Emelies Travels

 

MARVILLOSA, HERMOSA, PRECIOSA, BELLA, LINDA, BONITA, GUAPA, AGRADABLE, AMABLE, ASOMBROSO, CHEVERE, INCREIBLE, MAGNIFICA, AMADO, AMOR, TE AMO, QUIERES SER MI NOVIA, AMOR A PRIMERA VISTA, BESAME....... 

 

And another word you will hear all the time and everywhere is: Peligroso - dangerous. It's peligroso to walk there, it's peligroso to carry your camera like that, it's peligroso to do this and that, it's peligroso to wait for the bus, it's peligroso to go on the bus... But we never experienced anything very peligroso.

 

Sista dygnet spenderade vi i Cancun, hängde på stranden och shoppade souvenirer. Vi har inte haft möjlighet att köpa med oss grejer i våra backpacks under resan, så Mexico fick stå för hela resans souvenirer typ. 

 

Vattnet var sjukt fint i Cancun, mycket klarare och blåare än i Playa del Carmen. Stränderna var finare också. Men vädret däremot, vad sjutton hände? Det blev jäkligt kallt helt plötsligt, och blåsigt. Det kom Nordliga vindar så ena dagen gick vi runt och frös, vi räddade oss i ett shoppingcenter där det till och med var varmare trots AC. Sista dagen dock var som en svensk sommardag och resångesten började tränga sig på. Att komma hem till ett slaskigt Sverige kändes ganska främmande...  

 

 

// The last days we spent in Cancun, we went to the beach and shopped souvenirs. We have not had the opportunity to put stuff in our backpacks during the trip, so Mexico was had to stand for all the souvenirs.
 
The water was really pretty in Cancun, much brighter and bluer than in Playa del Carmen. The beaches were better too. But the weather - what the heck happened? It got pretty damn cold all of a sudden, and windy. The last day however was like a Swedish summer day. It didn't feel too good that we would be flying home to a slushy Sweden in a few hours...

 

Nu på Lördag klockan 14.00 avslutas Momondos tävling där du kan vinna en resa till din drömdestination. Gå in HÄR för att läsa tävlingsreglerna och delta!

 

 

Mexicos största ö skulle vi ju inte missa. Men att den skulle vara så stor att det fanns höghus på den visste vi inte. Dykningen ska vara väldigt bra här sägs det, världens näst längsta berriärrev (efter Stora barriärrevet i Australien). Men det har blivit så mycket aktiviteter på sista tiden så vi kände att det fick räcka med att snorkla. Min stora dröm har ännu inte gått i uppfyllelse - att dyka med valhajar, eftersom det inte är säsong, så jag får komma tillbaka en annan gång. Dessutom vill jag åka till Belize och dyka i The Blue Hole också, och vi missade ju faktiskt Belize och Honduras under den här resan. Next time!

 

Man kunde i och för sig dyka med bullsharks, men att dykinstruktörerna skulle ha med sig mat och mata världens tredje farligaste haj där nere på djupet kändes faktiskt lite väl läskigt. Som sagt, det fick bli snorkling istället! Vi åkte med på en tur som skulle ta oss till tre olika rev. Sa de. Det var en sandbotten med krukor, en botten med stenbumlingar och ett djup med dykare långt under. Lurade igen. Damn it. Aja, vattnet var i alla fall sjukt klart och knallblått, man kunde se säkert 40 meter. Vi hade kul bland dykarnas bubblor. Däremot hade vi inte såpass kul åt de där bubblorna att vi tyckte att guiden var värd någon dricks då han inte hade tagit oss dit till de ställen han hade lovat. Men det tyckte han. Vi hade betalat 20 dollar för turen, och han menade att han skulle ha 5-10 dollar i dricks om man var missnöjd och 20-50 dollar om man var nöjd. Sen stoppade han upp en flaska i ansiktet på alla i båten och sa åt alla att dricksa. Tre personer skrapade fram några mynt, och han gapade om mer. "More, you have more, give me more!" Han skulle ha dricks av oss också, men vi vägrade och sa att han kunde ge oss den andra ölen som var inkluderad men den fick vi inte om vi inte dricksade. När vi gick av båten fick vi höra "thank you for the tips girls". Alltså!!!! Då har det ju bara gått för långt, kan man inte ens utföra den servicen man lovat och inte heller vara trevlig under tiden, och dessutom tigga efter dricks, då kan man inte räkna med att få dricks. Skämmer turisterna bort folk och bara slänger pengar runt sig? Då är det inte konstigt att de försöker lura oss hela tiden för de tror att alla går runt och har överflöd med pengar. 

