidare och tillsut kom vi fram till Cape Tribulation. Vi bodde på Cape Trib Beach House, precis vid stranden. Otroligt vacker strand precis som på Robinson. Efter ett tag var det dags för djungelsurfing. Vi åkte in en bit i regnskogen och fick selar och fina hjälmar tilldelade oss. Så var det dags att "surfa" sig igenom djungeln högt uppe i träden. Som högst dinglade vi 23 meter över marken. För oss som hoppat skydive var detta en baggis, men det var väl en lite kul känsla när vi svingade ned i full rulle uppochned bland tät regnskog. Tarzan here we come!

När vi sedan kom fram till hostelet skulle vi laga mat, men till vår besvikelse var nästan allt borta. Någon fattig människa hade stulit våran mat, så vi fick betala dyra pengar för mat på den enda restaurangen på området. Lite senare fick vi veta att någon hade varit inne på vårat rum och stulit mat från tjejerna vi bodde med. Creepy, min laptopn låg bara under kudden så jag är glad att jag har kvar den i alla fall! Fram tills nu har vi fått uppfattningen om att folk är väldigt ärliga och stölde rär inget vanligt här. Man känner sig fullt trygg i australienarnas sällskap. Men skenet kan bedra och nu får vi sluta vara så blåögda och vara lite mer rädda om våra grejer!

En kväll på Woolshed


En liten ettårig krokodil


4,5 meter lång, ca 700 kg tung, riktigt läskig snubbe det där


Här är en liten film på en av krokodilerna, inte den allra bästa men var ändå tvungen att lägga upp den!

Inte att leka med!


En liten minidinosaurie på  Marrdja Boardwalk


En cool växt, bladen är helt runda och den kan känna av när det är en cyklon på väg, då fäller den in alla bladen så att den kan skydda sig ifrån att bli förstörd


Utanför Beach House, vacker strand på Cape Tribulation Beach


Cape Tribulation Beach


Dags för djungelsurfing!


Utsikt från linbanan



Uppochned!

Vi klev upp tidigt på morgonen för att åka in till The Reef Fleet Terminal, stället där vi skulle hoppa på katamaranen som skulle ta oss ut till revet över dagen. Great Barrier Reef är ett av de få ställena som man faktiskt kan se från rymden. Och det är även det största revsystemet i världen, det täcker en yta på runt 350 000 km2. Det var en stor katamaran, med många crew och vi var väl runt 35-40 personer ombord på den båten. Vi åkte ut till det första revet och på vägen dit var det dags för en liten lektion i hur man dyker med tuber. Jag var sjukt nervös, mer nervös än jag var för att flyga skydive! Jag har fått för mig att jag har problem med öronen under vatten, pga. en händelse när jag var ganska ung. Så jag var osäker på om jag skulle klara av att dyka över huvud taget, och att andas långt under vattnet är ganska skrämmande tycker jag. Men när vi fått på oss all utrustning (som för övrigt var sjukt tung!) och skulle hoppa ner i vattnet, då var det som om jag glömt all nervositet för det där var ju bara en barnlek! Efter lite övningar med att få ut vatten ur cyklopet m.m. så var det dags att börja ta sig nedåt. Mina öron var det inget fel på, så vi svävade runt ett bra tag nere bland stora fiskar och vackra färgglada koraller. Det var en riktigt härlig känsla att slippa snorkeln och kunna simma så nära man ville alla fiskar, och man vande sig väldigt fort vid andningen under vattnet. Vi såg clown fish (nemo), parrot fish, butterfly fish, och en massa annat som jag inte vet namnet på. Tiden gick alldeles för fort för plötsligt var det dags att ta sig upp på båten igen, och byta tuberna mot snorkeln. Vi hoppade i igen och snorklade ett bra tag till, såg en massa vackert och sedan serverades det lunch.

Det var minst sagt en lyxig lunch! Vi fick rostbiff med massa tillbehör, räkor, pasta bollo, färsk frukt, bland annat annanas doppad i kokos vilket var sjukt gott! Precis när vi käkat färdigt hade vi anlänt till ett annat rev, där var det riktigt vackert! Framför oss låg en kritvit sandö och revet såg man klart och tydligt. Vattnet skiftade i alla nyanser av blått och turkost och fiskarna gjorde oss sällskap redan innan vi hade hoppat i. Riktigt stora fiskar dessutom, bland annat så kallade fladdermusfiskar och en fisk som liknar en haj och kan bli enormt stor. Eftersom jag blev helt förtjust i att dyka så testade jag och Jossan på det en andra gång. Denna gång i 40 minuter istället för 30 minuter. Nu fick vi lite mer frihet av vår instruktör, så vi simmade runt och tittade på det vackra landskapet och alla tusen fiskar som simmade omkring en. Det var helt sjukt hur klart vattnet var, man kunde se hur långt som helst. Vi fick se nemofiskar igen och en rocka som gömde sig under sanden. Vi fick lära oss att nemofisken, Clown Fish, lever i familjer och de bor i havsanemoner som egentligen har giftiga tentakler, men nemofisken är immun mot detta och tar istället skydd av dem. Det är alltid den största fisken i familjen som är honan, och om hon skulle dö så så måste den näst största fisken göra en könsomvandling och bli hona. Så hade man gjort Hitta Nemo filmen med verkligt innehåll hade det blivit en helt annan film...

