Who to trust?2014-11-01 15:39:46
Innan vi kom till Bolivia blev jag så varnad för hur farligt det var här. Att man ska se noga ut vilka taxibilar man väljer att åka och inte lita på att folk hjälper till med välvilja. Vi har knappt vågat åka taxi på grund av detta, så lokalbussen har kännts säkrare då det är blandat med folk där. Och alla är så otroligt hjälpsamma och berättar för oss när vi ska gå av. Det känns liksom inte farligare här än i andra länder jag varit i. Man ska nog vara väldigt oförsiktig, lite blåögd och ha en hel del otur för att utsättas för alla dessa faror. Vi har dock inte varit ute på kvällar så mycket, vi har hållt oss till hostelbarerna och det kan säkert göra skillnad om man springer runt på gatorna på nätterna.
Det är väldigt svårt att veta vem man ska lyssna på. Lonley Planet säger en sak, internet-forum en annan och verkligheten säger något helt annat. Som när vi skulle välja tur i Salar de Uyuni. Vi läste om bilar som välter i kurvorna, fulla förare och så vidare. Men guiderna vill väl inte dö heller, det är deras jobb som de gör dagligen och visst kan det hända olyckor, det gör det ju överallt. Vår bil gick sönder, men det är ju ingens fel. Såklart bilarna går sönder på dåliga ökenvägar, och vaddå, ska de asfaltera på grund av turismen?
Att gå i silvergruvorna i Potosi skulle också vara extremt farligt. Enligt forum kunde taken rasa ihop och gömda hål skulle finnas i gångarna som man kunde ramla igenom. Inget av detta var något som vi upplevde, och igen – gruvarbetarna arbetar med detta varje dag – de vill väl inte dö heller. Dödsorsakerna var mest på grund av giftiga gaser de andats i sig under flera år.
Death Road skulle också vara så farligt, även Lonely Planet varnar om detta, men alltså, mycket hänger ju på hur man är som person. Kör man som en dåre får man ju vara medveten om konsekvenserna.
När vi kom fram till Rurrenabaque fanns en jättetrevlig man på plats. Han ville få oss att välja hans taxibil och hans rekommendation på hostel (så här är det ju överallt men just den här snubben var extra tjatig). Men nej, vi vågade inte lita på den trevliga mannen utan checkade in på det hostel vi sett ut på hostelworld. Detta visade sig vara ett misstag. Hostelet skulle – enligt internet – ha både kök och låsbara skåp, men hade ingenting utav det. Personalen var otrevlig och undrade vad fan vi hade som var så värdefullt att låsa in. Eh ja, pass, bankomatkort, flygbiljetter, datorer och kamerautrustning för en jädra massa pengar. Personalen tog våra grejer och ”låste” in dem i deras rum, men det kändes inte bra i magen. Så vi sket i pengarna som vi redan betalat för hostelet och checkade in på det andra hostelet som den trevliga mannen rekommenderat. Vi mötte han igen och han kommenterade att han ju bara ville hjälpa oss, men vi valde att inte ta emot hans hjälp. Så nu i efterhand skulle vi ju ha litat på honom. Hur ska man veta vem man ska lita på?
På alla forum läser man ju alltid det värsta. Men vi börjar fundera på vilka som egentligen skriver på sådana. Det känns som överkänsligt folk som gillar att klaga. Alltså, visst, maten har inte varit så bra på en del turer vi gjort, men jag varken orkar eller vill klaga på den. Vi är ett annat land och det är annorlunda här. Ta seden dit du kommer. Det är också ofta som dåliga saker kommer fram eftersom folk gillar att klaga, men de bra sakerna läggs det inte lika mycket krut på.
Summa av kardemumma: Det är inte så jäkla farligt här, och vi ska försöka bilda oss en egen uppfattning om saker och ting istället för att läsa så mycket som jagar upp en.
// Before we went to Bolivia, everyone warned me about how dangerous it is over here. You have to look carefully which taxis you pick and you can't rely on peoplet. We have hardly dared that want's to help you out. We've been afraid of taking cabs because of this, so the local bus has felt safer because it is a lot of different people there. And everyone is so incredibly helpful and tell us where we should off and so on. It doesn't feel like it's more dangerous here than in other countries I have been to. However, we have not been out in the evenings so much, we have been to hostel bars and it can certainly make a difference if you're running around the streets at night.
It's very hard to know who to listen to. Lonely Planet says one thing, the internet forums another and reality says something else. Like when we had to choose the tour to the salt flats. We read about cars that turned over, drunken drivers and so on. But the drivers do not want to die either, it's their job as they do every day, and accidents happens, but that happens everywhere. Our car broke down, but it's nobody's fault. Of course the cars break down when the roads are so bad, and what, should they build asphalt roads in the desert because of the tourism?
To walk in the silver mines of Potosi would also be extremely dangerous. According to the internet forum the roofs could collapse and hidden holes would be found in the ground as one could fall through. None of this was something that we experienced, and again - the miners are working there every day - they do not want to die. The causes of death were mostly because of the toxic fumes breathed in for several years.
Death Road would also be so dangerous, even Lonely Planet warns about this, but much depends of course on how you are as a person. If you drive like a fool you have to be aware of the consequences.
When we got to Rurrenabaque there was a really nice man on at the airport. He wanted us to choose his taxi and his recommendation on the hostel (it's like this everywhere, but this particular guy was extra tedious). But no, we did not dare to trust the nice man, but checked into another hostel that we've read about on hostelworld. This proved to be an misstake. The hostel would - according to the Internet - have both kitchen and lockers, but had nothing of it. The staff was rude and wondered what the hell we had that was so valuable to put in lockers. Eh like, passport, creditcards, flight tickets, computers and camera equipment for a damn lot of money. The staff took our stuff and "locked" them in their rooms, but we had a bad feeling. So we just skipped the money that we already paid for the hostel and checked in at the other hostel that the nice man recommended. We met him again and he commented that he's only wanted to help us, but we chose not to accept it. So now after this, we should of course have trusted him. How do you know whom to trust?
On all the internet forums you always read about the worst things. But we're wondering who actually write on those forums. It feels like over-sensitive people who likes to complain. So, yes, the food was not very good on some tours we've done, but I neither have the energy or want to complain about it. We are in a different country and it's different here. It is also often bad things that comes up on those forums because people like to complain, but the good things is not mentioned as much.
What a want to say with all of this - it's not that dangerous here, and we'll try to form our own opinions about things instead of reading as much that just will make us worried.
Comments
jessica sofie
Alltså, jag brukar också fundera på vem tusan det är som skriver i reseforum, kan bli sjukt irriterad. Tror i de flesta fall att det är bäst att bilda sin egna uppfattning även fast det såklart kan vara smart att vara lite extra uppmärksam om det skrivits mycket negativt! :) Vilken fantastisk resa du verkar va på, längtar så mycket tills jag drar iväg igen! <3
FREEDOMtravel
Visst finns det faror överallt när man reser. Det kan det iofs göra hemma också, men utomlands har man kanske inte koll på hur man ska bete sig för att undvika farorna. Jag håller med om att risker ofta är överdrivna, och att det går bra att resa på de flesta ställen. Men man ska ju inte utsätta sig för onödiga risker heller! Det kan nog trots allt vara bra att läsa på lite och ha lite sunt förnuft - men ändå kunna resa och uppleva saker!
Send a letter:
Trackback