 

Vi hyrde moppe och körde runt hela ön, det var nice att för en gångs skulle själv kunna bestämma var och när vi skulle stanna. Man kunde simma med tama delfiner också, men vi valde att inte supporta den hemska branchen. Varje turist får simma med tre delfiner, klappa dem, pussa dem och bli dragna i vattnet av dem. Hur många turister får de här tre delfinerna träffa om dagen egentligen? Det måste vara sjukt stressande. Jag vet inte så mycket om det där faktiskt, syrran är mer insatt, men det är bättre att simma med dem ute i det vilda. 

 

 

// Mexico's largest island, not to be missed. The diving is supposed to be very nice here,it's  the world's second longest barrier reef (after the Great Barrier Reef in Australia). But we have done so many activities lately, so we were happy just to snorkel. My big dream has not yet come true - to dive with whale sharks, because it is not the season for it now. Also, I want to go to Belize and dive in the Blue Hole as well, and we missed Belize and Honduras during this trip so I have to come back!

 

You could also dive with bullsharks, but the instructors would bring food and feed the world's third most dangerous shark. This felt a little bit too scary. We went on a snorkelingtour that would take us to three different reefs. That's what they told us. It was one sandy bottom with pots on it, one bottom with boulders and one spot with divers far below. Fooled again. Damn it. Whatever, the water was anyway very clear and bright blue, you could see probably 40 meters away. We had fun among the divers' bubbles. However, not that much fun that we thought the guide was worth a tip when he had not taken us to the places he had promised. But he thought so. We had paid $ 20 for the tour, and he said that we would have to tip 5-10 dollars if we were dissatisfied and 20-50 dollars if we were satisfied. Then he put a bottle up in our faces and told everyone to tip. Three people collected a few coins, and he gaped for more. "More, you have more, give me more!" He asked us too, but we refused and said he could give us the second beer which was included but we could not get that if we didn't tip. As we walked off the boat he said "Thank you for the tip girls". Ahhhh!!!! It's just gone too far, if you can not even perform the services that you promis nor be nice in the meantime, then beg for tips, then you can not expect to get tip. Does tourists just throw money around to the locals? Then it is no wonder that they are trying to fool us all the time because they think everyone walks around and has plenty of money.

 

We rented a moped and drove around the island, we could for once be able to decide when and where we would stop, so nice. You could swim with dolphins too, but we chose not to support that awful business. Every tourist swim with three dolphins, pet them, kiss them and gets drawn into the water by them. How many tourists does these three dolphins get to meet everyday? It must be very stressful for them. I do not know much about this though, my sister is more into this, but I know it's better to swim with them in the wild.

 

Mexico! Från Bolivia hela vägen upp till Mexico på 3,5 månader. Det är en jäääkla massa bussresande kan jag ju berätta. De sista dagarna har vi spenderat i Playa del Carmen. Om jag kommer till Mexico igen ska jag resa till de delarna som inte är så förstörda av turismen. Det här är mini Miami/Las Vegas (även om jag aldrig varit där, så känns det som att jag är där nu). Det har blivit heeelt sjukt amerikaniserat här. Alla pratar engelska, priserna är satta i dollar överallt istället för pesos, gatorna ser amerikanska ut osv. Himla tråkigt faktiskt, men det blir väl en sådan stor kontrast för oss när vi varit i fattiga byar runt om i Latinamerika och helt plötsligt hamnar på ett ställe som liknar Magaluf.