Återigen gick tiden alldeles för fort så innan man visste ordet av var det dags att gå upp. Men fort i igen, denna gång med snorkel. Det fanns hur mycket som helst att titta på, jag såg ytterligare en rocka och plötlsigt dök min bästa vän upp, Herr Skalman, rakt framför mitt ansikte. Varje gång jag ser en sköldpadda får jag en liten chock för en sekund, men sedan blir man så glad och sköldpaddans harmoniska rörelser smittar av sig på en. Den här sköldpaddan var den största jag har sett hittills, och jag simmade ensam med den länge, länge. Ni kanske tror att man blir så van av att se sköldpaddor här att man tillslut slutar bry sig om dem. Men så är det inte, jag slutar aldrig fascineras av detta underbara djur! Den här gången simmade jag ned och klappade den, och den brydde sig inte för fem öre. Den bara kikade lite underligt på mig och simmade vidare upp mot ytan för att ta luft. Så häftigt! Visste ni förresten att sköldpaddan sover, precis som delfiner och valar, med halva hjärnan i taget? Och den kan hålla andan i upp till 8 timmar och äter främst slibbiga maneter! Coolt djur. Vid det laget var jag väldigt nöjd och tyckte det var helt okej att gå upp när båtcrewet började ropa in oss. Det var tills jag kom upp på båten, det vill säga. Där fick jag nämligen höra att det var flera stycken som hade sett hajar. Attans, det hade ju jag också velat se! Det finns faktiskt runt 400 olika sorters hajar, och bara fyra av dem är farliga för oss människor. Så oftast är hajen räddare för dig än vad du är för den! Hur som helst, jag kan ju i alla fall skriva att jag simmat omkring bland hajar, för det låter ju ganska coolt!

Trots att vattnet var så varmt att man trodde att man simmade in i en jacuzzi på vissa ställen, så blev man rejält avkyld av den där stinger dräkten, så det var skönt att få av sig den och lägga sig på däck och sola lite. Det var dags att segla tillbaka till hamnen, så vi låg och halvsov resten av resan, grymt nöjda efter en härlig dag på revet.
Efter båtturen drog vi runt en sväng på stan, käkade gratis mat och sedan bar det av hemmåt för ett snabbt ombyte - partytime! Vi har gått på så sjukt många som vi känner här i Cairns, så det gällde att passa på innan alla dragit vidare till andra hörn runt om i världen. Återigen blev det Woolshed och det slutade i en kul kväll, dock var vi väldigt trötta så vi somnade som klumpar senare på hostelet.

En fladdermusfisk




Nemo the Clown Fish i havsanemonerna


En rocka gömmer sig i sanden


Vackra färgglada koraller


Fladdermusfisken säger hej!


En Butterfly Fish




Kristallklart vatten och kritvita sandöar ute på revet




Ta lite luft




Den var ganska stor faktiskt!

Här är en liten film som Jossan filmade när hon såg en sköldpadda. (Vi hade nämligen snorklat ifrån varandra så vi såg helt olika saker)

När vi kom fram till Cairns checkade vi in på vårt hostel som ligger mitt i smeten. Väl incheckade var det bara att sätta fart, in i duschen, på med andra kläder och sedan var det dags att möta upp OZ Experience gänget och chauffören Sparrow på Whoolshed. Stället där allt händer här i Cairns, ungefär som Cheeky Monkeys i Byron Bay. Och det gillade vi ju, så när vi kom till Whoolshed käkade vi billig och god mat och fick gratis kannor med öl och cider som Sparrow fixade fram. Sedan kan man kanske bara räkna ut hur den kvällen slutade, men kul hade vi med dans på borden bland annat. Det fanns till och med drinkhyllor i taket, bara för att alla dansar på borden på Whoolshed, det är så det fungerar där helt enkelt. Nästa dag i Cairns checkade vi ut från vårt hostel för att byta till ett mycket bättre, dock lite utanför stan men väl värt för där får vi gratis frukost, middag och internet. Så hela den dagen gick åt till att lägga upp alla blogginlägg som vi låg efter med, höjdpunkten på den dagen var bbqn som vi fick gratis vid poolen, annars hände inte speciellt mycket. Ingen alkohol denna kväll, för nästa dag skulle vi dyka med tuber och då får man inte vara bakis!