 

Dessutom är det oundvikligt att bli lurad här. Säljarna på gatorna är som iglar, de ropar och drar i en värre än någonstans vi varit. De tar överpriser så det bara skriker om det. Det är Ladies Night överallt på varenda bar, så tjejer går in och dricker gratis. Men det är ingen sprit i drinkarna så vitsen med att dricka gratis försvinner. Vi har försökt be om shottar istället för drinkar, men det har varit helt omöjligt och anledningen är att spriten serveras ur färdigmixade flaskor som är utspedda med vatten - eller endast vatten. Men det är ju gratis, däremot får killarna betala inträde och dyra drinkar med minimal mängd alkohol i. Dock kan man hitta ställen med sjukt billiga Tequila shots, så länge man inte låter sig luras av de stora kedjorna, och tar sig bort på undangömda barer. (Jag har aldrig druckit så mycket Tequila förr). Det finns en miljard olika typer av Tequila och jag har lärt mig att det inte behöver vara så äckligt som den vi har hemma. Det finns mildare varianter som man shottar med chili peppar och det finns smaksatt Tequila med vanilj och kokos bland annat. 

 

Annars gillar jag kulturen i Mexico, jag önskar bara att jag kunde få se den på riktigt istället för som turistattraktioner. Att de serverar olika Tequila till maten, man dricker Corona och Sol med annanas och lime, folk går runt i sombreros (oftast turister dock) och de riktiga mexicanska männen har en stor buskig mustasch och cowboyhatt. Det är färgglada dödskallar överallt och man sitter på gungor i barerna. Tacos finns det överallt också - såklart. 

 

 

// Mexico! From Bolivia all the way up to Mexico in 3.5 months. It is a hell lot of traveling in buses, I can tell you. The last few days we've spent in Playa del Carmen. If I'm going to Mexico again I will travel to the parts that are not this damaged by the tourism. This is the mini Miami / Las Vegas (although I've never been there, it feels like I'm there now). It has become very Americanized here. Everyone speaks English, the prices are set in dollars everywhere instead of pesos, the streets looks like the US etc. Pretty sad fact, but it will probably be such a great contrast for us when we've been in poor villages around Latin America and suddenly we end up here in a place similar to Magaluf.

 

It is easy to be ripped off here. The salesmen on the streets are crazy, they call after you more than anywhere we have been. They put the prices way too high. It's Ladies Night everywhere at every bar, so girls goes in to drink for free. But there's no booze in the drinks so the point of drink for free disappears. We have tried to ask for shots instead of drinks, but it has been quite impossible and the reason is that booze is served from already-mixed bottles with water - or water only. But it is free, however, the guys pay admission and expensive drinks with minimal amount of alcohol. However, one can find places with very cheap tequila shots outside of the big chains . (I've never drunk so much Tequila before). There are a billion different types of Tequila and I have learned that it does not need to be as disgusting as the ones we have at home. There are milder variants that you shott with chili pepper and there's Tequila flavored with vanilla and coconut, among other things.

 

Otherwise, I like the culture in Mexico, I just wish I could see it in real life rather than as tourist attractions. They serve different Tequila to the food, you drink Corona and Sol with pineapple and lime, people walk around in sombreros (mostly tourists though) and the real Mexican men have a big bushy mustache and a cowboy hat. There are colorful skulls everywhere and you sit on swings in the bars. Tacos is also everywhere - of course.

 

 

Inte visste vi att vi skulle hamna i Bolivia igen - fast en grönare version. Guatemala påminner väldigt mycket om Bolivia på många olika sätt, och det är nästan lika billigt! Privatrum för 30-40 kronor, inte så illa alltså. Buss systemen påminde om Bolivia, små minibussar som stannar överallt och plockar upp folk, busshållsplatser existerar inte. Bankomaterna tar inte emot våra bankomatkort, och hus och gator liknade Bolivia. Alla har pratat väldigt gott om Guatemala, och av det lilla vi har hunnit se av det kan jag bara hålla med. Bra land! 

 

 

 

Efter att ha hoppat runt i de 22 poolerna i Semuc Champey så begav vi oss in i en grotta. Vi fick handstöpta ljus med oss in i grottan, och i öppningen möttes vi av fladdermöss. Vattnet var uppfriskande, vi var tvugna att simma igenom vissa bitar. Vi klättrade upp i olika hål, simmade ännu längre, klättrade uppför vattenfall inne i grottan och allra längst in kunde man hoppa några meter från grottväggen ned i vattnet. På vägen tillbaka åkte vi rutchkana genom ett hål där vattnet forsade igenom, och ploppade ut på andra sidan. Det här var sjukt coolt, vi hade inga förväntningar alls på detta med det visade sig att det var ett helt naturligt äventyrsbad inne i den där grottan, och det enda ljus vi hade var våra stearingljus. Hade detta funnits hemma hade vi säkert haft hjälm, flytväst och varit täckta av kuddar för man kunde nog slå sig rätt rejält om man landade fel. Men det är ju det som är så coolt ändå, det var som den mest naturliga grejen man kunde göra, och guiden kände till varenda vrå av grottan. 

 

Väl ute ur grottan hoppade vi i en varsin gummiring och tubade ned för floden. Det var också sjukt kul. Jag kan varmt rekommendera ett besök till Semuc Champey, bland det vackraste och roligaste vi gjort på resan. Helt klart bland topp 3! 

 

Efter att ha tagit oss från kokheta El Tunco i El Salvador (vår fläkt fungerade inte under natten = vi svettades sönder) så kom vi tillslut - efter en oändlig resa - till iskalla Cobán. Vi blev välkomnade med regn och kyla iklädda våra flipflops och shorts. Damn it, vi som trodde det var slut på kalla platser... Som tur var skickade vi aldrig hem dunjackorna och sockorna med brorsan.

 

Vi hade en riktigt strulig kväll när vi kom fram. Utan att ha ätit under hela morgonen, dagen eller kvällen, med undantag kakor (vilket är vår nya bussåkar-diet) så behövde vi en bankomat fortast möjligt för att kunna styra upp våra liv. Detta var mer eller mindre omöjligt, då inte en endaste bankomat tog emot MasterCard, och vi testde nästan hela stans alla bankomater kändes det som. När allt var som mest hopplöst (utan cash i dessa länder får du bo på gatan, ett kort kan inte hjälpa dig om inte en bankomat kan) så dök en resebyrå upp och hjälpte oss. De körde oss till den enda bankomaten som fungerade på våra kort, och sedan var vi ju "tvugna" att boka en resa med dem. BOKA INTE RESOR MED RESEBYRÅER. Du blir lurad, om du inte läst på innan vad saker och ting borde kosta. Vi var fruktansvärt hungriga, trötta och frusna, vi hade ingen aning om vad en tur samt bussar skulle kosta så vi langade fram cashen som att det inte var någonting. Detta har vi fått ångra ett antal gånger, vi betalade nog dubbelt så mycket. Hur som helst, vi har i alla fall inte blivit rånade (bara slarvat bort plånboken någonstans, fuck). Som ni hör, det börjar bli dags för hemresa för oss nu, vi har blivit slarviga, vi orkar inte läsa mer i den tunga, tjocka bibeln (Lonley Planet) och vi blir lurade hela tiden fast vi tror att vi vet vad vi håller på med. Vi tappar bort kläder, glömmer saker, de kläder vi har kvar är det stora hål i och de har blivit ofrivilligt batikmönstrade av märkliga tvättmedel. Jag är ganska trasig också för den delen. Jag blev ett bedbugs-offer i Nicaragua, hela min rygg var prickig i zickzack mönster. Min surf-bränna i ansiktet var den värsta brännan jag någonsin varit med om på mig själv. Hela ansiktet skalades av, jag är nu brun på kroppen och ett spöke i ansiktet. Mina ögonlock svullnade upp och gjorde så att huden hängde över ögonen, tills de började fjälla och jag såg ut som 70 år helt plötsligt. Mina mungipor och ögonvrår var "saltskadade" eftersom jag dragit bort saltvatten från ansiktet när jag surfat, så det var öppna sår som streck som gjorde att jag såg väldigt ledsen ut. Haha, asså så hemskt, jag tänker aldrig bränna mig i igen. Jag har blivit konstigt magsjuk också...