Som sagt, jag och Jossan tog ett impulsivt beslut igår kväll. Vi bestämde oss för att hoppa skydive. Egentligen hade vi tänkt göra det i New Zeeland, men det är kallare där nu, så man måste använda fula overaller. Därför bestämde vi oss för att Mission Beach is the shit! Vi hoppade in i bussen tidigt på morgonen som tog oss till kontoret så vi kunde få vår briefing. Första gruppen drog iväg och vi hamnade i den andra gruppen, så våra nerver satt på helspänn under tiden vi fick vänta. Tillslut var det vår tur. Det hade regnat på morgonen men det hade börjat spricka upp lite, men vi skulle ändå få flyga genom molnen. Killen som jag skulle hoppa med heter Dan och en annan kille, Toddy, skulle flyga med oss och filma och ta bilder. Vi hoppade in allihop i en liten minibuss för att ta oss till flygplatsen. Stämningen i bussen var ganska spänd och nervös, inte så konstigt kanske! Men jag hade inte riktigt fattat vad vi hade gett oss in på, jag hade inte hunnit jaga upp mig så nervositeten var hanterbar, än så länge! Väl framme vid flyget hoppade vi in med våra flygkillar och knäppte fast oss med dem, och sedan bar det av. Vi flög iväg och såg den cyklonförstörda regnskogen, en stor brun krokodilflod, vackra Dunk Island och några gnuttar av barriärrevet. Hittills var allt lugnt, men när vi fick höra att det var dags och att vi var på 14 000 fots höjd (Australiens högsta skydive!) började det kittla till ordentligt i magen. Och när dörren öppnades och det första paret kastade sig ut, då hade luften gått ur mig. Utanför var det helt vitt, vi var uppe bland molnen och nästa på tur var livrädda Jossan. Det gick så fort, man såg när de stack ut benen ur planet och sedan bara försvann de, det var som om någon tryckte på en knappt så skjöts en katapult iväg. Sedan var det min tur… Jag stack ut benen utanför planet ochd et kändes som att de skulle blåsa iväg, och innan jag visste ordet av så hade vi slängt oss ut i intet. Det var som att simma omkring i ett mjölglas, och det gick så jäkla fort. Kinderna flög upp, huden fladdrade och trycket på kroppen var enormt. Men jag kunde inte sluta skrika och skratta, och det enda jag tänkte var ”shiiiiiiiit ska det verkligen gå så här foooort…”Jag kan försöka förklara känslan med tusen ord, men enda chansen att verkligen förstå vad vi har varit med om är att uppleva det själv. Känslan var enorm, en helt otrolig kick som jag aldrig ville skulle ta slut. Under ca 60 sekunder flög vi som en blyklump ner mot marken i fritt fall. (Fritt Fall på Grönalund, släng dig i väggen!) Sedan dundrade vi in i ett tjockt moln och när vi kom ut från det såg man landskapet under sig och då vecklade Dan ut fallskärmen. Från något som kändes nästan som ett behagligt självmord så bromsades farten rejält och känslan av att sväva över vackra öar och milslänga stränder kom emot en som en chock. Nu dinglade vi ner i behaglig takt mot stranden och jag fick testa att styra fallskärmen i cirklar. Det var fantastiskt, och plötsligt var det dags att landa och det enda jag kunde göra var att skratta. Vilken upplevelse!!! Detta var definitivt inte sista gången som jag hoppade fallskärm, kanske blev man beroende och kanske måste vi göra det i New Zeeland ändå! En sak är säker, detta är något som ALLA borde prova någon gång i livet. Man kan inte bli för gammal för den äldsta som har hoppat var 101 år gammal! Nu hoppas jag att du bokar in detta, mormor!

 

Nu sitter vi på bussen, vår allra sista tur med OZ Experience, på väg upp till Cairns. Det måste vara ödet, för konstigt nog åker vi med chauffören Sparrow. Killen som plockade upp oss från Sydney vår allra första tur med OZ Experience. Då var vi små rädda harar som inte alls visste vad vi hade att vänta oss, annat är det idag när vi har skaffat oss kött på benen (både bokstavligt och bildligt talat!)

 

Jag lägger upp filmen en annan dag, för nu måste jag gå och lägga mig! Vi ska upp tidigt imorgon och dyka med tuber.

 

Planet

Jag och Dan, redo för att flyga!

Det går så jääävla fooooort!!!

Wohoooow!!!

In i molnet

Mjuk landning

"It was fuckin' awesome!!!"

Kunde inte sluta skratta!

Skydive får 10 poäng av 10!

 

Det är hur länge jag har varit här nu, och jag trivs fortfarande lika bra! Såhär ser planen ut framöver:

• Vi stannade två nätter på fantastiska Magnetic Island.
• Vi drog till Mission beach och flög skydive.
• Mot Cairns den 26 mars för tre nätter.
• Den 28 mars drar vi iväg på en dagsutflykt på en katamaran till Great Barrier Reaf med ett introduktionsdyk.
• 29-30 mars åker vi till Cape Tribulation. Vi sover över en natt där regnskogen möter revet och testar på djungelsafari.
• Vi stannar i Cairns i ytterligare tre nätter 30 mars – 1 april.
• 2 april flyger vi från Cairns till Auckland i New Zealand, reser runt med en guidad buss som heter Stray (systerbolag till OZ Experience) i en månad.
• 3 maj flyger vi från Auckland till Nadi i Fiji. Där kommer vi åka runt bland Yasawa öarna och avslutar vår Fiji vistelse på Robinsom Crusoe Islands.
• 15 maj flyger från Nadi till Melbourne och då är det dags att skaffa sig ett jobb!

Dag två i Mission Beach bestämde vi oss för att gå till Mission Beach ”village”, eftersom vi bor i södra Mission Beach. Ibland är vi inte så uppmärksamma jag och min lilla vän, så vi förstod inte vilken resa vi hade gett oss in på innan vi började gå. Solen gassade, svetten rann och solkrämen försvann vid ögonblicket vi försökte fästa den på oss. Så vi gick där, längs det reflekterande vattenbrynet i över en timme, så ni kanske kan tänka er hur bränd jag är just nu med pandaringar runt ögonen efter solbrillorna. Men det var en resa för sig det med, för efter halva promenaden stötte vi på en bred flod som mynnade ut i havet. Något som receptionisten på hostelet inte hade sagt någonting om. Där stod vi och funderade på hur sjutton vi skulle lösa detta, att vända tillbaka var ju inte ett alternativ. Efter att vi samlat tillräckligt mycket mod tog vi oss ned i den rostbrun färgade floden som gick oss ända upp till midjan, och bad till gudarna att vi inte skulle bli träffade av någon irjukandji eller jellybox (dödliga maneter). Men vi tog oss över, och det var inte förrän vi kom fram till byn som vi först förstod hur oförsiktiga vi hade varit. Där fick vi veta att det lurar krokodiler i just den floden, och inte ens lokalborna vadar över där. Så jäkla läskigt!