 

Förutom det där, så kan jag bara säga: Wow, Semuc Champey, vilket vackert ställe! Antagligen en av de vackraste platserna under den här resan faktiskt. Från Cobán är det en väldigt vacker resa genom berg och "molnskogar" innan man kommer till Semuc Champey. Namnet betyder vatten under jord på deras inhemska språk och är en 300 meter lång naturlig kalkstens brygga med 22 naturliga pooler på, och under den forsar en flod. Poolerna är extremt turkosa och vattnet är glasklart. Bilderna kan inte göra det här stället rättvisa. Så himla fint så det var bara att titta runt, låta det sjunka in och försöka minnas det i huvudet. 

Nu gasar vi oss igenom resten av Centralamerika för att hinna med flyget från Cancun i Mexico. Det blir inte många stop i de resterande länderna, men ett besök hann vi med i El Tunco, den kända surfbyn i El Salvador. 

 

Den mesta av vår tid just nu går mest ut på att sitta i bussar eller försöka planera nästa bussresa. Det är inte speciellt lätt att planera i förväg här borta, eller resa på ett tight shcema i de här länderna. Bussarna blir fulla, det går inte att boka en buss i förväg, man måste vara på plats. Bussresorna tar ett par timmar längre än sagt, de kommer inte i tid och så vidare. Och folk försöker lura oss, heeela hela tiden. De lyckas också, inte alltid, men ibland orkar man inte och det får man ångra i efterhand. Aja, man kommer kanske inte klaga på SL på samma sätt som innan. Här har alla sina egna tidstabeller. Men fram kommer vi!

 

 

// Now we are rushing our way through the rest of Central America to catch the flight from Cancun in Mexico. We don't have time for too many stop in the remaining countries, but we could visit El Tunco, the famous surfvillage in El Salvador.

The most of our time right now goes to sit in buses or trying to plan the next bus trip. It's not easy to plan in advance over here, or traveling on a tight schedule in these countries. The buses are always full, it is not possible to book a bus in advance. The bus journeys takes a couple of hours longer than they say, they will not be in time and so on. And people are trying to rip us off, all the time. They succeed well, not always, but sometimes we don't think twice, which you always have to do. Oh well, I will perhaps not complain about the buses back home in the same way as before. Here everyone has their own time tables. 

 

Here's our trip through Panama. We were still on our budget at around 400 SEK/$49 each day. Panama was more expensive than Southamerica, especially the hostels. We stayed in Bocas del Toro during Christmas and that made it even more expensive, and hard to find availability at the cheep hostels. 

 

- Sailing trip fron Colombia to San Blas in Panama (6 days): $550 (you can bargain the price to $525) We are still trying to get money back from this because unfortunatly our trip was a horror story. It's supposed to be the best time of your life, but be sure that the boat has all the security that is needed, and go and look for yourself, don't trust any agancies. If you don't want to spend this much money, A long dusty road has wrote a great article about it here.

- A jeep from the mainland after the San Blas to Panama City: $30

- Hostel Siriri in Panama City: $16

- The bus system for tourists in Panama City is pretty messy. It's similar to the system in Stockholm - you need to buy a card wich you have to put money on at certain places, wich never work. Might aswell be easier and better to take a cab. 