 

Vi hade hoppats på att det skulle finnas ett stingnet i byn, ett nät i havet där man kan bada utan fara, för att kunna svalka av oss. Men så var fallet icke, vi fick bada i vår egen svett i brist på vattenkällor. Mitt i alltihopa kom våra holländska roomies nerdinglandes i en skydive, så vi fick lön för mödan genom att skåda detta. Små prickar högt upp i luften som svävade ner i sina fallskärmar och landade på stranden. Men tillslut blev det alldeles för varmt så vi gick runt och frågade lokalbefolkningen var man kunde bada. En otroligt vänlig man (såklart aussie, alla aussies är underbara) visade oss till hans hem och lät oss bada i hans egna privata pool medans han själv återgick till sitt grova byggarjobb. Så otroligt snällt alltså! Det räddade vår dag, och sedan hade vi fått tillräckligt med energi till att börja promenera vidare hemmåt, dock innervägen denna gång, inga fler krokodilfloder för vår del tack! Vi gick och gick och trodde aldrig att vi skulle komma fram, men tack och lov kom det ytterligare en vänlig aussie som stannade med sin bil och erbjöd oss skjuts. Ni kanske kan föreställa er att detta är inget ovanligt här, här vill man bara hjälpa till och vara vänlig, något som är helt underbart med detta land!

 

Efter en dag i denna väldigt öde byn, alltför skadad av cyklonen, så har det ändå hänt väldigt mycket och det slutade med att vi bokade oss själva en skydive till morgondagen. Det ska bli grymt kul!

 

Vi såg när de hoppade skydive

Vi fick bada i en privat pool som låg med utsikt över havet

 

Efter vår sista natt på Maggie begav vi oss motvilligt till färjelägret. Det kändes inte som att vi hade fått tillräckligt med tid på denna fantastiska ö, men det var bara att bita ihop och åka vidare. Så vi hoppade så småningom på vår näst sista tur med vår kära OZ buss mot Mission Beach som tog oss runt tre timmar från Townsville. På vägen såg vi små byar som var helt förstörda av cyklonen Yasi för ett tag sedan. Husen var förstörda, statyer hade blåst bort och träden stod som knäckta tändstickor huller om buller. Tragisk syn, området kring Mission Beach var det stället som blev mest förstört av cyklonen, och det kommer ta tid att bygga upp. För någon vecka sedan var det dessutom översvämningar här, så motorvägen stängdes av och det blev totalt kaos.

Men vädret var strålande när vi kom fram till Mission Beach, och miljön var väldigt lugn och stillsam. Jag vet inte hur länge som jag och Jossan har snackat om att ha tjejkväll med ost och frukt på stranden, så detta var ett ypperligt tillfälle för detta. Vi sprang in på Woollies (Woolworths, en mataffär) och köpte kex, vindruvor, melon och brieost, och sedan sprang vi förbi närmsta Bottle Shop och köpte oss ett gott rött flaskvin (inte goon!). Hör och häpna, här i Australien säljer man alkohol i egna butiker, typ som Systembolaget i Sverige. Här i Mission Beach finns t.o.m. en Bottle Shop – Drive Thru, det ni!

 

Hur som helst, efter lite snabb middag (=nudlar) så sprang vi ned till stranden lagom till solnedgången och dukade upp vår picknick under en palm, grymt mysigt! Tyvärr var inte stranden lika fin som den en gång varit, palmerna hade dragits upp ur marken och låg som ett plockepinn överallt, och vi stötte på ett par stora, äckliga döda fiskar som spolats upp på stranden. Vi hade det i alla fall väldigt trevligt, men när det började bli alltför mörkt och läskigt så gick vi hem. Vår busschaufför skrämde nämligen upp oss på vägen hit, det finns tydligen en stor fågel här, så kallad Cassowary. De ser ut som en EMU men har en blå nacke och de kan vara väldigt aggressiva och farliga. Får de syn på dig slutar de inte jaga dig förrän de tagit kol på dig…

 

Cyklonen har förstört skogarna

Picknick med ost och vin

 

Nästa dag var det fullspeckat schema. Det var mycket som vi ville hinna med på denna fantastiska ö. Vi började med att åka till Koala Sanctuary, en liten djurpark eller vad man ska kalla det, som låg mitt inne bland ett hostel. Där fick vi en guidad tur av en riktig safari snubbe, och vi fick mata och hålla i alla djur vi tittade på. En svart kakadua, ödlor varav en var en blåtunga, krokodiler, ormar och tillsist fick vi gosa med en koala, m.m. Det var riktigt kul faktiskt, och vi fick lära oss en hel del intressanta saker. Visste ni att världens farligaste haj heter Bullshark? Det är den enda färskvatten hajen som finns, och när det blir översvämningar så simmar den runt på gatorna och det är den som orsakar mest olyckor hos människor. Värre än vithajen alltså!

 

Efter koala safarit drog vi ner till Horseshoe Bay och käkade lite lunch innan vi hoppade på bussen mot the Forts, en liten buschwalk genom nationalparken. Där gick vi i den stekande hettan i nästan två timmar, och jag tror aldrig att jag har svettats så mycket någonsin. Det gick inte att ha kläder på oss så vi gick runt i bikini mitt i skogen, och spanade efter koalor. Jag önskar att jag kunde citera Jossans kompis hemifrån, som skrev ett brev till oss om hans vistelse i Australien. Han skrev: ”Åk till Magnetic Island, där kan ni få koalor höga på eukalyptus blad nedramlande i huvudet på er.” Folk sa också överallt att det nästan var garanterat att se vilda koalor, men vi fick dock inte skåda något sådant. Folk sa också att det kunde bero på cyklonen som förstört en massa av träden, så koalorna är svårare att hitta. Typsikt. Och envisa som vi är kunde vi ändå inte ge oss, vi ville se en vild koala och fortsatte vandra en annan led, trots att vi var så svettiga och trötta i benen så vi knappt kunde lyfta på fötterna. Jag har ingen aning om hur länge vi egentligen gick den dagen, men skam den som ger sig! För runt hörnet dök ett vattenfall upp, med en svalkandes naturlig pool under. Och till vår förvåning hängde där några killar som jobbar på hostelet och bjöd oss på kall öl. Det var nog den godaste ölen jag någonsin har druckit, den hade vi gjort oss grymt förtjänta av! Sedan fick vi skjuts tillbaka av grabbarna, och vi hade hoppats på att hinna snorkla men återigen hade det börjat skymma. Det var bara att lägga snorklingen bakom sig. Vi chillade även denna kväll, vilket var grymt skönt!

 

Riktiga kompisar

En svart kakadua

Kolla, den har blå tunga!

Skön liten snubbe på 4 månader, "no worries"

Buschwalk i nationalpraken

Den ölen satt fint den!

Vi bodde i bungalows

Livet är bra härligt!

Efter en hård natt gick vi upp über tidigt för att hinna med bussen som skulle ta oss bort till Townsville och Magnetic Island. Det tog oss 4 timmar, och väl framme i Townsville hoppade vi på färjan mot ”Maggie”(Magnetic Island) direkt. Utan några speciellt stora förväntningar om denna ö, de flesta drar direkt upp till Cairns från Airlie Beach, så hade vi inte hört så mycket om Magnetic Island. Men vi blev riktigt överraskade när vi kom fram, en otrologt vacker ö! (Magnetic Island fick sitt namn av Captain Cook som trodde att väldiga granitblock som han såg var magnetiska fält eftersom hans kompass började krångla.)Vi hoppade på lokalbussen som tog oss bort till vårt hostel, Base, och finns det lyxiga och billiga hostel så hade vi hamnat på ett sådant nu. Det låg precis vid stranden, baren vette mot havet och vi bodde i små bungalows som man gick till via bryggor. Det ingick frukost och middag, riktig lyx helt enkelt! Varför bo på hotell när man kan bo så nice på hostel? Hur som helst, vi var riktigt hungriga när vi var klara med incheckingen och allt, så vi knallade bort till ett litet café och köpte mackor som vi käkade nere på stranden. Sedan traskade vi vidare i lagom takt bort mot hostelet igen, längs med stranden. Där sparkade vi runt på en massa kokosnötter, tills vi hittade en som såg ganska färsk ut och som hade kokosmjölk i sig. Nu började projekt ”öppna kokosnöt utan verktyg”. Vi använde oss av en massa döda koraller, stenar, gamla glasbitar som spolats upp från havet, allt vi kunde komma på för att öppna den envisa kokosnöten. Men ännu envisare är jag och Jossan, jag vet inte hur länge vi höll på, men tillslut fick vi bort det yttersta skalet och till vår besvikelse kom vi in till den ännu hårdare kärnan. Trots det gav vi inte upp, och tillslut sprack den lilla kokosnöten och vi kunde smaka av kokosmjölken och tillslut käka av kokosen. Vi som skulle snorkla innan det blev mörkt, det hade vi helt glömt bort så det fick bli en annan gång! Däremot passade det riktigt bra att åka bort till Alma Bay i Arcadia och mata vilda wallabys. Det hade börjat skymma så då smög de apaktiga små kängurnas fram. Supersöta små krabater, och vi matade dem ur handen. Sedan satte vi oss på härliga klippor och tittade på solnedgången som var fantastiskt vacker.

 

Vi käkade god middag på kvällen som hostelet bjöd på, och tittade på den knallorangea månen som låg precis vi horisonten. Nu var det dags att ta en lugn kväll, för en gångs skull, och vi var så trötta så vi somnade innan vi ens hade fattat att vi låg i sängen.