- The Panama Chanel entrence: $15

- Bus from Panama City to Almirantes (Bocas del Toro): $28

- Taxiboat from Almirantes to Bocas del Toro: $6

- South Beach hostel in Bocas del Toro $18 (waaay too expensive, but they arrange fun activities. Stay at Hostal Heike for $10 or even better, Aqua Lodge, the party place)

- Open water diving certificate: $250

- Two fun dives: $70

- A boat tour to see dolphins and different beaches and snorkeling: $15-$25

- Chocolate tour in Oreba: $30, includes transportation and lunch

"Snowboarding is old school

the latest extreme way to slide a slope 

can be found at Cerro Negro"

 

Nja, jag är inte helt enig där, jag föredrar att stå på en bräda i mjuk, fluffig, vit snö framför att ligga på rygg utan kontroll på svart stenhård lava. Men, nu har vi testat på att åka ned för Nicaraguas mest aktiva vulkan Cerro Negro, aka. Black Hill, och det var fett läskigt. Rekordet är på 95 km/h men jag kom endast upp i 50 km/h. Det räckte väl för mig, fasiken vad fort det gick, jag försökte åka långsammare men det gick inte. Fotsulorna på skorna brände sönder, och händerna ville man ju inte stoppa sig själv med. Stenskott i glasögonen och lava-mustasch. Man ville heller inte tappa balansen och ramla av i den stenhårda lavan i den hastigheten, så det var bara att hålla i sig och skrika. Syrran kom upp i 55 km/h den jäkeln. 

 

 

 

Fest, fest, fest tills du stupar. Det är konceptet på San Juan del Sur här i Nicaragua. Är det inte poolfest på dagen så är det ståhej på natten. Folk är fulla konstant här, och vi var på väg att åka iväg på en riktigt dum tur. Några snubbar hade hyrt en typ dunebug så vi ville ju såklart hänga med dem till playan. Det visade sig vara riktigt korkat då även chauffören var stup-full + annat, så vi skrek för våra liv tills de släppte av oss. Efter det blev vi kallade för pussys resten av vistelsen men bilen hade tydligen varit på väg att välta två gånger för att de körde helt galet. Känns inte som att vi tog fel beslut.

 

San Juan del Sur är nice men väldigt blåsigt, så vill man bli en sandgubbe kan man hänga på stranden. 

 

 

 

Galen heldag med poolrunda igår här i San Juan del Sur i Nicaragua. Sjukt kul, vi åkte runt till fyra olika barer med riktigt najsiga pooler och hade det gött ända tills vi storknade. Väldigt turistigt, men väldigt kul!

 

 

  

Sista veckan har vi spenderat i Santa Teresa som verkar vara svenskarna surfparadis. Extremt mycket svenskar alltså. Det har varit väldigt mycket svenskar sedan vi lämnade Sydamerika, men Costa Rica är där vi svenskar tydligen helst hänger. Vi har kämpat dagarna i ända för att få till surfingen, och man är ju inte den som åker i blåa backarna när de coola grabbarna åker de svarta. Nej, vi skulle ju ut i de stora vågorna såklart. Inte det lättaste, men vi har i alla fall lagt de enormt långa longboardsen bakom oss nu och kör på lite mer bärvänliga brädor. Man blev ju uppäten av havet ett antal gånger, vågorna knäckte ryggen på en och salt behöver jag inte på ett tag framöver. Dessutom har jag bränt mitt ansikte så illa som aldrig förr. Trots att jag använde en 50+ solskyddsfaktor för barn som är vatten- och typ skrubb-tålig så blev mitt ansikte helt förstört. Det gör ont, nu håller hela ansiktet på att ömsa skinn/ramla isär, jag har fått munblåsor och sprickor överallt. Aj, aj, aj, smörj in er när ni surfar och köp en surfsäker keps (de existerar).