 

Magnetic Island

Vy från hostelet

Inte så lätt att få upp en kokosnöt

Kokosmjölk

Wallaby

Sitter och tittar ut över solnedgången

 

Sista natten sov vi faktiskt inne i båten i våra kojar, för det regnade under natten. Men på morgonen var solen uppe och denna dag såg ut att bli fin. Vi tog oss bort till Ravens Cove för att snorkla en sista gång. Det var lite grumligare i vattnet den här gången, så man såg inte så jättebra. När jag precis hade tänkt att ge upp stötte vi på en sköldpadda som svävade runt i vattnet, med en stor svart fisk hack i häl. Jag fick ytterligare ett par grymma bilder och detta var såklart höjdpunkten på detta dyk. Sedan var det dags att bege sig hemåt, så vi seglade bort mot hamnen i ett lite lugnare väder än dagen innan. Solen stekte och vi låg och solade och sov på däck, och hade lite ångest över att denna resa snart var slut, riktigt sorgligt! Fy fan vad bra vi hade det, jag skulle inte vilja ändra på någonting under resan. Vädret var perfekt, trots åska och lite regn så var det bara en lite extra effektfull upplevelse!

 

Vi ckeckade in igen på Nomads i Airlie Beach för en sista natt där. Sedan gick vi till PeterPan och bokade allt som jag skrivit i tidigare inlägg. Nu börjar ytterligare en ny resa, ska bli riktigt spännande! Till kvällen blev det afterparty med guldgänget från båtturen, så vi gick på Beaches och fick kannor med gratis öl och sedan var kvällen i full gång och vi hade riktigt kul! Vi körde en sväng in på Paddys och såklart avslutade vi på Mama Africa (som alla andra kvällar). Så sjukt tråkigt att skiljas åt när man precis lärt känna varandra, då några drar direkt upp till Cairns och andra reser vidare norrut. Men nu åker vi till Magnetic Island och vi lär träffa en massa andra goingar där!

 

Jag har tagit så mycket bilder nu så jag lägger upp allt i ett album på Facebook. Mormor, vill du kika på bilderna kan du säkert logga in dig på mammas konto!

 

Den här lilla krabaten gjorde oss sälskap till frukosten. Enligt skepparn så hade den sett att det lyste i masten på natten och hoppade då upp i båten då den trodde att den kunde fånga lyset.

 

Köket

I den lilla trånga dubbelbädden sov jag och Jossan, ovanför sov en engelsman som snarkade

Sköldpaddan

Till vänster kan man skymta den svarta fisken som hängde tätt efter sköldpaddan

 

 

 

Nästa dag blev vi serverade frukost med färsk frukt och så drog vi vidare mot Tongue Bay som ligger på Whitsunday Island, den största av öarna i området. Där hoppade vi i vår ”dindji” (gummijolle), såg en sköldpadda ta luft, och satte fart mot land för att promenera genom skogen till andra sidan för att få se Whitehaven. Och vi blev helt paffa när vi kom fram, vilket ställe alltså! Whitehaven ska vara klassat som världens tredje finaste strand, och det var helt klart det finaste jag någonsin sett så här lång. Sanden kallades typ silicon sand och det fanns en liten mängd glasfiber i den, den var så klar och vit så man trodde att man var i heaven. Det var väldigt speciellt att gå längs vattenbrynet, för sanden var lite som kvicksand fast ändå inte. Jag har ingen aning om hur jag ska beskriva det, jag har aldrig gått på något liknande. Och det bildades luftbubblor precis under sanden, antingen var det bara luftbubblor eller så var det krabbhål, så när man gick längs vattenbrynet bubblade det upp stora bubblor på en. Återigen var vi tvungna att ha på oss stingsuits när vi badade, och bubblorna fastnade i dräkten och bubblade ut i halsöppningen på oss.  Sexiga som få vadade vi ut i viken i jakt på hajar och rockor. Och efter ett tag såg vi sandhajar som simmade runt benen på oss (de är helt ofarliga!) och även stora stingrays. Det var lite läskigt men spännande.

 

Sedan knallade vi upp på kullen för att titta på utsiktsplatsen. Helt otroligt! Så sjukt vackert, vattnet var så klart och turkose blått och sanden kritvit. Jag hade kunnat stå där i timmar och bara titta ut på de vackra vyerna, men tiden rann iväg så vi var tvungna att ta oss tillbaka till båten igen. Vi såg ett par enorma spindlar (lika stora som min hand) längs vägen i skogen, och en stor ödla. När vi kom tillbaka till båten serverades det smarriga lunchmackor och så satte vi kurs mot Mackeral Bay som ligger på andra sidan av Hook Island. Den seglatsen var riktigt grym! Det blåste på ganska bra så vi kryssade oss bort och för de ovana seglarna var detta en upplevelse. Båten krängde ganska kraftigt och till en början var det flera som tyckte detta var obehegligt, tex Jossan, men efter ett tag insåg hon att det var bara roligt med lite action! Vi seglade i upp till 12 knop och sjön vällde över i fören över våghalsarna som satt där fram. När vi kom fram till Mackeral Bay var det dags för snorkeling, eller dykning för de som ville det. Jag nöjde mig med att snorkla, men Jossan tog det stora klivet och testade scuba diving för första gången. Jo visst kände jag lite små ångest för att jag inte följde med, för hon verkar ha haft en fantastisk upplevelse bland stora sköldpaddor och coola koraller, men vi har redan bokat in en dykardag i Cairns och det får räcka för min del. Anledningen till detta är för att jag testade att dyka i en pool när jag var yngre, i Turkiet, men fick panik för mina öron gjorde ont som satan bara jag kom ner en liten bit. Det har satt sig i huvudet på mig, och jag är lite rädd för att testa det igen. Jag känner ett enormt tryck bara jag dyker ner någon meter med snorkeln, så vi får se hur det går. Jag ska ju testa i alla fall!

 

Hur som helst, snorklingen var grym ändå! Fan vad kul det var, det var jättefina koraller och en massa fina färgglada fiskar. Man kunde inte sluta, man bara simmade runt utan att veta var man egentligen var på väg. Vid ett tillfälle följde jag några fiskar in bland reven och plötsligt hade jag hamnat i en trång gång av koraller, det var nästan så att jag inte fick plats att simma där, men jag squeezade mig igenom det vackra landskapet och tittade upp över ytan först när jag kommit ut ur tunneln. Först då insåg jag var jag hade varit, hade jag sett det från ytan från början hade jag aldrig simmat in där, för det såg jätteläskigt ut!

 

Efter ett tag simmade jag över en sköldpadda och vips så var resten av gänget där och simmade ner och klappade den. Den började simma och jag fick helt fantastiska bilder, som ni kan se! Jag är faktiskt imponerad av kameran. Jag hade ingen aning om jag siktade rätt eller om den ens fastande på kameran men när vi kom upp i båten fick jag en chock när jag såg bilderna. Vilket underbart djur, så harmonisk och vacker! Lite senare simmade jag runt till ännu finare koraller och där hittade jag Nemo! När man tillslut insåg att man var ganska trött i kroppen, var det dags att gå upp, och det bjöds på te, kaffe och kakor. Perfekt! Vi hade så tur med vädret, solen sken när vi var i Whitehaven, sedan mulnade det på och brisen tog fart så vi fick en riktigt bra seglats över till snorklingviken, och där tuppade vinden av och synligheten i vattnet var riktigt bra! Vi väntade på dykarna ett tag innan vi tog oss vidare bort till övernattningsviken, Nara Inlet. Det hade börjat skymma så ölen korkades upp och vi släckte törsten med vår fanta och rosé. Kaptenen tände på grillen bak i aktern på båten och stekte på kotletter på BBQn. Till det blev det potatissallad och bbqsås, vilken lyx! Vi minglade runt på däck och när mörkret hade fallit skådade vi blixtarna som slog ner på himlen runt 200 km bort. Det var en syn utöver det vanliga, det blixtrade konstant och hela himlen lystes upp bakom molnen. Det var riktigt coolt faktiskt, men efter incidenten med min syster (hon blev träffad av blixten hemma, men klarade sig utan skador) så har jag väldigt stor respekt för åskan så lite läskigt var det. Resten av kvällen blev grym, vid det här laget hade vi redan hunnit bli ett ganska sammansvetsat gäng, så vi spelade en massa dryckes lekar hela natten lång på däck under stjärnorna. En helt perfekt kväll efter en ännu mer perfekt dag med den bästa blandningen av människor man kan önska. Grymt helt enkelt!

S/Y Condor


Whitehaven Beach


Lyckliga tjejer i paradiset


En stingray






Vi dansade i en kokosnöt




Panaromabild av vackra Whitehaven Beach


Dags för lunch


Vi seglade i upp till 12 knop


BBQ på kvällen, längst bak i aktern


Jag simmade med den här underbara varelsen!




Jag hittade Nemo!




På väg till Whitehaven Beach såg vi stora spindlar


Vackra Whitehaven

På lördagen drog vi iväg till hamnen, Abel Point Marina, för att möta upp gruppen som vi skulle åka med till Whitsundays. Vi var totalt 32 personer på båten, inklusive en skeppare och två gastar. Det var ett riktigt härligt gäng, som bestod mestadels av killar. Vi var tre svenskar, ett gäng engelsmän, några holländare, tyskar, två fransmän, två irländska tjejer, schweizare, och en snubbe från LA. En salig blandning helt enkelt! Vi gick ombord på vår båt, Condor, som är en 24 meter lång kappseglingsbåt. Den har vunnit tävlingar runt om i världen, till exempel Sydney to Hobart, Fastnet, Bermuda Cup och Antigua Race Week. En riktigt nice segelbåt faktiskt, med ett stort kök och the crew var helt underbara! De verkligen servade oss från morgon till kväll och vi bara åkte med och njöt av det goda livet. Hur som helst, vi drog ut på havet och hissade segel, seglade en bit bort till Langford Island där vi la oss på svaj för att hoppa i vattnet och snorkla. Eftersom det är ganska vanligt med ”marine stingers”, alltså farliga maneter, så var vi tvungna att använda så kallade stingsuits. Jättefula dräkter som man kände sig otroligt snygg i (not) men ganska praktiska ändå. Vi snorklade ett bra tag, såg en hel del coola fiskar men efter ett tag var det dags att gå upp och käka osttallrik och åka vidare till stället vi skulle ligga vid under natten. Stonehaven heter det stället, som ligger på Hook Island. Så fort vi lagt ankar serverades det middag. Det blev grillad kyckling med potatismos, riktigt gott! Så var det dags att korka upp vinet också, denna gång hade vi lyxat till det och köpt rosévin så det blev fanta och rosé resten av kvällen. (Låter kanske mer glasigt än det var, vinet är fortfarande goon allstå gjort på fiskrens och äggskal men ett rejält upplyft från det vita goonet som vi är rejält trötta på vid det här laget). Vi hade en supertrevlig kväll med riktigt grymma människor, stämningen var på topp och vi chillade och snackade oss igenom kvällen tills det var dags att gå till kojs. Det var dock fruktansvärt varmt inne i båten, så man fick typ ingen luft om man skulle sova där och rulla runt i sin egen svett är ju inte det mysigaste. Så vi sov uppe på däck under fullmånen och stjärnhimmelen och vaknade till att solen lyste på oss.

Hissa segel för fullt!


Sexig som få i stingsuit


Vackra koraller




Vi sov på däck under fullmånen


Nästan hela gänget


Fest på däck

Vi tog bussen fran Cattle station till Airlie Beach och stannade till vid en BBQ plats utmed havet. Där lagade vår busschaufför lunch till oss, som bestod av australiska typ potatisbullar, Baramundi (australisk fisk) pastasallad m.m. Det var nice, och vi fick besök av ett gäng papegojor. Rainbow Lorikeets heter dem, och de är typ lika vanliga som gråsparvar hemma i Sverige.

 

Efter ca 2 veckor med regn har vi nu äntligen fått solen tillbaka, och varmt som sjutton är det också. Så vi har mest legat och latat oss vid lagunen och festat som vildar på nätterna. Det påminner faktiskt lite om Byron Bay här, och det är sjukt kul uteliv så vi har varit ute varje dag sedan vi kom hit. Vi har träffat riktigt många härliga människor också, några svenska killar, tyskar, kanadensare, holländare, till och med några killar från Kenya som var vita (vilket jag tyckte var jättekonstigt?). Det finns inte så mycket annat att berätta faktiskt. Vi åker ut till Whitsundays öarna på lördag och vi har hört så mycket gott om dessa båtturer, så jag ser verkligen fram emot det!

 

Sista dagen i Airlie Beach gick vi på en Didgeridoo kurs. Vi fick lära oss att spela på detta aboriginska instrument och det var riktigt svårt! Men det var sjukt kul att testa det, nu har man en helt annan uppfattning om hur duktiga de är som spelar på gatorna. Lustigt instrument!

 

Som sagt, vi har festat väldigt mycket i Airlie Beach, det finns inte så mycket annat att göra på kvällarna. Men sista kvällen tänkte vi ändå att vi skulle ta det lugnt, och jag skulle ta mig tid till att skypa. Vi var så sjukt trötta och kände inte för att dricka alkohol över huvud taget. Men tji fick vi, för när vi drog ut i våra strandkläder och skulle käka gratis pizza på byn, ställdes det fram gratis kannor öl framför oss och lite senare bjöds det på shots och en massa lekar så helt plötsligt ställde vi upp på limbo bland annat. Och så kom det gratis drinkar och så var kvällen i full gång – i bikini. Ganska komiskt. Men kul hade vi, och det passade väldigt bra att de hade en Didgeridoo tävling eftersom vi lärt oss spela det den dagen.

 

De målar toaletterna överallt, ganska fint faktiskt!

Vi stannade på lunch på väg till Airlie Beach

Vår busschaufför var grillmaster

Rainbow Lorikeets

En av alla kvällar i Airlie, Jossan med en tysk och en engelsman från vårt rum

En annan tysk

Airlie Lagoon

Lagunen

Airlie Beach, men man får inte simma i havet pga maneter.

Vi firade St Patricks Day, och klädde oss i grönt

Vi lärde oss spela Didgeridoo

En video från när de spelade Didgeridoo på kvällen på Magnums Pub

Jossan väntar spänt på alla kannor öl som står bakom henne (jag har lärt henne att dricka öl å nu är hon en riktig man)

Airlie Lagoon, en riktig Fritidsresors semesterbild, tidning och solhatt!

 

Forlat allihopa, men det finns inte tid just nu for att blogga! Har hur mycket grymma bilder som helst att lagga ut, men jag hinner inte med det nu. Vi hade en sjukt grym tur i Whitsundays, helt amazing! Jag berattar allt nar jag far tid, men kan ju namna att vi simmade med en hel del skoldpaddor och nemofiskar! Underbart!

Nu har vi bokat resan vidare, sa vi aker till Magnetic Island imorgon och bor dar i tva natter, efter det blir det tva natter i Mission Beach och sedan drar vi till Cairns typ 6 natter och sedan bar det av till... babababam New Zeeland! Dar spenderar vi en manad, och den tredje maj flyger vi till Fiji och har tva veckor runt oarna dar. Sedan flyger vi till Melbourne, och da har det redan blivit mitten pa Maj! Ni tycker val vi ar konstiga dar hemma, men vi lever livet och pengarna racker ett tag till sa varfor jobba nu? Vi far val hitta oss nagot jobb i Melbourne nar vi kommer dit!

Nu ska vi ut pa afterparty med ganget fran Whitsundays, det kommer bli galet! Ha det bra sa lange!

Nu har vi varit har i Airlie Beach i 6 natter, bara for att vanta ut det fina vadret. Men det fina vadret har redan varit och idag regnar det, sa det suger ju! Aja forhoppningsvis spricker det upp senare till klockan blir tva nar baten aker ivag. Det ar galet varmt i alla fall, man rinner bort... Hall utkik pa bloggen i borjan pa nasta vecka, forhoppningsvis hinner jag lagga upp nagra inlagg innan vi drar vidare till Townsville och Magnetic Island!